Ett misslyckat försök att framställa lunta

I led med att vi hade krigstema i Stadsparken tänkte jag tillverka lunta. Svårt och säga hur genomtänkt idéen var men jag tänkte det kunde vara spännande att göra ett annorlunda experiment. Jag vill med detta inlägg visa hur jag gick tillväga, i slutet diskutera vad som gick fel.

Lunta är det som man tände kanoner med förr. Det är en långsamt glödande lina eller snöre som vanligen sitter monterad på en luntstake och som man antänder fängkrutet med. Fängkrutet är krutladdningen som antänder krutet i krutkammaren på kanoner och luntlåsvapen. Den ideala luntan ska brinna riktigt sakta, ca 1 fot på 1,5 timme, inte slockna vid regn eller aska av sig (glödande rester på fel ställe i närheten av krut kan vilken smartbyxa som helst räkna ut följderna av.

Emil och jag utgick från det mycket välarbetade receptet på Ulrich Bretschers sida om äldre eldvapen: http://www.musketeer.ch/blackpowder/history.html En mycket bra sida för den som vill gå djupare i ämnet.  Vi baserar vårt tillvägagångssätt på hans recept, förutom att vi gör allt lite mer old-fashion.

Steg1. Lut. Vi började med att tillverka en ganska stark lutlösning. Bretschers sätt var mycket smart och enkelt. Vi fodrade en mässingskittel med lintyg och höftade i en dryg liter björkaska.

Vi hettade upp ca 2 liter vatten på elden och hällde det i kitteln. Detta fick sedan stå och dra sig i några minuter och sen voila fick vi en färdig lutlösning. Man kunde bara lyfta ur askan i linnet och vrida ur vattnet. Mycket praktiskt.

Steg 2. Sjudning av luntan. Nästa steg innebär att man  rullar ihop luntan och läger den i luten och sedan låter det sjuda strax under kokpunkten i en timme (notera gärna årtalet på kitteln…). Vi hade inte tillgång till en lina i linne eller hampa vilket är idealet utan bomull. Linan får inte vara tvinnad som ett rep som skulle tvinna upp sig när det glöder. Bomull är ett vanligt substitut nu för tiden och det är svårt att hitta linsnören som är bundna på rätt sätt, vad det nu heter. Vi passade också på att gjuta lite muskötkulor.

Steg 3. Tvättning och neutralisering. Efter ljudningen sköljde vi luntan i vatten ordentligt för att få bort överflödig lut. 

Därefter ska den tvättas i någon sur vätska, vilket i vårt fall blev ättiksprit upplandat med vatten för att neutralisera den basiska luten. Lämpligt kärl för detta blev Eriks sprukna trågförsök.

Steg 4. Torkning och blysockermarinering. Efter sista tvätten drog vi ut vattnet genom att snurra luntan och hänga den på tork. När den torkat ett tag la vi luntan i plastpåse tillsammans med en lösning med ättika och blysocker. Vi vet egentligen inte om de blev blysocker då man kan få blysocker genom att låta det lösas upp i ättika. Vi lät blyet ligga i ättika hela dagen och visst bly fälldes ut i ättikan så kanske det funkade till viss del. Det är svårt att utröna, jag är inte någon kemist. Det ska vara så pass lite vätska i plastpåsen att luntan hålls lätt fuktig.

Steg 5. Torkning och testning. Efter att ha marinerat i ett dygn tog jag ur luntan och drog den mellan tummen och pekfingret för att få ur överflödig vätska. Därefter ringlade jag ut den på diskbänken för torkning i ytterligare ett dygn till den var helt torr. När jag prövade och tända den blev besvikelsen total, antingen så brann med låga eller så förkolnade den och slocknade.

Utredning. Varför funkade då inte detta? Jag tror främst att svaret står att finna i råvaran, jag misstänker att bomull inte är lämpligt för detta recept. Dessutom misstänker jag att det kan varit lite, lite syntet i då det krullade sig på ett plastartat sätt då det brann. Sen är det klart att exempelvis blysockerdelen är osäker, men frågan är var man kan beställa ren blysocker eller går det att göra på egen hand? Ett annat problem är också frånfället av exakta mått. Vi höftade det mesta, men trots allt kändes det bra fram till blysockerdelen som var det enda momentet som kändes osäkert.

I vilket fall så har vi haft mycket roligt när vi genomförde receptet och vi hoppas kunna göra det igen med rätt sorts snöre och ev rent blysocker. Om det är någon som har erfarenhet at luntakokning så hör av er eller lämna kommentar på inlägget!

6 kommentarer

Under Vapen

Diverse träbearbetning.

Vi hade idag träbearbetning på temat i parken. Vi hade bunkrat upp med det bästa i hantverksväg museet kunde uppofra, vilket inte är lite direkt. Länsmuseet i Jönköping har en utbyggd museipedagogik med skolprogram där man behöver massa verktyg.

Jag hade också med mig en del verktyg och två projekt utkristalliserades för dagen, yxskaftning och trågtillverkning.

Jag hade sedan tidigare ett gäng yxor liggande som jag smitt och nu behövde jag en täljbila så jag skaftade det bäst lämpade yxhuvudet. Jag hade haft en fint kurvad tätvuxen lönn liggande som passade perfekt. Annars är det lite udda yxor jag gjort, längst till vänster en liten vikingayxa, sen en yxa jag inte gjort, ett provexemplar av en yxa från Hults bruk som jag aldrig sett någon annan stans, därefter en lång konstig sak utan förlaga, sen täljbilan som jag skaftade och sen mycket liten yxa som jag tänkte kunde användas till att flå djur med. Framför ligger lönnbiten.

Resultatet blev en ganska bekväm yxa, något tung. Yxor är inte riktigt min grej, de är jobbiga att göra och det är tråkigt att smida.

Därefter satte vi igång med att göra ett var sitt tråg. Ingen av oss har prövat det innan men jag hade läst en bra artikel av den kända slöjdaren Wille Sundqvist om urholkning av tråg. Artikeln finns i häftet ”Tre träslöjder” som är i skriftserien Västerbotten som ges(gavs??) ut av västerbottens läns hembyggdsförening 1977. Emil började med att klyva en ganska kvistfri färsk björkstock, det gick enkelt med endast två yxor. Björk är ett bra material och väldigt bra att jobba i när det är rått.

Sen är det bara jobba på en tjäckel, det vill säga en snedställd yxa som man kan holka ur med. Jag har tyvärr inte så mycket bilder på arbetsgången. När man grovt huggt ur kan man snygga till med holkjärn om man har några, det enda jag hade var en skedkniv så resultatet blev något grov. Därefter hugger man till formen på tråget med yxa huvudsakligen. Resultatet blev helt ok tanke på bristen på slutfinishverktyg och nybörjarerfarenhet. Det är ganska ansträngande att göra ett tråg och det tar tid. Mitt tog en dag att göra och då är dess storlek ringa i jämförelse med många andra tråg. Vi ska använda tråget i kommande matlagningsprojekt.

1 kommentar

Under Trä

Ombyggd triconet.

Idag byggde jag om min triconet som jag använder i Stadsparken. Ursprungligen är det en slokhatt köpt på H&M:s rea, 50 spänn. Inför en grej byggde jag snabbt om den till en triconet fast med möbelspik som håller upp brättet. Idag fick den sin uppgradering med tennknappar. Mycket enkelt, bara sy fast knapparna på kullen och sen skära små knapphål i brättet.

Måste säga att det är helt klart den snyggaste hattypen, ever. Jag gillar prylar för övrigt, jag tycker det gör mycket för återskapandet.

2 kommentarer

Under Textil

Växtfärgning

Idag var det dags att på allvar ta min växtfärgningsoskuld, jag ska ärligt säga att jag har varit med lite och färgat förut men nu var det lite mer ingående och jag var med under hela processen. Hemslöjdskonsulenten Kerstin Ydreborg offrade en dag på semestern för att färga lite med mig i Stadsparken. Det var fullt med rörelse då hon också tog med hela släkten som hon genast skickade ut i parken för att plocka örter och löv.
Vi ordningställde fyra bad och valde att färga vitt ullgarn i samtliga. Samtliga tillsattes med Alun för att bättra på ullens upptagningsförmåga av färgen. Vattnet hettades upp till strax under kokpunkt under första eldaren Emils ledning. Vi körde så enkla och primitiva recept som möjligt och hade garnen tillsammans med örterna. Följande färger” användes (se även bild)

1. Älggräs/ört. Gav en ganska ljus grönaktig ton. Kerstin menade att den vanligen drar mer mot gul.

2. Koschenill. Dagens enda bad med lyxfärg, torkade löss från Mallorca. Egentligen ingen växtfärgning men vanligt importerat färgämne i äldre tider. Motsvarigheten att färga rött med mer inhemskt torde vara krapp. Vi hade både grått och vitt garn i denna och den gråa resulterade i en lite blekt lila/tvättat blåbärssoppa medan den vita blev typiskt ”Maria-i-albrechts-bössors-rosa”, en ordentlig  rosa färg. Kerstin hade inte så hög koncentration av färgämnet vilket kan vara anledningen till den ganska ljusa färgen.

2. Daggkåpa. Denna gav en ljus gul färg som var ganska behaglig.

3. Rönnblad. Gav en något mörkare gul men fortfarande ganska blek.

Avslutningsvis vill jag säga att växtfärgning är en spännande konst som kräver mycket kunskap. Det är verkligen ett hantverk att fördjupa sig i.

4 kommentarer

Under Textil

Väskprojekt slutfört

Äntligen blev den speciella väskan klar, jag har valt att döpa den till postväskan då den troligen har fraktat något som inte ska bli blött. Jag är ganska nöjd med resultatet, en del missar blev det dock som kan nämnas inledningsvis. Originalets innerlock är ofodrat av den enkla anledningen att det är hål i locket vilket innebär att man måste sy snörhål i fodret. Jag hade dumt nog fodrat innerlocket med linne i onödan. Det kommer få sitta där tills det ramlar bort. Sen finns det saker som skiljer sig från originalet som kanske inte är missar men som skiljer klart, exempelvis har originalet två (!) innerlock istället för ett. Jag har huvudsakligen inspirerats av originalet, mitt mål var att göra en väska med samma princip. Annars är jag rätt nöjd så länge jag inte tittar på det rikt utsmyckade originalet med broderier, sammet, hälften så lång stygnlängd osv. Min är en fattig variant.

Väskans stängning är ett kapitel för sig. I stängt tillstånd är det ett bälterem som går dubbla varv runt väskan. När väskan rullats upp finns ytterligare ett lock som stänger till för väskans huvudlock. Efter att ha klurat lite på originalet kom jag fram till att det var 5 st öglor som träs igenom locket och flätas i varandra, den sista öglan säkras med en plugg. Det tar tid att stänga den, men tätt är det.

Den ser rätt fräck ut och originalet känns genomtänkt. Jag gjorde min av nötläder, getskinn och fiskbenskypert som syddes ihop med 5-trådig lintråd. Remmen runt är ett kasserat bälte, tre st. gjutna mässingsringar och slutligen en bältessölja från ett gammal hästbetsel. Väskan ska smörjas in och event ska ett rutmönster pautas in i bältesremmen likt orignalet.

Jag har haft stora problem datera väskan. Jag gissar på att den är någonstans från någonstans sent 1700-tal till 1850. Museet saknar föremålets proveniens. Om någon sett liknande väskor så hojta till!

Väskans öppning:

1 kommentar

Under Läder

Stadsparksprojektet!

Denna sommar arbetar jag som museipedagog och hantverkshistoriker på Friluftsmuseet i Stadsparken, jönköping. Det är under Jönköpings Läns museum och jobbet sträcker sig till 17 aug. Jag kommer återskapa 1700-tal och dess olika sysslor för besökaren. Det kommer bli allt från luntakok, såptillverkning, smide, till sömnad, saftkokning och trähantverk. Mycket av materialet publiceras på bloggen.

Här är jag på jobbet i vilket fall i mina lite snobbigare tidiga 1700-talskläder, annars kommer jag klä mig mer allmogemässigt.

1 kommentar

Under Övrigt & pålysningar

Bra att ha för 1300-talaren

För dig som sysslar med tidigt 1300-tal, men även sent 1300-tal, kan det vara värld att läsa min C-uppsats i Historia om mansdräkten under tidigt 1300-tal. Den baseras på bildanalys som jämförs med arkeologiska och skriftliga källor. Jag tror att det finns mycket matnyttigt där.

Klicka för att komma åt Anderslindkvist.pdf

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar

Nya broker.

Jag har sytt mig ett par nya broker. Linkläder är kanske inte det roligaste att handsy men man måste ha dem. Mina gamla brokor har fått blivt lappade så pass många gånger att jag inte längre kan lappa dem vilket leder till oaptitliga skrevhål.

Jag passade på att sy brokerna i spillbitar och så enkelt som möjligt vilket resulterade i att jag sydde ”tub”-modellen utan sömmar i mellan benen. Ovanpå tuben placerar man sen en byxlinning och två små kilar. Det finns inga broker bevarade men denna modell gör att man får den för 1300-talet och 1200-talet mycket attraktiva blöjbaken som liksom väller ur de tighta hosorna. Materialtillgången av spill gjorde dock att brokorna blev rätt tighta så den enorma blöjbaken uteblev lite men i vilket fall användbara. Jag har troligen aldrig sytt något så slarvigt för hand någonsin, men å andra sidan var man inte alltid så pretto förr.

Free Image Hosting at www.ImageShack.us

2 kommentarer

Under Textil

Självrespekt och historia

Aron Olsson har blivit skändad och vrider sig i sin grav. Förskjuten av oförstånd, oreflekterande och brist på medvetenhet. Då frågar man sig vem Aron Olsson är? Aron Olsson är en man som dog 1854 och någon gång fick han en bibel, egentligen inget konstigt med det förutom att det råkar vara så att jag råkade av en slump köpa den för en 5 kr. Jag har svårt att hålla mina bibliofila fingrar i styr vid äldre praktfulla band. Nu råkar det vara så att denna Aron Olsson gav denna bibel vidare till sina barn, en förmodad son. Sonen tyckte detta var en högst sympatisk idé, tradition, en början till en familjebibel. Denna bibel fortsätter vandra i generationer, säkert en viktig klenod, trots böckernas allt mer förmånliga priser under 1800-talet. Folk har bemödat sig att spara den i vilket fall, likt en symbol över släktens gång. Inget konstigt med det heller egentligen, jag vet inte hur många gamla biblar jag har, de flesta bär vittnesbörd om samma förfarande. Det sista namnet Lars-Ola, i ordningen på släktrullan är nertecknat 1991.

Ok, poängen med denna text är inte svår att lista ut. Ett fel har begåtts av någon när det förefaller sig så att jag helt plötsligt kan sitta som innehavare av denna historiska artefakt. Om vi förutsätter att Lars-Ola inte dog barnlös så måste denna bok ha gallrats ut ur nästa generation. I min föreställningsvärld är det omöjligt att bedra sig själv med sådan omvedvetenhet att man kastar bort över 200 år av sin egna historia. Hur kan sådant affektionsvärde sjunka så lågt att det inte längre är något värt? Annat än mina 5 spänn. Det är att sakna en historisk självrespekt, jag hoppas innerligt att skälen är goda för att jag numera kan låta denna bok få vila i mina hyllor. Någon har hursomhelst tappat bort en lista på sin släkt på sin moders sida som bladet antyder. Ta hand om edra släktartefakter, det är en del av er själva.

Om någon känner igen namnen så vet ni vad ni ska göra.

Free Image Hosting at www.ImageShack.us

2 kommentarer

Under Funderingar

Struthätta klar!

Igår och idag sydde jag en struthätta av typisk 1300-talsmodell. Baserad på de olika Herjolfnesfynden och annat arkeologiskt blaj. Ni som är intresserade av sånt nörderi kan läsa Östergårds ”woven into the earth”, jag orkar för tillfället inte orera över 1300-talets modemässiga förträfflighet och överskuggande av alla andra medeltida epoker. Hursomhelst, den är sydd av spill, därav de rätt stora kilarna men som faktiskt gjorde att hättan blev rätt rymlig. Vilket är bra då beställaren och är lite rymlig över axlarna. Den är för ovanligheten sydd delvis på maskin, fållarna handsydda med lintråd (någon slags hantverksmässig stolthet måste man ha). Alla har inte råd med handsytt och då får man ta fram maskinen. Jag har lite svårt för symaskiner, de har en förmåga att krångla som säkert många av er erfarna handsömmare märkt. Frugan har sytt en del på trampsymaskinen vi har och det fungerar skapligt, trådspänningen är något slapp dock. Bra mys-ekologiskt alternativ annars.

Hättan är sydd i en tunn ylle och således ganska sval att kunna ha på sommaren.

Framifrån:

Struten och vidd:
Free Image Hosting at www.ImageShack.us

I helhet, jag har inte strykt aset, kom ihåg det. Klädrollern lär komma fram också.
Free Image Hosting at www.ImageShack.us

Lämna en kommentar

Under Textil