Växtfärgning

Idag var det dags att på allvar ta min växtfärgningsoskuld, jag ska ärligt säga att jag har varit med lite och färgat förut men nu var det lite mer ingående och jag var med under hela processen. Hemslöjdskonsulenten Kerstin Ydreborg offrade en dag på semestern för att färga lite med mig i Stadsparken. Det var fullt med rörelse då hon också tog med hela släkten som hon genast skickade ut i parken för att plocka örter och löv.
Vi ordningställde fyra bad och valde att färga vitt ullgarn i samtliga. Samtliga tillsattes med Alun för att bättra på ullens upptagningsförmåga av färgen. Vattnet hettades upp till strax under kokpunkt under första eldaren Emils ledning. Vi körde så enkla och primitiva recept som möjligt och hade garnen tillsammans med örterna. Följande färger” användes (se även bild)

1. Älggräs/ört. Gav en ganska ljus grönaktig ton. Kerstin menade att den vanligen drar mer mot gul.

2. Koschenill. Dagens enda bad med lyxfärg, torkade löss från Mallorca. Egentligen ingen växtfärgning men vanligt importerat färgämne i äldre tider. Motsvarigheten att färga rött med mer inhemskt torde vara krapp. Vi hade både grått och vitt garn i denna och den gråa resulterade i en lite blekt lila/tvättat blåbärssoppa medan den vita blev typiskt ”Maria-i-albrechts-bössors-rosa”, en ordentlig  rosa färg. Kerstin hade inte så hög koncentration av färgämnet vilket kan vara anledningen till den ganska ljusa färgen.

2. Daggkåpa. Denna gav en ljus gul färg som var ganska behaglig.

3. Rönnblad. Gav en något mörkare gul men fortfarande ganska blek.

Avslutningsvis vill jag säga att växtfärgning är en spännande konst som kräver mycket kunskap. Det är verkligen ett hantverk att fördjupa sig i.