Månadsarkiv: oktober 2019

Det är mycket att stå i och att få tiden att räcka till att skriva är svårt. Har fått en del skrivaruppdrag som upptagit min tid, utöver en fuktskada i köket och ett ständigt arbete med utbyggnaden. Dessutom vill jag gärna hinna umgås med familjen och kanske jaga lite nu när det är höst. Jag gillar hösten, det är en underbar tid då sommarens grönska långsamt bryts ner för att inta ett närmast meditativt och stillsamt tillstånd. Men medan årstiden växlar ner naturens tempo så vidtar en intensiv tid och så och med huset. Även om mina snickare gör det allra mesta så är det ändå mycket att göra. Jag sköter målning, städning, tak, hängrännor, rivningar och diverse småarbeten som jag tycker jag är kapabel till. Mina hantverkare har alla varit duktiga och lyhörda för mina önskemål även om de inte kommit från byggnadsvårdskretsar, jag lär mig mer av modernt byggande och de lär sig om gammalt byggande.

När vi lämnade bygget senast så var huset i princip vädertätt och jag lyckades avhandla diverse frustrationer rörande byggindustrins plastanvändande. Nu är huset i princip färdigt på utsidan och jag kommer sammanfatta det med några breda penseldrag.

Byggställningarna har äntligen fallit. 

Panel, fönster och dörrar.
Den stolta timmerstommen har nu brädats in. Stommen har klätts i örnpapp och getts en minimal luftspalt. Panelen som spikats är en blandning av återanvända bräder och bondsågade bräder. Jag har medvetet valt att variera fritt på bredderna för att återskapa ett oregelbundet utseende. Som jag tidigare nämnt är målet att skapa en så osynlig skarv som möjligt mellan gamla delen och nya delen.

Fönstren är en blandning av nytillverkade kopplade och spröjsade fönster och återbrukade fönster från gamla delen. Fönstren på vårt hus byttes någon gång på 70-talet och vi valde att låta Östra Ryds fönsterfabrik tillverka kopior på dessa. De återbrukade har renoverats av min tålmodige far som varsamt slipat bort den gödselbruna betsen de var behandlade med och istället målat dem ärtigt kromoxidgröna. På sikt ska hela husets fönster renoveras och målas med denna sympatiska grön. Att spika fodren synligt med klippspik är ett enkelt sätta att renodla det gamla utseendet.

En väg in i utbyggnaden från utsidan av huset skapades med hjälp av en nytillverkad och praktfull pardörr. Den är utbyggnadens verkliga smycke och tillverkades på Överjärva byggnadsvård.

Vi beställde också en extra dörr till baksidan av huset. En ganska smal spröjsad dörr sattes in där det tidigare var ett fönster. Det ger en bra utgång till trädgården samtidigt som det skänker symmetri till fasaden. Fönstret renoverades och flyttades till utbyggnaden.

Färgsättning
Eftersom huset är slamfärgat så kokade jag röd slamfärg till de råsågade panelen. För min del blev det mycket prisvärt då jag sitter på en stor packlår med rödfärgspigment från tidigt 1900-tal som jag en gång räddade ur ett torp. Just den räddningen är det snart 10 år sen som jag gjorde, tiden går men den som spar han har. Det enda jag behövde köpa var rågmjöl och järnvitriol. Färgprakt för några få hundra kronor. De hyvlade partierna såsom foder, vindskivor och knutar målades med vit linoljefärg som är bruten med några få procent grön umbra.

Hängrännor och stuprör
När vi la om taket märkte vi att ränndalarna var uttjänta. Jag rev och förberedde för plåtslagarens ankomst men på grund av semestrar och annat blev det några jobbiga veckor där takets känsligaste delar låg blottade, endast skyddade av en stormkänslig presenning. Vi bor på toppen av en kulle så det var måttligt kul att i tid och otid ränna på taket och täta medans stormbyar och regndroppar yr runt huvudet. Snart kom ränndalarna äntligen på plats och plåtslagaren monterade nya hängrännor på större delen av huset. Det blev en del nya hängrännor men också återbrukade och skarvade rännor som jag hämtat från andra hus.

Röret ska nog kortas lite…

Stuprören monterade jag sen själv och de får nu sitta uppe ett tag innan jag eventuellt målar dem nästa år. Att montera stuprör av
gammal sort är dyrt om man köper nytt. Plåtslagaren sa att en skarp, klassisk krök kostade ca 600 kr per st. Här finns det alltså pengar att spara genom att återanvända gamla och friska stuprör. Personligen gillar jag inte moderna stuprör som liksom fläskkorvar ringlar sig ner och förfular fasaden. Nu är jag glad att jag sparat dessa gamla stuprör då det lyfter utseendet.

Slutligen
Att riva byggställningen var en befrielse. Det kan liknas vid att avtäcka ett monument där man för första gången ställs framför konstverk utkastat i den nakna luften för första gången. Exteriören blev väldigt bra och följer husets linjer på ett tillfredsställande sätt. Pricken över i:et hade kanske varit en skorsten till för den historiska symmetrins skull men det finns det ingen plats för vare sig i huset eller i min ekonomi. Jag tycker ändå att man får intrycket av att huset kan ha sett ut så där hela tiden eller åtminstone väldigt länge. Det känns skönt att vi nu rör oss mot insidan. Fortsättning följer.