Månadsarkiv: september 2008

Kurs i grundläggande medeltida sömnad.

22-23 november kommmer jag hålla i en grundkurs i medeltida sömnad i Jönköping. Kursen fokuserar huvudsakligen på tiden 1000-1400 och innehålla en liten del dräkthistorik men huvudsakligen sömnad och materillära. Man kommer lära sig grunderna i medeltida handsömnad med stygn efter arkeologiska förlagor. Man får hjälp att påbörja plagg och hjälp med hur man klipper till de medeltida plaggen efter medeltida bildmaterial och arkeologiskt material. Under en hel helg syr vi och vi kommer hålla till i Hemslöjdsförbundets ändamålsenliga lokaler i Jönköping

Kostnaden för kursen är 950 kr plus material.

Återkommer med mer info! Vid intresse, maila anders.lindkvist[at]yahoo.se

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Textil

Skåpmat I: Pimp my sword.

I samband med att jag ska ta ett månads vikariat på en närbelägen fabrik och mala plast så startar jag en ny serie här på bloggen för att tillfredställa er läsare med material, eftersom jag troligen måste hantverka lite mindre. Jag har ett litet lager med artiklar som måste skrivas någon gång, jag vill ju ändå försöka samla allt på bloggen.

Först ut är min ombyggnad av ett av mina svärd.

Detta är faktiskt mitt första svärd någonsin, det är ett Paul Chen -Practical knight sword. Ett klassiskt billigt, men bra nybörjarsvärd. Köptes på Gotland 2003 om jag minns rätt. Här nere är den enda bilden jag har på det innan jag bestämde mig för att bygga om det, vilket skedde strax innan sommaren. Lagom till att jag skulle åka till Italien. Största anledningen till att jag ville bygga om det var att det skramlade fruktansvärt. Det brukar kunna avhjälpas med att linda tråd (syns på bilden), slå i ståltråd och nita ut tången med mera. Sen är ju svärdet rätt strykfult och alla har ett. På bilden kan också ses en läderskida, även den rätt ful.

Om vi börjar med ombyggnaden så finns mycket lite med på bild, men det är inte mycket att visa upp. Jag började med att spräcka träkaveln. Sen var det mycket våld som krävdes för att få loss knappen. Jag hade räknat med att den var gängad (i dagens versioner är det platt nitat tånge) och nitat längst upp. Det visade sig att tången var ihålig(!) och fylld med en slags plastmassa. Jag var tvungen att värma upp knappen under kontrollerade former så att plasten skulle brinna upp, det luktade mystiskt i hela smedjan. Deprimerande värre. Sen är knappen och parerstången i någon slags elak legering som inte rostar. Ett sliptest gav kopparfärgade korta gnistor, kineser kan det där med konstiga stålsorter. Det var bara att smida en ny parerstång och knapp. Att göra knappen är svårast men jag eftersträvade enkelhet. En 45mm rundstav kapades med vinkelslip och borrades upp. Sen smidde jag ett dorn som såg precis ut som tången och smidde upp hålet. Det deformerar knappen något så man får räkna med att slipa till den lite i efterhand. Jag ville ha en enkel knapp, det är sällan folk gör de plana diskformade knapparna trots deras vanlighet i fynden. Efter att ha gjort ett trähantag i ek (skit ner er alla dendrofiler som inte tycker att man ska ha ek i skaft pga av garvsyra o sånt larv…) så nitade jag ihop det. Jag gjorde en tjock nitbricka vilket jag tycker är fint. Nita ut med hjälp av värma med gaslåga och sen med nithammare.

Linda skaftet på samma sätt som jag skrev i denna artikel:

https://kurage.wordpress.com/2008/08/26/omlindning-av-hjalt/

Nu var det dags att ta tag  i skidan. Jag köpte mitt svärd på den tiden det var träskidor till Paul Chen-svärden,  numera är det plast.  Skidan slipades av, den täcktes med ett tunt ljust älgskinn. Jag brukar pensla lim på träet så att skinnet kan dras åt och på så sätt slimmas runt träet. Upptill viker jag in en bit för att få ett snyggt avslut upptill. Jag limmar också in ett hampasnöre 1 cm från mynningen, då får man en snygg upphöjning i skinnet som bältesremmen kan ta stöd mot. Sen syr man ihop baktill, jag valde att ha ”snea” stygn (vad ska man annars kalla det??). Sen skär man upp i skinnet för att passa in bältesremmen som är i två delar. Detta ska man tänka till lite inför, det är lika krångligt som det ser ut. Det är en vanlig upphägning som återges på bilder och i fynd från tidigt 1200-tal till åtminstone mitten av 1300-talet. Den är rolig att göra och kräver inte att man köper massa metalskrot som många andra svärdshäng. Tänker inte i detalj gå in på exakt hur alla grejjer ska skäras, det får ni, precis som jag, klura ut själva.

Jag tycker verkligen om resultatet. Nu ser svärdet ruffigt ut på bilden och det beror främst på att jag inte sköter om svärdet särskilt. Jag tycker om att det ser fältmässigt ut, patinering ger prylarna liv. Detta svärd är tänkt att vara ett sidovapen för en knekt och det blir inte så mycket bling-bling. Nu har svärdet varit med mig i 5 år och det är fortfarande favoriten på slagfältet. Det fick bättre balans i och med knappbytet vilket inte gjorde saken sämre.

Lämna en kommentar

Under Läder, Trä, Vapen

Pimp my harness -Axelplåtar.

Jag har en plata (fornsvenska för läderharnesk med plåtar i). Den är  baserad på Wisbyfynden och ser för närvarande lite tråkig ut, därför har jag bestämt snitsa till den. Denna tanke kom igång i samband med att jag äntligen fixat ett garage och skrapat ihop alla mina genom åren ihopsskrapade plåtslagarverktyg. För att inte ruinera mitt egna plåtslagarsjälvförtroende tänkte jag börja med något enkelt, nämligen axelskydd.

I Wisby-fynden finns en trevlig axelplåt med flikar på, likt ett löv:

Jag har valt att göra denna grej också för att visa att detta går att göra med mer eller mindre verktyg. Att göra rustningsarbeten kräver mycket verktyg men kan ställas i relation till vilket sorts slutresultat man önskar. Sen tänkte jag att detta är lite av en grundläggande plåtslagarkurs, fixar-du-inte-detta-kanske-du-ska-lägga-pengar-på-något-annat-kurs.

Steg 1. Mallar, tillklippning av plåt.

Inledningsvis gör man en mall i papper, eller kartong om man vill ha något hållbart. Ska man göra symmetriskt så gör den av ett vikt papper. Rita ut mallen på plåt, lämplig tjocklek är 1,25-1,5 mm i vanlig plåt. Grymma rustningsmakare gör i stålplåt som är härdbar, det är inget för dig som inte har en smedja eller en härdugn samt en know-how i härdning. För att klippa ut behöver du en plåtsax, en stationär som min på bilden är bra att ha och kostar inte så mycket. För finliret har man en handplåtsax med utväxling.  På bilden ser man också andra matnyttiga saker förutom plåtsaxen. Du behöver ett skruvstäd (ett smitt helst, ej i gjutgods för det måste klara mycket stryk.), något slags städ, det kan räcka med ett sparrhorn som är stumt och tål att bankas mot. Att modifiera rälsbitar är också vanligt. Jag köper på mig olika städ så jag har en hög med olika mindre städ till olika ändamål. Särskilt plåtslagarmothåll är bra men kan vara svåra att hitta och mycket dyra att köpa nya. Många grejjer kan man smida själv.

När man klippt ut plåtarna filar man till dem och tar bort vassa grader. Att fila är lätt men att fila bra är en annan. Montera fast arbetsstycket så det inte vibrerar av filningen. Tänk på att din fil inte är något himla tvättbräda som du kan mangla på fram och tillbaka på, se filen som en kniv. Den skär bara åt ett håll, ifrån dig. Att trycka filen mot arbetsstycket när du drar mot dig är värdelöst och förstör din fil. Lyft filen på tillbakavägen. Förvara inte heller filar löst liggande i lådor, de är hårt härdade och slår lätt sönder sig mot varandra. Rensa filarna med en filkrats eller stålborste så blir det också bättre för filen och det du filar på.

Steg 2. Formning av plåten. Jaha då är det bara att sätta igång att hamra. Jag skålar biten mot en träform gjort i liten kubbe. Stora träkubbar är väldigt bra att ha (likt de ovan), de ger en stabil plattform och man kan forma precis de verktyg man behöver i träet. Denna lilla form har hängt med i massa år. Som hammare går det bra med en stor kulhammarem men hellre en flackare yta likt den jag har. Det kan man köpa eller slipa till. Om man inte bankat så mycket plåt innan kan det vara bra med hjälplinjer (se nedan)att hamra efter. Det är bra att hamra inifrån och liksom en spiral vandra inåt. Hamra hellre många välriktade än tunga slag. Tunga slag blir ofta mest djupa bulor då är det bättre med en jämn struktur. Sen tittar man noga och slår ut bucklor och man kan jämna ut genom att slå mot plant underlag inifrån eller utifrån mot en stor kula med en plan hammare.

Steg 3. Mejsla och hamra en kant. Jag har valt att gå ifrån orignalet genom att hamra fram en ås uppepå  kullen. Det finns på ett annat av wisbyfynden. Detta gör man genom att mejsla upp en linje från insidan med raka bestämda slag, inte för hårt så plåten skadas. Detta ska göras mot ett mjukt underlag och hugg gärna upp ett spår i träet. Nu får man på utsidan en liten ås som man kan nöja sig med, men den går att göra mer distinkt och vassare genom att hamra ut den mot ett mothåll.

Jag har ett specialmothåll med en motsvarande ås på. Lägg an plåten på åsen och hamrar snett ovanpå, aldrig direkt på åsen. Hammaren slår alltid på samma ställe, däremot flyttar man plåten över mothållet, på så sätt får man jämna slag och struktur. Jag använder samma flacka hammare och efter många små lätta slag framträder en kraftig vass ås. Detta kan kräva lite träning.

Steg 4. Slipning. Jag avskyr slipning, det är tråkigt, monotomt och jobbigt. Jag hade väldigt lite smärgelduk hemma så jag kanske målar eller svartbränner dessa sen. Det finns många källor på rustningar som är målade, brunerade, blånerade eller svartbrända så var inte rädd för att testa lite sånt. För att jämna bort mindre håligheter och ta bort den tråkiga valsytan börjar jag med vinkelslip med lamellplatta. Var försiktig med åsen där bara. Sen går man loss och slipar med smärgelduk, jag hade bara 120 hemma så det blir inte så himla blankt men ok tills vidare.

Steg 5. Axelbleck och ihopmontering. När den astråkiga slipningen har tråkat ut dig tillräckligt kan man börja med axelblecken som axelskydden är monterade på. Det är en liten plåtbit med en bred springa på som ”tungan” på axelsyddan ska stickas in och böjas. Springan gör man genom att borra upp ett antal hål och sedan kan man enkelt mejsla bort resten. Det är viktigt att lägga en mjuk plåtbit på städet som mellanlägg, annars har du en platt mejsel och repat städ.När man mejslat bort överblivet material kan man fila det sista.

Nu ska man borra hål för nitarna som ska hålla fast blecken på axlarna. Då tar du fram din stora nitlåda (för du har väl en sådan?? Nitar är allt i rustningssvängen) och plockar fram ett antal lämpliga. Borra sedan nithålen i plåtarna och polera upp blecken. Kan du leta fram några brickor så är det bra annars får du borra egna i plåt.

Så nu är det bara och bocka runt tungorna. Tänk på att de ska kunna röra sig klanderfritt i leden, annars blir det deppigt på slagfältet. Resultatet blev bra, finish blir någon annan dag. Montering återkommer jag med i ett senare avsnitt av pimp my harness.

6 kommentarer

Under Järn, Vapen

1300-talsljusstake, typ.

Det här är egentligen en ljustake som gjordes i somras i stadsparken men som omgivits av “hysch-hysch” av olika ovidkommande anledningar. Det var från början tänkt som en rekonstruktion på nedanstående ljusstake från Trelleborg daterad 1300-tal.

Så såg det ut på pappret och det är ju inte riktigt så det blev eftersom jag en dag av otrolig skapariver fick för mig att göra ljusstaken, två veckor som jag kollade på bilden lite småslött. Det jag kom ihåg var konstruktionen och på ett ungefär hur piporna såg ut. Man kan tänka sig att förutsättningarna för att projektet nu var ganska dåliga, men vänta det kommer mera. Följande punkter är hämtade från alla smeders mardrömslista på dåliga förutsättningar.

  • Utomhus i solsken. Man ser i princip inte vilken färg järnet har.
  • Fältässja. Så länge man inte har en trampslav som kan hålla ordning på elden så är fältässja rätt tråkigt. Gnisslade och krånglande.
  • Fältässja med träkol. Träkol kan vara bra ibland vid vissa saker och man slipper slaggkakor. I mitt fall mer flygande glöd (jag har bränt mig på hornhinnan en gång, inte kul) och ständigt påfyllnad av kol. Träkolshärdar växer av egen kraft, utan pust så allt på ässjan blir varmt.
  • Publik. Det är trevligt med publik, det är någon att prata med eller sentimentala farbröder som pratar av sig på dig om barndomen som bälgslav. Men det är speciellt när man gör något för första gången och man ska hålla ihop skallen för att göra rätt.
  • Brist på verktyg. Det är bra om man har i närheten av de verktyg man brukar använda. Inte bara ett städ, hammare, fyrkantsdorn och ett avskrot.
  • Sådär bra utgångsmateria. Jag hade fyrkant 12mm, vilket är ok men slitigt.
  • Bröllopspresent. Det säger sig själv i kombination med ovanstående.

Man kan iallafall inte säga något annat än att ljusstaken kommit till under medeltida förhållanden. Jag är trots allt nöjd, den är användbar och småful. Det blir definitivt nya försök av denna modell. Min ska man nog se som återskapande av en typ, snarare än en regelrätt rekonstruktion. Alltså min är rejäl i godset, originalet tunn och kantig i formspråket.  Jag får trösta mig med att jag har i vilket fall riktiga taljljus.

Hur man gör denna ljusstake är enkelt. Smid tre holkar på pinne och slå hål i dem med ett dorn. Gör en till holk med en tapp på som passar ditt hål och sen nita ihop skiten (med kulhammare om du har vilket inte jag hade). Böj upp armar och ben (ljusstakens…) Klart! Skitdålig beskrivning, jag vet. Gå en kurs.

Skönt att Lunkan i Albrechts bössor hade bilden till hans när han gjorde sin rekonstruktion, den blev kanonsnygg. Det är så den skulle ha sett, Du kan se den här:  http://www.albrechts.se/forum/viewtopic.php?f=15&t=232

7 kommentarer

Under Järn

Tack gode Gud för Allmogemarknaden

I ett land med annars mycket ogästvänligt klimat gentemot bra historiska marknader lyser ett ensamt ljus. I ett kargt ahistoriskt mörker där pajasmedeltid råder och polyesterriddare och kristalltanter vakar och lurpassar på den intet ont anande medelsvensken med undermålig historisk kunskap och identitet, där finns en något som ingjuter historiedidaktisk fruktan i det säckvävsklädda packet med tingeltangelmarknadsstånd, -Allmogemarknaden i Jönköping.

Arrangörerna bakom Sveriges i särklass bästa historieåterskapande marknad har åter igen lyckats trollbundna mina av dåliga marknader luttrade och bittra ögon. Det är 1800-tal, det finns hundratal statister, säljare och hantverkare i bra kläder, det finns inga fula smycken i misstänkta legeringar, inga new age-prylar, plastpåsar, polyester, wellpapp och  är förbjudna och platsen försmäktar av liv. Och det är en succé, knökfullt med folk vid gamla rådhuset. Vanliga människor förstår kvalité när de väl får ta del av det.

Skådespel på gatorna, vagnar som dras omkring, storhjulingar, ångmaskiner, kopparslagare, nålmakare, skomakare, tryckare, ångbåtar, militärer, instrumentmakare och antikvitetshandlare. Denna lista är bara påbörjad. Jag förstår faktiskt inte var folket kommer ifrån och hur de hittas. Det är bara på denna marknad som man får se unika hantverk, där exempelvis smide bara är en i mängden. Allmogemarknaden är en arena, Sveriges enda ordentliga där allt samlas och växer under samma tak.

Det är din plikt att åka dit och njuta av atmosfären, det finns ingen, och jag menar ingen som lever upp till detta. Du kan stanna hemma alla andra marknader och stöd denna istället. Detta är den enda marknaden som jag besöker varje år, det är den enda du behöver.

Besök deras hemsida: http://www.cultur.nu/jam/

 

 

Dessa oxar på 1100kg st var det enda jag saknade som var med förra året, märk hur liten gubben är.

6 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar

Sökes: Flintlås till en Brown Bess.

Hej muskötälskare.

En musköt med slaglås jag köpte för en tid sen visade sig vara ett Brown Bess-gevär, dvs engelska arméns militära musköt under 1700 och 1800-talet. Mitt exemeplar är ombyggt för slaglås någon gång nära mitten av 1800-talet. Jag är intresserad av att konvertera tillbaka geväret till flintlås igen och söker därför ett passand brown bess-lås. Eftersom det är troligen världens mest producerade musköt borde det inte vara helt omöjligt. Problemet med stora produktioner är tyvärr också att det finns många varianter och versioner av musköten. Har du ett eller vet någon som har, hör gärna av dig om du vill sälja eller byta.

 

 

7 kommentarer

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar, Vapen

Ragnhildsholmen 2008.

Drothemshirden med andra tidiga 1300-talsföreningar blev inbjudna till det hittils enda i Sverige anordnade tidiga 1300-talseventet i Sveriges historia (sen det tidiga 1300-talet). Jag, Anna-Maria, hunden, Korpinen och Samuel bestämde oss för att korvstoppa en volvo kombi med medeltidsgrejjer och åka dit. Platsen för eventet var den anrika Ragnhilsholmen, en borg i närheten av den medeltida staden/borgen Kungahälla och inte långt ifrån Bohus fästning. Sveriges borggetto skulle man kunna uttrycka det.

Glada i hågen släpade vi vår packning 500 meter över leriga åkrar och fårstaket för att upptäcka en vacker, grön glänta med käcka får och spänstiga hästar (alla var inte spänstiga, en hade cancer såg ut som pippis lilla gubben och skulle avlivas nästa dag). Den enda nageln i ögat med ängen var dess totala avsaknad av någon form av torrhet. Gräset simmade i vatten och glada danskar vadade kring i den woodstock-68:aartade leran. Men i de trevliga arrangörerna Richard (längst till vänster i bild) och Maris olycka kunda vi trots allt finna lycka då vi i en husgrund kunde slå ner vårt kors under extatiska andlinga konvulsioner.

Vår eufori dog dock snart ut då det visade sig att den viktigaste delen till vårt tält totalhaverade. Men med hjälpa av tvingar som snällt lånades ut Richards ovetande släkting kunde det snart lösas. När mörkret fallit stod äntligen vårt lilla tält. Under munter stämning där det ena efter det andra perversa frikyrkoskämtet avlöstes inmundigade vi mat och slutligen somnade.

Med mycket få undantag regnade det hela natten och fram in på eftermiddagen på lögardagen. Vi var de enda torrskodda. De andra deltagarna hade grävt dreneringar och försökt avleda ymniga flöden från tälten. I tro hade vi byggt vår tält på stadig (och väldränerande) grund. Danskarnas inredning i det toppiga tältet till höger bestod huvudsakligen av ölbehållare så de klarade sig förhållandevis bra.

Under det massiva regnet snyltade vi på Cecilie Jonsdatters Sällskaps mysiga skärmtak. I min ivrighet blev jag snart förbjuden av resten av sällskapet att deklarera regnuppehåll, då flera trevande försök att titta på omgivningen gjordes ner av krafiga regn. När regnet trots allt avstammat åkte vi runt lite i trakten och tittade på resterna efter Kungahälla och det närbelägna klostret.

Det var mycket trevligt och snart hade vi blivit en skara av ca 30 pers. Tältet torkade rejält och vi beslutade att åka i natt för att slippa förväntade friska skurar under söndagen.

När vädret blev bättre lättades stämningen upp och kvällen förgylldes med ett stämningsfullt gille uppe i borgen. En eloge till duktiga kockar och Herren för gott väder!

När vi stojjat klart valde vi att lämna när samkvämen var som bäst. Vi rafsade ihop och rev lägret i bästa kommandostil, när vi knappt såg något i mörkret. Helt slutkörda sa vi adjö och åkte hem.

Slutligen vill jag säga att Ragnhildsholmen har potential, om fler grupper hänger på, om lägret får vara i borgen, om det finns ett riktigt dass, packningstransport ordnas och vädret är bra kan det här bli hur bra som helst! Det behövs verkligen ett event för tidigt 1300-tal och Richard och Mari har visat att det är möjligt. Det var kanontrevligt i vilket fall och massa med schysst kunnigt folk!

Ragnhildsholmen, eller regnhildsholmen om min pappahumor fått bestämma.

PS. Om du var med på detta event så har jag mer bilder om det är av intresse.

2 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar

Artikel om mig själv….

har blivit publicerad i Jönköpings läns hemslöjdsförbunds tidning Händer. Det är i led med mitt hantverksstipendium som jag fick i början av året. Om man vill ha en djupare bakgrundsbild av mig så kan man slänga ett öga på sidan 13.

Klicka för att komma åt webb_hander_nr208.pdf

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar

Martebosäck och förvaringspåse.

Jag har sytt mig en förvaringspåse som är inspirerad av Johans Källs artikel om en slags medeltida säck som man bär över axeln. (Om detta kan man läsa på: http://www.albrechts.se/pdfer/CarrysackfromMartebo.pdf) Liknande säck finns avbildad på Martebo kyrka på Gotland, tidigt 1300-tal. Den kan också med fördel hängas över större packdjur. Det skulle troligen också gå att göra ett par till en hund om man har lite kraftiga hampa och gör den lite mindre.

Jag sydde med lintråd 35/2 i oblekt linne. Ett mycket praktisk säck att bära saker för pilgrimsvandringar och diverse.

Utöver sydde jag en linnesäck att ha alla möjliga saker i. Dessa säckar är lite inför helgens stora grej, reenactmenthelgen på Ragnhildsholmen. Jag hoppas på att det ska bli riktigt trevligt.

PS. För er som ska på Ragnhildsholmen så kommer jag sälja talgljus, ljushållare, törved, spik och lite tyg.

Lämna en kommentar

Under Textil