Kategoriarkiv: Krogen

februari 26, 2018 · 11:20 f m

Vad hände med den Swenska Cidern? Del II om cider och framskjutna premiärer.


En balja full med cider och referensmaterial till Liljerums första Ciderkonventikel.

Hur var det med Cidern då?
Troligtvis minns ingen av er den särskilda svensk ciderkommission tillsattes på Liljerum hösten 2016? Om inte annat så kan ni läsa om dess storvulna planer att framställa cider här.

Vad hände egentligen efter att vi satt den där satsen? Svaret på det kommer nu efter att cidergruppen äntligen fick tillfälle att sammanstråla i en engelsk ciderlunch, sisådär ett år senare än beräknat.

Men först tar vi vid där tunnan jäst klart. För nästan exakt ett år sen bestämde vi oss för att tappa om cidern och buteljera den. Det är egentligen inga svårigheter men vi ville också flaskjäsa den för att få till lite kolsyra. Traditionell engelsk cider är egentligen utan kolsyra men vi föredrar likt cider från norra Frankrike ha en cider med bubbel. Det kräver att man tillsätter ett visst mått av sockerlag för att jäsningen ska starta igen. Det kräver ordentligt rena flaskor och rätt mängd socker. Orena glas kan göra att jäsning uteblir och för mycket socker kan skapa övertryck i flaskorna.


Två bibliotekarier, en kyrkohistoriker och en museipedagog bakom kameran som lägger pannan i djupa veck för att klura ut den mest lämpliga mängden socker.

Samtliga flaskor rengjordes noga och värmes i ugn. Sockret kokade upp i vatten och tillsattes i varje flaska. Därefter tog buteljerandet vid och häverten gick varm.


 Anna redo med häverten.

Snart stod de där, en glänsande brun flaskarmé fyllda med förväntade smaksensationer och drömmar. Ganska länge fick de stå. Uppskjutningar, brist på tid, sjukdom och prokrastinering satte alltjämt käppar i hjulet för vi skulle träffas och faktiskt provsmaka.

Den första ciderkonventikeln
Men slutligen i mitten av denna månad blev det av, Liljerums första ciderkonventikel!


Medelst paj, korv, kålsallad och äppelbröd till huvudrätt började vi nu avnjuta vår cider. Till allas glädje hördes ett tydligt plopp med pys när vi öppnade första flaskan. En len, alldeles lagom kolsyra bubblade i den närmast gyllengula klara vätskan. Så här långt såg det ju mycket lovande ut. Smaken var vi alla eniga om att den var mycket bra. Cidern var torr men bjöd på syra och en angenäm eftersmak. Vi var rörande överens om att resultatet blev mycket lyckat men att smaken av äpple kunde ha varit mer framträdande. Svenska äpplen är ju huvudsakligen ätäpplen och bjuder inte på så koncentrerade smaker till skillnad från särskilt framtagna cideräpplen som är i princip oätliga men som besitter en mer komplex smak i skal och fruktkött. Kanske ska man koncentrera sig mer på att hitta vildäpplen och klurigare sorter om man ska nå högre höjder med hjälp av svenska äpplen. Förhoppningsvis gör vi nya försök till hösten.

Vi avslutade med mången engelska scones med plommonsylt och vispad grädde. Och cider. Ganska mycket cider.

Det var också lite premiär för lönnkrogen som efter många år nu börjar arta sig till något mycket trevligt. Särskilt nu när vedspisen har renoverats iordning och kunder värma lokalen. Mer om lönnkrogen och spisen i framtiden.

Lämna en kommentar

Under Krogen, Självhushållningsexperiment

Taggat som ,

juni 29, 2016 · 11:06 f m

Krogen IX. Vad händer?

P1080926
Under den skamfilade ytan växer något fram. 

Nästan tre år har gått. Lever liket? Jag tänkte att det var dags för en lägesrapport och återvända till byggnadsvårdens grönskande kulturlandskap. Krogar och sådant kul är det svårt att motivera och ha tid till när man har småbarn men en liten gnista av hopp har infunnit sig. Ett hopp om framtida gamman, bondskt samkväm och drängaslagsmål tornar upp sig i mitt medvetande. Arenan för dessa lustigheter, det vill säga krogen, har förändrats något i vår tanke under den tid som gått. Vi lutar oss mer åt en inspirerande och historisk fristad på Liljerum. En fin, rofylld plats för skapande men ändock en skjutshållsliknande krog från 1800-talets andra hälft.

Den här sommaren har vi stolpat upp tre saker som vi skulle vilja få fart på. Det innebär inte att rummet är färdigt, men användbart och trevligt. Krogen är ett nära nollbudgetprojekt, vi använder oss utav det vi har hemma. Det är utmanande men givande samt trivsamt brokigt.

1. Lister
När vi rev hela rummet saknade rummet golvlist. och panelen var stundtals dålig nertill. Vi har därför valt att använda överbliven hög golvlist från köket och det här huset. Den höga listen kommer täcka in skadorna. Vad som också gett mig lite huvudbry är att det stundtals är ett glapp mellan golvbrädorna och väggen, av den anledningen kommer det vara en liggande slät täcklist först som sen golvlisten kommer stå på.
P1080932
Det finns en mystisk beröringsskräck mellan golv och vägg. Listerna ska överbrygga detta.

2. Målning
Rummet har faktiskt under dessa tre år faktiskt målats en gång. När listerna är på plats ska allt strykas en gång till och vi använder röd linoljefärg från trapphallsrenoveringen (det har jag inte heller skrivit om…) samt en hink pärlgrå linoljefärg vi har. Det kommer bli en mustig men trivsam färgläggning.
P1080927
Det finns faktiskt färg där inne.

3. Vedspis
Vi har beslutat oss för vedspis. Jag gjorde ett tappert försök att tidigarelägga rummet till 1800-talets första hälft med hjälp av öppen spis men jag erkänner mig besegrad av pragmatism, tidsbrist och historisk autenticitet. Rummets karaktär för sig bättre i spannet 1865-1890 med tanke på pärlsponten och rummets övriga inredning. Dessutom orkar jag inte mura upp en kåpa. Jag har köpt vedspis för hela 500 riksdaler. Den är strålande fin, verkligen….ska bara göra upp med faktumet att den stått ute hos den förra ägaren i ett par år. Men det löser sig, jag har redan tömt den från både barr och fågelbon.

P1080930
Vajjert, lite spissvärta på den där sen är det bara att köra….eller?

Till sist
När dessa saker är åtgärdade finns det risk för fest i framtiden.

P1080928

1 kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Taggat som , , ,

augusti 3, 2013 · 4:47 e m

Krogen VIII. Flaskhistoria.

10295 ERik Ström systembolagetSystembolaget vid 1900-talets början i Söderköping. Notera de olika flaskornas form och att många är inlindade i papper. Erik Ströms samling.

Flaskor på 1800-talet
Eftersom jag någorlunda noga försöker återskapa en 1800-talsbonnkrog, måste jag sätta mig in i massa olika saker. Flaskor är en sådan sak som jag försöker utreda. Vilka flaskor kan tänkas finnas i en krog och under vilka tider? Det är märkbart att flaskornas användning accelererade under det sena 1800-talet i takt med den industriella revolutionen. Flaskor kunde produceras billigare och öl började exempelvis skänkas ut i flaskor istället från fat. Innan denna revolution förvarades vätskan främst i stora fat i väntan på att tappas upp för slutkonsumtion.  Populära mindre behållare i Sverige innan industrialismen är olika typer av krus, såsom höganäskrus och små laggade kaggar. Drycker som dracks i mindre mängder eller som räknades som exklusiva kunde förvaras i flaskor, såsom brännvin och vin. Därutöver ska självhushållningens olika drycker läggas till, såsom kvass, enbärsdricka och andra jäsdrycker, dessa buteljerades troligen inte i så stor utsträckning. Möjligen återanvändes flaskor från bryggerierna till dessa drycker i slutet av 1800-talet.

Detta är skrivet främst utifrån några av de flaskor jag börjat samla på mig för krogens räkning.

Knoppflaskor
Knoppflaskor är våra första standardiserade flaskor för bryggerinäringen i Sverige. Det fanns behov av en flaska för maskinell påfyllning av flaskorna och 1884 kom en standardiserad ölflaska försedd med kork. Denna flaska fanns i bruk till 1932 då korken ersattes av en aluminiumkapsyl. De äldsta flaskorna har en kropp gjord i tre delar, därefter två delar.  Knoppflaskan gjordes i tre volymer, 2/3, 1/3 och 1/6 liter. Flaskorna har ofta datummärkning i botten och är märkta med vilket glasbruk den kommer ifrån.

P1030329Jag tänker försöka hitta ölsorter med snarlika flaskor. Efter avetikettering kommer de ser ok ut. Knoppflaskor är förhållandevis dyrbara så de kan tjäna gott som rekvisita. Den äldsta av flaskorna är från 1908 och för Karl Fredriks Öl-Pilsner i Norrköping, den ska serveras mellan 10-12 C enligt ettiketten.

Patentkorkflaskor
Dessa flaskor skapades huvudsakligen för mineralvatten och svagdricka och har en porslinskork med gummiring som trycks fast med en liten hävstång på flaskan. Namnet kommer av att flaskan patenterades i Sverige år 1877. Generellt har mineralvattnet genomskinligt glas medan svagdricka och öl förvaras i bruna flaskor. Patenkorkkärl blev mycket populära och nära revolutionerade matkonserveringen.

P1030341Denna typ av flaska är mycket praktisk och går att få tag på nya i bruna flaskor i flera storlekar. Dessa funkar också att servera vätska i tidsenligt. Går en sönder är det ingen katastrof heller. Den vänstra på bilden är nytillverkad och den till höger är för inläggningar, nu är det något som liknar brajj men heter Turkisk blandning i kryddhyllan.

Champagne och vinflaskor
Till skillnad från 1800-talets spritflaskor som kunde ha mycket kreativt utseende är formspråket bland vin- och champagneflaskorna mer konservativt. Den klassiska vinflaskan som vi ofta ser idag, kallas för Bordeauxtyp och blev allmän vid 1800-talets mitt.  Champagneflaskans klassiska form spreds redan i början av 1800-talet och har fått sin form på grund av det mousserade innehållet.  Flaskformen används också traditionellt till cider.

P1030335Detta är också en gångbar flasktyp. Dessa flaskor är antika men det går att köpa nytt vin och sen avettiketera dem. Dessa flaskor är ett ladugårdsfynd, med White Star- champangne och en Chasse-Spleen från 1905. Fint skulle det vara hos vissa bönder, därefter fylldes flaskorna med bensin istället i brist på annat.

Brännvinsflaskor
Brännvin skänktes ofta ut i genomskinliga glasflaskor som kan vara släta eller försedda med gravyr. Halsen är ofta kort och kroppen fyrkantig.

P1030322Dessa antika flaskor kommer nog användas bakom disk så att säga, vill inte att de ska hamna i nävarna som tillhygge i drängaslagsmål.

Gamla köpespritflaskor
När hembränningen förbjöds (vilket det gjordes till och från, särskilt under 1700-1800-talet) för sista gången år 1860 växte många av de klassiska spritfabrikerna fram.  Brännvinet blir profilprodukter med egna speciella flaskor och jag har lyckats skaka fram några flaskor Rehnbergs Sädes Bränvin  (sedemera Östgöta Sädesbrännvin) som lanserades år 1864. De bruna flaskorna blåstes på Rejmyre glasbruk och har en åttakantig form. Upphovsmannen Erik Rhenberg föddes 1841 i Rejmyre och startade som 20-åring spritfabrik i Söderköping.  I Söderköping hade han bränneri som mest hade 30 anställda som hade fri tillgång till sprit. Lyckat.

11202 Erik strömHär ser vi tre av dessa muntra anställda på Rehnbergs. Den sittande mannen rullar just sådana flaskor i papper för transporten. Erik Ströms fotosamling, ca 1900.

P1030325Tre Rehnbergare, en ska bort. Den mittersta är fejk, man gjorde kopior på Rejmyre glasbruk under 70-talet. De äkta flaskorna är eftertraktade, särskilt med originalettiket. Den fejkade är sådär B-aktigt fejk med överdrivet vågigt glas och dessutom fel färg.

Som kuriosa tänkte jag nämna att jag nyligen sprang på en liten fickplunta från tidigt 1800-tal. Fickpluntor av tenn var populära bland enkelt folk och bland allmogen. De gick inte sönder och var lätta att bära med sig i valfri liten ficka. Allmogens tennpluntor tillverkas ofta att det tvåstämplade tennet, som var den sämsta kvalitén. Det innehöll så mycket bly att det inte ansågs tjänligt till mat utan användes till knappar och krutflaskor. Under en kort period, 1754-1762 förbjöds det tvåstämplade tennet men efter ivrigt och högljudda klagomål från den annars beskedliga allmogen tilläts det åter till brännvinspluntor.

P1030333Den lilla modesta pluntan tillsammans med en genuint svensk kannsort, en så kallad revkanna. Pluntan saknar stämplar men liknande som varit till salu är ofta från 1800-talets början/mitt.

Till sist, att dricka ur glas.

63389Att dricka direkt ur flaskan, är det bara kopplat till odygdighet och skörlevnad? Bohusläns museum ca 1920.

Jag har kommit till insikt att det är mycket enklare att ha sen 1800-talskrog än tidig 1800-talskrog. Att kunna anbringa flaskor är enklare än att tappa upp i kärl som måste vara tidsenliga*. Jag tar det för troligt att enklare krogar på landsbygden serverade i flaska i stor utsträckning. På många bilder från tiden kring sekelskiftet används glas till ett dricka öl och det rör sig ofta om enkla raka glas men även glas på fot förekommer.  Vad som också är skrämmande tydligt är att det är svårt att hitta bra glas som passar. Ölglas från sekelskiftet är sällsynta, möjligen har de flesta slagits sönder eftersom öl är en vardagsdryck, till skillnad från vin som dracks i betydligt mindre utsträckning. Vinglas har bevarats eftersom de var dyra och användes inte i vardagslag.

16020Men är det roligare med glas? Verkar ju inte så. Bohusläns museum ca 1910.

Däremot anser jag det som självklart att dricka ur glas när det gäller bättre dricka såsom vin, champagne och cider. Det är en klurig nöt att knäcka.  Jag tänker mig att det borde gå att köpa på sig billiga fasettslipade vinglas från sekelskiftet, de är ju inte så populära idag så jag tänker mig att det inte borde vara omöjligt att plöja secondhandsaffärerna.

Detta kändes som ett inlägg skrivet med en stjärnkikare i naveln…

Vill du läsa mer om dryckeskulturen på 1800-talet föreslår jag att du läser en annan artikel jag skrivit.
Vad drack man på 1800-talet egentligen?

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Östervålaprästen Johannes Dillner lyckades med stor framgång nära förgöra de folkliga koralerna och kyrkomusiken. Genom att uppfinna instrumentet psalmodikon reformerade han kyrkomusiken. Dillner uttryckte förnöjt: ”tonerna blifwa jemna och rena, så att man icke drillar och krusar på dem, såsom många bland allmänheten hafwa för wana”.

Kurage recenserar

Julita Gård – Nordiska museet har ett eget lantbruksmuseum som är rätt trevligt att besöka och barnvänligt måste jag väl tillägga nu när jag har barn. Lite dammigt på sina håll men genuint. För övrigt tycks inte Östergötland ha någon matkultur värd att nämna.
4 harvpinnar av 5.

Boken Jonglörer och aktörer, ekvilibrister och artister: om nöjen i Ullströms stad. En liten skrift om Norrköpings nöjesliv vid sekelskiftet kan faktiskt vara ganska spännande. Man vill gärna fantisera om svenskar med fjantiga artistnamn som sysslar med akrobatik i frack.
3 ekvilibrister av 5.

4 kommentarer

Under Krogen

Taggat som , , , , , , , , ,

september 28, 2012 · 8:32 e m

Krogen VII. Den sakrala bardisken och höstens drycker.

Jag har ännu inte berättat för er om vad som ska bli krogens bardisk. Huruvida bonnkrogar verkligen hade bardisk i den meningen vi idag tänker oss en sådan låter jag vara osagt. Faktum är att i detta fall så var utgångsmaterialet en centralgestalt i de första idéerna om denna krog. I begynnelsen fanns en bardisk och ur denna skapades en lönnkrog. Den sakrala stämningen går igen. Bakom vårt bardiskämne finns nämligen en särdeles oväntad historia.

Missionskyrkan i Söderköping innan senare påbyggnad. Foto: St Ragnhildsgilles fotoarkiv.

Mitt förra jobb som textilfarbror var inhyst i ovan missionskyrka i Söderköping som sedan 80-talet var uttömt på såväl kristna som kristna värderingar. På kyrkans gård stod den och väntade på mig, utkastad i kylan, plågad av regn och vind.

Efter lång tjänst som skrank till predikstolen i kyrkan fick den istället följa med mig hem, som gammal missionsförbundare tyckte jag mig kunna ge den ett nytt liv och kanske rent av ge den en slags upprättelse. Kanske inte den typ av upprättelse kyrkoskrank brukar få men ändock någon slags gott liv. Man undrar hur många predikningar som strömmat över dess kant, kanske har självaste Waldenström predikat sin försoningslära från denna plats. Hur har den inte fått uppleva eldiga möten och även sett generationer av gudtjänstbesökare som sakta tynat bort. Jag delar en gemensam historia med detta möbelsnickeri, liksom jag själv har många gånger fått uppleva samma saker som den.

På sin ursprungliga plats i början av 1900-talet. Fotot är är tagen från läktaren i den diskret nygotiska kyrkan, stämningen tycks vara gemytlig. Foto: St Ragnhildsgilles fotoarkiv.

Är cirkeln kanske något ojämn men sluten trots allt?  Jag vet dock att det kommer att bli den mest välsnickrade bardisken i lönnkrogarnas historia.

Höstens drycker
I övrigt så är det höst och jag ömmar för alla dessa äpplen som ligger och ruttnar i folks trädgårdar (inklusive min egen) och slog slag i saken och besökte Övre Drättinge gård utanför Rimforsa för att musta äpplen! Det enda musteriet i Östergötland mig veterligen där man kan lämna in sina egna äpplen och få tillbaka must gjorda av densamma. Äpplen från Helena i Mogata, mina föräldrar, familjen Pääbo i Lindö och Liljerum samlades in.

Vad vi hade tänkt var 100 kg blandade sorter men min känsla för att uppskatta vikt och volym fallerade totalt och det visade sig vara närmare 200 kg. Efter 3,5 timmes mustande hämtade vi ut osannolika 143 liter must. Jag var tvunget att köpa till extra dunkar. Nu ska jag inte ha allt men det ser ut att räcka ett tag minst sagt. Jag upptäckte också att den var ganska stark och behöver späs till hälften med vatten när den ska drickas så då blev det ännu mer dricka. Mmmm….must.

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Engelska parlamentet röstade år 1812 igenom en lag om dödsstraff på att slå sönder industrimaskiner. Detta gjordes i hopp om att kuva arbetarna, främst textilarbetare, som såg maskinernas allt större utbredning på arbetsmarknaden.

Kurage recenserar.
Nej, just inget.  Men jag vill ge ett boktips om ni kommer över ett ex. Jerry Rubins kultklassiker Snacka inte bara…do it. En tokrolig självbiografisk bok om det sena 60-talets studentrevolter i USA. Den är lite svår att hitta då Nordstedts originalupplaga beslagtogs till stora delar1971, den finns dock i bootlegversioner. Läs om när Jerry Rubin sätter ihop en ganska framgångsrik valkampanj med en gris….

Lämna en kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Taggat som , , , , , ,

september 16, 2012 · 9:22 e m

Krogen VII. Nytt innertak till hallen.

Ett steg i rätt riktning har tagit för att få ordning på en mycket problematisk hall. Förra sommaren bytte jag yttertak och nu var det dag för innertaket som ruttnat sönder på grund av det gamla yttertaget. Mycket logisk orsaksföljd, särskild när det handlar om hus.


Under en slags spont, reglar, masonitbitar och överblivna tretexplattor fanns ett ganska trött och delvis ruttet tak i handhyvlad pärlspont.

I bästa byggnadsvårdsanda rev jag ner allt ruttet, lappade och lagade. Nu hade jag inte sponthyvel och inte heller 1 tumsbräder till taket men åtminstone extra bred pärlspont. I mitt fall behövde jag inte vara rädd för att använda avvikande bredder eftersom krogens flora av originalpärlspont bjuder på bredder mellan 9 cm och upp till över 20 cm.

Resultatet blev bra tycker jag och nu finns det också en diskret lucka till ett ganska rejält utrymme för sådant som en lönnkrog brukar dölja. Även småväxta skulle kunna sova där.

Andra problem
När det kommer till hallen finns också andra problem, sådana där härliga problem som man inte kan få nog av. Sådana problem som bara åtgärdas med enträget arbete och eggverktyg….och kanske en dränering.  En gammal fuktskada har orsakat rejäl röta längs med golvet så är blir det att kapa bort en del. Man blir lite ledsen. What would Göran Gudmundsson do?

Huga…

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Barkbröd har vi alla hört talas om men bark var egentligen bara en i raden av brödingredienser som allmogen fick för sig att mätta sig med. Vad sägs om råghack, torkade sälglöv, benmjöl, syrgräsknoppar, gräs, ekollon, hasselknoppar, tallskott, rabarber, mossa, lavar, nötskal, mäsk, halm, sågspån, jord, fiskrom och hästgödsel. (Hungers)nöden är alla uppfinningars moder? Förr rådde ett kreativt allvar.

Kurage recenserar.
Fullt upp, int sett nåt, int hört nåt, int läst nåt…

Lämna en kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Taggat som , , , , , , , ,

augusti 25, 2012 · 9:33 e m

Krogen VI. Husmoderns krusbärssaft och vad drack man på 1800-talet egentligen?

I Skövde drack man brännvin iallafall. Västergötlands museum.

1800-talets drycker bland vanligt folk

I samband med att vi gjorde saft på jobbet kom jag att tänka på vad man drack på 1800-talet och vad man skulle kunna tänkas hitta på för roligt i krogen. Den allmänna dryckeskulturen som det brukar pratas om då det gäller denna tid  domineras av dryckerna, öl och sprit. Till dessa kan vi lägga sällskapsdrycken kaffe som snabbt vann gehör även i de breda folklagren. Vistades du i en mer borgerlig miljö kunde det tänkas att du även drack te, vin och diverse importerade spritsorter. Men om vi bortser från dessa ovan nämnda drycker vad kan vi då hitta?

Jag ger er därför, ett försök till en liten guide till 1800-talssvenskens dryckeskultur, fyll gärna på med fler drycker!

Svagdricka
Svagdricka är en mörk maltdryck som har gamla anor i Sverige, nämns redan under 1600-tal. Under 1800-talet är den främst känd som en sötad måltidsdryck och törstsläckare med en låg alkoholhalt. Får ett starkt uppsving i och med den växande bryggerinäringen under sent 1800-tal. Svagdrickan kan man också göra ölsoppa på vilket var vanligt förekommande.

Vattenlingon
De bästa lingonen hälldes i flaskor med vatten och korkades igen. Vatten och lingonen dracks som förfriskning vid kalas.

Saft
Saft kan har gjorts på många vis och på många olika frukter och bär. I en 1600-talskälla ur SAOB står det:

Til at insylta Fruchterna är och nyttigt, ther om gode Huushållare wetenskap hafwa, först at göra Must och Saffter aff them.

Saften var inte alltid sötad, sockret blir billigare och populärare under slutet av 1800-talet men är ingalunda en vardagsartikel bland allmogen. I princip alla bär och frukter som finns växande i Sverige har använts. Lite mer ovanliga är slånbär, smultron och tranbär.
Sättet att framställa saften är ofta olik vår tids vanliga kokningsmetod, ett sätt att göra körsbärssaft var att ta lika bär och socker i en kruka som man lägger lock på som tätas med rågdeg. Krukan ställs sedan i en kittel med vatten som får koka i 6  timmar. Därefter buteljeras innehållet i krukan. En bra källa till saftsorter är den stora uppsjö med husmoderslexikon och receptböcker som dyker upp under sena 1800-talet. Märk dock att dessa ofta är anpassade för en borgerlig publik.Vill man vara på den bonniga sidan så söta ytterst lite eller prova med honung. Osötad blåbärssaft förekommer exempelvis.

Must
Snarlik saften är musten som omnämns frekvent sen 1500-talet och är egentligen råsaften av bär och frukt. Musten fermeterades i regel till vin men förekommer ibland som ren, osötad dryck.

Enbärsdricka
Enbär användes till att göra olika drycker, ofta genom att koka bär och ris tillsammans. Koket sötas och jäst tillsätts och det får jäsa i 8 timmar. Drycken buteljeras sen och dricks. Varianterna är många och ibland kokades riset med torkade äpplen, päron och äppelskal. På samma sätt går det att bara nyttja enbär. Enligt Nils Keyland drack denna dryck av såväl hög som låg.

Kaffesurrogat
Surrogatkaffe är främst förknippat med krigstider men även under 1800-talet experimenterade man med ersättningar. Fattigt folk drack sällan rent kaffe men substitut gjordes ofta på rostad råg. Ett annat vanligt surrogat kallades knarter och gjordes på en ojäst deg av potatismos och havremjöl.

Kvass
Denna dryck har sitt ursprung i  Ryssland men återfinns även på svenska landsbygden. Den påminner som svagdricka och görs på malt och grovt bröd och som jäses.

Dricka på bröd
Bröddricka gjordes på grovt bröd som man häller kokande sockervatten på. Med tillsatt jäst får drycken jäsa 2 timmar och buteljeras.

Dricka på torkad frukt
Med äpplen och päron som legat länge som vid vinterförvaring kan man göra dricka. Frukten får dra i vatten ett par dagar tills vattnet blir gulbrunt. Vätskan silas, värms och socker och jäst tillsätts. Drycken får sen jäsa vid spisen i några dagar. Denna dryck var särskilt populär vid jul.

Cider
Drycken cider är en fermeterad must vanligen gjord på äpplen eller päron. Den tycks inte funnit någon större spridning bland de bredare folklagren trots stor popularitet i England och de brittiska besittningarna i Nordamerika.  Det finns emellertid exempel på att svenskar som utvandrade till Amerika kom i kontakt med drycken under sent 1600-tal.

Qivinfolken (i Nya Sverge 1illaga) maat efter swenskt maner och brygga godt Dricka; desz utan weta de giöra åtskillige drycker af applen och Persikor, hwilken förra de kalla Seider, mycket liuflig at dricka.  (Rudman 1697)

Cider blir under sent 1800-tal vanligare i den borgliga kultursfärens kokböcker men som allmogedryck tycks tillgången vara begränsad. Sverige har inte haft någon stark tradition av fruktodling om man jämför med England eller Frankrike.

Mjölk
Mjölk dracks vanligen inte utan förädlades till allsköns andra mejeriprodukter. När den dracks var ofta färsk, sötmjölk, I vissa fall späddes den med vatten till något som kallades sötmjölksblanne och dracks som måltidsdryck. Blanne kunde också göras på långmjölk. Kärnmjölken som blev över vid smörkärningen dracks ofta och ansågs extra hälsosam.
I delar av Skåne finns en tradition att blanda mjölk med maltdrycker såsom svagdricka.

Björksav
Björklagen har brukats i många hundra år i björkrika platser och i vitt skilda sammanhang. Ett utmärkande drag är dess användning i nödbröd istället för annan degvätska eller att koka välling på. Den har även druckits ren men också som bas i andra drycker. Björksaven ansågs hälsobrinande och tappades om våren. Har skrivit om det förut.

—————————————————————————————————————————

Husmoderns krusbärssaft anno 1892.

Detta recept är hämtat ur Mathilda Langlets Husmodern i staden och på landet. Det är en heltäckande manual för den idealiska hemmafrun. Utgångspunkten har en stark förankring i den borgliga kulturen och visar knappast hur den genomsnittlige svenska kvinnan vid denna tid förväntades agera. Intressant kuriosa är synen på aga, där Langlet förordar att pappan aldrig ska slå barnen utan detta är kvinnans uppgift för de slår inte lika hårt.

När det kommer till krusbärssaften gläntar den lite på dörren när de kommer till de lite mer ålderdomliga sätten att göra saft.  Här ges exempel på alternativa användningsområden där råsaften kan nyttjas som ersättning för citronsyra.

Mina sommarjobbare på museet plockade bären på museets innergård och stötte dem sedan men en gammal potatisstöt. Därefter fick bärmoset jäsa som i receptet. Det jäste i drygt 1 dygn vilket resulterade i en ganska kraftig jästdoft.

I min stackars gamla silduk fick sen saften rinna av under dagen. Råsaften fick därefter koka och socker tillsättas. Kokböckerna från denna tid gillar socker och ofta kan saftrecepten bli ohemult söta men i detta fall kändes proportionerna ganska ok.

Vid buteljeringen hände en olycka av sällan skådat slag. Saften var troligen något för varm för när den hälldes i flaskan hördes ett tydligt knäpp och helt plötsligt bildades hastigt en pöl runt flaskan. Den hade spruckit på ett ganska spektakulärt sätt. Ibland hjälper det inte med ett idylliskt upplägg.

Nåväl, en hel del saft kunde räddas och hällas på en annan passande flaska. Saften smakade bra och den suspekta jästlukten vi kände tidigare fanns det inga spår av.  Skål!

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Under 1800-talet reducerades antal krogar ganska snabbt i Stockholm, troligen på ganska goda grunder. Från 1  krog på 60 personer år 1800 till 5670 personer per krog år 1900.

Kurage recenserar.
Östgötsk spickekorv. Denna korv görs av ett litet östgötsk charkföretag och har en stark air av gammelsverige. Få ingredienser varav salt torde vara den mest framträdande tillsammans med ister. Du behöver dricka till, samt ordentliga tänder. Helt ok i små doser, du känner ådrorna kloggas igen när du äter.
3 saltstoder av 5.

Filmen Tillsammans. Jag såg Tillsammans när den kom ut för nästan tio år sen och tyckte den var helt ok. Nu såg jag om den och den gav mig helt nya djup som jag inte såg första gången. Det är en fantastisk berättelser om vuxna som dåliga förebilder samt att den är ett mycket tidstroget porträtt av 70-talets Sverige. Bra skit.
5 folkabussar med blommor på av 5.

13 kommentarer

Under Krogen

Taggat som , , , , , , , ,

augusti 8, 2012 · 2:45 e m

Krogen V. Det fina golvet.

Golvet i krogen har avtäckts lager av masonit och plastmatta. Med stor noggrannhet har spå spikar perforerat det kilsågade kolvet som trots allt var i väldigt gott skick. Lite skrubba och lite såpa så kommer vi vara på banan, det är jag övertygat om.

Noga utlagt tidningspapper där vi får veta det mesta om tiden för när masoniten lades, det vill säga då förra ägarnas dotter flyttade in för en tid.

Det var också en tid då mannen med dubbelnamnen, tonsättaren Lars-Åke Franke-Blom var arg på skvalmusiken och ville lära oss att lyssna. Undrar om han visste att hans namn skulle genomborras av 300 miljarder spikar som jag nu hjälpsamt måste dra upp till ljudet av just skvalmusik*?
*Och en del obskyr hårdrock från band som Thor, Celtic Frost, Death Rage och Lizzy Borden.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Som kuriositet vill jag bjuda på ett stycke vattning mathistoria, kanske världens mest tarvliga kräm, järnvägskräm. Detta är en kräm som tillreddes under första världskriget i socknen Ulrika. Vart namnet kommer ifrån är okänt men den består av endast tre ingredienser; vatten, sirap och potatismjöl. Smaklig spis!

Kurage recenserar.
Carl Sahlins bok Ett skånskt färgeri vid början av 1870-talet. Oumbärlig om man vill läsa om hur ett småskaligt färgeri fungerade under 1800-talet. Målande, personligt men också sakligt skriver Carl om sin fars verksamhet. Är du intresserad hur man färgade förr så är detta boken för dig.
4 urintvättar av 5.

 

2 kommentarer

Under Krogen

Taggat som , , , , , , ,

juli 19, 2012 · 6:32 f m

Krogen IV. Glückshaus eller lyckans hus.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Glückshaus.

Hasardverksamhet är en av de många synder som frekvent förekom på krogen förr. I tusentals år har man försökt blåsa varandra på tärning, med kortlek, brädspel och vadslagning. En del gick det bra för, men somliga fick pantsätta sig, stjäla eller åka på rejält med däng eller sitta på fästning för falskspel. Ett av dessa spel var Glückshaus som spelades kanske främst i mellaneuropa under 14-15-talet. Det är ett enkelt brädspel som spelas med tärningar på ett spelbräde om mynt. Det är hejdlöst populärt bland medeltidsreenactors men är oerhört gångbart med sina enkla regler och obegränsade deltagarantal.

Jag slöjdade ett bräde i körsbär med en vanlig täljkniv och planen kan designas på olika sätt, det viktiga är att alla spelets komponenter finns med.

Jag introducerade spelet på sommaraktiviteterna på Stadsmuseet och det blev genast en succé bland barnfamiljerna som genast fotograferade av spelplanen. På våra sommaraktiviteter får man uppleva livet som barn för 100 år sen och innergården förvandlas till ett litet friluftsmuseum där vi bakar kringlor, tvättar trasmattor, går på styltor och ja, nu spelar bort pengar. Precis som för 100 år sen.

Jag skakade fram gamla stora 5-öresmynt i koppar som spelmarker vilket skänker spelet en mer historisk touch men när folk spelar med sina egna 1-kronor blir man inte fattig men ändå glad om man drar hem 23 kr på en kväll. Alternativet är att använda gamla mynt just som spelmarker som man får lösa in.

Regler.

Spelplanen är numrerad med 2-12. Tre utav dessa fält är specialfält, 2:an är grisen, 7:an bröllop och 12:an kungen. Spelet spelas med två tärningar och i tur och ordning slår man med tärningarna. När en deltagare slår något förutom specialnumren placerar man ett mynt på den rutan. Om någon slår samma siffra som en ruta med mynt plockar spelaren som slagit upp myntet. Slår man en 7:a, det vill säga bröllopet placerar man ett mynt i rutan. Denna ruta fylls på med mynt tills någon slår 12, det vill säga kungen. Slår man kungen tömmer man hela brädet på alla mynt. Slår man gris rensar man brädet på allt utom bröllopet. Varje gång man får plocka upp ett mynt får man fortsätta spela.

Det finns specialregler som ofta tillämpas när vi spelar Glückshaus i Albrechts bössor, det gör spelet mer dynamiskt.  Exempel på sådana är:
-Böta ett mynt om man: svär, rullar tärningarna av bordet, börjar slåss, drar kniv eller förhalar spelet.
-I vissa fall används 4:an på olika sätt, antingen stå över sitt kast eller pyttsa ett mynt till värdshus/krogägaren som upplåter lokalen för hasardverksamheten. På många bevarade spelbräden fattas ofta 4:an på grund av dessa specialregler.
-Spelet påbjuder gärna att slå vad, ex ”Jag satsar ett mynt på att Ful-Lasse i svängen kommer plocka upp ett mynt på sitt tärningslag, vilka vågar satsa emot?”  Detta kan varieras på många sätt och kan ge en del extra deg i de våghalsigas ficka.

Som marker används med fördel enkronor eller allra helst mynt av gammal sort eller reproduktioner.

Väl mött vid spelbrädet!

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

År 1879 startades en privat trikinbyrå i Norrköping med syftet att kontrollera fläskköttet i stadens slakterier. Trikinbyrån blev ingen hit då endast de rika i staden hade råd att testa köttet.  Liknande problem hade man med tuberkulos som härjade bland djurkropparna, vid år 1897 bar 3% av svinkropparna och 16% av nötlungorna på tuberkulos. Sjukdomen var gravt utspridd och man räknade med att 60-80% av korna i Stockholms utkanter var smittade.  Slakterierna var ofta inhysta i låga små hus och var rejält sunkiga, de placerades ofta vid avträdesgropen så man enkelt kunde slänga slaktrester där. I ett slakteri var det fullt med gödsel och det var så vidrigt att tillsyningsmannen inte kunde gå in. Där fanns även tunnor med blod och inälvor som ruttnade.

Kurage recenserar.
Björn Horgbys bok Surbullestan. Välskriven forskning om arbetarnas villkor i Norrköping  i vid sekelskriftet 1900. Bred bok om levnadstandard, folknöjen, maktförhållanden, brott, sexualitet mm. Stort nöje att läsa.
4 korvuppror av 5.

2 kommentarer

Under Krogen

Taggat som , , , , ,

juli 5, 2012 · 7:14 e m

Krogen III. Nya utsikter.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Krogen III. Nya utsikter.

Utgångsläget passar ingen krog.

Krogen och hela ladan har länge sett anskrämlig ut på grund av fönstren som suttit i den delen som kommer bli krogen. Ospröjsade kopplade bågar duger helt enkelt inte. Jag har samlat på mig ett antal fönster från en närbelägen gård där ägaren sonika bytte fönster. Kompletta med innerbågar om än i något trötta karmar.

Karmar från Lilla Liljerum. Kanske gjorda av samma person som en gång tillverkade fönstren som suttit i vårt hus?

Jag valde ut två fönster som inte var för bra i fall jag skulle behöva dem i boningshuset. Gamla fönster är otroligt vackra och det tål att understrykas en gammal klyscha – fönstren är husets ögon (och på det temat finns det ju fler nötta uttryck såsom köket är husets hjärta och ett hus utan böcker är som en människa utan själ…).
Fönster 1. 

Att byta fönstren var en ganska ansträngande historia. Om vi börjar med långsidans fönster så var träet ovan fönstret kraftigt kexigt efter härjningar av husbock. Därför fick jag börja med att pilla bort en timmerbit när jag väl efter visst mått av våld plockat bort det nygamla fönstret. Det nya fönstret karm var några få cm för stor varför jag var tvungen bråka lite och såga i onaturliga vinklar medan isoleringsfrat bestående av sågspån, musskit och frödelar singlade ner i mitt svettpenslade ansikte. Snart kom fönstret på plats och fodren. Symmetri är uppnådd, se bild längre ner.

På insidan  lagades en del av pärlsponten för och jag spikade fast gamla foder från 1800-talets slut.

Fönster 2.

Härligt, en bred glugg med bitar av timmer inpillat som fyllning.

Här blev det lite mer pilligt då jag tvunget att justera öppningens storlek och utsidans panel för att få det att fungera. Det är bara en sida på huset som har en ordentlig panel och den är endast halvgammal, kanske 50 år eller så. Men efter att ha handhyvlat fram likadana locklist som övrig panel blev det riktigt bra. Eftersom regn och väder belastar denna sida hårt valde jag att sätt en regnbräda ovan fönstret.

Insidan blev bra efter att jag skarvat den avsågade pärlsponten och fäst den nya sponten med samma spikmönster. Det börjar bli ont om klippspik här hemma nu.

Nu känns det verkligen som om krogen är mer inom räckhåll, bra det.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

På 1860-talet flyttade en skånsk agronom vid namn Lundqvist till Gagnef. Den naiva Lundqvist försökte lära de mycket konservativa dalabönderna modernt växelbruk med att odla klöver på åkrarna som låg träda.  Efter flera försök ställde han sig på en tunna på kyrkbacken en sommarsöndag och propagerade de nya idéerna. Det slutade med att de uppretade bönderna drog ner honom från pallen och misshandlade honom, hamrade in budskapet att han minsann kunde behålla sin djävla blommor för sig själv.  Lundqvist gav sig dock inte och efter några år växte det klöver på åkrarna i Gagnef.

Kurage recenserar.
Björn Helmfrids bok Norrköping brinner. Omfattande bok om ett så smalt område men relevant i allra högsta grad. Lyfter fram en problematik som de flesta svenska städer har genomlidit. Lämplig bokserie.
4 kasevargar av 5.

2 kommentarer

Under Krogen

Taggat som , ,

juni 21, 2012 · 3:27 e m

Krogen II. Pärlsponten.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Rivning.

När vi började riva ytskickten i krogen tänkte vi oss breda brädor i taket och sen tapetsera väggarna med grålumppapp och måla. Det blev inte riktigt så när vi började gå med kofoten.

Vi började med taket som var täckt med masonit och spännpapp i två lager, 300 miljarder småspik i snöräta rader. Det spikarna satt i förvånade oss, det var pärlspont, den bredaste man kan tänka sig spikad synligt med smidd spik. Det visade sig även att den var delvis handhyvlad vilket också pekar på en hög ålder för att vara pärlspont.

Redan nu var det dags att byta fokus från tidigt 1800-tal till senare för att matcha de ändrade förutsättningarna. Detta bekräftades när vi började riva väggarna. Här fann vi flera lager äldre tapetrester från sent 1800-talet.

Dessa två tapet tycks vara de äldsta och vad som är märkligt är att det varvas vilken som är underst. Det kan tyda på att detta är gamla tapeter som används som utslätning på underlaget som precis som i taket är pärlspont. Pärlsponten har inte varit målad vare sig i taket eller på väggen vilket tyder på att utrymmet varit mycket enkelt, alternativ att pärlsponten tapetserades över redan från början. Det sistnämnda grumlas något av att panelen färgats av sol och smuts som tydligt ses där taklisten suttit. Taket har sotats av eldstaden så nog dröjde det något innan tapeterna och spännpappen kom upp. Det hela är något kryptiskt och fördunklar rummets ursprungliga karaktär och funktion. I vilket fall blir det krog nu.

Att ta bort gamla tapeter.
Att avlägsna tapeterna var för övrigt ett kapitel för sig. Ett strängt arbete som avhjälptes med hjälp av gladpack, diskmedel och vatten i sprayflaska samt skrapor av olika slag. Spraya rikligt och sätt gladpacken över för att stänga in fukten. Vänta och skrapa. Detta är inget mirakelmedel men hjälper utan tvekan enormt. Tapeterna måste blötas upp för att lossna och sen ska det skrapas och skrapas.

Pärlsponten kommer behöva fixas till men är på det hela frisk. Lovande.

 

Glad Midsommar!

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Apropå midsommarafton, i Nöbbelöv i norra Skåne trodde folk att man blev flintskallig om man gick barhuvad på midsommarafton. Skalligheten uppkommer genom att en särskild mask angriper skalpen och äter upp hårsäckarna. Ett sätt att bli av med hårmasken var att koka vissa växten mattlummer i kourin och sen tvätta håret med det. Tänk på det imorrn.

Kurage recenserar.
Byggnadsvårdsdagen på Thorstorps Gård. Välorganiserat och entusiastiskt stämning. De få byggnadsvårdsorienterade som finns i landskapet var där, tyvärr är dessa få men det finns hopp om det i Östergötland. Kämpa på!
3 färgtrappor av 5.

 

 

5 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Taggat som , , , , , , , ,