Månadsarkiv: april 2010

Liljerum XVII: Kakelugn I.

Kakelugnsmakare Stig har lämnat Liljerum. Ännu en kakelugn har uppförts av hans 78-åriga stadiga nävar. Jag hoppas att vår kakelugn inte var hans sista. Nu står den äntligen där, när den väl var klar efter en veckans arbete tycktes det som om den stått där sen alltid. Mitt i rivningsförfallet såg dess nästan monolitiska gestalt naturlig ut med dess korta, tjocka, vitglänsande kropp. Vi har haft onaturlig tur, dess proportioner är idealiska, liksom platsen. Det fanns inte så mycket spelrum uppåt taket direkt.

Att sätta en kakelugn är en konst, dess innanmäte döljer ett avancerat tarmsystem av lerbelagt tegel. När elden väl är tänd ska rökgaserna passera ugnens fulla längd två gånger för att sen förpassas till murstockens ändliga rymd. Kakelugnen är en fantastisk uppfinning som har sin linda i senmedeltidens pottkakelugnar. Under 1700-talet sker en veritabel kakelugnsexplosion för att under slutet av 1800-talet bli var mans värmkälla. Nära 100 kakelugnstillverkare fanns i landet och troligtvis hade vi eldat upp allt träliknande om de inte funnits.

Det som återstår att ordna för mig är att puts tegelnischen på kakelugnens sidor, den var inmurad i en djup nisch på sin tidigare plats. Uppe på krönets bakkant fattades delar där nischens välvda valv gått. Vi fyllde igen det med tegel. Allt synligt tegel kommer att putsas och målas vitt. Därefter ska det läggas något slags golvskydd framtill. Hela ugnen ska så klart putsas, allt detta åt framtiden i takt med rummets övriga renovering.

Jag tänkte det kunde vara av värde att redovisa vad det kan kosta att sätta en kakelugn, från början till slut. Det finns många dolda kostnader som många inte alltid kommer med i beräkningen.

Kakelugn 2500 kr

Provtryckning av skorsten 1068 kr

Bygglov 1200 kr

Förarbete, mura 500kr

Skorstensrenovering (med alla grejjer) 3762 kr

Arbetstid (med 50% ROT-avdrag) 7567 kr

Material för uppsättning 5488 kr

Efterarbete 250 kr

Totalt: 22335 kr

Jag kan säga att så mycket billigare än så här blir det inte. Det kan jämföras med att om en vanlig kakelmakare, som exempelvis Spiscenter i Norrköping, tar 27000kr +moms, enbart för montering och material. Vår kostnad är beräknad på att man gör en skorstensrenovering, själv och att den trycktestas innan. Bygglov är en annan deppig kostnad, men allt som allt blev det ungefär halva priset av vad det brukar kosta.

Om ni vill ha tag på Stig får ni höra av er.

7 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum

Liljerum XVI: Loppisfynd och stans coolaste lampa.

Veckans loppisfynd.

Hoppet är inte ute. Det går faktiskt att fynda på loppis. Vanligen idag är loppisar normalsvenskens grovsoprum där allt som samtliga familjemedlemmar växt ur, slutat lyssna på, slutat leka med, slutat eller låtit bli att läsa samt allsköns skit och kitschiga fulheter. Någonstans tappade jag hoppet mellan Det Bästa böcker, blekta plastväxter, repiga Absolut-mr.music-smurfhits-jabba-dabba-dance-CD-skivor, överhemska salladsbestick i trä från Mallorca, bruna glasölsejdlar med trähantag och diverse spinkiga 70-talsljustakar i svetsat, svartsprayat järn. Svennebanan kränger sitt ratade skräp till hugande spekulanter och gör de inte det så tror de att de har något värdefullt bland arvegodset för att de sett lite väl frikostigt på Antikrundan. Loppissverige bär på många symptom och krämpor som skulle kunna beskrivas i väl så många avhandlingar. I visst ljus infann sig emellertid i lördags då vi gjorde en spontanvisit på loppmarknaden i vikingahallen i Söderköping som sammanstrålar varje lördag. Här är lördagens fynd

  1. Ovan från vänster. En ihopknycklad ljuskrona i mässing och plåt. 1900-talets början. Armarna kan säkert användas till något fint. 10 kr
  2. Tre stycken orientaliska lyktor. Dessa ska vi ha i vår lilla fula gäststuga där kraftigt orientaliskt haremtema ska råda. 100 kr för alla tre.
  3. 4,5 meter fiskbenskypertvävt handdukslinne. Handvävt linne/bomull. 50 kr för hela biten.
  4. Nedre raden från vänster. Bunke i glaserat lergods, tidigt 1900-tal. Har ett gäng innan och de brukar kosta lite så det gäller att passa på då de är billiga. 40 kr
  5. Spinnrocksgrej i svarvat trä. Den var bara trevlig att se på. 10 kr
  6. Uttag i vit plast. Oanvänt och ojordat, sådär godkänt men billigt. 5 kr
  7. 2 st stickkontakter av äldre modell att byta med befintliga. 5 kr
  8. Hisslampetyngd. Mycket ovanlig grej till att ha till en särskild form av höj och sänkbara skomakarlampor. Jag har aldrig sett en i porslin, de brukar vara av mässing. Mer om detta längre ner. Pris 40 kr
  9. En ask obehandlade, oanvända gamla trässkruv.
  10. 6 rullar gamla tapeter, pärlgrå med med medaljonger. Mycket diskret, 1900-talets början eller reproduktion. Ska försöka hitta ett passande rum för dessa. 30 kr för alla rullar.

På något vis måste en lyckad loppisdag straffa sig på något vis. När jag murade igen hålet efter det andra insatsröret, tappade jag byttan med bruk på golvet. Jag satte mig på huk för att plocka upp bruket och pang, så fick jag den osäkrade tegelstenen som jag just fått på plats i huvudet. Rev upp ett hål i skallen som blödde ymnigt över vardagsrumsgolvet. Efter idogt baddande av hustrun min kunde ondskans tegelstenen muras fast i murstocken.

Så till lampan. Jag beställde tvinnad sladd ifrån Gysinge och porslinsknoppar. Dessa ledningar är tillåtna att använda på icke permanenta installationer såsom lampor och liknande.  Min lamptyngd är i porslin medan motsvarande lampa på Gysinge är mer fancy och är i mässing med plafond och sånt. Mitt lampbygge blev mer primitivt men lite coolare om du frågar mig, och billigare ca 250kr mot 2150kr.  Hisslampor var populära som arbetsbelysning under tidigt 1900-tal, en föregångare till 1980-talets hisslampa.

Jag använde mig utav en stor skomakarlampa som jag bytte sladd på. Uppghängningen i taket är en gammal mattförnicklad badkarsproppshållare samt en riktig lampkrok från tidigt 1900-tal. Vi har inte så högt i tak men den går ändå att höja och sänka en hel del.

4 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum

Nedslipning och omlindning av svärd.

Detta är ett av mina svärd. Albion Squire line great sword (of supreme, mighty goreslaughter of numerous peasants, clerics, jesters and valiant knights and….). Ett av de tidiga långsvärden, enorma, fladdriga blad, till för att hugga det mesta utan för mycket rustning i bitar. Jag har aldrig tyckt om det särskilt, det är långt, ca 120cm, framtungt, har en 1,5 mm egg som inte kan användas till något. Inte slåss och inte testhugga. Jag är feg, långsvärd kräver teknik, svärd och sköld är bonnigt men ger försvar och vapen till vilken klåpare som helst. Men trots allt är det ett coolt svärd, brett som en skosula och stor som en tioåring eller en stor dvärg. Tänkte ge det en ny chans men det kändes rätt att rekonditionera det först.

Problem 1. Eggen.
1,5 mm egg är inte rekorderligt för blankvapenstrid, dessutom är eggen fylld med hack. En nedslipning är i sin ordning för att göra eggen bredare och få bort hacken. Jag ställde in skjutmåttet på 2,25 mm och måttade i eggen och tejpade därefter en lämplig rand att slipa ner mot. Bladet är tunt och med mycket mer eggbredd blir det inget svärd kvar. Typiskt Peter Johnsson att vara så die-hard purjo, det här är ju inget spett från någon gammal sovjetrepublik som ni blankvapentomtar brukar slåss med.

Lamellskiva på vinkelslipen och sätt igång och slipa med långa drag ner mot tejpens kant. Om du är oförsiktig kan du köra för hårt och avhärda eggen, då är du rejält klantig. Känner du dig osäker på din kompetens i detta fall så ta lite vatten och kyl eggen. Kontrollera att du slipat bra. Ta en bit smärgelduk och häng över eggen och dra långa drag för att göra en len, avrundad egg.

Problem 2. Ful kavel.
Greppet är lindat med ett fult svart skinn. Jag lossade försiktigt på skinnet. Albion gör skaften i stabiliserad björk, lite b men det får funka. Många medeltida kavlar är lindade med lintråd eller liknande innan skinnet limmades på. Jag lindade med ganska kraftigt tråd, lättast är att limma strax framför medan lindningen sker. Det tar lite tid och det är tråkigt.

Jag gillar att ha upphöjningar på kaveln så jag rullade en bit skinn som jag limmade fast med hjälp av en rostig tång som knappt går att öppna när den väl stängts.

Medan limmet torkade använde jag förra greppet som mall och jag klippte en ny skinnbit i mörkbrunt skinn. Jag penslade på lim på skinnet och liksom kramade fast det på greppet. Skar bort överblivet material så skarven blev tät. Det låter enkelt, men är i själva fallet ganska pyssligt och småjobbigt. När det passade så lindade jag skinnet med bomullsgarn. Garnet fungerar som fixerare och gör ett attraktivt mönster på skinnet som är greppvänligt.

Klart, ut och leta reda på små hober att tranchera, ja eller snarare slå i bitar om ditt svärd är bluntat.

4 kommentarer

Under Vapen

Liljerum XV: 2500 kvm hundgård.

När Granngården (inte grannen alltså, utan gamla Odalmännen) har rea på fårstängsel får man passa på. Vi hade tänkt att stängsla in tomten för att kunna ha hundarna lösa och slippa gå och leta efter dem hos grannarna och bland granarna. Med hjälp av släkt bankade jag ner ett hundratal stolpar runt tomten, inte helt utan problem. Vår tomt är ett berg. Lagom till lördagen anlände Dr. Bob på inbjudan om muta om kalkonfrossa och stängselarbete. Med stor iver gick vi loss på stängselrullarna med hammare och märlor (eller cramps som vi kom fram till att det hette på engelska).

Medan 3 kg kalkon gottade sig i honung och peppar i ugnen stängslade vi och lagom till kl 21 kunde vi släppa hundarna vind för våg. Nina synade stängslet, följde dess linje med nosen för att snart komma fram till att det inte var möjligt att forcera. Tills vidare. Kvällen avslutades med kalkon med potatismos på bästa amerikanska manér.

Bob hade också med sig en mina nya ringbrynjor och min nya ringbrynjehuva. Albrechts bössor och Carnis gick samman förra året och beställde massa ringbrynjor direkt från tillverkaren. Högst fördelaktigt. Brynjan är nitad, dvs varje ring är ihopnitad med en liten nit och ringarna är platta vilket var vanligt under medeltiden. I huvan är vissa nitade och några stansade om vart annat. Jag har lite på gång i rustningsväg, en vän till mig ska knacka mig ett par feta 1350-talsplåtben mot lite sömnad. Ska grejja med lite spännande designer för det.

När vi satte stolpar hittade jag en hel tegelpanna i syrénbuskarna. Inte vilken panna som helst, gjorde mig fundersam. Två-kupigt och enkupigt i all ära, men tre-kupigt? Jag kan dra mig till minnes att jag sett det på två ställen, dels hemma hos Simon (här kan ni läsa hans blogg, det blir kul för er, särskilt om ni har en professur i exegetik: http://pilgrimafkorpasen.blogspot.com/)  på hans uthus nere i mörkaste småland och på ett uthus på Lilla liljerum som är gård i närheten av….ja gissa det ni. Troligt att det funnits något lokalt tegelbruk. På samtliga ställen har det rört sig om takpannor i dåligt skick, flyttade till en sista vila på mindre ekonomibyggnader. Kanske tidigt 1800-tal? Någon som stött på kupor?

I övrigt har jag haft fint besök av skorstensfejjarteknikern (vem är sotarmästaren?) som provtryckte, dels skorstenen som jag hade renoverat men också pipan till kakelugnen. Egentligen skulle pipa nr 3 tryckas också men det konstaterade vara onödigt då det rök in från kakelugnspipan. Kontentan: samma kväll beställde jag ett till insatsrör. Samma visa en gång till. Merjobb. Som grädde på grädden så visade det sig finnas mer överraskningar i beredskap i samband med kakelugnen. Inledningsvis vill jag mynta ett nytt begrepp som jag ämnar begagna mig av i framtiden och som jag funnit nödvändigt för att precisera den situation ibland uppstår. Uttrycket ska förstås i ett ljus av frustration och ironiskt underbygd sarkasm. Mantrat lyder som följer : ”Det var idiotiskt förr”. Inte bättre, idiotiskt. Låt mig förklara, på 1950-talet byttes värmesystemet ut i huset, vattenburen värme istället för kakelugnar och vedspisar. 3 av 4 skorstenspipor obrukade, som att hälla vatten i mjöl som sotaren sa. Det blir skit av allt. Att riva ut och kakelugnar är en sak men att överarbeta en modernisering är en sak. Det är först nu som uttrycket kommer till sin rätt. Min kakelugn behöver en sockel att stå på, den väger nära ett ton i färdig skick. När moderniseringen gjordes byttes golvet i vardagsrummet mot ett smalspårigt trägolv. Det gamla kilsågade breda trägolvet blev trossbottengolv visade det sig. I samband med golvbytet revs även den enorma sockeln. Genuint. Noggrant. Yrkesstolthet. Idiotiskt.

Men visst, jag kan mura. Det är kul. Jag samlar på fritid. Kanske starta en frimurarloge?

Så här ser det när man bryter upp ett golv. Kanske ska börja skriva lite mer How-to grejjer, har blivit lite lite sånt….

8 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Byggnadsvård på Liljerum

Kurs i Nyköping.

Lite sent kanske, men förra helgen handhöll jag en trevlig klunga  hemslöjdare i Nyköping. Vi huserade i Gäldhuset från 1750-talet, granne med anrika Nyköpingshus. I gäldhuset satt man tills borgen eller skulden var betald, nu skulle 9 kvinnor inte komma ut förrän de lärt sig grunderna i medeltida dräktskick och handsömnad. Upplägget visade sig vara fantastiskt och något nervöst då klientelet visade sig alla vara vana slöjdare. En skräddare på Stockholms stadsteater, en hemslöjdskonsulent, en ullberedare, en medaljör i SM i ullspinning och andra med digra kunskaper inom vävning, sömnad, färgning och liknande. Vad kunde jag erbjuda? En del får man hoppas, gensvaret verkade gott.  Kul med en genuint intresserad grupp som vill hålla en hög nivå som sällan skådats. Jag hoppas kunna hålla kontakten med denna eminenta grupp handarbeterskor.

Jag vill tacka hemslöjdskonsulent Lille-mor för en fantastisk helg.  Det kommer troligen bli kurs även i höst så anmäl dig!

3 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Textil