För er nya läsare som inte hängt är Liljerum vårt lilla hus/gård som vi köpt och renoverar på. Det dominerar bloggen just nu. Ni som är totalt ointresserade av modernare hantverk, hus, byggnadsvård, pärlspont och linoljefärg och bara vill veta mer om medeltiden och konstiga hantverk får vara till tåls och botanisera bland äldre inlägg.
Eder/Anders
Liljerum V. Köket: Rivning.
Medan jag rev för fulla muggar i badrummet gick Anna-Maria bärsärkargång i köket. Det fanns planer redan innan vi kom in i bilden att renovera köket men vi blev dem som tog staffettpinnen och skred i verket. Och visst, köket var ingen vacker syn. Blekta tapeter, plastmatta, bruna lister och masonit i taken.
Anna-Maria stod osäkert med kofoten i hand först men redan efter någon timme steg frenetiska bultande och gnisslande ljud upp till övervåningen där jag huserade. Masonit, spånplattor, lister, skåp och gips flög åt alla håll där Anna-Maria kom åt med kofoten.
Vi beslutade oss för att behålla den äldsta delen av köksinredningen det vill säga där diskbänken sitter. Denna inredning är platsbyggd och i trä, till skillnad från resten som är av spånplatta och masonit. Vi rev helt enkelt det mesta. En skum detalj är att köket egentligen består av två rum. En vägg är utslagen och fönstret är breddat (se ovan bild). Något av väggen fanns bara lite till vänster och en slags falsk träbjälke i taket för att osynliggöra (snarare markera, synliggöra skarven) skarven. Bjälken åkte ner den med.
Det är roligt och intressant att riva köksinredningen av spånplatta, särskilt om den sitter fast med spik. Som när på omöjligt att inte förstöra skåpen när spikarna ska ut. Spånplattor saknar som bekant elasticitet och modern spik nyper rätt bra.
Under två lager av masonit i taket fann vi guld- Grön pärlspont. Man vill ju inte klappa sig för bröstet för mycket men vi hade tänkt att ha pärlspont i taket och låta köket gå i grönt. Det kändes också som en bekräftelse dels på att jag inte är ute och cyklar byggnadsvårdsmässigt men också ett bevis på att under all skit finns en skatt begraven. Pärlsponten får vara kvar och ska bättras på, färgen är mycket välbevarad.
I ett hörn av huset verkar det ha stått något slags väggfast hörnskåp, har någon något annat förslag mottages det tacksamt.
I det andra rummet satt gips i taket, fastsatt med spik. Detta var före skruvdragarens tid då gips var förhållandevis ny grej. Under det satt totalt sönderspikad spännpapp som också måste bort. När skåp och elspis tagits och allt runt omkring var det tydligt var vedspisen suttit. Det verkar ha varit ett kakel runt, om det satt där då vedspisen var där är svårt att säga. Det kan lika gärna varit då det satt en liten vedpanna i köket. I taket går det att se spår efter någon slags murad kåpa eller liknande. Det återstår att se om vi murar en kåpa nu, kanske är det något vi väntar med tills längre fram och börjar med att ha en slät vägg bakom vedspisen.
Sen var det bara att sätta igång i och riva upp golvet, hej och hå. Nu tänker romantiska fånar, överspända av förväntan efter det som fanns i taket, att det skulle finnas något snitsigt välbevarat plankgolv under plast mattan? Nehejdu, och det visste jag innan, att det var spånplattor under. Sen visade sig att spånplattorna var mycket gediget fastspikat med stålspik och stora dykert, det gick inte att ta bort många kvadratdm åt gången. Efter mycket slit kunde vi åtminstone börja lägga in golvet som vi placerade ovanpå den gamla isoleringen som det inte är något egentligt fel på annat än materialet kunde vara lite mer traditionellt.
Jaja, mer om återuppbyggnaden längre fram….
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 