Månadsarkiv: september 2010

september 21, 2010 · 1:03 e m

Den enes död, den andres bröd III. Hemmansdelningen del II.

Här följer epilogen och redogörelsen över söndagens auktion. Det var en auktionernas woodstock med regn, lera och kanske extas? Det ihållande regnet höll borta en stor del av det tilltänkta klientelet och gjorde oss som trotsade regnet till en närmast familjär samling. Behöver jag säga att priserna var låga, Glocalnet kan gå och duscha. Auktionen gick i stadier, först ut var grejjer som rensats ut från bodarna. Verktyg, hästgrejjer, utemöbler, sågar, sockerlådor, korgar och råttfällor med mumifierade möss i. I denna avdelning blev det lite småinköp, de flesta ganska spontana. Fynddjävulen hoppar i en.

1. Tre navare, nya 30 kr
2. En limknekt i trä 2o kr
3. En havererad kökssoffa som går att dra ut. Jag uppskattar att den är från 1850-talet, allmoge. Saknar lite ben och sådant, får se vad som blir av den. 50 kr
4. Vit enkelgrind. Jag tänkte att jag kanske kan ha en vit grind hemma. Den var helt fräsch och i bra skick och jag trodde den skulle bli dyr. 140 kr
5. Små saker som en röd plåtvattenkanna och björkris till kvastar. Dessa kvastämnen fanns i drivor överallt. Detta blev gratis.

Vi hade väldigt roligt på den här avdelningen, en polare köpte en skottkärra full med sågar och skrädbila för 20 kr och två timmerkälkar och skaklar för totalt 50 kr. Allt var skrattretande.

Därefter stundade pryltältet och här köpte jag bara spontant. Det blev lite småsaker.

1. En låda med silkespappersark i fotostorlek (?!!!). 10kr
2. En låda med träskedar och några nysilverskedar. Det som var grejjen med denna låda var skedarna som relativt nygjorda och av väldigt hög kvalité. Varför har man en låda oanvända träskedar?  11 skedar av två olika sorter. Kan det vara souvenirer? Resultatet av en kurs? 50 kr.

Blev ett litet stilleben, någon som känner igen förlagan?

Nästa avdelning var lite möbler och detta  jag var mest intresserad av. Jag mot antikhandlarna = dåliga odds. Emellertid tryter även deras utrymme i släpvagnen och några mer eller mindre oerhörda vinster kunde kammas hem.

1. Hörnskåp. Ett riktigt fynd, hörnhängskåp med röd originalfärg. Övriga hängskåp på auktionen var samma klass men gick för 1000-2000kr.  För 350kr fick det följa med mig hem.

2. Byrå. Detta är utan tvekan mitt största auktionsfynd någonsin. Provinsiellt snickrat byrå med gustavianska drag. Den har originalfärg i rött med detaljer av grönt. Samtliga lås utom ett finns kvar, men en del beslag fattas. Bland beslagen finns anmärkningsvärda mässingslejon. Det som är konstigt är att byrån är i två delar med delning på mitten. Auktionsförättaren föreslog att det var en resebyrå. Byråer är ovanliga bland allmogen som brukte mer kistor, det är troligt att denna byrå har stått på en bättre gård eller i ett borgerligt hem. Detta kräver med undersökning. 650kr, vilket är helt ofattbart. Datering är svårt men tidigt 1800-tal är det.

3. Kista. Dagens förbarmande. En stor kista från tidigt 1700-tal som på sista 50 åren använts för att förvara ärtor i ute i ladan. Blöt, sunkig, småtrasig, rostig och bökig, men ändock kanske välbehållen. Onödigt men behjärtansvärt av mig. Det är inte varje dag man får ett stort stycke 1700-tal för 50 kr. När jag kom hem tog jag fram stålborsten och tog bort all rost (se första bilden) och lät åbäket torka. Kanske får den ett nytt liv efter diverse reparationer som soffbord?

Glad i hågen kunde jag återvända hem  och försöka göra plats för mer grejjer. Det osålda lösöret brändes upp men en liten fin såg fick följa med mig hem. Det var med blandade känslor som jag lämnade gården som jag nu byggt upp en liten relation till. Stundom eufori över de billiga fångsterna men med en eftersmak av skavande medvetenhet om dess kontext. Jag har sett var föremålen fanns, hur de brukades och nu sätts de i ett nytt sammanhang. Låt mig minnas deras historiska hemvist.

6 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Byggnadsvård på Liljerum

september 17, 2010 · 7:45 e m

Den enes död, den andres bröd III. Hemmansdelningen.

I den här artikelserien lyfter jag fram sorgliga husöden som jag varit med och bevittnat. Det är också historien om hur gamla saker bärgas från dessa hus för att flytta hem till mig. Minns ni att jag skrev om ett fallfärdigt 1700-talstorp där vi hämtade en del saker? Uppfriska minnet här. Det har runnit en del vatten under broarna sen jag publicerade artikeln och jag tänkte bidra med lite nyheter om huset och lite information om dess kontext.

Torpet föll ihop för några veckor sen och ser ut som bilden nedan. Naturen tar ut sin rätt och huset är mer en kompost än ett hus.

Jag tänkte faktiskt lämna huset här och förklara de rådande omständigheterna runt denna fastighet. Torpet stod på en bondgård några mil härifrån och ärvdes av en bekant till mig. Här bodde hennes farbröder och hennes faster och brukade jorden. Farbröderna var tokiga i längdskidåkning och fastern älskade rådjuren som betade runt hu. De förstnämnda bodde i ett boningshus byggt i början av 1900-talet bredvid torpet och fastern i ett annat hus ett stenkast därifrån. Utan vatten och avlopp och fastern flyttade så sent som 2008, då i 90-årsåldern. Hela gården är ett vittnesbörd från ett samhälle som nu tillhör en svunnen tid, så avlägsen men ack så nära räknat i år. Farbrödernas hus var nästan intakt när jag besökte det. Köket i ådringsmålad björkimitation och linoleum på golven. Övervåningen var bara till hälften inredd och det inredda rummet hyste de båda männens gemensamma sovrum. Där hade tiden stannat redan under deras livstid. Buckliga ursprungliga tapeter, en järnkamin som lämnat långa svarta strimmor av sot i det inte längre så vita taket. Spännpappen hade spruckit i en lång reva och hjälpligt lagats  ihop med genomskinlig ömsom röd tejp.

Damens hus var till det närmaste än mer intakt eftersom hon bott där tills nyligen. Hennes hus, en enkelstuga i två våningar. Övervåningen med endast råsågade bräder på väggarna, oisolerat och dragit, förutom ett litet inrett rum som varit hennes sovrum. Det finns dock inget som skvallrar om en enkel tillvaro så mycket som ett kök, åtminstone för moderna människor. Ett kök med vedspis som trängdes med en liten elspis, brödstänger i taket, ålderdomliga hängskåp, skafferi och som diskbänk en skänk med zinkplåt uppå (mer om denna nedan). Stank av katter, utgående matvaror i kombination med den svårbestämda lukten av ålderdom och övergivenhet. De syner denna plats har gett mig kommer för evigt vara förborgade i mitt medvetande, inte minst i mitt historiska och känslomässiga medvetande.

Så, var står vi nu? Jag besökte platsen senast idag av den enkla anledningen att det är dags för att skingra bohaget. Det har varit mig bekant sen jag förste gången fick besöka gården i höstas att detta oundvikligen skulle ske genom auktion. Imorgon går generationers historia under klubban och jag kommer sitta på första bänk med pengar i näven. Hyckleri? Nej, egentligen inte då det inte finns någon möjlighet att gå någon annan väg. Husen bestånd skvallrar också om att rivning kan bli verklighet om gården inte köps av sådana entusiaster som jag och kanske du som läser detta. Jag klandrar ingen, det är tidens gång på något vis. Jag hoppas att det blir en auktion med mycket folk som genuint tycker om gamla saker och förstår att vårda dem. Det är sånt man får trösta sig med, liksom att jag vet vilken kontext föremålen jag köper har.

Jag har varit med vid alla utrensningar av gården inför auktionen och varje gång följer några saker med hem och jag tänkte redogöra för mina fynd, mitt bröd så att säga. Detta är alltså utöver torpets bärgningar.

På bilden ser ni, från vänster,
1. Ett verktygsskåp i pärlspont
2. En ensam pinnstol, äldre.
3. En vad som tros vara en äppeltorkare. Det finns säkert någon smartbyxa bland er som har någon annan teori, det är välkommet.
4. En diskbänk från sekelskiftet 1900. Detta är fasterns diskbänk som räddats från brännhögen. Ovanlig möbel som oftast kasserats. Det är som en skänk med två skåp med en tunt zinkskiva. Jag vet ännu inte vad jag ska ha den till riktigt, men mitt hjärta nedkämpade behoven. Den är hel men småskabbig, målad i något som påminner om björkimitation. Målningen är skadad och anfrätt och det är troligt att den kommer målas om. Tänk alla diskar som denna bänk varit med om i den lilla tantens stuga.

Till dessa föremål kan nämnas en stor vedlår, handgjorda gardinstänger i trä från 1800-talet, massa gammalt elmaterial, skruvar, beslag, en rulle brunt inslagspapper och en rulle silkespapper.

Väl hemma limmade jag ihop det som kan tänkas vara en torkställning. Som gräsänkling beredde jag mig en mysig kväll med vedspisen sprakande och med fladdrande ljus. Jag kärnade ur ett antal äpplen, skivade dem och trädde upp dem i anordningen. Attans, nu får ni lite tjuvnyp av det där mytomspunna och aldrig färdiga köket som ännu inte förevisats på bloggen.

Jag har ont om plats kring vedspisen och därför prövade jag att hänga upp ställningen i några krokar över spisen. Vi får väl se om det blir ätbart tids nog. Genom att titta på spikar och liknande kan ställningen antas vara från sekelskiftet och jag har för mig att jag läst om en dylik i någon Åter-artikel eller så. Någon av er kanske vet?

Jaha, det var lagom pretantiöst, det är terapi för mig det här också. Får väl se om det blir något intressant imorgon.

7 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Byggnadsvård på Liljerum, Funderingar, Självhushållningsexperiment

september 14, 2010 · 8:44 e m

Saffransväskan.

Förra veckan råkade jag av en händelse hitta några bitar saffransgult kläde i spillådan i syateljén på mitt dåvarande jobb. Jag tog hem det jag fann med förhoppningen att det skulle räcka till en halv struthätta. I ett fåfängt rus att skapa en sen kväll skred jag till verket att sy en liten tofsväska till Anna-Maria. En väska hon kunde bära på Söderköpings Gästabud som hon tillfälligt skulle bevista på nåder ifrån sin Malungska fångenskap.

Väskan är mycket enkel till sin konstruktion och mäter 12,5 x 20 cm exklusive tofsar. Det finns gott om bildmaterial och existerande förlagor från 1300- och 1400-talet på liknande modeller av väskor. De finns i ylle, siden, brokad, täckbroderade och även stickade.  Just denna väska är inspirerad av denna välkända bild ur Codex Manesse från tidigt 1300-tal. Det som varit mest tilltalande här är just färgschemat på den gula väskan liksom storleken.

Min väska är ihopsydd med lintråd och prickstickad i fållen och sömmen med ett tvåtrådigt rött garn. Övriga röda detaljer är gjorda med samma garn. Tofsarna är gjorda genom att linda garn runt ett fyrkantigt plastlock och därefter har det skurits upp och lindats ihop. Lite krångligt att förklara det där. Som snoddar i snörskon har två påtade snoddar använts. Påtade snören är stadiga och starka. Samma snörkonstruktion kan ses på bilden och jag valde att avsluta snoddarna med benkulor. Det som tog längst tid var bärremmen som vävdes fast med bandgrind på sömmen. Detta är lite knepigt att få till och det gäller att fixera arbetsmaterialet lämpligt med tvingar och fryspåseklämmor. Principen med att väva fast garn är enkel,  man har inslagstråden trädd på nål som varannan gång går igenom tyget och varannan gång som inslag. Man skiftar skälet mellan varje moment. Ungefär så i teorin. En metod som också förekommer som skoning/kantning på medeltida fynd. Jag valde att fläta resten sen av ren tidsbrist och för att jag har sjukt svårt för att väva jämna band.

Så vet ni inte vad ni ska göra, sy en liten väska. Här är väskan in action från den gångna helgen, bilden ska krediteras Roger Magnusson i Carnis. Jag har lite svårt att uttolka bildens emotionella innebörd men väskan matchar Andreas hosor iallafall.

Lämna en kommentar

Under Textil

september 4, 2010 · 8:40 f m

Gästartikel: Det underbara i konsten att skura mattor.

Redaktörens förord.
Detta är en gästartikel skrivet av min hustru, Anna-Maria. Hon vill delge sina metoder i hur hon skurar mattor på traditionellt vis. Vi använder mycket trasmattor hemma då vi har trägolv och en pågående renovering samt hundar. Denna skurning inträffade för ett par veckor sen på Getsjöns brygga i svärtingeskogarna.

Det underbara i konsten att skura mattor.

Att ha det rent i sitt hem är något högt värderat i vårt moderna Sverige. Rengöringsmedel, glasputsmedel, ångrengörare, elektriska flugdödare, wettextrasor, svinto, moppar, gummihandskar med mera. Många är sätten och prylarna som var och en har för att ha en effektiv handlingsplan mot den så förhatliga smutsen. Vad är då smuts? Det jag har läst mig till består smuts av sex grupper. Proteiner, fetter, textila fibrer, sand, pollen eller liknande och kemiska föreningar av olika slag. Smuts är ju allt det där som vi tycker är på fel ställe. Det är ju ok med hår i en hårborste men inte på diskbänken. Det är ju ok med sand i sandlådan men inte i kökslådan. Det är ok med fett i stekpannan men inte i form av fingeravtryck på den stålbortstade kylen/frysen. Proteiner är ju bra att ha i schampot men inte i golvbrunnen (slammar igen). Pollen är ju bra att ha ute för det blir nya växter men inte inne på fönsterbänken. Kemiska ämnen som aceton är ju bra att ha när man ska ta bort nagellack men att hälla kaustiksoda i smöret förstör ju mer än det gör rent.

I vårt kök har vi valt att lägga ett trägolv och målat det med linoljefärg. Det enda sättet att rengöra det är att sopa, dammsuga och skura med såpa. Men för att skydda golvet och göra det mjukt och ombonat så lägger vi trasmattor av skiftande kvalitet. Med två samojedhundar och en aldrig sinande ström av byggnadsvårdsprojekt i köket med omnejd kräver också mattorna sitt. Här kommer Lindkvists guide till mattskurning:

1. Skaffa hjälpmedel. Insjö eller hav, brygga, såpa och skurborstar.

(Red. anm. Vi funderade när vi stod på bryggan om vilken färg såpan ska ha? Efter research så är det svart på vitt att det är ingen skillnad på grön och gul såpa idag annat än att den gröna är infärgad. Ursprungligen gjordes den gröna såpan på hampa och blev därmed grön. Grumme har valt att färga en del av sortimentet för att traditionen med grön såpa sitter djupt. Läs mer här.)

2. Blötlägg mattorna.

Eftersom det är textil med naturmaterial (bomull och eventuellt linne) så måste fibrerna själva få dra åt sig av vattnet. Lägg därför i mattorna och låt dem sjunka. När de har sjunkit är de mättade med vatten och då frigör tvålämnet i såpan lättare smutsen (fetter och proteiner, sand och pollen).

3. Lägg upp ena kortsidan av mattan på bryggan.

Rikta in dig på att hantera ca 70-80 cm matta åt gången. Häll såpa i korken på flaskan (inte full, bara 75%) och häll den i en sträng imitten längs mattan. Det går givetvis lika bra med fast såpa,  det är lättare att få på borsten.

4. Skurning.

Greppa nu skurborsten omedelbart och skrubba ut såpan. Eftersom såpan är hälld i mitten är det absolut jätteviktigt att du omdelbart jobbar ut såpa ut i kanterna. Annars följer såpan med vattnet ner mellan bryggans plankor och sidorna går miste om sin beskärda del av såpan. Ha också en älskling till hands som med ett öskar öser vatten över mattan. Såpa behöver vatten för att fungera liksom kärlek behöver åtskillnad för att blomstra! Sätt igång och skura. Nu ska såpan vara löddrig, ja eller i alla fall vit. Det vita är själva tvålmedlet. Jobba från mitten och ut mot en sida i taget. Tänk att hela mattan är full av lera och att du ska med skurborstens magiska borst knåda ur den från mattan. Passa på att använda den hand som du vanligtvis inte använder i hantverkande/slöjdande. Då bygger du inte bara viktiga synapser i hjärnan utan du väcker också till liv muskelfibrer i hand/arm/rygg som har vilat för länge.

Skura, skura, skura tills vansinnet är över dig. Då har mattan fått vad den tål och du är redo för nästa 70-80 cm matta…!

5. Skura vidare.

Vik den del av mattan som är skurad över sig själv. Då får mattan ”ligga till sig” med såpan, ni vet så där länge och kladdigt… Ös sedan upp en ny del av mattan på bryggan och behandla den enligt punkt 3 -5.

6. Andra sidan.
När ena sidan av mattan är skurad, vänd på den och upprepa allt från punkt 3-5 på den oskurade sidan! Kul, tålamodsprövning och uthållighetsträning i ett! Jag är inte säker på att alla mattskurarkunniga människor därute skulle göra båda sidorna men vi har använt båda sidorna att gå på och då vill jag få dem skur-rena. Det är naturligtvis valfritt.

7. Skölj i sjön

När mattan nu är ordentligt skurad och du är svettig och lite seg i armarna så ska den i plurret igen! Ner med mattan och låt den såpa av sig.

8. Bryggsköljning.

Lägg upp mattan på bryggan enligt punkt 3, kyss din älskling och be hen fatta öskaret. När vattnet träffar mattan tar den med sig såpan och all smuts.

Skura precis som punkt 4; mitten och ut. Det är nu dina armar får sin domedag; skura, skura, skura som att maran rider dig!

Genom att hela tiden fylla på och skura vattnet ur mattan så försvinner smutsen ner i sjön. Behandla hela mattan så, ja; båda sidorna(!).

9. Valla mattan.

Ta tag i mattan och dra den, låt den susa genom vattnet. Då sköljer du ur det sista av såpan. Alla sidor vill bli vallade precis som alla kyssar måste få kyssas färdiga.

10. Trampa mattan.

Nu ska fötterna få göra sitt. Ta upp mattan precis som punkt 3 fast utan såpan. Börja rulla ihop den. Två varv åt gången. När mattan är en liten 2-varvskorv så ställer du dig på den med fötterna på mitten. Trampa utåt sidorna för att tömma mattan på vatten. Fortsätt så att hela mattan blir ihoprullad. Men var noga med att bara trampa 2 varv åt gången. För er som innehar ett klappträ så använd det nu. Slå ur vattnet ur 2 varvskorven med trät istället för att trampa ur vattnet.

11. Slå mattan.

Ta mattrullen och spänn dina muskler en sista gång till ära för den rena, såpskurade mattan… Håll den i ena sidan och slå den andra mot bryggans kant. Från mitten och ut så vattnet släpper mattan.

12.Var stolt!

Gå hem och torka mattan ute en het sommardag. Passa på att skura golvet och dig själv hemma så att både mattan, människan och golvet är rent! När köket sen doftar såpa, sätt dig och betrakta det du genomfört och bjud din kära på en milt kryddad pastasallad eller något som inte luktar över såpans underbara doft!

/Anna-Maria

13 kommentarer

Under Textil