Aron Olsson har blivit skändad och vrider sig i sin grav. Förskjuten av oförstånd, oreflekterande och brist på medvetenhet. Då frågar man sig vem Aron Olsson är? Aron Olsson är en man som dog 1854 och någon gång fick han en bibel, egentligen inget konstigt med det förutom att det råkar vara så att jag råkade av en slump köpa den för en 5 kr. Jag har svårt att hålla mina bibliofila fingrar i styr vid äldre praktfulla band. Nu råkar det vara så att denna Aron Olsson gav denna bibel vidare till sina barn, en förmodad son. Sonen tyckte detta var en högst sympatisk idé, tradition, en början till en familjebibel. Denna bibel fortsätter vandra i generationer, säkert en viktig klenod, trots böckernas allt mer förmånliga priser under 1800-talet. Folk har bemödat sig att spara den i vilket fall, likt en symbol över släktens gång. Inget konstigt med det heller egentligen, jag vet inte hur många gamla biblar jag har, de flesta bär vittnesbörd om samma förfarande. Det sista namnet Lars-Ola, i ordningen på släktrullan är nertecknat 1991.
Ok, poängen med denna text är inte svår att lista ut. Ett fel har begåtts av någon när det förefaller sig så att jag helt plötsligt kan sitta som innehavare av denna historiska artefakt. Om vi förutsätter att Lars-Ola inte dog barnlös så måste denna bok ha gallrats ut ur nästa generation. I min föreställningsvärld är det omöjligt att bedra sig själv med sådan omvedvetenhet att man kastar bort över 200 år av sin egna historia. Hur kan sådant affektionsvärde sjunka så lågt att det inte längre är något värt? Annat än mina 5 spänn. Det är att sakna en historisk självrespekt, jag hoppas innerligt att skälen är goda för att jag numera kan låta denna bok få vila i mina hyllor. Någon har hursomhelst tappat bort en lista på sin släkt på sin moders sida som bladet antyder. Ta hand om edra släktartefakter, det är en del av er själva.
Om någon känner igen namnen så vet ni vad ni ska göra.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Kom att tänka på ditt inlägg här när jag letade efter en bok i en av bokhyllorna hemma och fick syn på en gammal bibel som står där. Jag tog fram den och kikade på första uppslaget och mycket riktigt står där namnen på de som ärvt den.
Jag har sett den förr och minns att pappa har berättat om vem som hade den först, men jag har inte funderat över det mer ingående tidigare.
Hur som helst har den faktiskt varit i släkten ända från början, på farmors sida. ”Till Agda Olivia Johansson vid hennes första nattvardsgång den 22 juni 1902” som det står. Den är ju inte urgammal direkt men kan förhoppningsvis bli det 🙂
Skall ta lite kort på den när pappa kommer tillbaka med kameran.
Som du ser, de står i alla bokhyllor hos folk. Låt den vandra vidare, det behöver inte vara en bibel men något föremål som berättar om din släkt. +