Ett misslyckat försök att framställa lunta

I led med att vi hade krigstema i Stadsparken tänkte jag tillverka lunta. Svårt och säga hur genomtänkt idéen var men jag tänkte det kunde vara spännande att göra ett annorlunda experiment. Jag vill med detta inlägg visa hur jag gick tillväga, i slutet diskutera vad som gick fel.

Lunta är det som man tände kanoner med förr. Det är en långsamt glödande lina eller snöre som vanligen sitter monterad på en luntstake och som man antänder fängkrutet med. Fängkrutet är krutladdningen som antänder krutet i krutkammaren på kanoner och luntlåsvapen. Den ideala luntan ska brinna riktigt sakta, ca 1 fot på 1,5 timme, inte slockna vid regn eller aska av sig (glödande rester på fel ställe i närheten av krut kan vilken smartbyxa som helst räkna ut följderna av.

Emil och jag utgick från det mycket välarbetade receptet på Ulrich Bretschers sida om äldre eldvapen: http://www.musketeer.ch/blackpowder/history.html En mycket bra sida för den som vill gå djupare i ämnet.  Vi baserar vårt tillvägagångssätt på hans recept, förutom att vi gör allt lite mer old-fashion.

Steg1. Lut. Vi började med att tillverka en ganska stark lutlösning. Bretschers sätt var mycket smart och enkelt. Vi fodrade en mässingskittel med lintyg och höftade i en dryg liter björkaska.

Vi hettade upp ca 2 liter vatten på elden och hällde det i kitteln. Detta fick sedan stå och dra sig i några minuter och sen voila fick vi en färdig lutlösning. Man kunde bara lyfta ur askan i linnet och vrida ur vattnet. Mycket praktiskt.

Steg 2. Sjudning av luntan. Nästa steg innebär att man  rullar ihop luntan och läger den i luten och sedan låter det sjuda strax under kokpunkten i en timme (notera gärna årtalet på kitteln…). Vi hade inte tillgång till en lina i linne eller hampa vilket är idealet utan bomull. Linan får inte vara tvinnad som ett rep som skulle tvinna upp sig när det glöder. Bomull är ett vanligt substitut nu för tiden och det är svårt att hitta linsnören som är bundna på rätt sätt, vad det nu heter. Vi passade också på att gjuta lite muskötkulor.

Steg 3. Tvättning och neutralisering. Efter ljudningen sköljde vi luntan i vatten ordentligt för att få bort överflödig lut. 

Därefter ska den tvättas i någon sur vätska, vilket i vårt fall blev ättiksprit upplandat med vatten för att neutralisera den basiska luten. Lämpligt kärl för detta blev Eriks sprukna trågförsök.

Steg 4. Torkning och blysockermarinering. Efter sista tvätten drog vi ut vattnet genom att snurra luntan och hänga den på tork. När den torkat ett tag la vi luntan i plastpåse tillsammans med en lösning med ättika och blysocker. Vi vet egentligen inte om de blev blysocker då man kan få blysocker genom att låta det lösas upp i ättika. Vi lät blyet ligga i ättika hela dagen och visst bly fälldes ut i ättikan så kanske det funkade till viss del. Det är svårt att utröna, jag är inte någon kemist. Det ska vara så pass lite vätska i plastpåsen att luntan hålls lätt fuktig.

Steg 5. Torkning och testning. Efter att ha marinerat i ett dygn tog jag ur luntan och drog den mellan tummen och pekfingret för att få ur överflödig vätska. Därefter ringlade jag ut den på diskbänken för torkning i ytterligare ett dygn till den var helt torr. När jag prövade och tända den blev besvikelsen total, antingen så brann med låga eller så förkolnade den och slocknade.

Utredning. Varför funkade då inte detta? Jag tror främst att svaret står att finna i råvaran, jag misstänker att bomull inte är lämpligt för detta recept. Dessutom misstänker jag att det kan varit lite, lite syntet i då det krullade sig på ett plastartat sätt då det brann. Sen är det klart att exempelvis blysockerdelen är osäker, men frågan är var man kan beställa ren blysocker eller går det att göra på egen hand? Ett annat problem är också frånfället av exakta mått. Vi höftade det mesta, men trots allt kändes det bra fram till blysockerdelen som var det enda momentet som kändes osäkert.

I vilket fall så har vi haft mycket roligt när vi genomförde receptet och vi hoppas kunna göra det igen med rätt sorts snöre och ev rent blysocker. Om det är någon som har erfarenhet at luntakokning så hör av er eller lämna kommentar på inlägget!

6 kommentarer

Under Vapen

6 svar till “Ett misslyckat försök att framställa lunta

  1. Farstapuman

    Att du pallar!

  2. kurage

    Jo man lyckas inte alltid. Det är mycket jobb. Särskilt när man sen kommer över ett recept som tar en timme att grejja…

  3. Hej hej

    Jag och Morgan gjorde lite försök utfrån Ulrich’s recept, men utan blysockret (som ju verkar vara ett mer sentida påfund). Det blev samma resultat där, men i det fallet tror jag att det rörde sig om att ”snöret” var för löst ”tvinnat”; det måste vara tätt och kompakt – sen tror jag att det fungerar.

    Luntertun kör tydligen ett recept med någon tesked salpeter per liter vatten, och så är det bra med det. Vet inte hur period det är, men det verkar funka.

  4. kurage

    Jo Todd, på historiska världar gav mig också det receptet, koka in luntan med kalisalpeter. Torrkoka det. Ska testa det nästa.

  5. rolo

    I know this is a terribly late comment, but have you tried making matchcord again? I have found it helps to let the cord dry flat in a saucer instead of hanging vertically. Drying flat allows it to dry evenly, distributing the nitre/saltpetre throughout the cord instead of at the ends. Let us know if you try again!

  6. Ping: Jubileum | Kurage -Hantverk, historia och reenactment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s