Jag gillar skytte, jag har skjutit banskytte och fältskytte sen 7-årsåldern. Har haft ett upphåll nu på några år, pluggat och lärt mig historia och hantverk. Jag närmar mig nu en syntes i bästa hegeliansk anda-svartkrutskytte. Jag ska ta upp skyttet i höst fast istället för att ställa in en diopter på 550 meter och kalkylera vind ska jag gjuta mina kulor och känna röken av krutrök. Jag lirar ju lite med detta redan i Albrechts bössor och det är kul. Det är också mycket hantverk i denna skytteform så jag tänkte göra mig ett enkelt kruthorn som passar i alla tidsperioder. Några krutbehållare från medeltiden finns knappt mig veterligen så jag tänkte att jag gör ett enkelt traditionellt av ett kohorn. Jag har inte nämnvärt jobbat i horn förut så detta är att betrakta som mitt oskuldsverk.
Steg 1. Förberedelser. Jahaja så du ska göra ett kruthorn? Hur ser dessa ut då? Kolla på förlagor, internet är bra, men att ha riktiga horn att titta på är bättre. Jag tittade på någre egna exemplar jag samlat på mig. Dessa horn är troligen alla från 1800-tal, Längst till vänster ligger ett oanvänt kohorn och ett ovanligt brännvinsglas i horn. De två följande är pressade horn så att formen är platt. Den sista är jag mest inspirerad av, den har en helt inpassad träbotten säkrad med träpliggar. Jag har kollat runt lite på nätet och detta verkar ha varit en relativt vanlig modell.
Jag använde mig av följande verktyg: Kniv, bågfil, borrsväng, dubbelhuggen fil, yxa, filklämma, eld och en liten kittel. Hornet jag använder mig av är ett relativt tunnväggat kohorn.
Steg 2. Kruthålet. Jag började med att göra mynningen där krutet ska rinna ut. Jag sågade av ca 5 av toppen, man får avväga från horn till horn. Min tanke var att använda den solida toppen till kork. När man sågat av toppen måste man eventuellt göra ett hål med en kniv eller borr. Jag prövade först med kniv då jag tänkte mig att jag inte behövde gräva så djupt. Om man har en smal täljkniv kan man borra ganska djupt men var varsamt det tär mycket på knivens spets. Som ni kan se på min hand skulle jag ringa Peter denna dag….
När hålet är gjort kan det vara i sin ordning att göra mynningen lite tunnare och elegantare vilket är bra när man ska hälla i krutet. En liten pip är bättre än en klumpig en, det är ju trots allt krut. Jag tunnade ut avsatsen med kniv och sen filade formen skarpare. Det går att designa en hel här såklart.
Steg 3. Korken. Korken gjorde jag genom att smala av den först med kniv och sen är det fil som gäller. Det är viktigt att man provar hela tiden tills den passar bra i hålet. Det kan vara lite pilligt att hålla i den men om man kilar fast filen mellan låret och bröstet kan man dra hornbiten mot filen istället för tvärtom.
När den väl passade bra i hålet, det ska gärna knaka lite när man trycker i den, så la jag den åt sidan för att senare designa knoppen,
Steg 4. Botten. I den andra änden ska nu ett trälock passas in. Denna del är mycket pysslig om man använder sig av traditionella verktyg, dvs kniv och yxa. Det går säker supersnabbt med bandsåg och bandputs, men då dör man lite på insidan samtidigt. Hursomhelst sätt ändet på hornet mot din handhuggna träbit och rita runt. Jag använde mig av en rakvuxen, kvistfri, torr björkklabbe. Sen är det bara att hugga, tälja och mysa vid elden i din medhavda krumma 1600-talshus.
När biten börjar närma sig kan man avfasa biten lite med kniven så att den smalnar av. Kan man trycka in botten lite med visst våld kan är det dags att tända upp brasan och sätta på vattnet. Horn som kokas i vatten blir lite mer medgörligt och därför blir det mer tight om locket pressas in mjukt tillstånd. Jag kokade mitt horn i en timme ungefär, en del säger att man kan försiktigt kan värma hornet direkt på mot elden. Jag prövade båda men tyckte att det kändes mer kontrollerat med vattenkok. Detta går också göra på spisen om man har el. Inga hemligheter där alltså. Beror på hur ”rekonstruktiv” man vill vara….
När det kokat en stund tar man helt enkelt och med våld trycker in botten. Jag både tryckte och bankade med en vedklabbe tills hela botten sitter fast. Om du gjort rätt så ser det ut som nedan, tight och åtsittande som en cotehardie från 1380-talet.
Steg 5. Pliggande av botten. Mitt orignalhorn har sin botten säkrat med små träpluggar (på traditionellt språk kallas det naror om de är stora, pligg om de är mycket små, vanligen användes pligg till skosulning). Dessa pligg är mycket lätt att göra, det finns ett mycket snabbt sätt att göra många. Såga av en bit trä som är rak, kvistfri och torr (tjatigt? När ska det komma en artikel om undergörande snea, kvistiga och småmögliga träbitar?), den ska något längre än som pliggen ska vara, mina var ungefär 2,5 cm. Bind ett snöre runt träbiten och ta fram kniven och något klubbartat. Nu klyver du ett rutmönster i träbiten, själva vitsen är att inte ta i för kung och fosterland, snöret ska sitta kvar och spänna runt trots klyvandet. Storleken på rutorna är tjockleken på pliggen.
Sen är det bara att ta bort snöret och tadada! Du har plötsligt ca 100 pligg (mycket fler än du behöver men fint blir det)
Nu är det bara att borra ett hål i taget runt hornet . Pliggen ska vara fyrkantig, hålet runt. Däremot kan det vara bra att spetsa till dem lite men de ska sitta tight. Slå ner dem försiktig.
Har du en vass kniv är de sen bara att skära av det som sticker upp.
Steg 6. Infasning för läder. På en del kruthorn ser man ofta en infasning där en upphägningar har suttit. Ett horn som varit väldigt inspirerande är detta allmogehorn från tiden runt 1600-1700. Troligen kommer jag inte kunna låta bli att dekorera mitt på ett liknande sätt. På hornet syns tydligt infasningen vid pipen.
Infasningen gjorde jag med kniv och sedan filade till ett skarpt spår.
Steg 7. Slutarbeten. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med korken så jag fasade enkelt av den med kniven och jämnade till inpassningen och övergången till hornet. Här är det bra med en filklämma om man som i mitt fall saknar fast skruvstycke. Se till att ha ett mellanlägg.
Sen var det bara att borra hål i korken. Sen skar jag ut en liten rem jag sydde ihop runt infasningen tillsammans med en gjuten mässingsring. Upphägningen är menad enkel då jag tills vidare inte vet vad jag ska göra. Det är fastknutna lädersnoddar vilket man ofta ser på enklare horn. Eventuellt bygger jag på konstruktionen och dekorerar mera. I vilket fall är jag ovanligt nöjd med mitt horn och det är verkligen inte det sista hornet jag kommer göra.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 