Igår och idag sydde jag en struthätta av typisk 1300-talsmodell. Baserad på de olika Herjolfnesfynden och annat arkeologiskt blaj. Ni som är intresserade av sånt nörderi kan läsa Östergårds ”woven into the earth”, jag orkar för tillfället inte orera över 1300-talets modemässiga förträfflighet och överskuggande av alla andra medeltida epoker. Hursomhelst, den är sydd av spill, därav de rätt stora kilarna men som faktiskt gjorde att hättan blev rätt rymlig. Vilket är bra då beställaren och är lite rymlig över axlarna. Den är för ovanligheten sydd delvis på maskin, fållarna handsydda med lintråd (någon slags hantverksmässig stolthet måste man ha). Alla har inte råd med handsytt och då får man ta fram maskinen. Jag har lite svårt för symaskiner, de har en förmåga att krångla som säkert många av er erfarna handsömmare märkt. Frugan har sytt en del på trampsymaskinen vi har och det fungerar skapligt, trådspänningen är något slapp dock. Bra mys-ekologiskt alternativ annars.
Hättan är sydd i en tunn ylle och således ganska sval att kunna ha på sommaren.
Framifrån:
I helhet, jag har inte strykt aset, kom ihåg det. Klädrollern lär komma fram också.