Månadsarkiv: februari 2011

Jag har tagit avstamp i folkdräktsömnaden genom att börja i den enkla änden, dräktskjortan. Ser man till folkdräkten från Vånga som den formaliserades i modern tid som högtidsplagg så har dräkten försetts med en efterkonstruktion till skjorta. Om vi går till Anna-Maja Nylén så hävdar hon att:

Skjorta saknas i samlingarna men har varit av vitt bomulls- eller linnelärft med hög uppstående krage och ärmar med linningar och spjäll.

Nylén hänvisar här till Nordiska museets samlingar men varifrån uppgiften om att det skulle vara en högkragad skjorta med ärmlinningar framgår ej. Det som är problematiskt är att denna uppgift står i stark kontrast till Prosten L. Wiedes upptecknar från 1840-talet samt delvis till Mandelgrens teckningar. Wiedes uppteckning är mycket detaljerad och troligen den mest omfattande beskrivningen av Vångabornas dräkt och deras leverne.* På följande sätt beskriver han skjortan:

Linnet består af en skjorta af blekt blågarnsväf med vida och tvärt afklippta ärmar, som räcka nedtill handlofven, saknar linning, sprund eller fäste med blott en smal fåll nedtill och kring handleden. I halssprundet är skjortan hopfästad med en nål. Skjortkragen är mycket låg.

Samma sorts skjorta ska ha använts vid såväl vardag som fest, sommar som vinter, enligt Wiede. Enligt denna uppgift rör det sig om en ålderdomlig skjortvariant då de flesta skjortor vid denna tid har en linning vid handleden. Wiedes bild förstärks ytterligare av en av Mandelgrens teckningar från trakten.

Mandelgrens teckning visar en skjorta med förhållandevis låg krage, ok över axlarna, knälängd, sprund i halsen och enkla ärmslut. Det är troligt att mannen som avbildas är klädd för arbete en varm dag då hans knäskålar och nakna fötter i de karaktäristiska vångaträtofflorna syns. Det kan tänkas att Mandelgren avbildar en slags arbetsskjorta (likt en bussarong) men det är tydligt att de speciella elementen i Wiedes uppteckning stämmer överens med Mandelgrens teckning. Mer problematiskt är dock att Mandelgren avbildar även en bergsbonde i Vånga som tydligt bär hög krage.

Viktigt att poängtera är att detta inte givetvis måste vara ett motsatsförhållande då det faktiskt kan ha funnits två sorters skjortor (även fler!). Vångaböndernas dräkt är ett sammelsurium av gammalt och nytt, omodernt och moderiktigt. Om man tar tar både upptecknarnas uppgifter för sanna så har åtminstone båda skjortvarianterna använts i arbete och vardag.  Jag har inte funnit spår av att Nylén har läst Wiedes uppteckning då hon endast refererar till Richard Dybecks betydligt kortare beskrivning av vångadräkten i tidskriften Runa från år 1844. Dybeck utelämnar alla detaljer om skjortans beskaffenhet.

I slutsats kan sägas att det är troligt utefter källorna att det existerat två sorters skjortor i Vånga, en med hög krage som kan ha haft åtsmitande ärmlinning men också en mer ålderdomlig skjorta med låg krage och enkel, ledig ärmlinning. Eftersom inga kända exemplar av  någon av skjortorna finns bevarade är vi utelämnade till att tolka och rekonstruera.

Skjortan.

Bilderna nedan är tagna hemma hos mina farföräldrar i Djurås by och jag har inte brytt mig om att stryka skjortan. Vi kan låtsas att det är av estetiska skäl.

Enligt Wiedes uppteckning ska skjortan sys av blångarn som är den grövsta formen av linnetyg. Det är ett tyg som inte enkelt låter sig skaffas utan jag valde istället en handvävd treskaftad kypert av god kvalitét. Ofta när jag undersöker särkar och skjortor från den avsedda tiden blir jag ofta imponerad över linnets tyngd och tjocklek, liksom dess mjukhet. I dag är det svårt att komma över tätvävda linnetyger av likvärdig sort men detta tyg kändes troligt för en vardagsskjorta.

Modellen
Jag har valt att främst gå på uppteckningens linje med låg krage och en liten enkel fåll längst ner på ärmen. Som tillägg har jag enligt Mandelgrens illustration lagt till ett ok som kan skönjas på bilden. Ärmhålorna har små ärmspjäll och ganska stor sprund som börjar där oket slutar, som på bilden. Nedtill har jag inte följt bilden utan min är något kortare, främst på grund av materialbrist. Mandelgrens skjorta är mycket lång och det är svårt att fastställa huruvida denna skjorta har kilar i sidorna vilket är oerhört sällsynt när det kommer till mansskjortor. Särkar har vanligen kilar. Jag försökte få ut några ynka cm nedtill genom att skarva av överblivet material. Jag har slitsar vilket är kutym på mansskjortor.

Allt är sytt med gammalt bockens skogarn som är ungefär som 35/2.

*Wiedes uppteckning kommer föräras med en egen artikel så småningom.