God Jul alla goda hantverkare och bloggläsare (…och dåliga hantverkare…)
Ha i åminne Julens budskap och ge inte efter för kapitalismens dumheter. Slöjda och ge varandra själsskatter, inte bara konsumistska ytligheter.
Vi har fått en tillökning i familjen, Kurage har fått en pigg liten treårig lillasyster. Hon är aldrig still så här är en bild som är ok. Nina som hon heter är en kastrerad tik som tävlat drag-SM för samojeder, ett energiknippe i miniformat. Kurage är en stor hane….
Guds Frid
I min dator växer ett c-uppsatsfoster, för att stimulera dess tillväxt måste jag göra något annat, hantverk är något som ligger nära till hand. Ett litet projekt måste man hinna med när man inte sliter tangenterna blanka. Jag behöver ett par sydda yllestrumpor, dels behöver jag ett par till 1700-talsdräkten, sen vore det kul att ha ett par knähosor till 1300-tals outfiten. Jag hade inget bra 1700-talsmönster att tillgå, eller snarare jag hade inte tid att efterforska. Jag använde mig av ett mönster som finns i trotjänaren Textiles and clothing 1150-1450. En hosa från sent 1300-tal med söm med under foten. Jag skar tyget, ett trevligt mörkblått kläde, på skrådden för att kunna göra det mer åtsittande. Samma tyg för övrigt som min 1700-tals rock syddes i. För att få ännu bättre passform gjorde jag en toile (fånigt franskt ord för provmodell i bomull, uttalas tååall)
Jag testade första att sy ihop den med förstygn vilket inte alls var något bra metod att sy åtsittande saker i. Det sprack och i stort sätta alla sömmar fick förstärkas eller sys om med förstygn. Alla sömmar fälldes med vanlig dubbel fällsöm för att ta så liten plats som möjligt. De blev riktigt thighta om foten men det går nog at få dem ännu tightare om man vill, fast det ska ju vara skönt att röra sig i med.
Kul, får ni se min vinterbleka hud också. Detta är också platsen där en revolutionerande uppsats om det nordiska prästerskapets kläder växer fram, flera viktiga böcker syns på bilden, många värda att läsa någon gång. Från vänster har vi Eva Anderssons avhandling Kläder och människan i medeltidens Sverige och Norge, Medieval Panorama, diverse anteckningar, Hemmets handarbetslexikon del 16, Medieval clothing and Textiles, Östergårds Woven into the earth, Prästens kläder och kyrkans textiler av Gunnel Berggren och liggandes har ni en av arbetes viktigaste källmaterial, Erslevs bok från 1901, Testamenten fra Danmarks middelalder indtill 1450.
Livet går vidare.
Äntligen har Dr.bobs bilder från Italienresan med Albrechts bössor kommit upp på hemsidan. Denna bild är bara så bra, mynningsflamma och första riktiga skottet med första bössan! Tack bob för ditt kameraöga.
Kolla in mer på:
http://www.albrechts.se/gallery/2008/Morimondo2008picsbyDrBob/index.html
Kurage recenserar Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyns Den första kretsen.
Den yttersta kretsen handlar om ett ryskt specialfängelse där ett antal ingenjörer och intellektuella sitter inspärrade. Deras uppgift är att efter nyckfulla order konstruera en maskin för att koda telefonsamtal. Läsaren får följa dessa interners liv men också personerna runt detta fängelse och vidare upp till högsta ledningen.
Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn gör inte som du tycker, han bedjar inte för att du ska läsa hans bok. Han inte så 
mycket som sneglar på populistiska grepp, som fjärran från snaskigheter och lättsamhet. Boken andas, sover och skiter socialrealistiskt Sovjet. När jag oskyldigt tänkt mig en spännande lägerroman med en röd tråd som kretsar runt ett par personer i ett fängelse som rör sig mot ett klimax av saker som upplopp, rafflande utbrytelser och flykt. Glöm det, det som min degenererade västerländska hjärna trånade efter fanns inte i Solzjenitsyns lugubra värld. Han vill i stället måla upp ett hycklande samhälle där ryggdunkar snabbt kan bytas ut mot angiveri och nackskott.
Solzjenitsyn vill visa människorna i ett sådan system, från fattiga studenter och halvblinda fördrivna bönder till mannen av stål i världens mitt. Hur kul är det att vara en kroppsvisiteringskommisarie? En visiterad uttrycker en stilla tanke i boken: ”Hur trist måste det inte vara att år efter år klämma på folks underkläder, skära i skor och titta i stjärthål?” Det finns många citat som fångar den ryska lägermentaliteten och kanske den ryska folksjälen, bara ryska författare skulle skriva: ”En filtstövel är en fånges andra själ”. Hans bild av fängelsekollektiven är lika sexig som en trafikolycka.
Men det här är ingen vanlig nattsvart berättelse från ett slavläger i sibirien där folk slåss över svarta brödskalkar och dör i hungerkrämpor eller tortyr. Det är en ovanligt sällsam lägerberättelse om ett vänskap, krossade drömmar, bitterhet, förhindrad och förbjuden kärlek, frossande, fattigdom och vardagligt liv. Det är också ett långt bildningspass i ryska författare, filosofi och vetenskap. Man får veta allt om de flesta i fängelset men också de innersta tankarna hos högt uppsatta partidignitärer och officerare. Vill du förstå det sovjetiska samhället inifrån beskrivet av en nobelpristagare är detta boken för dig, men lägg dina egna föreställningar åt sidan.
För er som är slöa och småborgerliga med era teveapparater kan se den dramatiserade serien av boken. Solzjenitsyn dog nyligen i augusti och SVT valde att sända den.
Ryssen är vår vän? I mitt fall är det högst subjektivt då jag fått en vän i stål och mörkt trä som 1811 lämnade de ryska vapensmedjorna i Tula. Jag köpte en musköt på tradera eftersom jag letade efter ett flintlåsgevär till min jaktdräkt. Traderannonsen seglade under falsk eller möjligen osäker och okunning flagg då geväret benämndes som eventuellt amerikanskt. Det visade sig vara raka motsatsen, musköten var rysk och stämplad med Tula 1811 med kyriliska bokstäver. Det är som ni kan se ovan ett mysterium hur han kom fram till att den var amerikanskt.
Detta är alltså en rysk armémusköt av modell 1808 som i sitt helhetsutförande ser ut så här:
Ryssarna snodde designen rakt av från franska arméns musköt modell 1777
Det är nästan ingen skillnad, samma beslag, samma lås, samma kaliber, kanske är ryssens lås lite fetare. Sen sitter pipbandens spärrar på andra sidan på ryssen. För mig är det ingen nackdel att den är rysk då man inte så ofta ser dem på marknaden. Har läst någonstans att Tulasmedjorna tillverkade ca 40000 musköter om året. Hur mitt exemplar hamnat i Sverige är omöjligt att utröna då det sista svensk-ryska kriget slutade 1809 och mitt gevär är stämplat 1811. Troligen har det hamnat här på traditionell antikhandelsväg. Mitt gevär är konverterat för civilt bruk, pipan är något kortad och frontbandet är ersatt med ett enkelt band.
Det kan lika gärna ha blivit konverterat i Ryssland av någon som ville ha det att jaga med. Det är alltså ett jaktgevär numera. Låset fungerar bra men ringhanen har blivit av med en bit under flintan och jag saknar det riktiga eldstålet. Dessa delar finns att få tag på nya så jag kommer beställa från The rifle shoppe (www.therifleshoppe.com) som har delar till alla svartkrutsvapen, från nya hakebössor och luntlås till svenska snapplås och slaglåshagelgevär. Där finns också delar till just min musköt. Jag kommer hålla på denna musköt ett tag och se om jag kan få den till att skjuta löst med i allafall.
Så till något helt annat, jag kommer nog inte kunna producera så mycket framöver, åtminstone inte i hantverksväg. Det är dags att fördjupa sig i C-uppsatsen i Religionsvetenskap. Ämnet är ändock spännande och kanske publicerar jag lite skrivloggar här. Uppsatsen kommer att handla om civil dräkt hos prästerskapet i Sverige, Danmark och Norge under tiden 1200-1400. Det är ett hemskt plöjande genom testamenten på medeltidslatin och fornskandinaviska språk. Jag kanske hinner sy en strumpa eller så….gott nytt kyrkoår alla läsare!
Under Antika vapen, Funderingar, Vapen
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 