Månadsarkiv: oktober 2008

peregrinus, latin för vandra omkring, ströva.

Två gånger om året har Drothemshirden sina pilgrimsvandringar. Det är en stark tradition inom hirdens verksamhet att ha pilgrimsvandringar. Detta är hirdens och min femte pilgrimsvandring, genom åren har vi gått till Nydala kloster, Norra Sandsjö Kyrka och till Sankt Nicolai heliga källa i Dalsland under två etapper. Den sistnämnda ligger dessutom i led med en medeltida pilgrimsled till Nidaros. Denna gång valde vi att vara i Östergötland och bege oss till en folklig ristning vid Ågelsjön som avbildar Sankt Göran och draken. Ristningen är egentligen inte medeltida men otroligt spännande och unik i sitt slag. Ursprungligen skulle vi gå till Sankta Maria kyrka utanför Finspång, men vägen dit gav sken av mindre förunderliga naturupplevelser.

I år var uppsluttningen relativt stor, ca 8 st stolta Drothemshirdare, 1 smygmedlem och 2 hundar. Eventet utgick från en naturskönt belägen gård i mörkaste Svärtingeskogen, Getsjötorp (latin: goat lacus tabernus, blackmetalliska: Goatlake cottage).

Fredag.

Fredagens aktiviteter handlade främst om att prata i telefon i rollen som ledsagare för vilsna hirdare som försökte hitta i mörkret till Getsjötorp. Som arrangör får man ofta sådan roller, i detta fallet var det enkelt att vägleda, ”kör in vid Sjögesätter och följ denna väg i 15min rakt in i skogen tills asfalten bytts av till grusväg och tills vägen är så smal att det känns hopplöst att fortsätta. Då är ni framme”. I det gamla torpet var det kallt och inte eldat på ett halvår. Det var ibland skönt att gå ut och värma sig innan brasan värmt upp huset. Under allmän gamman och pokulerande avnjöts en stillsam samkväm tills vi alla slumrade in till eldens sprakande. Vi förberedes på den stora prövningen att gå upp klockan 7 en lördagsmorgon…

Lördag.

Med friska tag tog den före detta industriarbetaren Karmetun tag i morgonens grötkok och till och med Gustav kom upp till 8.00. Som rekord för Drothemshirden kunde vi faktiskt lämna torpet vid 8.30. Vädret utvärderades som varmt, inget för en mårdpälsfodrad gardecors med andra ord, men den gör sig ju fin på kort iallafall.

Med inför Herren sänkta huvuden samlades vi i bön och lovsång. Med förnyad andlig geist satte vi av till de dunkla skogarna. Stämningen var munter och höstvädret underbart.

Första anhalten var en trevlig fruktstund vid Stocksjön. Mias och Eriks samojed Bessa tycker om att bli klappad och leka med den tio gånger äldre farbrorn Kurage.

Efter denna paus intog gruppen kontemplativt läge och följde Stocksjöns kant under tystnad. I Vördnad förundrades vi över Herrens löften och hans skapelse. När vi lämnat Stocksjön stannade vi att i all munterhet inmundiga lunch. Ett mäktigt lunchmål dukades upp, engelska 1300-talspiroger fyllda med höns, ost och ägg med korvar, ost och bröd som tilltugg. Med goda samtal som följd njöt vi i hasselsnåren.

Lagom dästa upptog vi vårt heliga rödgula standard och fortsatte. En del hade draghjälp, andra inte. Samojedhundarna Kurage och Bessan kämpade nitiskt framåt utan tecken på vare sig kroppslig eller själslig trötthet.

I bland stannade vi för att lyfta böneämnen och reflektera. Vi kan väl hoppas att de två vita muntergökarna också i sitt stilla sinne reflekterade över Jesu blodiga lekamen uppå korsträdets stam. Samojeden med sina tusenåriga anor är numera mer eller mindre Drothemshirdens maskot, man blir alltid glad av dem och de ser närmast relikartat heliga ut i sin oskuldsfulla vita skrud.

Efter kamp i bergen kunde vi i andlig hänförelse resa Hans segertecken över de hedniska östgötarnas rike.

Rusiga av seger kunde vi forsera trånga passager och besegra snåriga kullar för att glada i hågen förse oss med Ågelsjöns friska vatten. Slagskämparna Kristoffer och Simon njöt av den otroliga evolutionistiska slumpen de såg omkring sig.

När vi bevistat den heliga ristningen i bergen promenerade vi, ömsom haltandes, till våra i förväg framkörda bilar. Nu tog vi oss till vårt ursprungliga mål, Risinge gamla kyrka eller Sankta Maria kyrka utanför äggskallebyn Finspång. Väl kyrkan tillbad vi Herren och undersökte alla dess otroliga skrymslen och vrår ty det verkligen är en av de finaste medeltidskyrkor vi har. Årets pilgrimsvandring var fullbordad och kyrkans väktare var god nog att ta ett foto av oss.

Resten av helgen tillägnades av nattvard (tack Simon), god mat (tack alla), fin natur (tack Herre), sova (tack tysta hundar) och årsmöte (tack Anna-Maria och övriga intressenter). Alla de ingredienser som gör ett medeltidsevent komplett. Nedan följer lite övriga bilder från helgens strapatser.