Månadsarkiv: mars 2009

mars 29, 2009 · 7:55 f m

Cotehardie mark III.

Utveckling, omformning och nya utsikter.

Jag har en brun cotehardie som jag sydde hösten 2004 i ett studentrum i Falun. På den tiden hade jag inte så bra koll än, jag hade skaffat ett bra brunt ylle och sydde något som liknade. Jag sydde för hand helt ok, men placerade tygknapparna som vanliga knappar och fodrade den med brunt linne. För er som är nya i hobbyn och som undrar vad jag pratar om så kan jag berätta att medeltida knappar placerades på kanten och att linne inte färgades brunt. Linne färgades mycket sällan alls då det håller färg dåligt och är därmed ekonomiskt otacksamt att färga, några undantag finns dock. Linne användes till underkläder primärt och dess användande som foder i medeltida kläder är osäkert. Denna första cotehardie pälsbrämades också med grå kaninpäls vilket förekom men som inte var särskilt vanligt. Vi kan kalla denna version mark I och den såg ut såsom bilden visar nedan. Nostalgi för mig och uppriktig ärlighet serverad inför edra ögon:

ssa52074Det ser förvisso inte helt illa ut heller. Kanske läge att säga vad en cotehardie är för något. ”Cotehardie” betyder ungefär ”djärv kjortel” och antyder att plagget har en utmanande skärning på något vis. I medeltidsnorska och svenska brukar det stå kochardi eller liknade. I reenactmentvärlden brukar termen åsyfta en åtsittande, kort kjortel med knäppning framtill som dyker upp runt 1330-1340. En cotehardie skulle kunna sakna knappar och fortfarande vara en cotehardie men den måste vara djärv på något sätt.  Det förekommer kjortlar i såväl fynd som i manuskript som är frontknäppta men inte åtsittande eller korta nertill osv.

Jag la detta plagg på hyllan när jag visste bättre men plockade fram den igen 2007 eller så. Mark II-versionen förlorade sina ärmar och blev en slags rustningsöverplagg att bära över rustningen. Plagget försågs då med fler knappar och knapparna flyttades ut på kanten som så sig bör. Fodret strök med också. Det finns flera 1340-talsillustrationer med dessa plagg som bär närmast en barockartad västkänsla. Denna version kom i bruk en gång i Morrimondo 2008, den finns knappt på bild:

svensktrupp-kopiaVärt att nämna är att jag bär gambeson (vadderad rustningsjacka, ringbrynja och plata (harnesk i läder med fastnitade plåtar) under cotehardien. Det var knappt att det gick att stänga. Sköna sabelben man har….

Hursom helst så fick jag idéen att sy om den en sista gång och i bästa återvinningssträvan ge plagget en sista chans att bli omtyckt på allvar. I spillådan letade jag fram lite spill av tyget samt de gamla ärmarna. Underärmarna syddes in rejält och de sparsmakade fyra knapparna gavs ytterliggare 9 syskon på var ärm. Jag säger det var gång jag syr något, nu ska jag inte göra knappar. Knapphål är tråkigt att sy. Det slår i alla fall fel varje gång, jag är fångad i knappträsket. Fördelen är att det är snyggt och dessa underärmar är råtighta som målade på mina lemmar. Det är tur att många medeltida knapphål är slarvigt sydda. De kjortlar under 1200-tal och tidigt 1300-tal tenderar ofta att ha åtsittande underärmar medan mer ledigt på överärmarna. Denna sista variant, mark III försåg jag också  med kilar i sidan och baktill för att få en mer tidig variant av cotehardie.  I den frontknäppta kjortelns barndom på 1340-talet var de gärna inte så åtsittande och gärna lite mer vidd nertill som bilderna nedan:

walter28-kopianamnloscoteharde

Dessa varianter är mycket långa men illustrerar tydligt övergången mellan löst och ledigt unisexuellt till kort, åtsittande och könssegregregerat under 1300-talets andra hälft. En sådan här frontknäppt längre randig kjortel finns i galleriet på mina alster för övrigt. Den bruna kjorteln som denna artikel handlar om är inte heller särskilt jättetight och markerar gott denna övergång.  När jag sydde om den valde jag att använda en del udda stygn som förekom under medeltiden såsom kaststygn och förstygn. Samt att komplettera med prickstickningar och annat kul. Plagget är sytt snabbt vilket kan märkas på många medeltida fynd, det ger precis som hantverksmässig precision en karaktär åt plagget. Detta ska vara en jacka som jag inte behöver vara så rädd om och som jag kan laga lite som jag vill.  Resultatet, mark III har ni här:

img_4211img_4217

Skön morgonfrilla har man också, särskilt kul när lilla vovven på bilden är dålig i magen och man var ute i morgonrocken och bajsade henne vid 4.00 på morgonen och sen 7.30 för att ge båda hundarna en promenad. Det är en härlig söndagmorgon.

13 kommentarer

Under Textil

mars 26, 2009 · 3:22 e m

Boese Gerburg.

Det är dags att introducera ytterligare en stångbössa för den väntande allmänheten. Låt mig presentera: Boese Gerburg!
img_4194

I vanlig ordning har bössan fått ett tyskt kvinnonamn med tillnamnet boese som betyder ond, elak på medeltidstyska, ordet stavas idag böse annars. Den är en kortad variant av denna bössa från Mellaneuropa. Jag glömde göra den där extra åsen i mynningsförhöjningen.

freiengonne600

Den här bössan är en produkt av misslyckande och min ständiga strävan att slippa göra om. Misslyckanden är mer förhatliga än pedagogiska klyschor i min mening. Man lär sig någon nytt av allt vare sig det lyckas eller inte. Jag har en tendens att göra allt för att slippa göra om, eller åtminstone inte få fram något vettigt fysiskt slutresultat. Mina projekt går därför ständigt igenom omformningsfaser tills det antingen blir något eller slängs i skräptunnan. Jag kan illustrera detta genom mycket tydligt. Här är skissen jag började med i morse:

img_41891

Skissen är baserad på en tysk bössa med järnskaft och hake och massa förstärkningar. Det gick bra ett tag och jag vällde fast haken. Sen när jag skulle välla fast nästa beslag misslyckades vällningen och mer o mer material försvann. Jag skrotade då denna modell och tänkte göra en dansk modell med 8-kantig profil med hake. Men när jag började smida kanterna ramlade haken bort o ja då funderade jag till igen. Då drog jag mig till minnes om den här bössan som var åttakantig med en förhöjd mynning. På den vägen är det. Det blev mycket intressanta nya kunskaper, att smida ett rör 8-kantigt är rätt knepigt men det går. Den förhöjda åsen var ännu krångligare då det är ett rör och inte ett solid rundstav. Så trots utgångsläget blev det rätt bra. Jag kommer definitivt smida mer 8-kantiga pipor.

4 kommentarer

Under Järn, Vapen

mars 23, 2009 · 5:28 e m

Artiklar för hemladdning.

Nu kan man ladda hem lite saker som kommer ifrån min penna. Det är sådant som kan vara bra att ha om man sysslar med reenactment, åtminstone 1300-tal, helst de första 50 åren….hur som helst här ovan finns det.

/Anders

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar

mars 21, 2009 · 9:23 e m

Swiss army candleholder.

I de arkeologiska gömmorna finns otroliga skatter och är det i järn är det i min mening guld. I grävandet efter spännande ljustakar hittade en holländsk reenactare på denna fantastiska ljustake:

london-candlestick

Denna medeltida engelska tingest torde motsvara en schweizisk armékniv bland ljustakar. Den kan allt, slås ner i bord, hängas på väggen och stå på bordet. Försedd med tre ljuspipor och en grym kompatibel design.

Jag var tvungen att ge mig i kast med att förverkliga denna tingest så i fredags bar det iväg till smedjan. Tråkigt för er så hade jag inte kameran med mig och tråkigt för mig då jag var tvungen att förfärdiga ljushållaren enbart genom minnesbild. Resultatet blev trots allt förhållandevis likt. Vissa saker ter sig lite utdragna på min såsom ben och ljushållare, samt att kroken ser annorlunda ut. Jag lyckades iallafall bättre än några tyskar som också säljer den på nätet, där får man lite intrycket att de bara fick titta på bilden i 10 sekunder:

Om vi återgår till min hållare. Jag tror inte den har haft någon bakåtlutning då alla piporna då blir snea. Jag gjorde därför min plan i modellen. Spetsen är ihopböjd och ihopvälld. och allt sitter ihop med en smidd fyrkantig nit. Den var ganska skoj att tillverka och tog en eftermiddag att göra. Nästa gång ska jag ha en bild med mig.Om någon sitter på ett foto av ljustaken, den riktiga alltså hör gärna av er. I vilket fall här kommer min akompanjerad med talgljus!

Pose 1. Som vanlig bordsljustake: img_4157

Pose 2. Islagen i en bräda. Om man måste slå ner den där det inte finns plats den att stå vanligt.

img_4178

Pose 3. Som väggljusstake. Om man modifierar kroken liten kan den fungera ännu bättre.

img_4171

PS: om någon är intresserade av sådanahära stakar så kan jag såklart göra fler….

12 kommentarer

Under Järn

mars 19, 2009 · 4:57 e m

Kan man inte karva trä får man karva gris.

img_4153

När misslyckas med vissa saker får man visa för vad man går för i andra gebit. Jag och familjen var på pysselkväll hemma hos arbetskollegorna Robert och Korp. Snarare en pysseleftermiddag ute i solen med Totte under kniven. Totte är en enorm 170 kg:s Galt som fick avlivas efter konstaterad hälta. Familjen Wallman kör självhushåll och detta var deras första gris som gått till slakt, de hade dessutom börjat tröttna på kanin och get. Utomhusslakt i vårsolen ute på landsbygden ger mig historiens skälvningar längs ryggraden. Lite speciellt är det också när det rör sig om vår gamla lantras Linderödssvin som ser ut så här i komplett tillstånd:

Linderrödssvinet är en ättling till vårt gamla skogssvin som gick och betad och bökade i skogen. De har kraftig borst och klarar såväl sommar som vinter. Förr var skogen den viktigaste betet för de flesta djuren året runt, från söderns lövskogar till fjälltrakter. På grisar satte man ibland svinok på som förhindrade grisar från att ta sig in i inhägnade områden. Idag fungerar det tvärtom, vallning- och fäbodtid är över och vi stänger istället in vårar djur i hagar för att de inte ska ta sig ut. Vi har fortfarande en lagparagraf rörande släppandet av svin i ollonskog, historiska rester i vårt moderna rättssamhälle. För slaktade man svin vanligen på hösten eller vintern, men det förekom även inför högtider som jul och påsk. Detta skulle man kunna ha kallat en påskslakt. Vid avlivandet ledde man grisen i ett så kallat trynträ som också hindrade grisen från att skrika. Sen användes klubba och så skållade man grisen (vilket vi som läser nyheterna har märkt att man gör idag med) och rakade av borsten. Borsten samlades upp och användes till borstar och annat. I Sverige har man inte torkat kött i större utsträckning men det förekom ofta med fisk däremot. Rökning var vanligare och gjordes ofta i bastu. Saltning var annars det primära sättet för just kött. Efter att ha sänkt ner köttet i saltkar lät man det sen hänga i matbodarna. Svenskarna var särskilt förtjusta i salt, en del tyckte det var underligt at bönderna hellre åt saltat än färskt kött. Den småländske Prosten Gaslander uttryckte följande om 1700-talsallmogens smak:

”Färskmat tycker den inte om, utan bör fisk, kalvkött m.m. först ligga i salt, om det ska vara till lags” (Bringeus -Arbete och Redskap s.228)

Jag har gått en styckningsskurs tillsammans med en polare (som numera är typ vegetarian) och nu gavs ett gyllende tillfälle att fräscha upp kunskaperna. Filé, kotlettrad, skinka, plommonstek, revbensspjäll, rulle osv. Vi försökte in i det sista köra en anatomisk styckning och undvika flintasteksstyckning. Amatörer som vi är tog det väl nära fyra timmar för en halv gris och hundarna fick inget men fick jaga kaniner och katter. Det blev några kilo kött till mig med, det känns oerhört att kunna handla gris billigt som blivit bra behandlat om inte käkat massa skumma saker.

img_4150

En trevlig dag var det.

5 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment

mars 14, 2009 · 11:30 f m

Stiltje och nya utsikter.

Jag vill ursäkta mig för att inte skrivit på ett tag. Det har varit svårt att komma igång med något eller slutföra gamla saker för den saken skull. Det finns en del saker på gång, ett par medeltida stövlar, ändringar i existerande plagg, provskjutningar och nya bössor.

Igår, fredag, åkte jag ut till en polare, Markus, för att se hans snickarverkstad. Han är en mycket klurig byggnadsvårdare och en duktig hantverkare. Inga projekt är omöjliga, just nu är han en av timmermännen på Ostindiefararen. När jag var där passade jag dessutom på att få mina slöjdbilor och stämjärn slipade vilket var mer än behövligt. Markus frågade om min sprillans nya snickaryxa var tillräckligt vass när han började raka bort hår på underarmen. Kom ihåg det amatörer, att när ni köpt ett nytt eggverktyg så är det inte vasst, snarare felslipat med en kort liten eggvinkel som verkar vass. Att slica papper är inget problem med en yxa, problemet ligger i att få till en sån vass egg som också håller. Jag var också ute hos Markus för att begagna mig av hans svarv då jag kommit över några råa kubbar med björk, lönn och al. Att svarva i rått är häftigt och blött. Vi började med att klyva upp en stock al.

img_4117img_4106

Vare sig jag eller Markus svarvar särskilt mycket. JAg gjorde det senast på Sätergläntan för flera år sen. Det jag gjorde då var skärsvarvning vilket skiljer sig från skrapsvarning som ofta görs i skolsöljden. Skrapsvarvningen skapades för skolslöjden för att det ska vara enkelt och innebär att man helt enkelt sätter stålet rakt emot och ”skrapar” bort material. Skärsvarvning är en traditionell metod innebär att man skär bort likt en kniv med vinklat stål och får långa spån. Med rätt teknik går det fort och man behöver inte putsa det färdiga resultatet.  Våra förfäder svarvade så och ofta i rått material vilket går fortare och ger också en charmig form till skålen när den torkar. Så långt gick allt bra, nu visade sig inte svarven, stålen eller det allmänna hantverkskosmos gilla mig just idag.Jag började med med utsidan på en liten allmogeskål med invikt kant. Enligt en känd skärvarvare gjorde gärna svarvarna sådan för att skålen lättare skulle hålla formen och inte spricka. Denna utsida fick jag efter massa misstag, stålen högg, varvet för högt, anhållet för klent och allmän ovana. Värre skulle det bli. Efter diverse hugg blev skålen mindre och sen pangade det till. Jag och den ovilliga skålen kastade in handduken.

img_4109img_4110

Vad berodde det på?  Teorierna är många varför allt svarvande gick åt pepparn. Stålen hade en eggvinkel anpassad för skrapsvarning, svarven kunde inte köra på lägre varv, ostabil svarv och så klart okunskap att tackla nämnda problem. Nu ska Markus sätta ihop sin andra svarv och slipa om stålen och jag ägna mig åt något vettigt material ett tag. Trä är som jag sagt innan ett lynnigt tramsmaterial som är fyllt med obekväma överraskningar, tacka vet jag tyg och stål då vet man vad man får. Ta i trä.

För att stilla min frustration åkte vi till skroten och botaniserade. Jag kom hem med en hemlig låda, en försvarshemlighet kanske? Får se hur många minuter det tar för Johan Käll att kläcka ur sig vad det är i lådan.

img_4118

På återseende när något av mina projekt blir klara.

10 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Trä

mars 2, 2009 · 11:05 f m

Jag har (klippt mig och…) skaffat ett jobb. Som läget ser ut nu så kommer jag inte jobba som gymnasielärare än även fast jag hoppas ta examen denna vår. Jag kommer jobba i Söderköping på Korps Handelsbod som sysslar med att sälja produkter rörande historiska hantverk, lajv och textila hantverk. De har troligen Sveriges största utbud och sortering av ylletyger, linne, siden och handvävda tyger. I sommar kommer jag dra runt på medeltidsmarknad och sälja tyg och andra saker annat som medeltidsfolket behöver. Senare i höst, kommer jag om allt går bra, syssla med Korps grossistförsäljning och viss produktutveckling. Jag tror att det kommer bli kanonkul och utvecklande, det är givetvis ett plus i kanten att det angränsar till mina fritidsintressen. Jag vill tacka Korp och Robert för förtroendet.

Redan i helgen som var besökte vi Sy- och modemässan och saluförde tyger i Excersishuset i Göteborg. Vår monter var jättestörst (ca 40 kvm, “mässmonter akbar” som en religionsvetare skulle säga på dålig arabiska) och vi hade kört dit tre ton tyg samt mängder med andra grejjer. En slitig helg men otroligt roligt. Här nedan kan ni se mig i arbetskläder utanför mässhallen som en riktig gårdfarihandlaren och vår enorma monter.

img_4058img_4059

Annars så väntar vi på att bilen ska lagas efter sviterna från ett bilinbrott. Istället får man åka buss med hundarna, det blir extra intressant då den ena aldrig åkt buss i förut. Benhård Nina blir plötsligt lite sjåpig men det kan ju vara mysigt ibland. Kurage försökte undervisa henne i bussåkarkonsten men ibland funkar bara husse.

img_4035

6 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar