Kategoriarkiv: Läder

Detta är ett inlägg som ligger i julens bakvatten på grund av julens natur, julklappar. Anna-Maria hade önskat sig en anteckningsbok att nedteckna folkliga sånger och koraler uti. Jag tänkte mig göra lite amatörbokbinderi i bästa maner. Jag har försökt mig på detta några gånger förut och det är inte så svårt. Så här ser några tidigare exempel ut de senaste 5 åren.

1. Dyalogos Creaturaz, faksimil som kom ut med 600-års jubileumet av Sveriges äldsta bok.
2. Simon Roséns bibel, tyvärr snodd på medeltidsveckan några år sen. Om någon sett den, hör av dig.

Ok, hur som helst, har du en ful eller trasig bok som du tycker om eller vill tycka om kan du enkelt slöjda om den. Här är den färdiga anteckningsboken och här följer en liten kortfattad how-to-do.

Utgångsmaterial.
Någon slags bok. I detta fall en ful anteckningsbok från en loppis för en tjuga. Den stackars förlagsslaven som gjorde just denna bok blev utsatt för den kreativa designerns oerhörda fantasi när han tyckte skumgummi var snyggt i pärmarna. Krocksäker bok? Slakta skiten av den, skär bort bokens pärmar och låt bara själva sidorna vara intakta.

Limma rygg.
Låter som en folklig dans. Ät popcorn och lek med trälimmet. Börja med att tvinna ryggens pärmgarn (eller vad det nu heter, de där åsarna på ryggens som håller ihop häftningen och pärmarna och som gör att boken ser cool ut, till skillnad från en månpocket). Jag använde mig av bomullsgarn, det är viktigt att ryggåsarna blir lite hårda så tvinna rätt många. Spänn fast bladen och de gamla pappärmarnara i ett litet skruvstycke och smeta på lim. Jag har valt att återanvända anteckningsbokens pappärmar och använda trälim som är billigt och lätt att applicera. Spänn över pärmgarnen i det avstånd du vill ha och fixera dem med tvingar. Pensla massa lim, skäms inte för att kleta ordentligt.  När det torkat något, platta ut pärmgarnet och pensla lim på det också. Torka.

Pärmtilltjockning och att skinna.
Jag har valt att göra pärmen något tjockare med att förstärka pappärmen med masonit (sitt och limma tunna träskivor då om du nu är så purjo). Såga ut i samma storlek och limma på. Nu är det dags att limma på skinnet. Skär ut ett stycke tunt skinn, jag har valt ett mörkt brunrött skinn. Tänk dig tillbaka till grundskolans fattiga dagar då du tvingades slå in din SO-bok i julpapper för att den skulle spara sig till en kommande skoltrött generation. I åminnelse av detta kan du säkert klura ut hur stor skinnbit du behöver. Börja med ha lim på ryggen och spänn skinnet över. Du måste klippa snitt upptill och nertill för att kunna vika in skinnet nertill och upptill i ryggen. Med naglar, bordsbestick och liknande pressar du skinnet runt bandgarnet så detaljerna blir fina. Ha datorn till förströelse, låt Cartman guida din hand.

Limma ihop och pynta.
Dra ordentligt i skinnet (?) och spänn runt pärmarna och låt limmet torka. Nu kan du prägla bandet om du känner konstnärslusta. Detta kan du göra med lättåtkomliga verktyg. Ta en svamp och fukta lädret lätt och prägla mönster med teskedar, trubbiga nålar och liknande. Jag har inspirerats av denna bok från Lunds universitetsbibliotek.

Jag passade också på att spika fast möbelspik i hörnen, jag gillar sådant, skyddar skinnet också. Jag präglade in ett litet vanligt förekommande repmönster i ryggen med en tvinnad ståltråd och en I:a för att markera att det är första anteckningsboken. På insidan av pärmen kan det vara najs att limma in ett foderpapper för att dölja skinnets kanter.

Därt! Du har en fin bok. Detta är verkligen inte något superhistoriskt sätt att göra det utan en väldigt snabbt och underhållande väg som inte på något sätt påminner om de tingestar en treårig utbildning i bokbinderi alstrar. Lycka till!

I våras var när jag praktiserade på Länsmuseet i Jönköping fick jag möjligheten att i lugn och ro botanisera i magasinen. Jag fann då två jaktväskor av grävlingspäls. Det var två av många sådana föremål som saknar kontext och datering.

Troligt att det handlade om tidigt 1800-tal. Det finns en tradition av att göra väskor med päls utåt. Bland annat fick soldaterna det sena 1700-talet bära en axelväska av kohud med päls kvar. Eftersom jag håller på att återskapa en yrkesjägare under 1700-talet så behövs en väska med krut och kulor och andra jaktpersedlar i. Min väska är ingen rekonstruktion utav någon utav väskan utan snarare en inspirationsprodukt. Jag gjorde ingen noggrann uppmätning av väskorna utan bara fotograferade. I efterhand har jag inte riktigt kunnat klura ut den avlång väskans konstruktion men den verkar ha en stor innerpåse samt en mindre skinnpåse. Det är i vilket fall denna som tjänat mest som förebild, det är nog bara de röda yllelapparna i ögonen som jag tagit från den andra.

Vissa jägare var mer framgångsrika än andra när de skulle sy sina väskor. Denna gick på auktion för ett tag sen.

Jag fick ett skinn av Peter från AB, jag skulle gärna vilja veta vad det använts till. På baksidan var schamanistiska motiv målade. Skinnet var i ganska dåligt skick och tappat en del päls men huvudet var bra. Resten tänkte jag göra av spillbitar. Inte vilka spillbitar som helst utan det fick blir ett handgarvat kasserat skinn som varit ett förskinn till Gagnefdräkten. Farmor hade det i sina gömmor, endast spill fanns kvar efter att man på 60-talet tyckte det var hippt att sy skinnvästar. Broderierna gjorda med trampsymaskin finns kvar. Som linnefoder använde jag arméns draglakan. Jag hade ont om bra axelremsmaterial men många gamla bälten. Genom att skära ett brett bälte på längden tänkte jag få en ok axelrem. Återbruksslöjd gjorde man förr med.

Jag började med det roligaste, locket. Klippte ut linnet efter samma färg som grävlingshuvudet. Runt kanten klippte ska en skoning sitta och på originalet är den fastsydd med förstygn på utsidan för att sedan vikas runt kanten och fållas fast. Jag sydde också fast de rabiesartade attributen på linnet. Blev en liten skarvning där på grund av för kort bit, skoningen är av get för övrigt.

Sen sydde jag ihop väskan som försågs av ett bröst av grävling, den skabbiga biten som inte kommer synas när locket är nedfällt. Kanske var pälsen nedslitet efter våldsamma schamanistiska övningar och hedniska primalskrik om natten, jag kan se Peter framför mig ylande konvulsioner mot månen med ögonvitorna uppspärrade. Väskan försågs med en linneinnerpåse och innan den sattes fast grejjades axelremsgarnityret.

Påsen fästes med en likadan skoning som användes till locket mot linnet med fållstygn.Sen fixades spännen, jag använde mig av gamla mässingsspännen från ett kasserat seldon samt en mässingsring.

Tja, resultatet blev helt ok. Inte helt nöjd med axelremmen men annars blev väskan bra. Det blir ett välkommet tillskott till dräkten. Jag tror även man får plats med andra saker i väskan då den blev ganska rymlig. Mitt kruthorn fick hänga i remmen.

Väskan öppen:

Nu är nästa projekt ett par 1700-talsbrallor och inte så många mer väskor.

Äntligen blev den speciella väskan klar, jag har valt att döpa den till postväskan då den troligen har fraktat något som inte ska bli blött. Jag är ganska nöjd med resultatet, en del missar blev det dock som kan nämnas inledningsvis. Originalets innerlock är ofodrat av den enkla anledningen att det är hål i locket vilket innebär att man måste sy snörhål i fodret. Jag hade dumt nog fodrat innerlocket med linne i onödan. Det kommer få sitta där tills det ramlar bort. Sen finns det saker som skiljer sig från originalet som kanske inte är missar men som skiljer klart, exempelvis har originalet två (!) innerlock istället för ett. Jag har huvudsakligen inspirerats av originalet, mitt mål var att göra en väska med samma princip. Annars är jag rätt nöjd så länge jag inte tittar på det rikt utsmyckade originalet med broderier, sammet, hälften så lång stygnlängd osv. Min är en fattig variant.

Väskans stängning är ett kapitel för sig. I stängt tillstånd är det ett bälterem som går dubbla varv runt väskan. När väskan rullats upp finns ytterligare ett lock som stänger till för väskans huvudlock. Efter att ha klurat lite på originalet kom jag fram till att det var 5 st öglor som träs igenom locket och flätas i varandra, den sista öglan säkras med en plugg. Det tar tid att stänga den, men tätt är det.

Den ser rätt fräck ut och originalet känns genomtänkt. Jag gjorde min av nötläder, getskinn och fiskbenskypert som syddes ihop med 5-trådig lintråd. Remmen runt är ett kasserat bälte, tre st. gjutna mässingsringar och slutligen en bältessölja från ett gammal hästbetsel. Väskan ska smörjas in och event ska ett rutmönster pautas in i bältesremmen likt orignalet.

Jag har haft stora problem datera väskan. Jag gissar på att den är någonstans från någonstans sent 1700-tal till 1850. Museet saknar föremålets proveniens. Om någon sett liknande väskor så hojta till!

Väskans öppning: