Jag har nyligen lämnat mitt arbete för att gå på semester och påföljande pappaledighet. Detta sker mitt i ett spännande skede på Norrköpings stadsmuseum då vi fått anslag för att renovera våra textilmaskiner. Många av maskinerna har sen länge stått stilla av olika anledningar men nu har vi för några månader en egen verkmästare, herr Keller.
I våra textilsalar har vi samlat maskiner från textilindustrin i Norrköping, det handlar vävmaskiner, spolmaskiner, spinnmaskiner och kardverk från 1800-talets slut till början av 1960-talet. Jag är verkligen ingen vävtekniker, jag är bara en simpel arbetare som kör maskinerna, därför är det fascinerande att få en djupare inblick i hur maskinerna fungerar och hur de låter och arbetar. Eftersom en del har stått still i över 10 år har jag aldrig sett dem gå.
Kardverket
Vårt första mål var den största maskinen, kardverket. Denna koloss är i själva verket ganska liten och behändig i sin klass. Den har som uppgift att karda ullen till ett tunt ullflor och sedan dra ut det till ett förgarn som sen ska kunna spinnas. Egentligen fungerar den precis som ett par handkardor med sina kardvalsar, lite snabbare bara. Det är också en respektingivande maskin som får vem som helst att ta ett steg bakåt och lägga händerna på ryggen i försäkran att inte fastna i kugghjulen, remmarna och valsarna.
Detta är filmen när den för första gången torrkörs utan ull. Det är dock bara halva kardverket men du kanske får ett hum om hur maskinen ser ut. Den äter ull och bajsar lösa trådar.
Efter två-tre veckors isärplockande, remsträckande och smörjande så går den klanderfritt.
Selfactorn
Den här maskinen tar vid efter kardverket och spinner förgarnet till tråd. Denna är en tysk 30-talare och denna typ av spinnerimaskin spinner oöverträffat bra garn, men gör det inte lika fort som moderna spinnmaskiner varför metoden idag är praktiskt taget utrotad. Östgöta ullspinneri har dock en i produktion.
Det är en maskin som rör sig på ett lite oväntat sätt där spinndockorna rör sig på räls fram och tillbaka.
På denna film är den inte trädd men ger ett hum om hur den arbetar. På youtube finns andra selfactorer som jobbar med tråd i.
Andra maskiner.
En av våra schweiziska vävmaskiner går igen. Den var länge vårt sorgebarn som käkade varptrådar till frukost, hånlog åt våra tafatta försök till att få ordning i leden. Keller tog dock maskinen i örat och fick in den på rätt väg. Nu sjunger den klopeti-klopeti-klopeti i mitt öra. Rolig är den att köra också.
Finns en liten film också, där den stannar av eget krångel också.
Senast jag hörde var nu vävmäster i gång med att bråka med en av våra jaquardmaskiner och att den rullar. Kanske finns det lite brokadvävda tyger klara tills jag kommer tillbaka?
—————————————————————————————————————————
Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
Idag har vi få så kallade passageriter i våra liv, sådana där tillfällen då vi lämnar en epok för att träda in i en annan. Idag kanske körkort, giftermål och kanske konfirmationen delar in våra liv i epoker. Förr kunde det vara annorlunda ex för att gå från lillpojke till lillkarl i Simlångsdagen i Halland skulle pojkspolingen kunna: lyfta ”storstenen”, stå pall för sex supar, lägga en ordentlig mullbänk, hålla en tjur eller en otämjd häst samt bära upp en tunna råg från logen upp till vinden.
Det var andra tider då.
Kurage recenserar
Fataburen 1969 -Giftas – eller ej? Ett bra nummer av fataburen som sammanfattar giftermål, trolovning och frierikultur i Sverige förr. Många svar får man som att den kyrkliga vigseln fick monopol på giftermål först år 1734.
4 nattfrierier av 5.
Nils Keylands artikel Om den svenska allmogens jakt i Fataburen 1906.
Mycket fataburen på sista tiden, de är värda att köpa när man stöter på dem. . Spännande artikel om jakten med mycket statistik av den legendariska Nils Keyland.
3 järpar av 5.
Armemuseets bok Uniform. Fantastiskt inspirerande bildmaterial som jag blir varm i hjärtat av. Inte så faktaspäckat men ögongodis. Om jag hade tid hade jag sytt hälften.
4 surtuter av 5.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 