Ett årtal, två vapen.
De här vapnen är tillverkade år 1870, den ena är en nätt lodbössa, troligen tillverkad av Erik Göransson och sparsamt brukad av en skomakare i en by i Skellefteåtrakten. Tänkt att skjuta skogsfågel med. Bytet kunde säljas i städerna och begjuta hushållet med välbehövliga kontanter i en ekonomi där byteshandel fortfarande dominerade. Den andra är en Colt 1860, en revolvermodell som kom att spela en stor roll i amerikanska inbördeskriget och medverkade till att nordstaterna slutligen kammade hem segern.
Dessa vapen är varandras motsatser, de är båda slaglåsvapen men därutöver finns inte många gemensamma faktorer. Den norrländska lodbössan representerar slutet för en svunnen tid där vapnen tillverkades helt för hand. Varje fjäder är handsmidd, varje räffla dragen i handdragen räffelbänk och varje hyveltag på stocken är gjord i någon krum, dåligt upplyst smedja av bilade stockar. Varje bössa var unik och bar spår efter smedens hand och beställarens intentioner. Coltrevolvern är symbolen för en ny tid, en era frustande av ånga och slirande remdrift. Här lades grunden till den mekaniserade vapentillverkningen vi förfinat in i våra dagar. Revolvern tillverkades i ett väloljat virrvarv av tekniska landvinningar. Svarvar, smidespressar, räffelmaskiner och sliphjul som åt stål och sket revolvrar, hundratusentals. Långsamt ersattes handens kunnande och förpassades till att betjäna maskinen monotona rytm. Världen skulle aldrig bli sig lik.
Sannolikheten för att dessa två skulle ha möts när det begav sig var inte särskilt hög, men inte omöjligt. I samma spår som Colts spirande vapenindustri vandrade gick hela den nya världen och dess människor. Den industriella revolutionen krävde att människor som besatt samma jordplätt i hundratals år nu skulle börja vandra, en ny folkvandringstid ackompanjerad av Atlantångare och ånglok. Under 1800-talet kommer städerna och fabrikerna bilda dragningspunkter för fattiglappar, jordlösa, äventyrare, brottslingar, drömmare och opportunister. Dessa folkomflyttningar gjorde världen mindre, enstaka lodbössor följde med emigranter som ett naturligt arbetsredskap i den nya världen medan mer eller mindre lyckade hemvändare tog med sig moderniteter såsom revolvrar. För en tid sen var jag hemma hos en äldre herre som ärvt en hel del vapen av sin far som varit jaktvårdskonsulent i Västerbotten. Denna jaktvårdare hade under sina resor fått en hel del vapen som då brukats hos vanligt folk i Norrlands inland, bland annat en amerikansk Sharps & Hankins M/1862 karbin från det amerikanska inbördeskriget. Denna karbin hade troligtvis funnit sin väg under 1800-talets slut med någon av dess hemvändare som kanske upptäckte att livet inte var sådär särskilt mycket enklare over there.
Trevlig helg!
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 