Månadsarkiv: juli 2012

juli 25, 2012 · 1:17 e m

How to utvinna ullfett/lanolin eller bajsliknande fett ur fårull.

Det här inlägget är baserat på experiment som utfördes på stadsmuseets sommaraktiviteter under två sommardagar. Jag var gravt inspirerad av den fenomenala BBC-serien Edwardian farm där en av huvudpersonerna Ruth framställer lanolin ur fårull att ha som smörjmedel och hudkräm. Lanolin  är en emulsion mellan ullfett och vatten och finns i fårens ull och hjälper till att hålla ullen varm och vattentät.  Idag används det till exklusiva krämer och har fantastiska egenskaper.

 

Ullfett har enligt databasen shenet framställts sen bronsåldern och beskrivs redan av Plinius ca 70 e. Kr. Det var en handelsvara som det även fuskades med genom att blanda talg med bivax. Exakt vad skillnaden mellan lanolin och ullfett är något osäkert men oraklet Shenet skriver:

• Ullfett – utan vatten. Eng. anhydrous lanolin = vattenfritt lanolin, d.v.s. ullfett, men ofta sägs helt enkelt ”lanolin” i engelska texter.

Enkelt uttryckt kan man kalla det renade ullfettet i emulsion med vatten för lanolin.

I artiklar på nätet och i Edwardian farm är tillvägagångsättet mycket enkelt, så enkelt att man kan ana en konspiration eller obehaglig naivitet.  I vilket fall gjorde jag som kära Ruth.

1. Fyll upp en gryta med den fetaste ullen du må finna. Hugg och klyv ved.

2. Slå på vatten så att det precis täcker ullen. Precis som med alla andra gamla självhushållningsrecept går det bra att ersätta vattnet med kiss. Jag var inte så nödig så jag tog vatten. Tillsätt också några matskedar salt (antagligen istället för kiss).

3. Elda, elda, elda. Nu är det bara att koka upp och sen ska vattnet i några timmar med ullen i.

4. Avlägsna ullen.  Snida ihop den speciella spånmattan du måste tillverka av handklyvna takspån att lägga den förbrukade ullen på.  Nu är det bara att fortsätta att koka bort vattnet.

5. Nu bör det framkomma fettklumpar på ytan. Nu uppstår det en störning mellan mitt experiment och Ruths. När Ruth gör detta i rutan skummar hon av ytan, lanolinet ligger som en kritvit, fluffigt vacker alptopp överst medan mitt fett är en grådaskig grynig massa som simmar i en sjö av bajsvatten. Vad har de för får i England egentligen? Änglafår som nätt trippar fram på böljande gräsmattor och äter bomull och dricker väteperoxid? Jag har verkar ha kommit över någon slags inavlad gammelsvensk lantras som lever på bark, grus och pottaska och som i sina glädjestunder får knappra på asbest och murkna vedträn.

Inget fanns att skumma av utan jag tog och kokade ner det till lämplig konsistens, något som vissa artiklar påbjuder. Och nu har vi en nötkrämsliknande sörja som luktar får! Fantastisk hudkräm för den fäbodsnostalgiska personen.

 

Slutsats.
Jag tror jag fått fram fettet ur fårullen. Det sjunker snabbt in i huden och luktar surt får. Färgen är bajsbrun medan köpelanolin går mellan vit och gyllenbrun. Detta ska enligt svenska wikipedia  vara ullfett och illaluktande och lanolinet ska extraheras ur det med hjälp av centrifugering eller på kemisk väg.  Ruth behövde visst inte detta utan kunde med sin magiska ull hoppa över kemikalier.  Om detta är användbart får framtiden utvisa, just nu så kanske man får nöje sig med det råa ullfettet.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Apropå ullfett experimenterade tyska armén med att framställa lättare yllekläder och avlägsnade ullfettet ur tygerna. Detta visade sig ödestigert i det kalla Ryssland 1941. Fettet värmande egenskaper visade sig vara oumbärligt och ca 100000 soldater ska ha frusit ihjäl.

Kurage recenserar.
TV-serien American Guns. Handlar egentligen inte primärt om historiska vapen men väldigt ofta. Superamerikansk NRA-lobbande white thrash-tv när den är som bäst. Följ en vapenfixerad familj utan självdistans som äger en vapenaffär och kolla på deras bönhasarvapensmeder som bygger apfula härken till historiska vapen! 
3 Papst Blue Ribbon av 5.

TV-serien Lock N`Load. Historisk vapenfetishism i högt tempo med en hysterisk och T-formad NRA-pensionärsfarbror på steroider och Tourettes syndrom som skjuter sönder saker med allt ifrån pistol och flintlåsgevär till mörsare och tanks. Ja, det blir tjatigt i längden och totalt kontextlöst.
2 NRA-medlemskap av 5.

13 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment

Taggat som , , , , ,

juli 19, 2012 · 6:32 f m

Krogen IV. Glückshaus eller lyckans hus.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Glückshaus.

Hasardverksamhet är en av de många synder som frekvent förekom på krogen förr. I tusentals år har man försökt blåsa varandra på tärning, med kortlek, brädspel och vadslagning. En del gick det bra för, men somliga fick pantsätta sig, stjäla eller åka på rejält med däng eller sitta på fästning för falskspel. Ett av dessa spel var Glückshaus som spelades kanske främst i mellaneuropa under 14-15-talet. Det är ett enkelt brädspel som spelas med tärningar på ett spelbräde om mynt. Det är hejdlöst populärt bland medeltidsreenactors men är oerhört gångbart med sina enkla regler och obegränsade deltagarantal.

Jag slöjdade ett bräde i körsbär med en vanlig täljkniv och planen kan designas på olika sätt, det viktiga är att alla spelets komponenter finns med.

Jag introducerade spelet på sommaraktiviteterna på Stadsmuseet och det blev genast en succé bland barnfamiljerna som genast fotograferade av spelplanen. På våra sommaraktiviteter får man uppleva livet som barn för 100 år sen och innergården förvandlas till ett litet friluftsmuseum där vi bakar kringlor, tvättar trasmattor, går på styltor och ja, nu spelar bort pengar. Precis som för 100 år sen.

Jag skakade fram gamla stora 5-öresmynt i koppar som spelmarker vilket skänker spelet en mer historisk touch men när folk spelar med sina egna 1-kronor blir man inte fattig men ändå glad om man drar hem 23 kr på en kväll. Alternativet är att använda gamla mynt just som spelmarker som man får lösa in.

Regler.

Spelplanen är numrerad med 2-12. Tre utav dessa fält är specialfält, 2:an är grisen, 7:an bröllop och 12:an kungen. Spelet spelas med två tärningar och i tur och ordning slår man med tärningarna. När en deltagare slår något förutom specialnumren placerar man ett mynt på den rutan. Om någon slår samma siffra som en ruta med mynt plockar spelaren som slagit upp myntet. Slår man en 7:a, det vill säga bröllopet placerar man ett mynt i rutan. Denna ruta fylls på med mynt tills någon slår 12, det vill säga kungen. Slår man kungen tömmer man hela brädet på alla mynt. Slår man gris rensar man brädet på allt utom bröllopet. Varje gång man får plocka upp ett mynt får man fortsätta spela.

Det finns specialregler som ofta tillämpas när vi spelar Glückshaus i Albrechts bössor, det gör spelet mer dynamiskt.  Exempel på sådana är:
-Böta ett mynt om man: svär, rullar tärningarna av bordet, börjar slåss, drar kniv eller förhalar spelet.
-I vissa fall används 4:an på olika sätt, antingen stå över sitt kast eller pyttsa ett mynt till värdshus/krogägaren som upplåter lokalen för hasardverksamheten. På många bevarade spelbräden fattas ofta 4:an på grund av dessa specialregler.
-Spelet påbjuder gärna att slå vad, ex ”Jag satsar ett mynt på att Ful-Lasse i svängen kommer plocka upp ett mynt på sitt tärningslag, vilka vågar satsa emot?”  Detta kan varieras på många sätt och kan ge en del extra deg i de våghalsigas ficka.

Som marker används med fördel enkronor eller allra helst mynt av gammal sort eller reproduktioner.

Väl mött vid spelbrädet!

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

År 1879 startades en privat trikinbyrå i Norrköping med syftet att kontrollera fläskköttet i stadens slakterier. Trikinbyrån blev ingen hit då endast de rika i staden hade råd att testa köttet.  Liknande problem hade man med tuberkulos som härjade bland djurkropparna, vid år 1897 bar 3% av svinkropparna och 16% av nötlungorna på tuberkulos. Sjukdomen var gravt utspridd och man räknade med att 60-80% av korna i Stockholms utkanter var smittade.  Slakterierna var ofta inhysta i låga små hus och var rejält sunkiga, de placerades ofta vid avträdesgropen så man enkelt kunde slänga slaktrester där. I ett slakteri var det fullt med gödsel och det var så vidrigt att tillsyningsmannen inte kunde gå in. Där fanns även tunnor med blod och inälvor som ruttnade.

Kurage recenserar.
Björn Horgbys bok Surbullestan. Välskriven forskning om arbetarnas villkor i Norrköping  i vid sekelskriftet 1900. Bred bok om levnadstandard, folknöjen, maktförhållanden, brott, sexualitet mm. Stort nöje att läsa.
4 korvuppror av 5.

2 kommentarer

Under Krogen

Taggat som , , , , ,

juli 13, 2012 · 7:00 f m

How to stoppa the isterband som är en grynkorv som är en hängkorv som är en surkorv.

Mitt förråd av viltkött tryter och kvar på botten av mitt frysfack finns endast några benstumpar märkta ”lägg”. I brist på vildsvinsjakt och ett par månader kvar till ordinarie jaktsäsong så kom ett lägligt erbjudande från några vänner som har linderösvin. De hade tvunget behövt slakta en sugga och jag försåg mig med ett bakben.

Det är så här köttet i affären ser ut innan det lagts i fina små svarta plasttråg. Om man väljer att skära tjocka skivor direkt av det här får man flintastek, om man är barbar dvs eller slö stenålderman kanske….

När alla delar var uppstyckade malde jag färs på resten och nu blev det dags för korvstoppning.

How to make the Isterband.

Isterbandets dunkla historia

Kanske vet denna sammanbitna bohusländska charkmästare  hemligheten bakom isterbandets historia. Korv är allvarsamma saker. Foto: Bohusläns museum.

Jag har försökt gräva fram lite historia om isterband det var inte helt enkelt. Isterband är troligen en småländsk/västgötsk korvsort och ordet förekommer lustigt nog inte i SAOB. Vad som utmärker riktig isterband är att den hängs på syrning efter stoppning (något som det fuskas ofta med idag). Det är mycket som tyder på att det är en 1800-talsuppfinning när det kommer till själva namnet, en källa nämner att det också kallats hängkorv vilket låter mer ålderdomligt. Hängkorv åsyftar just att korven ska hänga och torka och surna.

Isterband tillhör dock släktet grynkorv i korvsläktträdet därför att en huvudingrediens är gryn, ofta korngryn. Grynkorvens historia är lättare att spåra rent historiskt, SAOB skriver:

– GRYN-KORV. kok. korv vari gryn är en huvudbeståndsdel; motsatt: köttkorv, blodkorv osv. STIERNMAN Com. 1: 882 (1623). Till den bästa grynkorfven förväller man korngryn i mjölk, hvarmed sedan uppblandas finrifven, rå lefver (osv.). AHB 34: 49 (1869).

Gryn var en billig utfyllnad, liksom lök och inälvor. Grynkorvens varianter är oanade, Kajsa Warg (1755) gör grynkorv med förutom korngryn även mjölk, njurtalg, rödlök, oxlever, fårlever, ägg, socker, bröd, smör och russin. Grynkorvens dag firas på tredje torsdagen i oktober.

Mina isterband

Jag har valt att utgå från ett recept som jag hittade på nätet och som gör lite anspråk på att vara lite gammalt (mycket stark källa och inte på något sätt tendentiös….).Receptet i helhet finns här.

  • 1 kg korngryn
  • 3– 4 liter vatten
  • 2 kg fläskkött
  • 2 kg späck
  • 2 msk kryddpeppar
  • 1 msk vitpeppar
  • 4– 5 msk salt
  • 4– 5 lökar eller efter smak

1. Börja med att mala köttet. Gamla köttkvarnar är billiga och maler grovt. Grövre bitar gör det hela mer saftigt.

2. Mal ner istret och avsluta med att tömma kvarnen genom att på slutet mala ner löken.

3. Blanda korvsmeten noga med övriga ingredienser och nyttja en väl tilltagen bunke. I detta fall min dotters badbalja. Det är många som är intresserade av korv.

4. Stoppa korv! På med skinnet och veva på.

5. Häng på tork. Jag  valde att hänga dem flugfritt i tre dagar i rumstemperatur. Förr syrade man ofta korven i taket över vedspisen men det lät sig inte göras mitt i sommaren.  Tänk på att korvarna torkar bättre ju friare de hänger.

Sen är det bara att steka långsamt och känna den syrliga smaken av ett stycke svensk korvhistoria.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Ingenjör Fredrik Rääf i Ydre var ett original som i början av 1900-talet hade uppfunnit ett särskilt speciellt dass. Han byggde dasset på en berghäll vid sjökanten och använde en gammal vedspis utan botten som fjöl att sitta på. Med spisringarna kunde han justera storleken på sitthålet och samtidigt få automatisk bortspolning av skiten. En vattenklosett i ordets verkliga bemärkelse. Historien slutade med att han stämde företaget som reglerade vattenflödet i sjön som släppt på för mycket vatten ett år då det regnat för mycket. Företaget blev ersättningsskyldiga för hans översvämmade dass.

Kurage recenserar.
BBC:s serie Edwardian farm. Detta är så sjukt bra och det krävs entusiastiska britter för att skapa något dylikt. Ett återskapande av det agrara England under tidigt 1900-tal under 1 år. Nästan lika bra som föregångaren Victorian farm. När får våra tramsiga produktionsbolag tummen ur och återskapar livet på en Östgötsk bondgård vid sekelskiftet?
5 Edwards av 5.


8 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment

Taggat som , , , , , ,

juli 5, 2012 · 7:14 e m

Krogen III. Nya utsikter.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Krogen III. Nya utsikter.

Utgångsläget passar ingen krog.

Krogen och hela ladan har länge sett anskrämlig ut på grund av fönstren som suttit i den delen som kommer bli krogen. Ospröjsade kopplade bågar duger helt enkelt inte. Jag har samlat på mig ett antal fönster från en närbelägen gård där ägaren sonika bytte fönster. Kompletta med innerbågar om än i något trötta karmar.

Karmar från Lilla Liljerum. Kanske gjorda av samma person som en gång tillverkade fönstren som suttit i vårt hus?

Jag valde ut två fönster som inte var för bra i fall jag skulle behöva dem i boningshuset. Gamla fönster är otroligt vackra och det tål att understrykas en gammal klyscha – fönstren är husets ögon (och på det temat finns det ju fler nötta uttryck såsom köket är husets hjärta och ett hus utan böcker är som en människa utan själ…).
Fönster 1. 

Att byta fönstren var en ganska ansträngande historia. Om vi börjar med långsidans fönster så var träet ovan fönstret kraftigt kexigt efter härjningar av husbock. Därför fick jag börja med att pilla bort en timmerbit när jag väl efter visst mått av våld plockat bort det nygamla fönstret. Det nya fönstret karm var några få cm för stor varför jag var tvungen bråka lite och såga i onaturliga vinklar medan isoleringsfrat bestående av sågspån, musskit och frödelar singlade ner i mitt svettpenslade ansikte. Snart kom fönstret på plats och fodren. Symmetri är uppnådd, se bild längre ner.

På insidan  lagades en del av pärlsponten för och jag spikade fast gamla foder från 1800-talets slut.

Fönster 2.

Härligt, en bred glugg med bitar av timmer inpillat som fyllning.

Här blev det lite mer pilligt då jag tvunget att justera öppningens storlek och utsidans panel för att få det att fungera. Det är bara en sida på huset som har en ordentlig panel och den är endast halvgammal, kanske 50 år eller så. Men efter att ha handhyvlat fram likadana locklist som övrig panel blev det riktigt bra. Eftersom regn och väder belastar denna sida hårt valde jag att sätt en regnbräda ovan fönstret.

Insidan blev bra efter att jag skarvat den avsågade pärlsponten och fäst den nya sponten med samma spikmönster. Det börjar bli ont om klippspik här hemma nu.

Nu känns det verkligen som om krogen är mer inom räckhåll, bra det.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

På 1860-talet flyttade en skånsk agronom vid namn Lundqvist till Gagnef. Den naiva Lundqvist försökte lära de mycket konservativa dalabönderna modernt växelbruk med att odla klöver på åkrarna som låg träda.  Efter flera försök ställde han sig på en tunna på kyrkbacken en sommarsöndag och propagerade de nya idéerna. Det slutade med att de uppretade bönderna drog ner honom från pallen och misshandlade honom, hamrade in budskapet att han minsann kunde behålla sin djävla blommor för sig själv.  Lundqvist gav sig dock inte och efter några år växte det klöver på åkrarna i Gagnef.

Kurage recenserar.
Björn Helmfrids bok Norrköping brinner. Omfattande bok om ett så smalt område men relevant i allra högsta grad. Lyfter fram en problematik som de flesta svenska städer har genomlidit. Lämplig bokserie.
4 kasevargar av 5.

2 kommentarer

Under Krogen

Taggat som , ,