Månadsarkiv: augusti 2009

Jag väljer att få undan lite ämnen från sommaren och säkert har några utav er väntat på den utlovade artikeln om valnötsfärgningen. För er som inte hängt med så gjordes två spännande färgbad på medeltidsveckan och detta är andra delen av två om detta.

I Wisby växer något så ovanligt som valnötter och därför valde vi att passa på. Jag skickade ut min färgningsjon, Andreas för att plundra stadens parker på nötterna. Han bärgade hem ett antal kg och precis som vanligt är det bra att ha ungefär lika mycket växtdelar i vikt som tyg. Hej vilt trancherade Andreas till mycken besökares beundran upp nötterna. De flesta trodde det var massa limefrukter men det är så att det ska tydligen vara bäst att färga när nötterna är helt omogna och gröna. Enligt Kerstin mamma Karin ska man inte smaka på innanmätet, det är otroligt osmakligt och ligger som en besk hinna i käften. Jag är beredd att hålla med.

Den som hugger upp nötterna märker tydligt färgämnets kraft då händerna svärtas ner av nöten. Du behöver inte beta det du ska färga innan. Vi fyllde i sedvanlig ordning vår lilla gryta med hackade nötter. Det är inte nödvändigt att hacka i småbitar, partera nötterna i fyra delar. Medans Andreas hackade pokulerad jag och Samuel under sällskapliga former över en morot.

Den upp till bredden fyllda grytan med vatten och nötter fick därefter koka i 1,5 timme. Därefter är det bara att stjälpa ur nötterna och låta färgbadet svalna något. Sen är det bara att slå på mer vatten och ner med tyget som i detta fall var samma tunna vit-beiga ylle som vi använt tidigare. På med grytan i elden och rör om och som vanligt ta det varsamt med eldandet. Vi tyckte det fanns plats för att lägga tillbaka lite nötter i grytan, det gör möjligen vare sig till eller ifrån. När tyget legat i badet ungefär en 1,5 timme ivrigt tyskt tärningspelande hängde vi upp det och la i lite garn, en väska och en läderbit. Jag vet inte riktigt vad vi tänkte när vi la i lädret. Det var på tok för varmt så lädret krympte och limmade sig. Vi garvade hejdlöst åt väskan som krympte till ett kreditkorts storlek. Den var trots allt fyra gånger större från början (förlåt Karin…). I vilket fall blev lädret mörkbrunt vilket är trevligt.

Andreas tog sedan garn och tyg och sköljde det i Östersjöns salta vatten. Det är bra om man sköljer det som färgats för att få bort överflödigt skräp och färg.

Och titta minsann det blev en mörk, lite gyllenbrun nyans. Sammanfattningsvis måste jag trycka på det exotiska i denna färgning. Det är viktigt att passa på när tillfälle ges. Så iväg med er ut på bruna nötiga äventyr.

Och så lite om en liten sked jag köpte i Visby i något som kan liknas ett loppisstånd, fyllt med allt som misstas vara medeltida om man kisar från 200 meters håll. Jag köpte en sked, troligen i björk och troligen souvenir från Ryssland. Sådana här skedar med runt skedblad och rakt skaft förekommer åtminstone sen 1300-talet och den karaktäristiska formen är som mest vanlig under 1500-talet. Oftast stöter man på den i silver eller tenn. Trävarianter har även påträffats. För att den ska vara lik originalen mer och vara mer tilltalande i största allmänhet täljde jag bort allt onödigt material.

 Jag tog bort den överdrivna klacken och täljde skaftet delvis 8-kantigt och satte en rund knopp överst. På tennoriginalen från medeltiden är knopparna ibland formade som ekollon, kronor eller apostlar. Japp en bra sked i alla fall och ja skar mig i handen.

English Summary. This article is about dying with walnuts. It´s quite easy. Take the nuts when they are green and chop them to pieces. Fill the cauldron with nuts and fill up the last with water. Boil for 1,5 hour. Take the nuts away and put the fabrics in. Fill up with more water if needed. Remember to let the water cool a bit before you put the fabric or yarn in it. Put the cauldron on the fire and do not let it boil. Wash the fabric after dying. It´s possible to dye leather as well. We made the mistake to put the leather into the bath when it was to warm, but anyhow the colours is dark brown. The fabric becomes a kind of golden brown. After that I remodelled a spoon that I bought at a fleamarket. After reshaping it is quite similar to a common type of spoon popular during the 14th-17thC. It´s rather boring to write in English and a lot of funny details are lost on the way, I´m sorry for that….