Kategoriarkiv: Trä

Allt som rör Trähantverk eller trähantverk i allmänhet och historiskt.

How to make the knopplist.

Regelbundet behövde den genomsnittlige 1800-talssvensken någonstans att hänga upp sina persedlar och pryttlar. I det självhushållningspräglade svenska samhället innan industrialismens intåg var det vanligt att någon i hemmet själv slöjdade fram ett föremål lämpligt för den typen av aktiviteter. En sådan typ av upphägningsanordning är den så kallade knopplisten.

Denna list kan man lätt göra hemma med enkla verktyg och samtidigt upptäcka en värld av knoppar. Att det dessutom är en mycket bra täljövning ska jag inte sticka under stol med. Knopparna funderar också bra till exempelvis byrålådor.

Nyckelordet i arbetet är att tälja systematiskt för att underlätta arbetet och för att få en likartad fason på knopparna. Genom att göra stavar och vrida dessa kvarts eller halva varv åt gången när man täljer blir formen distinkt. Det är egentligen samma sak som när man smider då man grovarbetar järnstänger i med kvartsvarv eller halvvarv på städet. Detta kommer ni nybörjartäljare att märka i beskrivningen nedan.

  1. Material
    Jag har valt att använda mig av kvistfri, färsk björk. I övrigt har jag en vass slöjdkniv, japansåg och en penna. Undantagsvis använder jag också yxa och täljhäst. Jag har gjort en knopp som får stå som förlaga för de andra knopparna.
    p1090528
  2. Tälj dig en fyrkantsstav och märk ut en linje där knoppen ska ha en markerad midja.
    p1090529
  3. Ta japansågen och såga ett snitt ca 1/3 av tjockleken från varje sida. Detta snitt underlättar att få en distinkt övergång till knoppens huvud utan att riskera att råka tälja sönder knopphuvudet.
    p1090530
  4. Fatta tag i kniven och skär från den nedre linjen. Utgå från hörnen först till skären möts under huvudet. Här ser ni vikten av att tälja systematiskt för att få ett konsekvent utseende.
    p1090531
  5. Gör samma sak men skär från sidorna in mot huvudet. Du får nu en fyrkantig avsmalning.
    p1090532
  6. I den här designen vill jag ha en åttakantig profil. Jag bryter alltså hörnen genom att skära in dem. Jag börjar också bryta hörnen på huvudet. Att jobba med åttakantiga former är praktiskt medan helt runda är krångligt att få distinkt. Jag gör också huvudet mindre i radien än basen för att få till en trevligare form.
    p1090534
  7. Börja runda av huvudet. För att få ett jämnt huvud jobbar jag här med att vrida en sida i taget och försöker göra likadana skär för varje vridning. Lite som att svarva men väldigt långsamt. De åttakantiga formen håller i sig hela vägen.
    p1090535
  8. När jag är nöjd med formen på knoppen så sågar jag av den med japansågen. Jag lämnar ca 2 cm som ska bli tapp i listen. Jag sågar ett snitt på varje sida för att få en ansättning för tappen.
    p1090536
  9. Med hjälp av kniven klyver jag bort det som kapats med sågen. Därefter täljer jag tappen nära rund.
    p1090537
  10. Sådär, tre små knoppar som ser hyfsat lika ut. Knopparnas design kan ju givetvis varieras helt efter eget tycke och smak. Det är du som är slöjdaren och din egen designmastermind.
    p1090538
  11. Själva listen som knopparna ska sitta på går att göra på olika sätt. Jag valde att göra en kort list med endast tre knoppar och då klöv jag helt enkelt fram en list i färsk björk. Jag förfärdigade den medelst täljhäst och bandkniv men det går givetvis att utgå från en bit sågat virke som du hyvlar till den form du tycker om. Nu är det bara att borra hålen för tapparna i listen. Om du tänkt krympa knopparna på plats är det bra att göra hålet lite underdimensionerat så du får knacka i dem. Jag har låtit knopparna torka sen innan och genom att den färska listen krymper så smiter den åt kring knopparna och de sitter fast. Det går också att limma knopparna i hålet eller varför inte dra i en kil från baksidan. Metoderna är många. När knopparna sitter på plats är det bara att såga av dem med sågen.
    p1090539
  12. Färdigt! Nu är det bara och borra hål i listen så att du har något att skruva i. Montera listen på plats och ingå i den månghundraåriga traditionen att hänga upp saker. p1090540

 

 

1 kommentar

Under Trä

How to make the kolvlådelock.

Undantagsvis hamnar ibland vapen i samlingen som saknar kolvlådelock. Kolvlådan är ett litet förvaringsutrymme för fetlappar, tändhattar och inte alltför sällan fladdermusvingar, likkistspik, oblater och ormskinn förvaras. De sistnämnda föremålen för att säkerställa jägarens jaktlycka och förhindra ondsinta personer från att ta döden ur bössan. Saknas locket till denna låda sänks värdet på vapnet och det ser tråkigt ut med ett gapande hål i kolven. För att råda bot på åtminstone utseendet bestämde jag mig för att skriva en liten smalspårig artikel om hur man med enkla verktyg tillverkar en ny. Jag hoppas artikeln också kvalar in till DM i smalaste svenska How-to-artikeln.

Nödvändiga verktyg
-Vass slöjdkniv
-Penna, sax och styvt papper
-Japansåg eller modellsåg
-Sandpapper 280 och 120
-Smalt stämjärn
-6 mm skölpjärn
– Samt eventuell karvsnittskniv.

1. Val av trä
Bössan som saknar kolvlåda är en mycket ovanlig bössa tillverkad av den ganska okända smeden Sven Hallgren (verksam under 1700-talets mitt i Norrköping). Kolven är i betsad björk och därför blir locket av samma material. Jag tog ett rakvuxet vedträ som utgångsmaterial. Många vapen har kolvar i ex alm.
P1050456
2. Design och framklyvning av ämne.
Du ska välja en design baserat på liknande vapen. Jag tog fram olika lock från andra samtida vapen som referens. Mitt val föll på locket till höger som kommer från en bössa av Norrköpingsmästaren Peter Utterberg. Rita av formen på träbiten och såga av den i rätt längd.

P1050458
Du ska ha en bit utan kvistar och det är underbart att klyva ett ämne som verkligen är rakt. Jag använde en kniv och ett annat vedträ när jag klöv. Med denna kvalité på träet kan man gott klyva mycket nära den tjocklek som locket ska ha.

P1050459
3. Sågning och framklyvning av övre locket.
Framtill på locket ska en tunga skjuta fram men undertill ska en klaff snidas fram som passar i de spår som finns i kolvlådan. Gör en märkning för kolvlådans längd på träbiten och såga sen ett snitt så djupt som spåren är i kolvlådan. Klyv bort det som är framför klaffen.

P1050460
4. Grundläggande formgivning och bearbetning.
Ta kniven och börja grovt välva locket och forma tungans form.

5. Börja passa in klaffen i kolvlådan.
Detta är det svåraste momentet i arbetet. Börja med att göra en pappersmall som du kan skjuta in i kolvlådan. Klipp till den så att den skjutas in utan problem.
P1050493
Därefter applicerar du mallen på klaffen och ritar ut hur formen ska se ut. Därefter ska du börja skära ut formen med hjälp av kniven. Det räcker gott med en kort, vass slöjdkniv. Början med att skära ut formen på klaffen så att det blir rent och snyggt, sen kan du börja skära in från sidan så att du får det snedställda spåret in i lådan. Detta kräver lätt hand på kniven och noggrannhet. När du kommit en bit på väg ska klaffen se ut så här:

P1050495
Nu kan man börja trycka in locket i spåren. Med vaksamt öga går det att se på träbiten var kolvlådans trä tar emot. Långsamt får du då ta bort material tills hela locket går att skjuta in. Det är lätt att träbiten suger fast ordentligt i kolven så var lite försiktig. Det gör inget om träbiten är lite för lång då är det lättare att anpassa den i längd.

P1050497
6. Putsa ovansidan.
Med slipkloss och grov papper kan du nu forma ovansidan av locket till önskad form. Se till att den blir helt slät och far försiktig när du slipar den framskjutande tungan så att du inte sabbar formen. Har du en antik förlaga så ha den till hands, ofta är locken eleganta utan grova kanter.

P1050500
7. Avsågning och avfasning.
Skjut nu in locket i kolvlådan och märk ut var locket ska sågas av.
P1050501
Änden på locket ska vara avfasat i de flesta fall. Märk ut med penna och gör avfasningen med en kniv, avsluta med sandpapper.
P1050503
8. Snida kanten.
På min kolvlåda vill jag ha en markerad kant som löper längs med lådlocket. På originallocket finns två skurna spår men jag nöjer mig med ett då det är en lite enklare bössa som locket ska sitta på. Märk ut var spåret ska vara med en penna som på bilden ovan.
Här krävs det att hålla tungan rätt i mun. Nu skär du grunt och rakt där du ritat, gärna med karvsnittskniv annars med den vanliga kniven. Snittet ska skäras 90 grader med träet.

P1050505
När snittet är gjort ska du vinkla kniven så att du få ett V-format skär mot snittet. Försök att skära noga och distinkt.

P1050506
När du skurit ett spår, vinkla kniven mer och skär bort mer mer material tills du får något som ser ut så här. När är det  en klar markerad kant men notera att du ska nästan bara skära bort trä på den sidan som är mot lockets mitt.
P1050508
9. Forma greppet.
På locket finns ett dekorativt tumgrepp som kan se ut på olika sätt. Ibland är det väldigt enkelt med simpel fördjupning medan det ibland är ett avancerat ornament. Jag ska utgå från förlagans utskjutande räfflor. Rita och designa med pennan hur det kan se ut.

P1050509
Skär ut konturerna med skarvsnittskniven. Dessa konturer kommer verka som ett stopp i nästa steg när du skär med den smala skölpen mot ”pluppen” eller vad vi nu ska hitta på för namn. Forma gropen lungt och metodiskt med skölpen och skär rent i ibland runt pluppen med kniven.

P1050519
Rita ut de utskjutande räfflorna i den nu renskurna gropen.
P1050520
Skär ut räfflorna med skarvnittskniven försiktigt. Gör v-formade snitt som blir djupare mot pluppen.  Snygga till räfflorna så att de ser ok ut. Finputsa dem senare.

P1050521
10. Spåret för kolvlådans låsning.
Undertill ska det finnas ett spår där en bladfjäder ska sitta som ska låsa kolvlådan på plats. Det spåret ritar du ut, ca 5-6 mm bred. På originalet syns det att det inte är den ursprungliga pladfjädern utan en senare, enklare som spikats på plats.

P1050522
Skär längs med linjerna och gröp ur med det smala stämjärnet tills spåret är lika djupt som klaffen.

P1050523
11. Finputsning
Ovansidan är nu färdig för att finputsas. Jag använde mig av 280-paper. Jämna till alla vassa kanter. Vik pappret och putsa mot de skurna kanterna. På ovansidan ska locket  vara välarbetat, spår av verktyg ska putsas bort, däremot kan det vara ruffiga på undersidan eftersom det inte syns.

P1050524
12. Träarbetet färdigt.

Nu är kolvlådelocket nästan färdigt. Beroende på vilken färg du har på bösskolven ska locket betsas. Vad som också kvarstår att göra är att tillverka bladfjädern som låset kolvlådelocket. Jag hade gärna velat smida fjädern men kommer nog ställa mig med fil och rondell slipa fram det. Förhoppningsvis också förklara tillvägagångssättet i ett senare skede.

P1050527
Lycka nu till att åtgärda dessa skamfläckar på era jaktgevär och fotjägarstudsare.
Dags för semester.

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Trä, Vapen

Amatörernas afton. How to återkonvertera dörr till kammarlås.

Alla ursprungliga och vackra spillror i vårt hus är huvudsakligen utkastade eller deformerade och ledsamt moderniserade. Det handlar verkligen om spillror, vi har ju tillfört allt gammalt i vad man närmast kan benämna som ett ålderdomligt skal. En av dessa spillror är våra dörrar varav endast tre är ursprungliga. Hur många gamla dörrar har vi tillfört? Jo, sju stycken närmare bestämt. Uppbrända är alla dessa bestialiska funkisdörrar av masonit och papp. En av de dörrar som är original finns i köket. Under masonit fanns en sen 1800-talsdörr målad i en härligt gräll guldockra på ena sidan och en svagt skinkrosa ton på andra. När dörren anfölls av funkisperiodens hela slätstrukenhet så försågs också dörren med ett instickslås med bakelittrycke istället för det ålderdomliga kammarlåset.

P1050247

Nu var det dags att återkonvertera dörren till kammarlås. Ingreppen efter instickslåset var ganska stora varför nu mina skills i träslöjd nu prövades hårt. För er som läst noga på denna blogg så vet ni att jag föredrar material skapade av människor såsom tyg och järn. Trä vrider sig, spricker, har kvistar, sväller/krymper, har ojämn kvalité och kräver vassa precisionsverktyg för att bearbeta om att man överhuvudtaget ska vilja ta i skräpet frivilligt.

Behändiga verktyg som jag använt mig av är:

-Vass kniv
-Litet stämjärn
-Liten hyvel-Japansåg
-Borrar i olika storlekar varav en minst 15 mm.
-Skruvdragare eller borrsväng om man är teknikhatande, true nekrohemslöjd.
-Sandpapper
-Skruvmejsel för spårskruv samt lämplig spårskruv (använder du stjärnskruv kan du lika gärna sälja huset och flytta i en mexitegelvilla från 70-talet, du är inte värdig ett gammalt hus).
-Vinkelhake och penna
-Trälim
-Tvingar

Utöver detta behövs några stycken bitar kvistfri furu.

1. Rita ut en tilltänkt tillsnyggning av hålet så att det blir bra raka linjer. Det är lättare att tillverka en fyrkantig bit än att anpassa sig till hålet. Gör detta på båda sidor.

P1050248
2. Snygga till hålet med kniv och stämjärn.

P1050249

3. Passa in en träbit där låskassetten har suttit. Försök att få så bra passform som möjligt och slå sedan in den med lim.

P1050250
4. Passa in träbitar i hålen. Se till att dessa ligger an mot kassetträbiten. Det är bra om bitarna sticker upp lite. Detta tas bort senare.

P1050268
5. Limma alla tre bitar och fixera med tvingar.

P1050255
6. När limmet har torkat tar du en hyvel som förhoppningsvis är lite vass. Min var rätt slö eftersom min Tormek inte är hemma. Men det gick ändå. När det är hyvlat ordentligt tog jag även en slipkloss och slipade det sista. Hyvla bort all överflödigt material på alla inpassade träbitar.
P1050270
7. Ta nu ditt tilltänkta kammarlås och måtta ut var det ska sitta. Sen tar du och borrar nya hål. Det är lätt att det fläks ut osnyggt på baksidan om man inte håller mot med borren. Lyckligtvis kan det komma att döljas av en nyckelskylt. När hålet är borrat tar man stämjärnet och mejslar försiktigt ut för nyckeln. Jag var sådär försiktig uppenbarligen men det gör inget eftersom det döljs under låsplattan. Så talar en äkta bönhasare….

P1050272
8. Passa in låset och skruva fast det i dörren med spårskruv.

P1050273

9. Jag lyckades flisa ut en bit på baksidan men med lite lim så gick det rätt bra. Det ska sitta en nyckelplåt i nyckelhålet men trots att jag har en liten hög med kammarlås så finns inga nyckelskyltar hemma.

P1050274
Nu är hålen lagade och nu återstår det tråkiga arbetet att skrapa iordning dörren något, spackla spikhål efter masoniten och måla. Det är så ointressant att jag inte orkar skriva om det.

 

I övrigt

Jag har bevistat Persmässemarknaden i Gamla Linköping i helgen. Det är tredje gången som jag är där och andra gången med 1800-talets jakt i fokus. Det är en liten och behändig marknad på nära håll. Jag visade upp jaktvapen och tillbehör från 1800-talets första hälft. Särskilt för denna år hade jag med mig en rävsax som man kunde utlösa och en rävtana som väckte många välbehövliga frågor kring våra förfäders jaktetik.

P1050353

2 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Trä

Historiskt hantverk och liv II. Mer om ostformar och gamla hantverksvideos.

Studiecirkeln historiskt hantverk och liv rullar vidare, följ utvecklingen på vår blogg!

Historiskt hantverk och liv

I samband med arbetet med våra ostformar kom jag att tänka på några fantastiska hantverksvideos från tidigt 1900-tal som visar just träslöjd. Det går att komma långt med en vass kniv och borr. Den genomsnittlige allmogeslöjdaren i självhushållningens Sverige hade sällan tillgång till särskilt många verktyg, trots detta lyckas de åstadkomma mycket med dessa få verktyg. De mer eller mindre professionella allmogeslöjdarna som tjänade extra inkomst genom att tälja skedar, fästgåvor, träskor och korgar hade ofta en med våra mått mätt en mycket slimmad men specialiserad verktygsgarderob.

Jag vill verkligen slå ett slag för denna video från 1923  som visar lite olika sorters hantverk. Den visar hur träskomakaren, skedtäljaren och stolmakaren arbetar. Här får tittaren bevittna precisionen i händerna som håller i de enkla verktygen. Dessa filmer påminner om en primitiv tillverkningsindustri som vid denna tid är på upphällningen när den nya tidens industrialism är på genombrott under 1800-talets andra hälft.

Träskomakaren som är en åldrig herre och arbetar med stor precision fram ett par färdiga träskor med hjälp av en liten yxa, en tvärställd yxa,navare, skedborr/kniv, såg  och en bandkniv. Hans arbetsbänk, en träskomärr är mycket enkel men fyller sin funktion galant.  Det är troligt att han arbetar i färskt virke då hans verktyg skär som smör i virket.

Skedtäljaren arbetar på samma sätt som vi idag täljer skedar i råslöjd idag, i färskt virke med yxa, skedkniv och kniv. Märk precisionen i den lilla yxan, slöjdaren har rationaliserat sitt arbete så mycket han kan och därför vill han avverka det mesta med yxan innan han går på med kniven. Det märks också i hans sätt att använda tjäckelyxa istället för skedkniv när han urholkar skeden. Notera också de specialiserade greppen han använder med kniven som hävstången med knäet.

Trakten kring Borås är känd för sin saluslöjd både inom trä och textil. Med hjälp av gårdfarihandlare försåldes varorna runt om i hela Sverige. Borås är i princip grundat på denna tillverkningsindustri.  Specialiseringen var utbredd och den sista hantverkaren, stolmakaren använder sig av några få hyvlar, stämjärn och standardiserade mallar. Verktyg som de flesta idag med enkla medel kan frambringa. Hans hyvelbänk är ett enkelt väggbord av grova brädor och mycket arbete utförs fortfarande med kniv och yxa.

En annan spännande video från 1938 är finsk och visar också lite mer udda trähantverk och lekfullheten är något större här.

Ur svts öppna arkiv finns också några bra filmer, bland annat denna som är ur samma svit från 1923 som Torsten Lenk producerade.

http://www.svtplay.se/klipp/98754

När ni tittat klart är det bara att grabba yxan och kniven och fundera lite.

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Veckans historiska kuriositet är ett citat:

”Vår tid  är av för stort värde att dansas bort”

Citatet myntades av tidningen Östgöten år 1887 i moralpanik när den borgerliga tidningen försökte stävja arbetarnas intresse för den syndiga umgängesdansen.

Lämna en kommentar

Under Studiecirkeln historisk liv och hantverk, Trä

How to börja råslöjda med kniv och yxa.

Detta är en kraftigt förenklad artikel om hur man hugger ner ett träd för att kunna tälja en smörkniv. Texten är en produkt av att jag just nu läser slöjdhandledarutbildning på hemslöjden.  Jag anser att denna typ av råslöjd är för alla som någonsin sett en yxa eller en kniv och därför vill jag ge er en liten crash course i detta. Det finns många andra som redan skrivit om detta, men detta är ett sätt, annars får ni googla mer era lata sofflocksskavare. Gå nu och hämta yxa och kniv.

IMG_2456

1. Råslöjd?
Vad är detta då? Jo, det är träslöjd där man slöjdar i färskt virke som fortfarande är mjukt. Idealiskt för enklare vardagsföremål såsom skålar, tråg, krokar, smörknivar och slevar då det är lättbearbetat i färskt tillstånd. Råslöjd skiljer sig från annan träslöjd där man arbetar med torra träslag, typ konventionellt möbelsnickeri och sådant.

För framgångsrik råslöjd behövs som minimum detta:
– Vass täljkniv (alltså en riktig sådan, köp en Frost för en dryg hundring.)
– Liten vass yxa (du måste verkligen inte köpa en apdyr slöjdbila för en halv månadslön, köp en liten kvalitetsyxa eller ett litet bra yxhuvud på loppis för några tior som du skaftar själv)
– En liten bågsåg.

Saker som kan vara bra att ha på sikt:
– Skedkniv om du ska göra slevar.
– En liten japansåg för precisionssnitt
– Ohemult dyr och bra skärpningsutrustning. Tormek, Kiruna-slip, brynen gjorda av fossilerad avföring av Tyrannosaurus Rex uppföda på ejderungar från mindre Asien. Eller, börja med ett gott bryne, ett dubbelsidigt keramiskt japanbryne. Skärpning och slipning är på tok för tråkigt, ångestframkallande och omfattande för att få omfattas av den här snuttifierade artikeln…

2. Råslöjd!
Japp, nu står du inför skogens alla träd med kreativiteten sprutande ur öronen och med alla erforderliga tillstånd att hugga ner ett träd. Beroende på vad du ska göra väljer du träd, väggkrokar kräver träd med grenar medan smörknivar och slevar kräver kvistfritt. Du vill inte ha kvistar där det inte ska vara några. Lär dig det.

IMG_5311

Jag rekommenderar att du tar en lagom stor björk. Var gärna några som delar på den så att det blir något vettigt av den. I annat fall kapa upp resterna till ved. Ämnen som du vill tälja av men inte hinner kan du faktiskt med stor framgång förpassa plastförpackad till frysen. Sen kan ju folk undra vad du är för tjomme (alternativt kass styckmördare) som förvarar avkapade björklemmar i frysen.

3. Fäll björken åt lämpligt håll.

IMG_5312

4. Kapa en lagom stor bit.
Jag har på förhand bestämt att du ska göra en smörkniv. Såga därför av en lagom lång bit till detta.  Åter igen, välj en kvistfri bit. Det är ok om det finns en kvist som du kan klyva bort så du slipper den.

IMG_5314

5. Spräck!
Nu är det dags att spräcka träbiten. För en smörkniv är det lämpligt att du klyver i kvarter, det vill säga som tårtbitar tills du har en lagom tjock träbit. När du klyver använder du dig av yxan och ett vedträ som tillhygge. Här gäller det att ha en kontrollerad klyvning, ta hjälp av en vän om du har någon. Vill du behålla vännen så håll ögonkontakt innan ni börjar slå med vedträt.

IMG_5327

6. Avlägsna onödigt material med yxan.
Nu är det dags att iordningställa råämnet till smörkniven. Du kommer vilja avlägsna så mycket trä du kan med yxan annars kommer du tröttna och köpa smörknivar i plast och hemslöjdsrörelsen behöver inte tappa mer medlemmar.

Om dina tidigare erfarenheter med yxan endast sträcker sig till vedklyvning så är detta radikalt annorlunda. Yxan ska vara rakbladsvass och liten så att du kan använda en hand. Den andra handen kommer fixera träämnet på huggkubben. Det kan ju tyckas vara en ganska dålig idé men håller du på rätt sätt är det ett säkert sätt att ta bort material. Se alltid till att du undviker att ha fingrarna på den sida som du hugger. Huggen ska göras med minimal sving, ofta så liten att den omöjligen kan komma i närheten av andra handen. Känner du att din yxkontroll är tveksam så tänk om, pröva nya sätt att hålla och vänd på biten.

IMG_4701Här visar Jögge Sundqvist hur du ska tälja med yxa på ett säkert sätt. Detta är taget ett annat år en annan årstid på en annan plats som ni kanske förstår.

Börja med att plana ut tårtbiten till en planka. Rita ut den tilltänkta formen på smörkniven. Nu tänker du att smörknivar är easy shit, men det kan vara praktisk design på rena Fuglesang-nivån. Men misströsta inte, det finns andra som tänkt innan dig så kopiera någon annan, din kommer iallafall inte bli lika snygg eller bra.

IMG_5329

Börja nu hugga efter dina linjer så nära du kan. Ibland kan det vara praktiskt att såga ett litet snitt och sen klyva bort materialet, på så vis får du en mer kontrollerad avverkning.

IMG_5335

7. Tälj!
Det  är nu dags för kniven, detta mystiska vardagsföremål som kan ha så många olika innebörder beroende på användare, utseende och kontext. Den nästan lika mystiska och legendariska slöjdaren Jögge Sundqvist berättade en gång för mig på det dimhöljda berget Knippboberget att det finns 10 olika täljgrepp. Grepp som vandrat i hans släkt i generationer, det ena krångligare än det andra. Vissa tekniker såsom ”konservöppnargreppet” kommer endast ett fåtal slöjdare lyckas bemästra i sin livstid. När du börjar levla upp i råslöjden kommer insikterna till dig och lämna dig i ett närmast extatiskt, vegetativt tillstånd.

Hur som helst, greppa biten och börja grovtälja. Tälj ifrån dig när du vill ha bort mycket material. Märker du att kniven slår ur material, liksom fastnar på ett felaktigt sätt, vänd på biten för du har troligen täljt mot fibrerna och det är sällan särskilt framgångsrikt. Pröva dig fram att tälja mot dig och på samma sätt som med yxan, känns det inte säkert så gör på något annat sätt.

Om du gjort någorlunda rätt kommer träbiten sakta ömsa skinn och ur hoppar en smörkniv.

IMG_5342
Börja tälj.
IMG_5343
Håll formen.
IMG_5345Hitta på något eget.

IMG_5348Sådär. En smörkniv, gratis (utöver det du köpt för tusentals kronor att förverkliga detta såsom material, bilbränsle, matsäck och annat)! Du har nu tagit ett litet steg bort ifrån konsumtionssamhället och gjort något själv för en gångs skull. Nu kan du låta smörkniven torka, i micron om du har bråttom. Sandpapper är det dödsstraff på så använder du det kommer du hemsökas av ett gäng griniga, krumma träskotäljarvålnader i skärmmössa och trasiga förskinn som sakta kommer urholka dig med skavjärn och skedborr. När smörkniven torkat är det lite lättare att tälja helt slätt, så slipper du besök om natten…
IMG_5349Hur var det med funktionen då? Bra hoppas jag annars får du göra om.
IMG_5352Om du lyckats får du äta baguetter med rådjursfärs och ost på. Drick must till, Per Moberg kan gå och duscha.

Dåså, ut i skogen med dig. Ta med dig mobilen/visselpipa/nödraket så slipper vi gå skallgång efter dig när du fått en björk över dig.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Erasmus Rotterdamus skriver mycket utförligt om hur man ska handskas med fisar, detta är år 1530. Han ger många handfasta tips för att undvika pinsamma situationer:

Bättre fisa ljudligt än inte alls:
”Det bästa är om det kan släppas utan något ljud. Men det är bättre att det släpps med ett ljud än att det hålls tillbaka.”

I kyrkan:
”Det ljud som uppstår då vädret går är förfärligt, i synnerhet om man befinner sig på helig mark. Man bör frambära offer med hårt sammanpressade länder”

Hur man döljer ljudet:
”De som av blygsel inte vill att det häftiga ljudet skall höras skall låtsas hosta. Följ Chiliades lag: Dölj fjärtar med hostningar. ”

Kurage recenserar.

Östergötlands länsmuseums bok Östgötamat. Detta är boken Rut Wallensteen-Jeager drömde om att skriva. Fantastiskt guide till den östgötska matlagningen.  Mycket omfattande om äldre kosthållning, Nils Keyland hade varit ganska stolt.
5 västerlösakorvar av5.

Lämna en kommentar

Under Trä

Slöjdhandledarutbildning I. How to make enkla korgar and pippifåglar i vadmal.

 

Jag och min kollega Sofia har börjat på Slöjdklubbens handledarutbildning på Hemslöjden i Linköping. Vi ska fördjupa oss i slöjdtyper som passar bra tillsammans med barn, ex sömnad, korgflätning, täljning. Dåliga hantverk kan vara asfaltsläggning, veteranmotorsågskapning och asbestslöjd. Vi lär oss vilka som är gångbara för alla typer av barn, liksom pedagogiken som hör därtill.

Vi kommer gå totalt 4 helger och jag tänker rapportera lite om det vi lärt oss.  Kursen utspelar sig i Hemslöjdens trevliga lokaler och helgen bjöd på en välbehövlig överdos hemslöjdsdesign. Det ser ut som att det blir en fortsatt trevlig kurs.

En enkel korg
Jag och Sofia arbetade i par för att framställa en särskild slags slöjdklubbskorg som spelar en central roll i pedagogiken. Det är ur denna som hantverket presenteras i barngruppen.

Konstruktionen är enkel, en bottenplatta som man sticker ner träpinnar i som man sedan flätar korgens väggar på. Vi valde att såga till en 6-kantig platta. Formen bestäms medelst passare. Pinnarna klyvde vi fram ur torr furu och fixade till med täljhäst. Det är en klar fördel om plattan och pinnarna är torra eftersom de krymper/sväller ganska likvärdigt med varandra.

Jag kom på att man kan rodda lutningen på pinnarna genom en mycket enkel borrjigg. Här krampaktigt hållen av mig.

Sen passar man enkelt in pinnarna med kniv, väldigt enkelt.

En del pinnar försvann av olika anledningar…

Vi valde att fläta väggarna i sälg som vi klöv. Börja med att klyva med en kniv mitt i kärnan och använd sen händerna för att styra klyvningen i de färska vidjorna. Efter lite träning går det att få fram ganska bra ämnen upptäckte vi. Sen är det bara att sätta igång att fläta i materialet med en god portion våld och vilja.

Korgen blir  hemslöjdigt operfekt, ”det ska ju se handgjort ut….”. I mitt fall det perfekta svepskälet för personlig inkompetens, som hand i handske.  Jag tycker våra korgar blev fina och praktiska! De andra satsade med lite andra material såsom björkris och mattrasor. Sofia passade också på att implementera tyg i skapelsen i form av lite dekorationer på topparna.

Att göra en sådan här korg var roligt och gick på några timmar om man har materialet tillgängligt.

 

 

 

Pippifågel i vadmal


Möt fågeln grönhövdad kvackskruvare, en irriterande byråkratisk fågel som bor året runt i din trädgård och ger ifrån sig enerverande, stötande läte eeeh, eeeh, eeeh, EEEH, EEEEHHH! Ständigt högre och högre, samtidigt som han pickar och skiter på dina fönster, växter, husdjur och allt annat du håller kär. Allt med stor noggrannhet och i dubbla kopior.  Från sin holk skickar de ansökningar om tömning av rötslam i din trädgård, beställer hem pizza i ditt namn och arkiverar din brevlådas innehåll minutiöst i din kompost.

Om du mot förmodan vill ha en så kan du sy en av vadmal, i detta fall från arméns fotlappar. Tvättade sådana får man hoppas. Gör en enkel mall och skissa upp hur du vill att din fågel ska se ut med fjäderdräkt och näbb.

Sy ihop alla delar på enklaste vis, det fungerar när man syr i valkade ylletyger. Till näbben använder man en trädgren som man spetsar till. Ta en spetsig pryl och gör ett hål för näbben.

Sen stoppar man fågeln full med ull, hundhår, vadd, navelludd eller vad du känner för. Sen syr du ihop den nertill och hörnen som blir syr du ihop så pass stort att du kan stoppa in fingrarna. Denna lilla hälla kan du också sätta klädnypor som fötter, då kan du sätta upp fågeln på ett sträck eller en gren.

Det blev en snygger kavalkad. Sätt igång och pyssla i helgen!

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Begreppet ”lekstuga” har en äldre historia som en benämning som ungdomsfest på landsbygden under 1700-1800-talet. Benämningen förekommer ofta i olika kontexter när det kom till att stävja denna ungdomskultur. I sockenstämmorna försökte de äldre bötfälla de som lånade ut hus till dessa tillställningar. I Synnerby socken fick man plikta 1 Rd till kyrkan om man lånade ut lokal.

Kurage recenserar.
Nej, just inget.  Visst jag har läst lite arkeologiska förundersökningar och sånt men annars inget viktigt.

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Textil, Trä

En ö i köket istället för en ranglig grillbricka.


Detta är vår nya köksö, det enda som fattas är en öppningsmekanism och färg.

Sedan två år tillbaka har vi haft en småful grillvagn i vårt kök som vi fått. Vårt kök saknar egentliga avställningsytor och var i behov av någon slags köksö. Grillvagnen har tills nu tjänat detta syfte med medelgod tillräcklighet och kommer tillräcknas nya krav i form av skötbord i badrummet.

I takt med att jag ägnat flera dagar till att göra verkstaden i ladan till något slags rum med en praktisk funktion, mer än en bod där man kastar in verktyg och allehanda skit. Efter att ha hämtat hem en hyvelbänk, strukturerat, hängt upp, kasserat, sparat och funderat kan till och med min fru hitta ett verktyg.

Köksöar är inget som generellt funnits i något bondhem men jag ville ändå skapa en sådan som kändes naturlig. I linje med köket i övrigt fick det bli pärlspont och samma golvlist som i resten av köket. Min inspiration kom ifrån en vedlår i spont jag hämtat från en gård. Den har en rejäl sockel, avfasade hörn och rundade hörn på skivan. Vedlåren var ett vanligt inslag i alla bondkök.

Vedlår av pärlspont i ett typiskt kök som de verkligen såg ut och en typisk statarunge med dragspel, precis som de såg ut. Nordiska museet.

Av en tillfällighet stötte jag på denna möbel när jag letade bilder till denna artikel. Denna tidiga diskbänk förstärker bilden av det formspråk som jag sökt. Detta är ett moderniserat kök från sekelskiftet och alla detaljer har klätts med masonit. Diskbänken var förmodligen ursprungligen en enkel zinkbänk. Den har likt min vedlår avfasade hörn och en golvlist som följer övriga kökets detaljer. Västergötlands Museum. 

Extra förmånligt var det att helt kunna tillverka köksön på sådan man har hemma, överbliven spont, en gammal köksbordsskiva, sockel och beslag. Stommen är gjord av reglar som jag klyft med cirkelsågen och golvlisten är spikad med klippspik. Det är bra att ha en hög gersåg när man ska såga höga golvlister och min sågar inte helt rakt men med noga fastspänning kan det avhjälpas. Bordskivan är avslipad då den är lackad och grundligt misshandlad med bestick.

3 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Trä

Knivar, björkar, barn och plåster – Påsklov.

Förra veckan var det dags för Norrköpings kommuns barn att brista ut i påsklov. För dem som inte skulle åka till Sälen eller Thailand erbjöds karaktärsdanande aktiviteter på Norrköpings Stadsmuseum.

Jag sågade ner en björk på tisdag morgon och endast flis återstod av den på fredag eftermiddag. En sällan sinande ström av barn, föräldrar och farföräldrar utrustade med en god portion envishet hjälpte mig i arbetet att beströ golvet med björkspån. Det är njutbart att se entusiasmen, koncentrationen och tystnaden hos den som för första gången fått greppa en kniv eller hos den som efter halvt liv återupptäckt känslan av kniv mot rått trä.

Personligen känner jag att min hantering av kniv och yxa med rått trä går ifrån klarhet till klarhet. Som vissa av er med skarpt minne vet är mitt förhållande till trä upprymt av en blandning av nattsvart öken och euforiskt lyckorus. Den form av träslöjdande som fungerat bäst är just råslöjden med kniv och yxa och denna vecka stärktes, tror jag, mitt självförtroende. Slöjdglädje funnen hos mig själv och hos andra. Det är gott.

I veckan han det två sorters alster, den första sorten bestod av skedar. Skedar ger möjlighet till stort utrymme av experimenterande, formtänkande och metoder. Samtidigt är skeden ett bruksföremål och kräver av täljaren funktionalitet. Jag slog mig under veckan i lag med olika sorters former, folkliga skedar, småskedar och lätta skedar. De är inte alla helt rentäljda men kommer nog fungera i köket hemma. Jag önskar undvika inblandning av slipmedel och det bjuder till utmaningar.

Det är som är märkbart när många ska tälja sin första sked är att deras synsätt ofta är tvådimensionellt. Formtanken karaktäriseras av hur skeden ser ut ovanifrån och det som kännetecknar en sked, det vill säga bladet. Detta resulterar i platta skedar, liknande salladsbestick. Skedar är böjda, annars fungerar de inte. Men alla lär vi oss under upprepning och även enklaste ting som skedar kan ge upphov till insikter i formgivningens dunkelt upplysta rum.

Min andra kategorin bestod av leksaker. Karaktärsdanande leksaker inspirerade av täljaren Anja Sundberg som nyligen figurerade i ett nummer av tidningen Hemslöjd. I denna artikel visar hon upp fantastiska täljda leksaker, enkla men färgsprakande och naturtrogna. Det är inte synd om vissa barn. Bland annat hade hon täljt vardagsföremål såsom matvaror, frukt, verktyg och dockor. Jag gav det en chans på skoj, mycket för övningens skull.

Det kommer bli fint. Från vänster: En klyfta av okänd frukt, en morot, ett halvt äpple, ett päron, ett äpple och en liten kniv. Grejjerna ska sedan målas naturtroget när de torkat.

Så, gå ut och hugg er en björk och låt spånen flisa sig en väg till backen.  Tala yxans och knivens språk. Jag däremot, jag ska tala förstånd med knivarna med hjälp av brynet för en tid framöver.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok. Allmogebössor av Martin Johannesson. En utveckling av en gammal utställningskatalog och en fördjupning av Ångermanlands och Medelpads bössmide. Hur vore det med någon vettig undersökning av hela Sveriges allmogebössmide. Men jag tackar dig Martin för ditt enkla men värdefulla bidrag.
4 såra pipor av 5.

 

 

Lämna en kommentar

Under Trä

Söndag med kniv och yxa i hand.

Denna söndag var föremål för en ovanligt lugn historisk verkstad på Norrköpings stadsmuseum. Norrköpings befolkning låg hemma och pöste med präktig dagen-efter illamående efter en stor överkonsumtion av kultur och rödvin. Norrköpings kulturnatt fullkomligt bombarderade de annars inte alltid kulturintresserade invånarna med god kultur. Helt plötsligt levde stan upp och alla skulle gå ut och titta på allt intressant, liksom bunkra upp för att slippa undan poesiaftnar, konstinstallationer, gallerier, salta pinnar och experimentjazz för ett helt år framöver.  Jag gillar kulturnatten.  Jag fick i alla fall smida lite på museet, skjuta lite svartkrut med kollegorna i Stenbocks karoliner, gå på improvisationsteater, lyssna på progressiv bluegrass och balkandansband, lyxfika och slutligen lyssna på performanceprogg på stadens antikvariat.

I vilket fall kan man säga att jag hade en lugn söndag på museet med nyfälld björk och vassa eggverktyg. Lite besökare hade jag iallafall och en trevlig backpacker-tysk som bestämt ville yxa fram en sked kombinerad med en stekspade.

För egen del blev det en slev och en stekspade med tveksam design. Största vinsten inför helgen var annars att jag skapligt lyckats slipa skedknivar.De är som bekant lite krångliga.

 

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken kommer jag i framtiden lägga smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Pjäs: Farliga förbindelser. Östgötateatern. Något stel och segdragen uppsättning av Choderlos de Laclos pjäs från 1782. Estetisk tilltalande och bokstavstrogen till den grad att det blev trögt men ibland glimmar det i mörkret. Betyg: 2 teaterapor av 5.

Bok: P O Enquists Magnetisörens femte vinter. En tidstrogen och originell berättelse utan pardon, utmejslad i grov granit. Utan egentligen på allvar beskriva 1700-talets sceneri och miljö ingående är tidskänslan som en käftsmäll. Läs! Betyg: 4,5 svarta historier av 5.

Vapen: Flankörpistol m/1850. 19,85 mm, oergonomisk och kanske svenska arméns fulaste vapen genom tiderna. Dåligt försök till att designa något modernt av något som redan var omodernt vid denna tid. Håll hårt i den när du skjuter annars kommer du få ett märke av kornet i pannan. Betyg 2 kaffevedsklabbar av 5.

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Trä

Växtfärgning på Virserums konsthall. Krapp på grått.

Inne i Smålands absoluta inland gömmer sig en liten pärla, en av Sveriges konsthallar. En av de största i en av Smålands många småskrymslen, Virserum. Om ni någon gång ska åka i Småland, inte för att titta på gräsliga glasskulpturer eller trängas bland snorungar på Astrids Lindgrens värld, ta en sväng till Virserum istället. Förutom den ambitiösa konsthallen med kvalitativ kultur återfinns också annat konsthantverk och något som jag särskilt fastnade för ett möbelsnickerimuseum. Låter det upphetsande? Det är det faktiskt för den som vill se en hel snickeriverkstad som helt drivs med vattenkraft med remdrift. Det finns många bevarade snickerier från tidigt 1900-tal med remdrift men få där alla maskiner fungerar och kan användas.

En lätt kittlande känsla infann sig när dammluckorna öppnades och det över fyra meter i diameter breda skovelhjulet långsamt paddlade igång. 12-13 varv i minuten och 15-20 hästkrafter i våldsam symfoni. Bara för oss visade vår entusiastiska guide med ett trästycke kapsågen, tappfräsen, bandsågen och tapphålsborret. En helt ny upplevelse måste jag säga. Remdrift är farligt coolt, särskilt farligt. Jag drar mig till minnes de stora vävstolssalarna Norrköping runt sekelskiftet 1900, 600 dunkande vävstolar på remdrift. 600 vävstolar som tvunget måste startas i otakt för att inte vibrationerna skulle få byggnaden att kollapsa. Nämnde jag att hörselskydd först kom i bruk på 60-70-talet?

På museet fanns också många andra udda tingestar som denna trampfigursåg med enestörar som motfjäder. Kan inte någon påhittig trätomte bygga en sådan. Trampsvarvar i all ära men det här är grejjen.

Workshop

Nu var det ju så att jag inte var där för att titta på gamla saker som jag så ofta gör utan för att hålla en lättsam liten workshop i nybörjarväxtfärgning. Det visade sig vara en riktigt trevligt.

Jag valde att färga med renfana och krapp som exempel.

Renfana
Jag har skrivit om en färgning med renfana förut och det är inte mycket som skiljer från den färgningen. Det enda som skilde från denna färgningen visade sig vara monumental för färgen. Förra gången blev det gulgrönt och anledningen till detta hände på grund av att färgningen skedde i en gammal järngryta. Utfällningarna i kärlet måste man ta i beaktande. Söndagens färgning gjordes i en rostfri gryta och blev därför gult vilket egentligen är vad renfana brukar åstadkomma.

Receptet är standard 1A. Fyll en gryta med klippta växtdelar, häll på vatten och koka i en timme. Sila av och färga i badet under 90 grader i en timme. Skölj och torka.

Krapp
Krapp har jag många gånger närmat mig och det är min favorit. Hur man gör? Läs här och här.

Skillnaden denna gång var att jag färgade ett stycke tunt mellangrått ylle. 1,5 meter i 5 hg krapp med ytterligare lite material från kursdeltagarna. Yllet blev verkligt bra, mörk roströd och inte flammigt.

I efterbadet la jag ner en härva tunt 2-trådigt garn och även det blev rött fast i en mesigare nyans. Renfanan syns även här nedan.

Nu har jag så mycket tyger växtfärgat, bra som dåliga så nu bör jag sätta igång att sy 1700-1800-talsallmogekläder. Jag tror det kan bli rätt coolt att göra vardagskläderna i dessa färger.

 

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar, Trä, Växtfärgning