mars | 2017 | Kurage -Hantverk, historia och reenactment

Månadsarkiv: mars 2017

mars 31, 2017 · 9:32 f m

Kurage recenserar: Tailor and Arms karolinersko.

Historiska skor är alltid ett svårt ämne. Inget tillbehör till din historiska är så komplex och skärskådas så noggrant utifrån kvalitet, autenticitet, bekvämlighet och prisvärdhet. Det är sällan dessa faktorer samsas utan att det sker på bekostnad av någon av dem. Billiga skor gör avkall på autenticitet och kvalitet medan riktigt, riktigt bra historiska skor gör stora hål i plånboken. När jag började med 1700-talsreenactment var det ett jobb och då köpte jag billiga amerikanska 1700-talsskor från Jas Townsend. Det var snart tio år sen och de har faktiskt hållit hyggligt och jag har faktiskt sprättat bort sulan och ska sula om dem.

Min gamla skosetup.

Jag har känt dock ett sug efter ett par mer tidstypiska tidiga 1700-talsskor med avhuggen tå. Fram till ganska nyligen har i större delen av karolinerreenactmentvärlden mer eller mindre förtröstat på en enda krasslig men prisvärd skomakare i Tjeckien. Nu har värmländska Tailor & Arms börjat producera karolinerskor. Tailor & Arms har på bara några få år börjat förse en helt ny generation 1700-talsreenactors med just uniformer och militära pryttlar med stor entusiasm. Utbudet har präglats av rätt känsla och material till ett bra pris vilket ingen annan tillverkare lyckats med innan. Tidigare har ett antal andra företag försökt massproducera karolineruniformer men dessa har varit sladdriga, färgstarka tingestar befriade från all känsla av historisk autenticitet och blodsmak. Om man är stitch-nazi som jag och många med mig så kanske inte Tailors & Arms kläder är intressant men för den breda massan som inte bryr sig om handsömnad i minsta detalj är det välgjorda, funktionella och hyfsat autentiska plagg som inte skäms för sig.

Jag har köpt mig Tailor and Arms nya dojor och testat dem under vintern. När andan har fallit på så har jag gått hundpromenaderna i dessa. Terrängen har varit av de mest autentiska slag, dvs grusväg, lerig åker och ängar. Inför försöken har jag dränkt skorna i hemmagjord skosmörja i flera omgångar, något jag rekommenderar för alla med historiska skor. Inledningsvis ska jag säga att jag verkligen inte är någon expert på historiska skor utan detta är gjort med lekmannens hela arsenal av okunnighet.

Mitt första intryck av skorna var att de kändes väldigt gedigna och rediga, bättre än vad man brukar se i den prisklassen. Alla synliga sömmar är handsydda med någon slags okänd tråd, de är randsydda och jag valde ett par med spikade sulor för ökad tålighet. De levereras med enkla mässingsspännen som man själv får passa in. På dessa är mockasidan vänd utåt vilket jag har förstått ska vara det rätta även om den svenska militära skon m/1756 senare har tvärtom. Lädret är tjockt och men ganska följsamt. Skorna har klackjärn vilket jag misstänker att originalen inte har. Broddarnas huvuden under är åttakantiga.

Sko m/1756. Foto: Armémuseum.

Det är en ganska anmärkningsvärd resa att promenera med dessa skor då känslan är påminner om en blandning av tunga pjäxor och träskor. Tyngden i kombination med de tjocka sulorna och det frånvarande stödet som högre skor brukar ge gör att det lätt blir lite ansträngt för vristerna. Att trampa snett är inte skönt. Just tyngden är en sak som man kanske kan invända emot men eftersom jag inte vet vad originalskorna väger så låter jag det vara osagt. Viktmässigt väger de dock precis lika mycket som de tjeckiska dito.

Formmässigt tycker jag de ger precis det markerade och kantiga uttrycket som den här typen av stadiga marschskor bör ge. När det kommer till hantverket är sömmarna gjorda för hand med skomakarsöm och någon typ av stark tråd har använts. Min önskan skulle vara en kortare stygnbredd för göra skon mer tät och starkare, samma sak gäller randsömmen som gott kunde vara tätare men framför allt mer försänkt i lädret. Randsömmen slits snabbt i lädret och då börjar sulorna gå isär så det är en ganska vital del. Jag misstänker att sulorna är ihoplimmade med ganska mycket lim vilket kanske gör att det håller ändå, det återstår att se. Spikskallarna undertill är funktionella men väldigt fula med sin sexkantiga form, jag tänker att det borde finnas bättre massproducerade spikar som passar bättre.

Sammanfattningsvis:

Plussidan
+ Priset
+ Autentisk stil och form.
+ Känns gedigna

Minussidan
– Tyngden
– För breda stygn
– Randsömmen ytlig
– Fula spikskallar

Slutkläm
Jag kan så här långt i promenerandet verkligen rekommenderar jag dessa skor. De har rätta känslan utan att bränna stora hål i ekonomin och jag hoppas de kommer tjäna mig gott i några säsonger. Om ni vill kika närmare på dem så varför inte promenera förbi Tailor and Arms monter på Militariamässan i Solna 8 april.

Lämna en kommentar

Under Artiklar & Recensioner

Taggat som 1700-talsreenactment, karolinersko, Tailor and arms

mars 1, 2017 · 11:41 f m

How to make the knopplist.

Regelbundet behövde den genomsnittlige 1800-talssvensken någonstans att hänga upp sina persedlar och pryttlar. I det självhushållningspräglade svenska samhället innan industrialismens intåg var det vanligt att någon i hemmet själv slöjdade fram ett föremål lämpligt för den typen av aktiviteter. En sådan typ av upphägningsanordning är den så kallade knopplisten.

Denna list kan man lätt göra hemma med enkla verktyg och samtidigt upptäcka en värld av knoppar. Att det dessutom är en mycket bra täljövning ska jag inte sticka under stol med. Knopparna funderar också bra till exempelvis byrålådor.

Nyckelordet i arbetet är att tälja systematiskt för att underlätta arbetet och för att få en likartad fason på knopparna. Genom att göra stavar och vrida dessa kvarts eller halva varv åt gången när man täljer blir formen distinkt. Det är egentligen samma sak som när man smider då man grovarbetar järnstänger i med kvartsvarv eller halvvarv på städet. Detta kommer ni nybörjartäljare att märka i beskrivningen nedan.

Material
Jag har valt att använda mig av kvistfri, färsk björk. I övrigt har jag en vass slöjdkniv, japansåg och en penna. Undantagsvis använder jag också yxa och täljhäst. Jag har gjort en knopp som får stå som förlaga för de andra knopparna.
Tälj dig en fyrkantsstav och märk ut en linje där knoppen ska ha en markerad midja.
Ta japansågen och såga ett snitt ca 1/3 av tjockleken från varje sida. Detta snitt underlättar att få en distinkt övergång till knoppens huvud utan att riskera att råka tälja sönder knopphuvudet.
Fatta tag i kniven och skär från den nedre linjen. Utgå från hörnen först till skären möts under huvudet. Här ser ni vikten av att tälja systematiskt för att få ett konsekvent utseende.
Gör samma sak men skär från sidorna in mot huvudet. Du får nu en fyrkantig avsmalning.
I den här designen vill jag ha en åttakantig profil. Jag bryter alltså hörnen genom att skära in dem. Jag börjar också bryta hörnen på huvudet. Att jobba med åttakantiga former är praktiskt medan helt runda är krångligt att få distinkt. Jag gör också huvudet mindre i radien än basen för att få till en trevligare form.
Börja runda av huvudet. För att få ett jämnt huvud jobbar jag här med att vrida en sida i taget och försöker göra likadana skär för varje vridning. Lite som att svarva men väldigt långsamt. De åttakantiga formen håller i sig hela vägen.
När jag är nöjd med formen på knoppen så sågar jag av den med japansågen. Jag lämnar ca 2 cm som ska bli tapp i listen. Jag sågar ett snitt på varje sida för att få en ansättning för tappen.
Med hjälp av kniven klyver jag bort det som kapats med sågen. Därefter täljer jag tappen nära rund.
Sådär, tre små knoppar som ser hyfsat lika ut. Knopparnas design kan ju givetvis varieras helt efter eget tycke och smak. Det är du som är slöjdaren och din egen designmastermind.
Själva listen som knopparna ska sitta på går att göra på olika sätt. Jag valde att göra en kort list med endast tre knoppar och då klöv jag helt enkelt fram en list i färsk björk. Jag förfärdigade den medelst täljhäst och bandkniv men det går givetvis att utgå från en bit sågat virke som du hyvlar till den form du tycker om. Nu är det bara att borra hålen för tapparna i listen. Om du tänkt krympa knopparna på plats är det bra att göra hålet lite underdimensionerat så du får knacka i dem. Jag har låtit knopparna torka sen innan och genom att den färska listen krymper så smiter den åt kring knopparna och de sitter fast. Det går också att limma knopparna i hålet eller varför inte dra i en kil från baksidan. Metoderna är många. När knopparna sitter på plats är det bara att såga av dem med sågen.
Färdigt! Nu är det bara och borra hål i listen så att du har något att skruva i. Montera listen på plats och ingå i den månghundraåriga traditionen att hänga upp saker.