Krogen V. Det fina golvet.

Golvet i krogen har avtäckts lager av masonit och plastmatta. Med stor noggrannhet har spå spikar perforerat det kilsågade kolvet som trots allt var i väldigt gott skick. Lite skrubba och lite såpa så kommer vi vara på banan, det är jag övertygat om.

Noga utlagt tidningspapper där vi får veta det mesta om tiden för när masoniten lades, det vill säga då förra ägarnas dotter flyttade in för en tid.

Det var också en tid då mannen med dubbelnamnen, tonsättaren Lars-Åke Franke-Blom var arg på skvalmusiken och ville lära oss att lyssna. Undrar om han visste att hans namn skulle genomborras av 300 miljarder spikar som jag nu hjälpsamt måste dra upp till ljudet av just skvalmusik*?
*Och en del obskyr hårdrock från band som Thor, Celtic Frost, Death Rage och Lizzy Borden.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Som kuriositet vill jag bjuda på ett stycke vattning mathistoria, kanske världens mest tarvliga kräm, järnvägskräm. Detta är en kräm som tillreddes under första världskriget i socknen Ulrika. Vart namnet kommer ifrån är okänt men den består av endast tre ingredienser; vatten, sirap och potatismjöl. Smaklig spis!

Kurage recenserar.
Carl Sahlins bok Ett skånskt färgeri vid början av 1870-talet.
Oumbärlig om man vill läsa om hur ett småskaligt färgeri fungerade under 1800-talet. Målande, personligt men också sakligt skriver Carl om sin fars verksamhet. Är du intresserad hur man färgade förr så är detta boken för dig.
4 urintvättar av 5.

 

2 kommentarer

Under Krogen

How to utvinna ullfett/lanolin eller bajsliknande fett ur fårull.

Det här inlägget är baserat på experiment som utfördes på stadsmuseets sommaraktiviteter under två sommardagar. Jag var gravt inspirerad av den fenomenala BBC-serien Edwardian farm där en av huvudpersonerna Ruth framställer lanolin ur fårull att ha som smörjmedel och hudkräm. Lanolin  är en emulsion mellan ullfett och vatten och finns i fårens ull och hjälper till att hålla ullen varm och vattentät.  Idag används det till exklusiva krämer och har fantastiska egenskaper.

 

Ullfett har enligt databasen shenet framställts sen bronsåldern och beskrivs redan av Plinius ca 70 e. Kr. Det var en handelsvara som det även fuskades med genom att blanda talg med bivax. Exakt vad skillnaden mellan lanolin och ullfett är något osäkert men oraklet Shenet skriver:

Ullfett – utan vatten. Eng. anhydrous lanolin = vattenfritt lanolin, d.v.s. ullfett, men ofta sägs helt enkelt ”lanolin” i engelska texter.

Enkelt uttryckt kan man kalla det renade ullfettet i emulsion med vatten för lanolin.

I artiklar på nätet och i Edwardian farm är tillvägagångsättet mycket enkelt, så enkelt att man kan ana en konspiration eller obehaglig naivitet.  I vilket fall gjorde jag som kära Ruth.

1. Fyll upp en gryta med den fetaste ullen du må finna. Hugg och klyv ved.

2. Slå på vatten så att det precis täcker ullen. Precis som med alla andra gamla självhushållningsrecept går det bra att ersätta vattnet med kiss. Jag var inte så nödig så jag tog vatten. Tillsätt också några matskedar salt (antagligen istället för kiss).

3. Elda, elda, elda. Nu är det bara att koka upp och sen ska vattnet i några timmar med ullen i.

4. Avlägsna ullen.  Snida ihop den speciella spånmattan du måste tillverka av handklyvna takspån att lägga den förbrukade ullen på.  Nu är det bara att fortsätta att koka bort vattnet.

5. Nu bör det framkomma fettklumpar på ytan. Nu uppstår det en störning mellan mitt experiment och Ruths. När Ruth gör detta i rutan skummar hon av ytan, lanolinet ligger som en kritvit, fluffigt vacker alptopp överst medan mitt fett är en grådaskig grynig massa som simmar i en sjö av bajsvatten. Vad har de för får i England egentligen? Änglafår som nätt trippar fram på böljande gräsmattor och äter bomull och dricker väteperoxid? Jag har verkar ha kommit över någon slags inavlad gammelsvensk lantras som lever på bark, grus och pottaska och som i sina glädjestunder får knappra på asbest och murkna vedträn.

Inget fanns att skumma av utan jag tog och kokade ner det till lämplig konsistens, något som vissa artiklar påbjuder. Och nu har vi en nötkrämsliknande sörja som luktar får! Fantastisk hudkräm för den fäbodsnostalgiska personen.

 

Slutsats.
Jag tror jag fått fram fettet ur fårullen. Det sjunker snabbt in i huden och luktar surt får. Färgen är bajsbrun medan köpelanolin går mellan vit och gyllenbrun. Detta ska enligt svenska wikipedia  vara ullfett och illaluktande och lanolinet ska extraheras ur det med hjälp av centrifugering eller på kemisk väg.  Ruth behövde visst inte detta utan kunde med sin magiska ull hoppa över kemikalier.  Om detta är användbart får framtiden utvisa, just nu så kanske man får nöje sig med det råa ullfettet.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Apropå ullfett experimenterade tyska armén med att framställa lättare yllekläder och avlägsnade ullfettet ur tygerna. Detta visade sig ödestigert i det kalla Ryssland 1941. Fettet värmande egenskaper visade sig vara oumbärligt och ca 100000 soldater ska ha frusit ihjäl.

Kurage recenserar.
TV-serien American Guns.
Handlar egentligen inte primärt om historiska vapen men väldigt ofta. Superamerikansk NRA-lobbande white thrash-tv när den är som bäst. Följ en vapenfixerad familj utan självdistans som äger en vapenaffär och kolla på deras bönhasarvapensmeder som bygger apfula härken till historiska vapen! 
3 Papst Blue Ribbon av 5.

TV-serien Lock N`Load. Historisk vapenfetishism i högt tempo med en hysterisk och T-formad NRA-pensionärsfarbror på steroider och Tourettes syndrom som skjuter sönder saker med allt ifrån pistol och flintlåsgevär till mörsare och tanks. Ja, det blir tjatigt i längden och totalt kontextlöst.
2 NRA-medlemskap av 5.

13 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment

Krogen IV. Glückshaus eller lyckans hus.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Glückshaus.

Hasardverksamhet är en av de många synder som frekvent förekom på krogen förr. I tusentals år har man försökt blåsa varandra på tärning, med kortlek, brädspel och vadslagning. En del gick det bra för, men somliga fick pantsätta sig, stjäla eller åka på rejält med däng eller sitta på fästning för falskspel. Ett av dessa spel var Glückshaus som spelades kanske främst i mellaneuropa under 14-15-talet. Det är ett enkelt brädspel som spelas med tärningar på ett spelbräde om mynt. Det är hejdlöst populärt bland medeltidsreenactors men är oerhört gångbart med sina enkla regler och obegränsade deltagarantal.

Jag slöjdade ett bräde i körsbär med en vanlig täljkniv och planen kan designas på olika sätt, det viktiga är att alla spelets komponenter finns med.

Jag introducerade spelet på sommaraktiviteterna på Stadsmuseet och det blev genast en succé bland barnfamiljerna som genast fotograferade av spelplanen. På våra sommaraktiviteter får man uppleva livet som barn för 100 år sen och innergården förvandlas till ett litet friluftsmuseum där vi bakar kringlor, tvättar trasmattor, går på styltor och ja, nu spelar bort pengar. Precis som för 100 år sen.

Jag skakade fram gamla stora 5-öresmynt i koppar som spelmarker vilket skänker spelet en mer historisk touch men när folk spelar med sina egna 1-kronor blir man inte fattig men ändå glad om man drar hem 23 kr på en kväll. Alternativet är att använda gamla mynt just som spelmarker som man får lösa in.

Regler.

Spelplanen är numrerad med 2-12. Tre utav dessa fält är specialfält, 2:an är grisen, 7:an bröllop och 12:an kungen. Spelet spelas med två tärningar och i tur och ordning slår man med tärningarna. När en deltagare slår något förutom specialnumren placerar man ett mynt på den rutan. Om någon slår samma siffra som en ruta med mynt plockar spelaren som slagit upp myntet. Slår man en 7:a, det vill säga bröllopet placerar man ett mynt i rutan. Denna ruta fylls på med mynt tills någon slår 12, det vill säga kungen. Slår man kungen tömmer man hela brädet på alla mynt. Slår man gris rensar man brädet på allt utom bröllopet. Varje gång man får plocka upp ett mynt får man fortsätta spela.

Det finns specialregler som ofta tillämpas när vi spelar Glückshaus i Albrechts bössor, det gör spelet mer dynamiskt.  Exempel på sådana är:
-Böta ett mynt om man: svär, rullar tärningarna av bordet, börjar slåss, drar kniv eller förhalar spelet.
-I vissa fall används 4:an på olika sätt, antingen stå över sitt kast eller pyttsa ett mynt till värdshus/krogägaren som upplåter lokalen för hasardverksamheten. På många bevarade spelbräden fattas ofta 4:an på grund av dessa specialregler.
-Spelet påbjuder gärna att slå vad, ex ”Jag satsar ett mynt på att Ful-Lasse i svängen kommer plocka upp ett mynt på sitt tärningslag, vilka vågar satsa emot?”  Detta kan varieras på många sätt och kan ge en del extra deg i de våghalsigas ficka.

Som marker används med fördel enkronor eller allra helst mynt av gammal sort eller reproduktioner.

Väl mött vid spelbrädet!

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

År 1879 startades en privat trikinbyrå i Norrköping med syftet att kontrollera fläskköttet i stadens slakterier. Trikinbyrån blev ingen hit då endast de rika i staden hade råd att testa köttet.  Liknande problem hade man med tuberkulos som härjade bland djurkropparna, vid år 1897 bar 3% av svinkropparna och 16% av nötlungorna på tuberkulos. Sjukdomen var gravt utspridd och man räknade med att 60-80% av korna i Stockholms utkanter var smittade.  Slakterierna var ofta inhysta i låga små hus och var rejält sunkiga, de placerades ofta vid avträdesgropen så man enkelt kunde slänga slaktrester där. I ett slakteri var det fullt med gödsel och det var så vidrigt att tillsyningsmannen inte kunde gå in. Där fanns även tunnor med blod och inälvor som ruttnade.

Kurage recenserar.
Björn Horgbys bok Surbullestan.
Välskriven forskning om arbetarnas villkor i Norrköping  i vid sekelskriftet 1900. Bred bok om levnadstandard, folknöjen, maktförhållanden, brott, sexualitet mm. Stort nöje att läsa.
4 korvuppror av 5.

2 kommentarer

Under Krogen

How to stoppa the isterband som är en grynkorv som är en hängkorv som är en surkorv.

Mitt förråd av viltkött tryter och kvar på botten av mitt frysfack finns endast några benstumpar märkta ”lägg”. I brist på vildsvinsjakt och ett par månader kvar till ordinarie jaktsäsong så kom ett lägligt erbjudande från några vänner som har linderösvin. De hade tvunget behövt slakta en sugga och jag försåg mig med ett bakben.

Det är så här köttet i affären ser ut innan det lagts i fina små svarta plasttråg. Om man väljer att skära tjocka skivor direkt av det här får man flintastek, om man är barbar dvs eller slö stenålderman kanske….

När alla delar var uppstyckade malde jag färs på resten och nu blev det dags för korvstoppning.

How to make the Isterband.

Isterbandets dunkla historia

Kanske vet denna sammanbitna bohusländska charkmästare  hemligheten bakom isterbandets historia. Korv är allvarsamma saker. Foto: Bohusläns museum.

Jag har försökt gräva fram lite historia om isterband det var inte helt enkelt. Isterband är troligen en småländsk/västgötsk korvsort och ordet förekommer lustigt nog inte i SAOB. Vad som utmärker riktig isterband är att den hängs på syrning efter stoppning (något som det fuskas ofta med idag). Det är mycket som tyder på att det är en 1800-talsuppfinning när det kommer till själva namnet, en källa nämner att det också kallats hängkorv vilket låter mer ålderdomligt. Hängkorv åsyftar just att korven ska hänga och torka och surna.

Isterband tillhör dock släktet grynkorv i korvsläktträdet därför att en huvudingrediens är gryn, ofta korngryn. Grynkorvens historia är lättare att spåra rent historiskt, SAOB skriver:

– GRYN-KORV. kok. korv vari gryn är en huvudbeståndsdel; motsatt: köttkorv, blodkorv osv. STIERNMAN Com. 1: 882 (1623). Till den bästa grynkorfven förväller man korngryn i mjölk, hvarmed sedan uppblandas finrifven, rå lefver (osv.). AHB 34: 49 (1869).

Gryn var en billig utfyllnad, liksom lök och inälvor. Grynkorvens varianter är oanade, Kajsa Warg (1755) gör grynkorv med förutom korngryn även mjölk, njurtalg, rödlök, oxlever, fårlever, ägg, socker, bröd, smör och russin. Grynkorvens dag firas på tredje torsdagen i oktober.

Mina isterband

Jag har valt att utgå från ett recept som jag hittade på nätet och som gör lite anspråk på att vara lite gammalt (mycket stark källa och inte på något sätt tendentiös….).Receptet i helhet finns här.

  • 1 kg korngryn
  • 3– 4 liter vatten
  • 2 kg fläskkött
  • 2 kg späck
  • 2 msk kryddpeppar
  • 1 msk vitpeppar
  • 4– 5 msk salt
  • 4– 5 lökar eller efter smak

1. Börja med att mala köttet. Gamla köttkvarnar är billiga och maler grovt. Grövre bitar gör det hela mer saftigt.

2. Mal ner istret och avsluta med att tömma kvarnen genom att på slutet mala ner löken.

3. Blanda korvsmeten noga med övriga ingredienser och nyttja en väl tilltagen bunke. I detta fall min dotters badbalja. Det är många som är intresserade av korv.

4. Stoppa korv! På med skinnet och veva på.

5. Häng på tork. Jag  valde att hänga dem flugfritt i tre dagar i rumstemperatur. Förr syrade man ofta korven i taket över vedspisen men det lät sig inte göras mitt i sommaren.  Tänk på att korvarna torkar bättre ju friare de hänger.

Sen är det bara att steka långsamt och känna den syrliga smaken av ett stycke svensk korvhistoria.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Ingenjör Fredrik Rääf i Ydre var ett original som i början av 1900-talet hade uppfunnit ett särskilt speciellt dass. Han byggde dasset på en berghäll vid sjökanten och använde en gammal vedspis utan botten som fjöl att sitta på. Med spisringarna kunde han justera storleken på sitthålet och samtidigt få automatisk bortspolning av skiten. En vattenklosett i ordets verkliga bemärkelse. Historien slutade med att han stämde företaget som reglerade vattenflödet i sjön som släppt på för mycket vatten ett år då det regnat för mycket. Företaget blev ersättningsskyldiga för hans översvämmade dass.

Kurage recenserar.
BBC:s serie Edwardian farm.
Detta är så sjukt bra och det krävs entusiastiska britter för att skapa något dylikt. Ett återskapande av det agrara England under tidigt 1900-tal under 1 år. Nästan lika bra som föregångaren Victorian farm. När får våra tramsiga produktionsbolag tummen ur och återskapar livet på en Östgötsk bondgård vid sekelskiftet?
5 Edwards av 5.


8 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment

Krogen III. Nya utsikter.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Krogen III. Nya utsikter.

Utgångsläget passar ingen krog.

Krogen och hela ladan har länge sett anskrämlig ut på grund av fönstren som suttit i den delen som kommer bli krogen. Ospröjsade kopplade bågar duger helt enkelt inte. Jag har samlat på mig ett antal fönster från en närbelägen gård där ägaren sonika bytte fönster. Kompletta med innerbågar om än i något trötta karmar.

Karmar från Lilla Liljerum. Kanske gjorda av samma person som en gång tillverkade fönstren som suttit i vårt hus?

Jag valde ut två fönster som inte var för bra i fall jag skulle behöva dem i boningshuset. Gamla fönster är otroligt vackra och det tål att understrykas en gammal klyscha – fönstren är husets ögon (och på det temat finns det ju fler nötta uttryck såsom köket är husets hjärta och ett hus utan böcker är som en människa utan själ…).
Fönster 1. 

Att byta fönstren var en ganska ansträngande historia. Om vi börjar med långsidans fönster så var träet ovan fönstret kraftigt kexigt efter härjningar av husbock. Därför fick jag börja med att pilla bort en timmerbit när jag väl efter visst mått av våld plockat bort det nygamla fönstret. Det nya fönstret karm var några få cm för stor varför jag var tvungen bråka lite och såga i onaturliga vinklar medan isoleringsfrat bestående av sågspån, musskit och frödelar singlade ner i mitt svettpenslade ansikte. Snart kom fönstret på plats och fodren. Symmetri är uppnådd, se bild längre ner.

På insidan  lagades en del av pärlsponten för och jag spikade fast gamla foder från 1800-talets slut.

Fönster 2.

Härligt, en bred glugg med bitar av timmer inpillat som fyllning.

Här blev det lite mer pilligt då jag tvunget att justera öppningens storlek och utsidans panel för att få det att fungera. Det är bara en sida på huset som har en ordentlig panel och den är endast halvgammal, kanske 50 år eller så. Men efter att ha handhyvlat fram likadana locklist som övrig panel blev det riktigt bra. Eftersom regn och väder belastar denna sida hårt valde jag att sätt en regnbräda ovan fönstret.

Insidan blev bra efter att jag skarvat den avsågade pärlsponten och fäst den nya sponten med samma spikmönster. Det börjar bli ont om klippspik här hemma nu.

Nu känns det verkligen som om krogen är mer inom räckhåll, bra det.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

På 1860-talet flyttade en skånsk agronom vid namn Lundqvist till Gagnef. Den naiva Lundqvist försökte lära de mycket konservativa dalabönderna modernt växelbruk med att odla klöver på åkrarna som låg träda.  Efter flera försök ställde han sig på en tunna på kyrkbacken en sommarsöndag och propagerade de nya idéerna. Det slutade med att de uppretade bönderna drog ner honom från pallen och misshandlade honom, hamrade in budskapet att han minsann kunde behålla sin djävla blommor för sig själv.  Lundqvist gav sig dock inte och efter några år växte det klöver på åkrarna i Gagnef.

Kurage recenserar.
Björn Helmfrids bok Norrköping brinner.
Omfattande bok om ett så smalt område men relevant i allra högsta grad. Lyfter fram en problematik som de flesta svenska städer har genomlidit. Lämplig bokserie.
4 kasevargar av 5.

2 kommentarer

Under Krogen

Persmässemarknaden i Gamla Linköping.

Förra året fick jag en förfrågan om jag ville medverka på Gamla Linköpings lilla trevliga sekelskiftesmarknad. Jag tackade ja, så jag ville hitta på något nytt och annorlunda så jag klurade ut att jag kunde lufta min vapensamling och ha en monter om jaktvapen under 1700-1800-talet. Arrangörerna gick med på förslaget så jag släpade dit mina pinaler och hade en trevlig dag då jag bokstavligen pratade mig hes om gamla vapen inför oväntat många intresserade. Det var lyckat och jag ombads komma igen. Nu var det åter dags.

I år hade jag fixat in en del nya vapen och projekt, bland annat lånade jag en armémusköt av en god vän till mig för att visa på skillnaderna mellan civila och militära vapen. Jag tryckte också mer på skillnaderna mellan stad och land när det kom till vapen. Det hela var mycket populärt och med Gamla Linköpings inramning kändes det inte så dumt. Jag lyckades inte lämna min  monter på hela dagen så jag vet mycket lite om resten av marknaden men kan säga så mycket som att de flesta jag mötte tycks ha haft en trevlig stund. Persmässemarknaden är lite som Jönköpings Allmogemarknad i miniatyr och har verkligen potential med den genuina miljön och engagerade medverkande.

Jag upplevde mycket god respons och många var intresserade och tyckte att det var ett välkommet, lite annorlunda inslag. De farhågor jag bar inför första marknaden var att det skulle flockas medelålders män kring mitt bord men detta visade sig vara fel. Jakt och vapen är en viktig del av vår kulturhistoria och slår an ekon i vår samtid. Många, liksom jag själv, jagar, en del har ärvt något gammalt vapen och somliga är intresserade av historia, teknik och hantverk. I vårt skogsbemängda land har jakten varit viktig, ibland central. Den är en omistlig del av vår historia och dess väsen har växlat i takt med människans historiska vandring, låt oss sprida kunskapen och erövra detta kulturarv.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Runt Riddarhusholmen i Stockholm fanns under 1700-talet en mängd bordeller, maskerade som bland annat kaffehus. Till riksdagen i Gävle 1792 ska dessa bordeller bland annat levererat sextio flickor till de uttråkade riksdagsmännen. Vid samma tid upptog 200 sängplatser av 500 på Serafimerlasarettet av personer med veneriska sjukdomar.

Kurage recenserar.
John Chrispinssons bok Sekelskiften – En krönika om sex, makt och pengar.  Skvallerpresshistoria är underhållande och här får vi mängder av nedslag i ett dekadent Sverige utan motkrav. Ibland vill man dock veta mer, lite som när man läser skvallerpress i allmänhet.
3 löpsedlar av 5.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar

Krogen II. Pärlsponten.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Rivning.

När vi började riva ytskickten i krogen tänkte vi oss breda brädor i taket och sen tapetsera väggarna med grålumppapp och måla. Det blev inte riktigt så när vi började gå med kofoten.

Vi började med taket som var täckt med masonit och spännpapp i två lager, 300 miljarder småspik i snöräta rader. Det spikarna satt i förvånade oss, det var pärlspont, den bredaste man kan tänka sig spikad synligt med smidd spik. Det visade sig även att den var delvis handhyvlad vilket också pekar på en hög ålder för att vara pärlspont.

Redan nu var det dags att byta fokus från tidigt 1800-tal till senare för att matcha de ändrade förutsättningarna. Detta bekräftades när vi började riva väggarna. Här fann vi flera lager äldre tapetrester från sent 1800-talet.

Dessa två tapet tycks vara de äldsta och vad som är märkligt är att det varvas vilken som är underst. Det kan tyda på att detta är gamla tapeter som används som utslätning på underlaget som precis som i taket är pärlspont. Pärlsponten har inte varit målad vare sig i taket eller på väggen vilket tyder på att utrymmet varit mycket enkelt, alternativ att pärlsponten tapetserades över redan från början. Det sistnämnda grumlas något av att panelen färgats av sol och smuts som tydligt ses där taklisten suttit. Taket har sotats av eldstaden så nog dröjde det något innan tapeterna och spännpappen kom upp. Det hela är något kryptiskt och fördunklar rummets ursprungliga karaktär och funktion. I vilket fall blir det krog nu.

Att ta bort gamla tapeter.
Att avlägsna tapeterna var för övrigt ett kapitel för sig. Ett strängt arbete som avhjälptes med hjälp av gladpack, diskmedel och vatten i sprayflaska samt skrapor av olika slag. Spraya rikligt och sätt gladpacken över för att stänga in fukten. Vänta och skrapa. Detta är inget mirakelmedel men hjälper utan tvekan enormt. Tapeterna måste blötas upp för att lossna och sen ska det skrapas och skrapas.

Pärlsponten kommer behöva fixas till men är på det hela frisk. Lovande.

 

Glad Midsommar!

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Apropå midsommarafton, i Nöbbelöv i norra Skåne trodde folk att man blev flintskallig om man gick barhuvad på midsommarafton. Skalligheten uppkommer genom att en särskild mask angriper skalpen och äter upp hårsäckarna. Ett sätt att bli av med hårmasken var att koka vissa växten mattlummer i kourin och sen tvätta håret med det. Tänk på det imorrn.

Kurage recenserar.
Byggnadsvårdsdagen på Thorstorps Gård. Välorganiserat och entusiastiskt stämning. De få byggnadsvårdsorienterade som finns i landskapet var där, tyvärr är dessa få men det finns hopp om det i Östergötland. Kämpa på!
3 färgtrappor av 5.

 

 

5 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

How to ladda the svartkrutshagelpatron. Tre metoder.

Några viktiga ord på vägen.
Detta är en artikel som handlar om hur man laddar patroner. Det är ingalunda något tjo och tjim utan något som inkluderar licensbelagda vapen och laddkomponenter. Jag bidrar inte med något facit utan rekommendationer från andra svartkrutskyttar som jag är bekant med eller har förtroende för. Jag tar inget ansvar för vad du gör med informationen som följer.

Inledning.
I samband med att jag blev erbjuden en gammal fin Husqvarna modell 20 för en hundring väcktes tanken om att skjuta svartkrut patronladdat. Tänk så smidigt att göra rent, så snabbt man kan skjuta i jämförelse med mynningsladdat. Svartkrutshagelpatroner är kanske det fräsigaste man kan skjuta med patronaladdat och här vill jag visa tre olika sätt så även du kan uppleva samma fräsighet. Svartkrut är inte lagligt att jaga med i Sverige men att peppra lerduvor och annat duger det till.

Ursprungligen laddades alla patroner med svartkrut men kom så småningom att fasas ut av det röksvaga krutet för drygt 100 år sen. Det röksvaga krutet hade en mängd praktiska fördelar både civilt som militärt. Det kan ju exempelvis vara kul att se vad man skjuter på i krig utan ofrivilliga rökridåer på slagfältet. Svartkrutet hade egentligen inga fördelar om man inte gillar lukten av gamla ägg och svavel. Trots detta är svartkrut roligare med den dova smällen som fullkomligt brölar ut sot och eld!

Det är inte på något sätt särskilt krångligt att ladda svartkrut enligt mina erfarenheter och nu vill jag visa hur just du kan göra om du vill utsätta dina blanka lopp för ordentliga korrosionsrisker och fislukt.

Laddata
Det finns många laddata att ta till och i jämförelse med röksvagt går det åt åtskilligt mer svartkrut. Den bästa referensen finns på denna sida som utgår från gamla recept.  HÄR ges bra laddningsförslag på alla kalibrar och även på lösa skott. Här förklaras också i pedagogiska tabeller och hur måtten ska konverteras.  Exempel på krutmängd för en normal kaliber 12 anses vara 82 grains dvs 5,31 gram.

En annan enkel metod som jag stött på flera gånger och som är väldigt praktisk är att använda samma volymmått på hagel som krut. Denna metod har jag  testat flera gånger men den är kanske inte rekorderlig om man vill ha optimerad laddning för just din bössa.

Hylslängd
De flesta äldre hagelvapen är kamrade för hylsor som är 65 långa. Se till att de patroner du laddar om inte är för långa, det torde inte vara ett problem så länge som du laddar patroner som är 70 långa eftersom du kapar ner dem när du laddar om dem. Men se till att hylsorna aldrig är längre än vad som passar ditt vapen!

Metod 1. Hillbilly-metoden, enklast möjliga. Ladda om oskjutna patroner.

Den här metoden lämpar sig för den som vill ha livet enkelt och som vill gå snabbt fram.  Inget för svartkrutspuristen men smäller gör det ändå. På det stora hela är det lite som att ha maskinsydda sömmar i 1700-talsdräkten. Den här metoden är också bra på det viset att du slipper inhandla löshagel och annat.

Du behöver:
1. Svartkrut
2. En låda billiga hagelpatroner
3. En brytbladskniv
4. Täckskivor
5. Rullstukare (eller trälim utspätt med vatten)

Steg 1. Ok, lägg ifrån dig banjon och ta fram kniven. Skär längs med kanten på stjärnstukningen tills den lossnar. Häll ut haglen. Det kan vara smart att hälla ner haglen i en behållare som sen kan vara ditt hagelmått. Smart kan vara att skära av en skjuten hagelpatron så att haglen fyller den precis. Då vet du att det är exempelvis 24 gram hagel som i detta fall.

Steg 2. Pilla ur plastkoppen och häll ut krutet. Gyttorp har gjort ett modigt val och satsat på rosa Hello Kitty-krut. Blanda inte ihop det med strössel eller konfetti hemma bara.

Steg 3. Hagelkoppen ska du återanvända som förladdning. Eftersom svartkrut tar större plats måste koppen kapas. På dessa patroner är det enkelt och kopparna kan variera i utformning. Skär av brickan längst ner, skär bort en bit till av koppen och vänd sen på den bortskurna skivan och trä på den igen. Enkelt så att alla kan förstå:

Steg 4. Häll i krut. Här har hagelmåttet tjänat som krutmått.

Steg 5. Pressa ner koppen ordentligt och häll tillbaka haglen och placera en täckbricka över. Jag har köpt mina täckbrickor och de kostar nästan inget. Annars skaffar man ett håljärn i lämplig storlek och stansar ut dem ur pizzakartong eller dylikt.

Steg 6. Förseglingen kan göras på olika sätt. Jag använder en antik rullstukare, dessa grunkor återfinns på auktioner, vapenforum, militariamässor och liknande. Har du ingen får du försegla patronen med ett lager trälim utspätt med vatten. Det är nyttigt om det finns ett visst motstånd för krutladdningen annars blir farten dålig. Jag rekommenderar en rullstukare, det blir mycket bättre och snyggare.

Har du en rullstukare är det bara att montera patronen i den med öppningen mot stukningsverktyget i mässing. Veva först utan att trycka på med spaken till plasten mjuknat av friktionen. Öka sedan trycket och fortsätt veva.

Har du gjort rätt får den sådan här snyggt inrullad kant.

Då är det bara att panga på.

Metod 2. Den historiska och miljövänliga metoden. Ladda om gamla patroner.

Denna metod härstammar från tiden då många laddade om sina köpepatroner. Det kunde vara ekonomiskt försvarbart då köpepatroner var dyra och att ladda om dem ansågs högst rimligt. Det går att använda såväl plast som pappatroner. Pappatroner är mer anpassat för svartkrut medan plastpatroner slits hårdare och smälter av värmen som svartkrutet genererar.  Plastpatroner fanns inte heller när det användes svartkrut så hittar gamla papphylsor så använd dem. Det produceras nya pappatroner, tex Gyttorps röda och det går att köpa nya oladdade billigt från Siarm.

Köpt, skjuten, omladdad.

Steg 1. Inledningsvis måste du slå ur tändhatten och byta den. Jag använder mig av ett metallblock med ett hål i som hatten hamnar i. Jag tar en modifierad skruvmejsel som tändhattsurdragare som jag för ner i mitten av hylsan. Sen är det bara att slå ner mejseln så att hatten ramlar ur. Tryck i en ny tändhatt. Det finns speciella verktyg för detta moment men det går bra utan.

Steg 2. När hylsan fått en ny tändhatt är det bara att skära bort stukningen.

Steg 3. Häll i krut. Här använder jag ett justerbart krutmått vilket kan vara praktiskt.

Steg 4. Förladdningar. Istället för plastkopp används köpta förladdningar. Det går också att begagna sig av hemmagjorda om man har ett håljärn och lämpligt material som filt, kork och papp. Dessa förladdningar är väldigt billiga så det är värt att köpa. I det här fallet börjar jag med en skiva av hård papp som ska sitta tätt över krutet och sen två förladdningar av filtat hästhår (yeeehaaa!). Pressa ner förladdningarna så hårt du kan med en rundstav eller liknande.

Steg 5. Slå på hagel. Jag använder här lite grövre hagel som jag hittat i ett gammalt hus. Sätt på en täckskiva.

Steg 6. Sätt patronen i rullstukaren och veva lite mindre entusiastiskt än med plasthylsor, då håller de längre.

Det färdiga resultatet kan variera efter vilka hylsor du kommer över. Det kan bli färgglatt värre på skjutbanan.

Metod 3.  Ladda mässingshylsor – svartkruthagelskyttets Rolls Royce. 

På 1860-talet började man sälja mässingshylsor till hagel, gjorda för att kunna laddas om oändligt många gånger. De dök upp ungefär samtidigt som pappershylsorna och fyllde en naturlig plats i en värld då många handladdade sina vapen. Mynningsladdare användes fortfarande och många satt hemma och plockade ihop laddningarna. Vid denna tid på 1860-70-talet laddades även fabriksammo för hand, först på 1880-talet började maskiner dyka upp. Det är från och med nu som färdigladdade patroner sakta kommer att dominera marknaden.


Mässingshylsorna kan få vilken gammal sidasida att kännas som en fullvuxen 1800-tals 4-bore eller annan elefantbössa med överdimensionerad svartkrutshylsa.

Mässingshylsornas massiva coolhetsfaktor överglänser det mesta, storleken, glansen och ljudet då tomhylsorna dimper i backen är obetalbar.

Hylsorna köps utan tändhattar och det är egentligen bara ett märke, Magtech som är tillgängligt idag på bred front.

Steg 1. Börja med att sätta i tändhatten. Här används stora pistoltändhattar som man får hamra i försiktigt. Lättast är att placera hatten på plats med fingrarna, ställa hylsan på ett hård underlag och köra ner en trästav i hylsan och slå på staven försiktigt med en plastklubba tills hatten är på plats.

Steg 2. Häll i krut. Det är inga konstigheter där.

Steg 3. När det kommer till förladdningar finns det ett litet krux. Mässingshylsor är tunnare än plast och papper vilket gör att vanliga kaliber 12 förladdningar är något för små. Bäst lämpade är kaliber 11 som går att beställa. Jag har bara apdyra filtförladdningar från skytteservice som är kaliber 11. Det finns mycket billigare att beställa från det stora landet i väst.  Jag löser detta genom att använda en filtförladdning i kaliber 11, sen samma som i omladdade pappatronerna. För att täta till det i hylsan tejpar jag de tjocka förladdningarna med maskeringstejp. Jag kommer beställa rätt storlek så småningom, men vi är alla barn i början. Men huvudsaken är att det blir tätt för krutgaserna.

Steg 4. I med önskad mängd hagel.

Steg 5. Nu är det bara att lägga på en toppskiva och sen försegla patronen. Det går att använda många olika förseglare, en del använde silikonspruta vilket känns onödigt anakronistiskt.  Jag har läst om benlim, lack, smält bivax och utspätt trälim. Det sistnämnda blev det i mitt fall. Billigt och ganska historiskt motiverat.

Bara låta torka och skjuta.

Var köpa material?

Tändhattar kan man köpa lite varstans i vapenbutiker som säljer laddutrustning. Tomhylsor kan du fundera ut själv var du finner.

Billiga bra förladdningar kan man köpa hos italienska Siarm. De är specialiserade på handladdning av hagel och även papphylsor nya går att köpa för ca 1 kr st. Säljer även nya rullstukare. Snabb frakt och de fyller även ut paketet med presenter!
http://www.siarm.com

Förladdningar i mer udda storlekar för att ladda mässingshylsor finns på Track of the Wolf i staterna. De har också tabeller för vad som behövs i magtechs hylsor. De har det mesta i övrigt med.
http://www.trackofthewolf.com

För närvarande är det bara Skytteservice i Ängelholm som har mässingshylsor i Sverige. De är dyra men det är att betrakta som en engångsinvestering. De har också filtförladdningar som passar dessa hylsor, köp inte dem då de är orimligt dyra i jämförelse med att beställa från Track of the Wolf.

HEM

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Äventyraren Pål Hindriksson fick för sig att rida in på sin häst i en bröllopssal i början 1800-talet. Bröllopet hölls i finnskogarna i Värmland och Pål var överhuvudtaget inte inbjuden. När han red in i salen svingade han en stor sill som han slog bröllopsgästerna med. Gästerna slogs till marken och blev förskräckta då de trodde den blanka sillen var en stor kniv. När insikten väl infann sig drogs han av hästen och blev ihjälslagen av bröllopsgästerna.

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Film Iron sky. Kontrafaktisk historieskrivnings yttersta utposter? Humor är det iallafall och kul var det.
3,5 nazikonspirationer av 5.

10 kommentarer

Under Vapen

Krogen I. Skapandet av en 1800-talskrog.

Ett märkligt utrymme som finns på Liljerum är en slags drängstuga. Ett ganska stort rum med murstock. Det kan ha tjänat som bykstuga, exakt vad vet vi inte, och senast var det i funktion som förråd och innan det rum åt förra ägarnas dotter. Tidigt funderade vi över vad vi skulle nyttja rummet till, vi ämnade det till något stort. För ett antal somrar sedan besökte vi en väns beryktade lönnkrog Blå tuppen, vars verksamhet idag intet finns kvar. I ett liknande utrymme hade ägarna inhyst en mycket trevlig liten krog med hög trivselfaktor. Med denna inspiration i klart minne stod det snart klart att det var en lantlig 1800-talskrog vi tänkt inhysa för oss och våra vänner. En lönnkrog kort och gott.

Ett antal i vår närhet känner till våra planer och redan för över ett år sen har vi sakta men säkert börjat slita i rummet och smida planer för dess utseende. En del har undrat när det bli klart och tja, det vet vi inte helt säkert. Vad som säker är att vi satsar på ha invigning inom en rimlig framtid. Jag gillar generellt inte att lägga blogginlägg med work-in-progress men detta kommer bli ett undantag. Här kommer vi visa hur vår krog växer fram. Hoppas ni finner detta intressant och värdefullt om ni någon gång ska öppna krog.

Sommaren 2010.
Det var så här det startade.

Välkommen!  Detta är en liten hall in till stora rummet. De som följt denna blogg vet att det numera är tegeltak på taken.

På väg in i krogen. Svårt att tro men detta utrymme innehåller mest originaldelar på hela bygget, det mesta är dock dolt om kommer att bli synligt för envar.

Hemtrevligt? I taket solkig spännpapp, plastmatta av korkimitation och en sorgsen air av övergivenhet. Det är nästan så att plastblommorna vissnar. 

En liten kontorsdel också kan vara bra. Just här i udda kombination med en monsturös skånsk brudkista, vår första gemensamt köpta möbel för tio år sen. Nyttigheten med det inköpet har många gånger malts i våra tankar.

Detta som ni sett här är alltså utgångsmaterialet.

Vilka mål har vi?  En autentisk miljö av en lönnkrog från 1800-talets mitt som passar byggnadens ålder och förutsättningar. Exakt vad det innebär rent konkret kommer.

Det ska bli en hejdundrandes trevlig festplats som präglas av 1800-talspartaj med trånga slängpolskor, upptåg och skörlevnad. Egentligen är det där med skörlevnad något av en skimär då vare sig jag eller Anna-Maria är verkligt intresserade av vare sig starka drycker eller folk som är runda under fötterna. Därför kommer detta också bli en plats befriat från allt för starka varor, men det kommer ändå vara historisk klass på drickat!

 

Kommer slutresultatet bli så här som när Tobias Sergel besökte Krokeks ökända gästgiveri?

Fortsättning följer….

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage: (Nytt inslag på bloggen!)

I Skedevi socken Östergötland hade man under 1800-talet  för vana att sätta ut uttjänta vävstolar i skogen för att använda som primitiva dass.

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Laila Duráns Scandinavian Folklore II. En uppföljare i samma bedårande folkdräktspornografiska anda. Lika väl utfört som förra gången, den få inte samma betyg denna gång då jag tycker det är väl mycket samiska dräkter och det intresserar mig inte särskilt rent subjektiv.
Betyg: 4 hårkullor av 5.

 

 

 

7 kommentarer

Under Krogen

En ö i köket istället för en ranglig grillbricka.


Detta är vår nya köksö, det enda som fattas är en öppningsmekanism och färg.

Sedan två år tillbaka har vi haft en småful grillvagn i vårt kök som vi fått. Vårt kök saknar egentliga avställningsytor och var i behov av någon slags köksö. Grillvagnen har tills nu tjänat detta syfte med medelgod tillräcklighet och kommer tillräcknas nya krav i form av skötbord i badrummet.

I takt med att jag ägnat flera dagar till att göra verkstaden i ladan till något slags rum med en praktisk funktion, mer än en bod där man kastar in verktyg och allehanda skit. Efter att ha hämtat hem en hyvelbänk, strukturerat, hängt upp, kasserat, sparat och funderat kan till och med min fru hitta ett verktyg.

Köksöar är inget som generellt funnits i något bondhem men jag ville ändå skapa en sådan som kändes naturlig. I linje med köket i övrigt fick det bli pärlspont och samma golvlist som i resten av köket. Min inspiration kom ifrån en vedlår i spont jag hämtat från en gård. Den har en rejäl sockel, avfasade hörn och rundade hörn på skivan. Vedlåren var ett vanligt inslag i alla bondkök.

Vedlår av pärlspont i ett typiskt kök som de verkligen såg ut och en typisk statarunge med dragspel, precis som de såg ut. Nordiska museet.

Av en tillfällighet stötte jag på denna möbel när jag letade bilder till denna artikel. Denna tidiga diskbänk förstärker bilden av det formspråk som jag sökt. Detta är ett moderniserat kök från sekelskiftet och alla detaljer har klätts med masonit. Diskbänken var förmodligen ursprungligen en enkel zinkbänk. Den har likt min vedlår avfasade hörn och en golvlist som följer övriga kökets detaljer. Västergötlands Museum. 

Extra förmånligt var det att helt kunna tillverka köksön på sådan man har hemma, överbliven spont, en gammal köksbordsskiva, sockel och beslag. Stommen är gjord av reglar som jag klyft med cirkelsågen och golvlisten är spikad med klippspik. Det är bra att ha en hög gersåg när man ska såga höga golvlister och min sågar inte helt rakt men med noga fastspänning kan det avhjälpas. Bordskivan är avslipad då den är lackad och grundligt misshandlad med bestick.

3 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Trä