För fjärde året i rad är det dags att göra nedslag i granjaktens historia. I detta avsnitt har vi förflyttat oss till Amerika år 1878 där granjakten stöter på allvarliga problem. Vad göra om man emigrerar till en landsände där det inte finns några granar?
Medelst den industriella världens nya uppfinningar som brytvapen och revolver ordnar det upp sig.
GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!
Det är ofta att allmogevapen blir synonyma med norrländska lodbössor och nedsågade slaglåsmusköter. Det är förståeligt eftersom det ofta är det vi inom samlarkretsar ser till salu och det som märks. Det beror på att det på 1800-talet producerades väldigt mycket lodbössor av det stora antalet lokala bössmeder som fanns uppåt landet. Söderut förlitade sig allmogens jägare i större utsträckning på militärt överskott som de kapade ner och fixade till. Hade de råd handlade de vapen hos städernas vapensmeder eller köpte äldre bättre vapen. Jaktkulturen skilde sig också något mellan norr och söder, i norr dominerade räfflade lodbössor som användes på stillasittande djur medan i söder var hagelbössan nummer ett. Allmogen i hela landet jagade dock huvudsakligen samma sak under 1700-1800-talet, det var småvilt såsom fågel och harar samt rovdjur. Rådjur och älgar var sällsynta och kronviltet förbehållet den finare klassen.
Eftersom jag är ifrån Sveriges södra halva så letar jag gärna efter allmogevapen som är ifrån denna del av landet. Det är inte helt lätt om man inte vill ha fula, sönderbrukade halvstockade skrothögar. En särskild vapentyp som fascinerat mig är vad jag valt att kalla för ”allmogemusköt”. En allmogemusköt är kort och gott en muskötliknande allmogebössa. Den ska ha proportioner som en musköt och påminna om en musköt, gärna med flintlås. Den får alltså inte vara halvstockad, överdrivet nedsågad och bör vara byggd på militära delar. De svenska allmogemusköterna påminner om de amerikanska hemmasnickrade musköterna som användes under amerikanska frihetskriget. Jag rekommenderar en intressant och bildrik artikel om dessa mycket intressanta och egendomliga musköter. Syftet med dessa vapen var huvudsakligen att använda militärt, medan de svenska är främst jaktvapen.
För ett antal år sen köpte jag en sådan som är verkligt intresseväckande och förbryllande. Det är en bössa byggd på nästan bara militära delar som sen stockats i en ganska primitiv björkstock. Låset kommer ifrån en svensk m/1747-musköt och pipan är militär men något svårbedömd utan stämplar. Sen kommer vi till det mest intressanta, bakkappa, varbygel och rörkor kommer ifrån en rysk musköt. Exakt vilken modell det är är svårt att säga men det är en av det sena 1700-talets modeller, exempelvis har den ryska m/1768 samma underbeslag.
Vad som gör historien mer spännande är att bakkappan har ryska regementsmärkningar och en rysk reenactmentkollega har berättat att det är Perm (Perm krajområdet) infanteriregemente 3:e kompani. Perm ligger en bit in i Ryssland men regementet deltog i Finska kriget 1808-1809 som var vårt sista krig med Ryssland. Just detta regemente deltog bland annat i slaget vid Revolax 27 april 1808. Kanske var det i efterdyningarna som en rysk musköt från detta regemente följde med till Sverige. Inget omöjligt scenario kan man tänka sig. Någon gång efter kriget så smältes iallafall dessa olika delar samman till denna brutala allmogebastard.
En nöt att knäcka är varför det finns ett urtag i bakkappan för ett kolvlådelock. Militära studsare har ofta kolvlåda men den här bakkappan tycks inte komma från någon studsare då den inte stämmer överens med någon rysk studsare. Dessutom hade Permregementet inga jägarförband. Har bakkappan haft ett mellanled på en annan jaktbössa som försågs med kolvlåda? Ingen vet, det kanske förblir en gåta.
I vilket fall är det troligt att denna har använts som hagelbössa. Stocken är gjord i björk av bästa allmogekvalitet med kvistar i. Den har ett robust utseende som jag gillar. Jag har ägt en liknande bössa innan som också hade m/1747-lås och jag har sett ytterligare en liknande i Norge. Hoppas vi får se fler allmogemusköter framöver efter detta inlägg, de förtjänar mer plats.
Källor:
Klicka för att komma åt makovskaya_lk01.pdf
http://www.jaegerkorps.org/NRA/American%20Made%20Muskets%20in%20the%20Revolutionary%20War.htm
Under Antika vapen, Vapen
Under en mycket fin marsdag för ett litet tag sen fick jag möjligheten att hålla ett antal praktiska workshops om eldhandvapnens historia. Platsen för dessa lektioner var Skokloster slott, denna barockpärla i Mälardalen. Som säkert många av er läsare känner till så har Skokloster slott kanske norra Europas finaste vapensamlingar från 1500-1600-talet. Skokloster är ett intressant museum vars personalstyrka är minimal under vintern men sväller mångdubbelt under högsäsongen, sommaren. För att ge deras många pedagoger, guider och intendenter en mer taktil och svavelosande erfarenhet inför sommarens vapenorienterade visningar bjöds jag då in att hjälpa till.
Dagens outfit ska givetvis passa ändamålet.
Workshoparna var indelade i två moment, först snabb historisk introduktion om eldhandvapnens historia mellan 1500-1750 och därefter ett längre pass med provskjutningar. Den första delen gjordes i själva hjärtat av slottet, vapensamlingen. Jag hade på förhand fått möjlighet att välja ut ett antal vapen som undervisningsobjekt och eftersom jag är lite familjär med samlingen passade jag på att välja sådant som gav god bredd till undervisningen men som också tillfredsställde mina grövsta vapenlustar. Jag valde då givetvis den bästa snappflintbössan från Göinge med Per Gustavssonpipan från 1650-talet och Greve Wrangels svarta långa pistolpar. Därutöver trevliga hjullåsstudsare, vallbössor, luntlåsmusköt och en extremt kort hjullåspistol med en mörsarpipa i mässing från 1597. Jag också sett de mest fantastiska saker såsom en hjullåsrevolverkarbin och en hel vägg med snappflintlåsbössor av alla dess slag. Utan tvekan skulle jag kunna spendera veckor, troligen månader i dessa rum. Förhoppningen är att guiderna nu med några enkla riktlinjer kan särskilja luntlås från hjullås och hagelbössa från studsare, och kanske även placera dem hyggligt i tid.
Militär flintlåsmusköt görs iordning.
Den andra och större delen av workshopen bestod av att panga gamla vapen. Jag hade med mig en luntlåsmusköt, flintlåsbössa, snappflintlåslodbössa, flintlåsmusköt, slaglåsbössa och en slaglåspistol. Avslutningsvis hade jag även en karolinsk 4-pundig handgranatmörsare som vi sköt salut med som avslutning. Huvudsakligen sköt vi flintlås eftersom det ger en stark känsla med flamman från fängkrutet i ansiktet. Samtliga klarade det med bravur.
Slätborrad flintlåsbössa. Foto: Skokloster.
Huvudsakligen sköt vi löst men vi i varje workshop sprängde ett kålhuvud med en 19 mm rundkula. Flygande vindruvor av bly gör alltid spektakulära hål och skänker dessa gamla vapen en respektingivande klangbotten.
Jag har svårt att tänka mig ett roligare kursupplägg. Eller jo, mer tid och kanske någon kanon….
Några viktiga ord på vägen.
Detta är en artikel som handlar om hur man laddar patroner. Det är ingalunda något tjo och tjim utan något som inkluderar licensbelagda vapen och laddkomponenter. Jag bidrar inte med något facit utan rekommendationer från andra svartkrutskyttar som jag är bekant med eller har förtroende för. Jag tar inget ansvar för vad du gör med informationen som följer.
Inledning.
I samband med att jag blev erbjuden en gammal fin Husqvarna modell 20 för en hundring väcktes tanken om att skjuta svartkrut patronladdat. Tänk så smidigt att göra rent, så snabbt man kan skjuta i jämförelse med mynningsladdat. Svartkrutshagelpatroner är kanske det fräsigaste man kan skjuta med patronaladdat och här vill jag visa tre olika sätt så även du kan uppleva samma fräsighet. Svartkrut är inte lagligt att jaga med i Sverige men att peppra lerduvor och annat duger det till.
Ursprungligen laddades alla patroner med svartkrut men kom så småningom att fasas ut av det röksvaga krutet för drygt 100 år sen. Det röksvaga krutet hade en mängd praktiska fördelar både civilt som militärt. Det kan ju exempelvis vara kul att se vad man skjuter på i krig utan ofrivilliga rökridåer på slagfältet. Svartkrutet hade egentligen inga fördelar om man inte gillar lukten av gamla ägg och svavel. Trots detta är svartkrut roligare med den dova smällen som fullkomligt brölar ut sot och eld!
Det är inte på något sätt särskilt krångligt att ladda svartkrut enligt mina erfarenheter och nu vill jag visa hur just du kan göra om du vill utsätta dina blanka lopp för ordentliga korrosionsrisker och fislukt.
Laddata
Det finns många laddata att ta till och i jämförelse med röksvagt går det åt åtskilligt mer svartkrut. Den bästa referensen finns på denna sida som utgår från gamla recept. HÄR ges bra laddningsförslag på alla kalibrar och även på lösa skott. Här förklaras också i pedagogiska tabeller och hur måtten ska konverteras. Exempel på krutmängd för en normal kaliber 12 anses vara 82 grains dvs 5,31 gram.
En annan enkel metod som jag stött på flera gånger och som är väldigt praktisk är att använda samma volymmått på hagel som krut. Denna metod har jag testat flera gånger men den är kanske inte rekorderlig om man vill ha optimerad laddning för just din bössa.
Hylslängd
De flesta äldre hagelvapen är kamrade för hylsor som är 65 långa. Se till att de patroner du laddar om inte är för långa, det torde inte vara ett problem så länge som du laddar patroner som är 70 långa eftersom du kapar ner dem när du laddar om dem. Men se till att hylsorna aldrig är längre än vad som passar ditt vapen!
Metod 1. Hillbilly-metoden, enklast möjliga. Ladda om oskjutna patroner.
Den här metoden lämpar sig för den som vill ha livet enkelt och som vill gå snabbt fram. Inget för svartkrutspuristen men smäller gör det ändå. På det stora hela är det lite som att ha maskinsydda sömmar i 1700-talsdräkten. Den här metoden är också bra på det viset att du slipper inhandla löshagel och annat.
Du behöver:
1. Svartkrut
2. En låda billiga hagelpatroner
3. En brytbladskniv
4. Täckskivor
5. Rullstukare (eller trälim utspätt med vatten)
Steg 1. Ok, lägg ifrån dig banjon och ta fram kniven. Skär längs med kanten på stjärnstukningen tills den lossnar. Häll ut haglen. Det kan vara smart att hälla ner haglen i en behållare som sen kan vara ditt hagelmått. Smart kan vara att skära av en skjuten hagelpatron så att haglen fyller den precis. Då vet du att det är exempelvis 24 gram hagel som i detta fall.
Steg 2. Pilla ur plastkoppen och häll ut krutet. Gyttorp har gjort ett modigt val och satsat på rosa Hello Kitty-krut. Blanda inte ihop det med strössel eller konfetti hemma bara.
Steg 3. Hagelkoppen ska du återanvända som förladdning. Eftersom svartkrut tar större plats måste koppen kapas. På dessa patroner är det enkelt och kopparna kan variera i utformning. Skär av brickan längst ner, skär bort en bit till av koppen och vänd sen på den bortskurna skivan och trä på den igen. Enkelt så att alla kan förstå:
Steg 4. Häll i krut. Här har hagelmåttet tjänat som krutmått.
Steg 5. Pressa ner koppen ordentligt och häll tillbaka haglen och placera en täckbricka över. Jag har köpt mina täckbrickor och de kostar nästan inget. Annars skaffar man ett håljärn i lämplig storlek och stansar ut dem ur pizzakartong eller dylikt.
Steg 6. Förseglingen kan göras på olika sätt. Jag använder en antik rullstukare, dessa grunkor återfinns på auktioner, vapenforum, militariamässor och liknande. Har du ingen får du försegla patronen med ett lager trälim utspätt med vatten. Det är nyttigt om det finns ett visst motstånd för krutladdningen annars blir farten dålig. Jag rekommenderar en rullstukare, det blir mycket bättre och snyggare.
Har du en rullstukare är det bara att montera patronen i den med öppningen mot stukningsverktyget i mässing. Veva först utan att trycka på med spaken till plasten mjuknat av friktionen. Öka sedan trycket och fortsätt veva.
Har du gjort rätt får den sådan här snyggt inrullad kant.
Då är det bara att panga på.
Metod 2. Den historiska och miljövänliga metoden. Ladda om gamla patroner.
Denna metod härstammar från tiden då många laddade om sina köpepatroner. Det kunde vara ekonomiskt försvarbart då köpepatroner var dyra och att ladda om dem ansågs högst rimligt. Det går att använda såväl plast som pappatroner. Pappatroner är mer anpassat för svartkrut medan plastpatroner slits hårdare och smälter av värmen som svartkrutet genererar. Plastpatroner fanns inte heller när det användes svartkrut så hittar gamla papphylsor så använd dem. Det produceras nya pappatroner, tex Gyttorps röda och det går att köpa nya oladdade billigt från Siarm.
Köpt, skjuten, omladdad.
Steg 1. Inledningsvis måste du slå ur tändhatten och byta den. Jag använder mig av ett metallblock med ett hål i som hatten hamnar i. Jag tar en modifierad skruvmejsel som tändhattsurdragare som jag för ner i mitten av hylsan. Sen är det bara att slå ner mejseln så att hatten ramlar ur. Tryck i en ny tändhatt. Det finns speciella verktyg för detta moment men det går bra utan.
Steg 2. När hylsan fått en ny tändhatt är det bara att skära bort stukningen.
Steg 3. Häll i krut. Här använder jag ett justerbart krutmått vilket kan vara praktiskt.
Steg 4. Förladdningar. Istället för plastkopp används köpta förladdningar. Det går också att begagna sig av hemmagjorda om man har ett håljärn och lämpligt material som filt, kork och papp. Dessa förladdningar är väldigt billiga så det är värt att köpa. I det här fallet börjar jag med en skiva av hård papp som ska sitta tätt över krutet och sen två förladdningar av filtat hästhår (yeeehaaa!). Pressa ner förladdningarna så hårt du kan med en rundstav eller liknande.
Steg 5. Slå på hagel. Jag använder här lite grövre hagel som jag hittat i ett gammalt hus. Sätt på en täckskiva.
Steg 6. Sätt patronen i rullstukaren och veva lite mindre entusiastiskt än med plasthylsor, då håller de längre.
Det färdiga resultatet kan variera efter vilka hylsor du kommer över. Det kan bli färgglatt värre på skjutbanan.
Metod 3. Ladda mässingshylsor – svartkruthagelskyttets Rolls Royce.
På 1860-talet började man sälja mässingshylsor till hagel, gjorda för att kunna laddas om oändligt många gånger. De dök upp ungefär samtidigt som pappershylsorna och fyllde en naturlig plats i en värld då många handladdade sina vapen. Mynningsladdare användes fortfarande och många satt hemma och plockade ihop laddningarna. Vid denna tid på 1860-70-talet laddades även fabriksammo för hand, först på 1880-talet började maskiner dyka upp. Det är från och med nu som färdigladdade patroner sakta kommer att dominera marknaden.
Mässingshylsorna kan få vilken gammal sidasida att kännas som en fullvuxen 1800-tals 4-bore eller annan elefantbössa med överdimensionerad svartkrutshylsa.
Mässingshylsornas massiva coolhetsfaktor överglänser det mesta, storleken, glansen och ljudet då tomhylsorna dimper i backen är obetalbar.
Hylsorna köps utan tändhattar och det är egentligen bara ett märke, Magtech som är tillgängligt idag på bred front.
Steg 1. Börja med att sätta i tändhatten. Här används stora pistoltändhattar som man får hamra i försiktigt. Lättast är att placera hatten på plats med fingrarna, ställa hylsan på ett hård underlag och köra ner en trästav i hylsan och slå på staven försiktigt med en plastklubba tills hatten är på plats.
Steg 2. Häll i krut. Det är inga konstigheter där.
Steg 3. När det kommer till förladdningar finns det ett litet krux. Mässingshylsor är tunnare än plast och papper vilket gör att vanliga kaliber 12 förladdningar är något för små. Bäst lämpade är kaliber 11 som går att beställa. Jag har bara apdyra filtförladdningar från skytteservice som är kaliber 11. Det finns mycket billigare att beställa från det stora landet i väst. Jag löser detta genom att använda en filtförladdning i kaliber 11, sen samma som i omladdade pappatronerna. För att täta till det i hylsan tejpar jag de tjocka förladdningarna med maskeringstejp. Jag kommer beställa rätt storlek så småningom, men vi är alla barn i början. Men huvudsaken är att det blir tätt för krutgaserna.
Steg 4. I med önskad mängd hagel.
Steg 5. Nu är det bara att lägga på en toppskiva och sen försegla patronen. Det går att använda många olika förseglare, en del använde silikonspruta vilket känns onödigt anakronistiskt. Jag har läst om benlim, lack, smält bivax och utspätt trälim. Det sistnämnda blev det i mitt fall. Billigt och ganska historiskt motiverat.
Bara låta torka och skjuta.
Var köpa material?
Tändhattar kan man köpa lite varstans i vapenbutiker som säljer laddutrustning. Tomhylsor kan du fundera ut själv var du finner.
Billiga bra förladdningar kan man köpa hos italienska Siarm. De är specialiserade på handladdning av hagel och även papphylsor nya går att köpa för ca 1 kr st. Säljer även nya rullstukare. Snabb frakt och de fyller även ut paketet med presenter!
http://www.siarm.com
Förladdningar i mer udda storlekar för att ladda mässingshylsor finns på Track of the Wolf i staterna. De har också tabeller för vad som behövs i magtechs hylsor. De har det mesta i övrigt med.
http://www.trackofthewolf.com
För närvarande är det bara Skytteservice i Ängelholm som har mässingshylsor i Sverige. De är dyra men det är att betrakta som en engångsinvestering. De har också filtförladdningar som passar dessa hylsor, köp inte dem då de är orimligt dyra i jämförelse med att beställa från Track of the Wolf.
http://www.skytteservice.se/
—————————————————————————————————————————
Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Äventyraren Pål Hindriksson fick för sig att rida in på sin häst i en bröllopssal i början 1800-talet. Bröllopet hölls i finnskogarna i Värmland och Pål var överhuvudtaget inte inbjuden. När han red in i salen svingade han en stor sill som han slog bröllopsgästerna med. Gästerna slogs till marken och blev förskräckta då de trodde den blanka sillen var en stor kniv. När insikten väl infann sig drogs han av hästen och blev ihjälslagen av bröllopsgästerna.
Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.
Film Iron sky. Kontrafaktisk historieskrivnings yttersta utposter? Humor är det iallafall och kul var det.
3,5 nazikonspirationer av 5.
Under Vapen
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 