Den ovanliga skytte- och reenactmentbössan.

Den vanligaste frågan.

En mycket vanlig förfrågan jag får per mail är om jag har någon flintlåsbössa till salu som inte är för dyr, är ok i skicket och som är skjutbar. Detta kan låta om rimliga krav men sanning ska sägas att detta är svårare än man tror. Prisramen brukar vara runt 4000-5000 kr och då har jag märkt att det är ganska svårt att få till det. Skulle det dessutom vara så att något sådant dyker upp så kan jag medge att jag har svårt att släppa iväg det. Detta har dock resulterat i att jag har 3-4 billiga flintlåsgevär som mer eller mindre fungerar (faktum är att jag fortfarande inte äger ett flintlåsgevär som når upp till den standard som mina slaglåskonverterade vapen…) Nu har jag gjort det igen och i detta fall har jag faktiskt lyckats över förväntan.

Behold the helt ok but somewhat appealing flintlåsgevär!

P1020521

Detta kommer bli min nya slitvarg inom skyttet och reenactment. Jag får ofta dåligt samvete av att slita på antika flintlåsgevär men i detta fall känns det helt ok. Det absolut mest ultimata hade varit att ha en bössa där allt är nytt utom pipan men att bygga något sådan har jag helt enkelt inte tid med. Den här bössan får duga, den saknar samlarvärde då det är ett bygge av olika delar och jag tror de har lossat svanskruven eller gjort en ny då den är slipat och har anlöpningsfärger. Det är tycks också som pipan är återkonverterad. Pipan är samtida militär med den klassiska svenska monsterkalibern 20.2 mm.

P1020523

Om vi går in i detalj så rör det sig om ett allmogebygge, stilrent och ganska enkelt med ett m/1747-lås i fantastiskt fungerande skick. M/1747 är kanske en av våra vackraste militära musköter och låset kanske är det bästa med sina bräckta kanter.

P1020520

I armémuseet finns ett antal varianter av m/1747 bland annat en kortad variant för Kajana bataljon. Här skiljer sig låset lite och fängpannan har fått en liten stödarm. Annars är låset identiskt. Här ett i mycket gott skick på Kajana-varianten. Det ärmöjligt att denna variant också tjänat som jägargevär.

Till trots är detta inte mitt första vapen med ett m/1747-lås i utan det sitter också ett i det mycket udda allmogevapnet jag köpte i våras. Där såg låset ut så här i konverterat skick och i detta 1800-talsbygge finns också rörkor, bakkappa och sidobleck från en m/1747:a. Det innebär i teorin att om jag någon gång skulle hitta en varbygel så skulle jag kunna få ihop en 1747 av något slag. Troligen måste jag bygga en karbin eftersom pipan är kortad. Oavsett så kommer jag troligen inte bygga något för det har jag inte tid med. Nu ska jag försöka göra ett nytt lock till kolvlådan och laga en liten spricka i förstocken. Sen är det bara att skjuta på.

P1010899

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Gustav Vasa var en monark som ständigt la sig i alla sorters angelägenhet, särskild de med ekonomiska förtecken. Tidigt gick han ut för att stävja allmogens fåfänga. Han önskade att allmogen skulle bliva ”wid den gamla, goda dräkt 0ch klädebonad, hwar efter sitt skick och stadga, som fäder och föräldrar före dem gjort hawa”. Vid 1535 belyser han frågan igen:
”Bonden härnäst, utan åtskillnad icke annat än Engelskt kläde och Leijiskt slita vill. Detta och annat slikt bram och prål sker först och främst Gud till stor förtörnelse Allmogen sjelf till förderf och meniga Riket till skada så derigenom fast alla varor uppstiga”.

Detta är något som kommer fortgå genom hundratals år av makthavare, en av faktorerna som bidrog till att cementera allmogens särpräglade dräktskick. Det är dock fantastiskt att betänka dessa saker som var med och formade dräktskicket från 1500-talet och framåt.

1 kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Första skörden. Iduns rabarbersaft 1918.

 

P1020517

Årets första skörd blev rabarber och rabarber är som många vet en ganska knepig växt som jag föredrar att inmundiga i lagom mängder. Saft och sylt fick det bli denna gång och jag tog hjälp av Iduns kokbok från 1918. Jag passade också på att göra mig av med en annan knepig avkomma, röda vinbär.  Problemet med rabarber är att de endast är ätbara i kombination med hejdlöst mycket socker, därefter kommer ett gäng bär som är ätbara en stund utan socker såsom vinbär, krusbär, lingon och liknande. I höst ska jag även se över slånbär och andra fattiga bärsorter och undersöka dess egenskaper.  Det är väl i princip bara smultron, jordgubbar och hallon som utan problem kan ätas naturligt. Förr så åt man inte saker naturligt, det skulle tvunget processas på något vis, även sådan som vi finner normalt att äta rått som äpplen och päron. Folk var i gemen mycket skeptiska mot saker som den mänskliga handen inte rört vid med järngrytor och eld. I rabarberns fall finns det ju i alla fall fog för att vara skeptiskt.

 

P1020497

Nåväl, det blev några burkar sylt och flaskor saft. Det är sannerligen ingen svårighet att bli självförsörjande på rabarberrelaterade drycker och rätter.

Vi har för första gången också börjat odla på allvar hemma i vår gudsförgätna trädgård. Det är något av helvete för den odlaren som är vän av struktur och ordning. Tomten ligger på ett berg där jordmånen är ytterst nyckfull och varierande tjock. Den tycks hur som helst vara särskilt anpassad för kirskål, mossa, syrénskott, maskrosor och andra paradisväxter.

I våra pallkragar tycks det iallafall som salladen, senapskålen, ärtorna och spenaten komma och det är mer än vi vågat hoppats på.
P1020526

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

George Combe beskriver påven VI i sin bok Menniskan i öfverensstämmelse med naturens lagar (svensk översättning 1840) som ett exempel på naturvidrig person:

” Alexander VI var i sanning en vanheder för den påfliga stolen: från tidigaste åren var han en utsväfvande och ränkfull, hans lif blef omsider skänligt. Man säger att han har köpt den påfliga kronan genom att muta ett visst antal Cardinaler, eller genom stora löften han aldrig uppfyllde. Det är väl bekant, att då han blev Påfve, hade han en familj af 5 barn: 4 gossar och 1 flicka. Han hade för vana att sälja biskopsstift och andra kyrkans tillhörigheter, för att rikta sig och sin familj. Historien anklagar honom för förgiftnings och förfalskningsbrott, mened, tygellösa utsväfningar, jag till och med blodskam med sin egen dotter.”

Lämna en kommentar

Under Självhushållningsexperiment

Allmogegrannlåt och folklig kitsch – How to make the oro.

P1010889

 

I alla tider har var och en försökt förgylla sin tillvaro med olika typer av estetiska tillhyggen. Dessa försköningsmedel varierar starkt beroende på smak, ekonomiska och konstnärliga förutsättningar. Det har också en hel del med den föreställningsvärld man är bekant med, idag tycker vi att det är käckt att låta en färgpytts med vit färg explodera i ett rum och sen fylla det med förrostade zinkbaljor och patinerade franska bondmöbler som tillverkats i Asien, samtidigt som man skrivet utnötta latinska citat på väggarna. Riktigt så gick det inte till förr, vår svenska bondestam växte upp i en glesbefolkad, rymlig värld där det krävdes respass för att ta sig mellan städer och landskap. Influenserna var få och torftiga, folk var nervöst inställda till det främmande, utmanande och tydde sig helst till det oomkullrunkeliga såsom Gud, jorden och årstidernas växlingar.  Visst, man gillade grannlåt och vackra saker, det vittnar våra dekorerade allmogeföremål om, men vi ska ställa oss ödmjuka inför den kontext i vilka folkkonstnärerna verkade i. I dessa enkla omständigheter skapades otroliga föremål vars syfte var att lysa upp en annars hård tillvaro där strängt arbete, missväxt, krig och gudsfruktan regerade i maskopi med stark social kontroll från stat, kyrka och sockenstämma.

När det gavs tillfälle att festa till det såg man till att ta ut svängarna ordentligt med överlastat pynt och prål. När en brud i Vånga skulle smyckas spände den östgötska folkkonsten alla sina muskler till bristningsgränsen, en frisyr uppbyggd med tagel smyckade med

”…glitter, oäkta juveler, knappar, perlor, samt den så kallade kyrkekronan; i öronen stora örhängen af gulld; halsen och bröstet öfvertäckta med perlband, guldkedjor, medaljonger, och andra smycken, samt dernäst med en af galoner, perlor och smycken utsirad bröstlapp, som räcker till midjan.” L Wiede om folksederna i Vånga 1842.

Några få gånger i livet la folket ifrån sig sin ödmjuka, gudsfruktiga ömklighet för att ta till Yngwie Malmsteens motto ”More is more”! Bröllop var ofta ett sådant tillfälle.

En särskild typ av dekorationer som ofta förekom vid dessa livets högtider var olika former av takdekorationer såsom halmkronor och det som kallas för oro i synnerhet. Jag har försökt mig på att rekonstruera hur en folklig oro kunde se ut under tidigt 1800-tal.

Oro – folklig takkrona.
Att döpa denna typ av dekoration till oro är som bäddat för dåliga ordvitsar. Det är också svårt att böja ordet, vad heter det i plural och i bestämd form och så vidare. Tokigt. Dessa takkronor kan se ut på många vis och vara gjorda av många olika material. De har egenskapen att de ofta tillverkades av överblivna material.  I en del socknar tjänade änkor och äldre extrapengar på att tillverka kronor medan på andra ställen var det vem som helst.

Jag har valt att fokusera på den typ av oro som består av ett eller flera hjul som det hänger ner dekorationer i trådar. Denna typ finns belagd från åtminstone 1600-talet på flera ställen i Sverige.

P1010694
Västgötsk takkrona från imponerande 1695. De vita sakerna med krenelerad kant är gjorda av fnösktickor, ett vanligt inslag i dylika kronor. Ur häftet Oro, himmel, spindel. Skittaskig kvalitét med digitalkamera i bok.

P1010699
Här har vi ett snårigt exempel där slöjdaren i frenesi gått berserkargång med saxen och skapat en allmogeurskog att hänga i taket. Här domineras kronan av tapetbitar, tyg och halm. Ringen tycks vara gjord av en krans av tunna grenar.

När jag tittat i källmaterialet har följande material använts:

-Papper
-Silkespapper
-Tygbitar
-Näver
-Tapeter
-Skinnbitar
-Vass
-Halm
-Tapeter
-Fnösktickor
-Glas
-Metallbitar
-Ägg
-Ärtor

Så har du något av detta liggande så är det bara att sätta igång. Det behövs också:

Grov synål, lintråd och sax.

Ringen
Ovantill behövs en eller flera ringar i olika storlekar. Ofta är de gjorda i ett träsvep av en tunn list. Det finns de som också är gjorda av ståltråd vilket jag har valt. Jag tänker mig att det blir ett tydligt 1800-talstuk på min med tapetbitar och bomullstyger som blev vanligare bland allmogen under 1800-talet. Jag virade mattrasor i bomull runt ringen så att det täckte ståltråden.

P1010760 P1010761

DekorationsmaterialJag grävde djupt i lådorna efter sådant som är tidsenligt och fann kläde, vadmal, bomullstyg, skinn, halm, näver, silkespapper och 1800-talstapeter. Dessa klippte jag i olika former såsom solar, cirklar, remsor, fyrkanter och små trekanter. Som avslut på varje hänge valde jag ett uppochnervänt hjärta.
P1010838

När du klippt upp ett rejält lager är det bara att ta den ordentliga nålen och trä en lintråd. Knyt ett knut i ena änden och kör fast den i ringens tyg. Nu är det bara att trä på dekorationerna. För att få ett mer slumpmässigt utseende blandade jag ihop inslagen och körde på. Mängden hängen väljer man själv, jag satsade på att köra ganska tätt och ibland är det mängden som gör oron. Börja med att göra några knippen, jag valde att klippa halmen i samma längd och variera de övriga inslagen.

P1010840

Resultatet

När tillräckligt många är fastsydda valde jag att låta skapelsen blomma ut lite mer bokstavligen. Jag vek ett antal rosor i silkespapper och sydde på dem på ringen. En annan folklig dekoration.

P1010891

 P1010890 P1010894

P1010896

Jag rekommenderar den här typen av kitsch-slöjd. En del modernister och hipsterslöjdare använder även moderna material men eftersom jag har svårt att arbeta utanför den historiska lådan så valde jag en mer puristisk väg. Det är en trevlig slöjdform med få tråkiga och komplicerade moment.  Så gå bananas på era tygspillpåsar ni samlat på er genom tiderna. 

God helg.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Huske-Jo var en legendarisk jägare i 1800-talets södra Finnskoga. Detta var tiden då viltvård inte fanns på kartan. Huske-Jo lekamen var ärrad och delvis invalidiserad efter björnattacker och under hans livstid sköt han 36 björnar och 200 älgar med mynningsladdare.

 

3 kommentarer

Under Textil

En Blekbergare av någon Blekbergare.

P1020323

Nyligen fick jag hem en tung slaglåskonverterad studsare tillverkad av L. Blekberg. Då tänker några av er att då är det en lätt match att spåra vem smeden var, men på 1700-talet florerade det en hel hög smeder i Jönköping som hette Blekberg i efternamn. Troligen är de flesta släkt med varandra och en av dem, Johan Blekberg (1686-1745?) blev satt i fängelse i åtta dagar på vatten och bröd för att ha skrivit under en skrivelse mot faktorn Ehrenpreuss som basade över Jönköpings vapenfaktori. Bakom signaturen L. Blekberg gömmer det sig en Lars Blekberg och givetvis råkar det finnas två, dels Lars Blekberg (1692-?) som blev mästare år 1719, dels Lars Blekberg (1711-?)  som blev mästare 1737. Det är svårt att säga med säkerhet vem som står bakom denna bössa men genomgående går det att skönja vissa stilelement på vapen tillverkade av signaturen L. Blekberg.

P1020319Vad som markerar L. Blekbergs stil är en bruten linje på varbygeln och framför allt ett lite speciellt drakormsformat sidobeslag, alternativt ett S-format beslag med en medaljong. Låsplattan har också tydliga markerade avfasningar.

P1020324 P1020321 P1020325 P1020328 P1020326

Studsaren är byggd för precision då den är utrustad med ställbart trycke och en mycket tung pipa. Bössan bär en del småskador i stocken och hela bössan ska få en liten, varsam rekonditionering. Det är den värd.

Nedan följer ett antal gevär och pistoler som sålts på Probus under senare år samt ett gevär som finns på NRA:s museum av alla ställen.  Just nu ropar jag som Charlton Heston med en framskjuten haka, likt en båtstäv: ”From my cold bare hands!” Värt att notera är också att alla vapen jag har hittat bilder på är signerade L. Blekberg, utom en av pistolerna nedan som markant skiljer sig i signeringen.

00081_a 00081_d1 0000087 0000154 6177921_fullsize

L. Blekberg hade en bred repertoar, han ligger även bakom dessa alster som finns i Livrustkammarens arsenal. Detta är ett par fickpistoler. Möjligen kan detta vara den senare Lars Blekberg.

L. Blekberg pistoler

Det mest unika torde denna bakladdade pistol vara. Exakt hur kammaren öppnas är svårt att se, detta är den bästa bilden som jag lyckats vaska fram.

bakladdare blekberg

Det finns förhållandevis mycket vapen bevarade från Blekbergarna, vilka de flesta är märkta L. Blekberg. Båda Lars Blekberg var troligen starka begåvningar eftersom de blev mästare tidigt, redan i 20-årsåldern. Det borgar också för att de hann producera mycket vapen i sin livstid och skaffa sig en ryktbarhet.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Prästen avbröt sin predikan i Hedvig Eleonora i Stockholm år 1697 när han stördes av vagnar om drog förbi kyrkan. Han stack ut huvudet och skrek ”Håll stilla, din hundsvott, bälghund och svinhund!”. Hundsvott kan närmast översättas till hundfitta. Tråkigt nog var det änkedrottningens hovkanslers vagn som drog förbi.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Kattun till frun. Provtryckning till färdig sjal.

P1020220

 

Kattuntryck
I samband med att vi hade textiltryck på museet passade jag på att leka kattuntryckare i lite större skala. Vi fick också låna två antika tryckstockar som använts till kattuntryck. Svårt att veta hur gamla de är men troligen kring 1800. Kattuntryck är en teknik där man trycker mönster på tyg med hjälp av tryckstockar, särskilt populärt var det under 1700-talet och 1800-talets början. Ordet kattun är en försvenskning av engelskan/franskans cotton/coton. Bomull var det vanligaste underlaget att trycka på och det var en textil fiber som på allvar introducerades i Sverige under denna tid. Från början importerades de tryckta tygerna men snart uppstod en inhemsk produktion.

Vi kunde inte låta bli att provtrycka med dem lite, ett provtryck med gåshud. Resultatet blir inte helt perfekt då färgen inte är helt anpassad för stocken som dessutom är något ojämn. I vilket fall är det inte varje dag som man gör något sådant.

Färgen applicerades med svamppensel.

IMG_5236

Borden gjordes med en annan antik tryckstock.

IMG_5240
Jag vet inte vad för slags färg som användes ursprungligen vid kattuntryck, kanske någon slags linoljefärg. Vanligen trycktes kattuner på tuskaftad bomull.

Resultatet blev en handfållad sjal, 1×1 meter stor. Även om det var i vintras den trycktes blev den klar relativt nyligen, därefter ska man få till ett fototillfälle.  Trots det lite ojämna resultatet tycker jag det blev ganska bra i sin helhet. Många originalkattuner är inte alla gånger så bra.

P1020219

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Hovlivet var inte samma sak sen Gustaf III försvann. Hans gamla minister Schröderhielm som var ett riktigt partyanimal sa resignerat:

”En uppsluppen karneval i Stockholm är lika kul som långfredagen i Polen”

 

Kurage recenserar.
Wartime farm. Succén går vidare och idén borde fungera även i Sverige. Hoppas kan man ju.
4 kaffesurrogat av 5

 

3 kommentarer

Under Textil

Med rök inviger vi våren. Säsongsavslutning för historiskt hantverk och liv.

Vi har haft vårt sista tema med min studiecirkel Historiskt hantverk och liv som jag har på Stadsmuseet i Norrköping. På vår sista träff utforskade vi krutvapen och pilpågar.  Jag hoppas kunna fortsätta med studiecirkeln till hösten med nya spännande äventyr.

Läs och lär:

Bland tunga pilar och grova musköter.

 

Lämna en kommentar

Under Studiecirkeln historisk liv och hantverk

Dimman i Bocksätter. Svartkrutsskyttedag.

P1010987

Jag har varit med mina vänner och bekanta i Stenbocks karoliner och haft en trevlig samkväm med högvis med vapen. Vi samlades på Bocksätters skjutbana där en provisorisk bana byggts upp med militära mål, kattmatsburkar, tavlor och inte minst ett litet utrangerat ankhus.

P1010984

Bössorna stod på rad och bland vapnen fanns även två mindre kanoner som begagnades friskt på ankhuset. Kanonen laddades med avsågade hasselstycken. Det kan låt lamt men det fungerade ganska bra  på ett gammalt ankhus. Så här roligt hade vi.

Många svartkrutsskyttar jagar precision, vi jagar smällen, röken och kanske mängden olika vapen att skjuta. Att sitta och trickla grains är inget som låg högt på dagordningen denna dag. Jag hade åtminstone laddat upp lite svartkrutshagelpatroner. Mina Husqvarna m/20 gick varm under dagen. Jag provsköt också några original Gyttorp Blå, laddade med svartkrut. Då märkte jag också att det var betydligt högre tryck dessa än mina hemma laddade. Får gå över laddreceptet och optimera för framtiden.

P1010981
Dagens rätt. En praktull buffé av nyladdade mässingshylsor, röda rullstukade Gyttorp, Eley och blå Gyttorp.

Peter vann klassen mest innovativa bössbygge. Juryns motivering: ”Gränsöverskridande bönhaseri där räfflat mästersmide från 1600-talet möter massproducerat brittiskt 1800-tal. Två element elegant sammanbundet med slangklämmor och kattstrypare”. Alltså en slaglåskonverterad räfflad hjullåsstudsarpipa från 1642 i en risig brown bess-stock. Avfyrning lämpligen med hammare.  Och small gjorde det också…

P1010980

Å andra sidan vann Peter klassen ”Fräsigaste bössa” med bravur när han premiärsköt sin m/1725 kortad för flottan. Ett liten postkarolinskt monster med 20.2 mm i mynningen.  Trots sina nästan 300 år på nacken fungerade den klanderfritt.

Föreningen egna lilla bössbyggare Lennart visade upp sin luntlåsbössa han byggt kring en antik pipa. Luntlås är förvånande effektivt i torrt väder även om trycket är i släpigaste laget eftersom luntarmen måste slå ett halvt varv för att nå pannan.

P1020003

Trots min fascination för flintlåset så spenderade nästan alla mina kulor med min konverterade slaglåsbössa. Det är så bekvämt. Se så nöjd jag ser ut med min favoritskyttebössa. 19mm glädje.

P1010998

Avslutar med lite mer bilder. Väl mött nästa gång!

P1010982 P1010974 P1010991 P1010992 P1010985 P1010986

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

I juli 1604 fick Margareta Andersdotter stå till svars för hennes bordellverksamhet.  I hennes stall av 3 kvinnor varav en är hennes egen dotter fanns en prostituerad som hette Sigrid. Hon påstods ha smittat Hans Tysk med syfilis. Sigrid dömdes till offentlig piskning på Stortorget i Stockholm. Straffen skärptes dock och hela bordellen fick spöstraff, landsförvisades och Sigrid fick ett öra avskuret.

3 kommentarer

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar

Utterberg har flyttat hem.

Jag besökte militariamässan i slutet av mars och köpte mig två nya bössor till samlingen. Militariamässan har alltid ett skiftande utbud och tyvärr tycker jag det är en kraftig övervikt på 1900-talsjunk som medaljer, överskott och vapendelar men är jag är svältfödd på mässor med dylikt innehåll så det är bara att hålla till godo med det som finns.

P1010806Man ser inte gevären för alla bajonetterna…

Det var länge sedan jag köpte något som faktiskt stannat kvar i samlingen och nu hoppades jag på att hitta något bra. Det gjorde jag också bland de bössor som faller i mitt område det vill säga svenska jaktbössor.

5 minuter in i mässan slog jag till på en folklig, ovanligt lång allmogebössa. Det främst stockningen och priset som jag föll för. Stockens eftersläpande stilelement är intressanta, särskilt formkänslan och dekorationerna med små skurna kryss. Komplett med laddstake och kolvlåda. Jag köper vanligen inte vapen byggd på militära delar men detta blev ett undantag. Vi klurade en del i bilen på väg hem och kan det vara så att det är en svensk 1805 års reparationsmodell som slaktats på 1800-talet för att bygga en jaktbössa? 1805:an byggdes bland annat på delar från m/1747 flintlåsmusköt och det är troligen så att såväl rörkor som lås kommer ifrån en 1747 och sidobeslaget från en m/1762:a. Pipan och underbeslaget är däremot är civila. Låset är märkt med Söderhamns faktoristämpel.

P1010897

P1010899P1010902

P1010901P1010898

Efter att ha promenerat runt mässan och pratat med gamla bekanta tog jag upp jakten på en till bössa. Länge höll jag på att köpa en bössa gjord av Gudmund Nystrand. Nystrand var den förste i Sverige som byggde en slaglåsbössa i början av 1800-talet. Nu blev det inte så, utan jag ramlade över en ordentlig rakräfflad studsare byggd av den smed som mitt lokalpatriotiska hjärta klappar mest för, Peter Utterberg i Norrköping. Det var något av en jackpott då det var förhållandevis ont om signerade jaktbössor på mässan. Efter lite förhandlingar stod jag där med min första Utterbergare och min andra bössa från Norrköping. Lycka.

P1010914
Här tillsammans med min första räv jag sköt i höstas, en bjässe på 9,3 kg. Ekologiskt garvad hos den synnerligen kompetenta Linda Maasing.

Peter Utterberg är utan tvekan en av de intressantaste vapensmederna under 1700-talet och en av de viktigaste utanför Stockholmssfären. Född år 1703 i Uppland,  går som lärling i Stockholm hos Kung. Maj:ts pistolsmed David Bars. Efter att gjort sitt gesällprov och arbetat hos Bars i fyra år får han som förste svensk vapensmed möjligheten att på kronans bekostnad resa ut i Europa. Syftet med resan är att fortbilda sig men också att rekrytera några pipsmeder som är villiga att flytta till Sverige.  Från Suhl får han med sig fyra pipsmeder, en låssmed och en bajonettsmed. Därefter reser han till Paris och lär sig hos stocka bössor genom den svenska ministern Geddas rekommendation. Därefter reser han till London och Birmingham. På hemvägen råkar Utterberg ut för skeppsbrott och han förlorar sitt gesällprov.

P1010907 P1010905

Vid hemkomsten 1736 fortsätter han arbeta hos Bars och får i uppgift att göra en ny provbössa. Det dröjer 9 månader innan den blir klar eftersom han måste arbeta med den på fritiden. Arbetet med provbössan gör Utterberg utfattig, bara inläggningarna kostar honom 6 dukater.  Bössan visas till slut upp för kungen och rådet. Utterberg måste hjälpa upp sin ekonomi och gör det som många andra gesäller gör vid den här tiden, han försöker sälja sin provstycke. Lyckligtvis köper Livrustkammaren bössan för 300 daler. Det är en ansenlig summa pengar motsvarande 6 årslöner för en dräng eller 30 fat med sötöl eller 2 par armépistoler.

P1010909 P1010908

Utterberg gifter sig 1737 med den kända pistolsmeden Johan Friedrich Teschners dotter Anna Maria. De får två barn och 1738 blir Utterberg mästare och erbjuds tjänst som rustmästare på Norrköpings faktori. 1743 dör Anna Maria men han kommer senare att gifta om sig. Han hade många gesäller och lärlingar i sin verkstad.

P1010912Respektingivande 18 mm rakräfflat lopp. Lämpligt för stora kulor och hagel.

Liksom många andra duktiga hantverkare förr dog även Utterberg utfattig i Stockholm år 1800. Det är otroligt att han uppnådde en ålder av 97 år vid denna tid då de flesta dog halvvägs dit. Hans ska ha arbetat på arsenalen i Stockholm en tid efter det att Norrköpings faktori avvecklades under det sena 1700-talet.

0000086Pistoler gjorda av Utterberg. Probus auktioner.

Man kan anta att Utterberg inte tillverkat alla bössor som är märkta Utterberg eftersom han var rustningsmästare och besiktningsman av faktoriets vapen. Det förekommer ganska ofta att man satte sitt namn på vapen som ett varumärke och man fann arbetet gott. Utterberg torde vara produktiv eftersom det finns ganska mycket vapen efter honom.
0000107Slaglåskonverterade pistoler tillverkade av Utterberg. Probus auktioner.

Detta blir min andra bössa från Norrköping och fler hoppas jag det blir. Jag tycker marknaden egentligen är ganska lustig nu när denna Utterbergare, helt unik i sitt slag kostar hälften av vad en hygglig massproducerad amerikansk slaglåsrevolver kostar. Visst är underhållningsvärdet större men historien är det knappast. Men man ska inte klaga, det blir billigare för mig att köpa svenska kvalitetsvapen från 1700-talet, så jag låter folk hålla på och köpa amerikanska grunkor för grova pengar.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

En möshumla kallade man förr drängar och pigar som sölade och inte fick saker ur händerna medan en backhumla var en mer arbetsam person. Vad humlor har med saken är något oklart i frågan. Hur flitiga är humlor?

Kurage recenserar.
BBCs serie Tales from the Green Valley. Precis lika bra som alla andra Farm-serier. Det är guld. Det som dock kan te sig mystiskt är att allt verkar vara så trevligt på 1600-talet. Maten var god och allt var frid och fröjd, trots krig twentyfourseven.
4,5 testikelpastejer av 5.

Rut Wallensteen-Jaegers bok Tjänarinnor på gods och gårdar när seklet var ungt. Favorithemkonsulenten Rut fortsätter leverera om hur det var vid sekelskiften. Jag rekommenderar alla hennes små böcker som berättar om sådant andra inte berättar om, den lilla människans historia.
4 kammarjungfrur av 5.

1 kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Historiskt hantverk och liv IV. Oskarpt läge.

Detta är en bloggpost från min studiecirkel Historiskt hantverk och liv som även den har en blogg.
Historiskt hantverk och liv.

 

Historiskt fotografi, ingen enkel match.

Mitt under påsklovet samlades studiecirkeln på nytt för att pröva att bygga kameror. Att fotografera har under nästan 200 gått ifrån att vara en ovanlig, exklusiv företeelse till att bli en högst alldaglig syssla som är inflätat med vårt sätt att leva. I dag bär vi bokstavligen våra liv och våra minnen genom kameralinsen. Men när vi igår sökte oss till fotografins barndom upptäckte vi att de första fotograferna inte hade det så lätt.

Inför denna träff gjorde vi några experiment på museet, något du kan läsa om HÄR.

P1010842
Deltagarna tog med egna papplådor hemifrån, allt ifrån skokartonger till tvättmedelsförpackningar. Med stor iver tvingades vi täcka deras innanmäte med svart papp eftersom vi var i behov av det tynande dagsljuset. Det var också skymningen som skulle komma att vara den största käppen i hjulet för att få bra bilder. Långsamt under kvällens gång ändrades ljusförhållandena vilket gjorde det svårare att bedöma slutartiden för våra kameror.

I första fotoomgången valde vi tidstypiska motiv från Bergsbron. Här är alla glada och krampaktigt håller i sina tejpade lådkameror.

P1010844

Det visade sig att kvällsolen var starkare än vad vi trodde vilket resulterade i att de flesta av våra bilder överexponerades. Vi laddade kamerorna några gånger men blev aldrig riktigt kloka på exponeringstiden. Några bra bilder blev det dock under kvällen.

P1010859
Helena och Fia med sina lyckade bilder av Strykjärnet i strömmen.

Efter ett trivsamt fika berättade kvällens lärare och museets fotointendent Anders Karlin om museets fotosamling. Han berättade om olika typer av tekniker som de tidigaste fotograferna använde. De första fotografernas liv är mycket fascinerande eftersom de reste runt i Sverige under 1840-50-talet och sökte upp sina kunder. Äventyraren Lars Jesper Benzelstierna (1809-1880) anses vara får första fotograf som tog teknologin till Sverige 1840 efter att tekniken lanserades i Paris 1839. Benzelstiernas första stopp på Sveriges första fotografturné blev Norrköping 1841. Tyvärr finns det bara ett känt fotografi på Nordiska museet som med säkerhet kan kopplas till denna fotograf.
P1010847

Han visade också på några guldkorn ur museets samlingar. Som denna färglagda bild från 1870-talet som är infärgad på baksidan av en välvd glasskiva.

P1010855
Fia och Helena upptäcker att Vladimir Putin bodde i Norrköping under 1870-talet.

Om två veckor fortsätter vi med eget arbete!

Vid pennan

Anders, studiecirkelledare.

Lämna en kommentar

Under Studiecirkeln historisk liv och hantverk

Jubileum

Nu när räknaren orkat sig över 200000 besökare tänkte jag krypa upp i läsfåtöljen och göra nostalgiska nedslag i den produktion som jag avlat fram under de åren som bloggen har funnits.  Det är med en viss belåtenhet som gör det då jag är glad över att bloggen fortfarande lever.  Kvalitén går i linje med allt annat i livet och det är sällan linjen är rak, trots det tycker jag att det plitats ner ett knippe intressanta rader genom tiderna. Troligtvis har de skänkt mig själv mest glädje men eftersom jag märker att en många är inne och läser så tror jag att fler stundtals blivit roade.

Därför ger jag er, min lista över några favoriter på bloggen, det finns fler men dessa fick det bli. De har ingen direkt rangordning.

Har du någon favorit?

How to renovera the vedspis
Detta inlägg är utan tvekan mitt populäraste inlägg, ibland med viss konkurrens från min köp- och säljsida beroende på årstid. På hösten är det särskilt många som ska renovera sina vedspisar. Sökmotorerna gör sitt jobb.

IMG_7885

Stadsparkssviten sommaren 2008
Detta är egentligen en hel radda inlägg som tog sin början en skön sommar 2008, i bloggens barndom. En hel sommar arbetade jag med att återskapa 1700-tal i stadsparken i Jönköping. Det var en rolig tid där jag gavs helt fria händer att gå bananas på historiska hantverk i tidsenliga kläder. Bloggen uppdaterades nästan dagligen.
Bland artiklarna: Växtfärgning, triconetbygge, diverse träbearbetninglunttillverkning, saftning med honung, ryssolja, ärtsoppa och hackat kötttalgljusstöpning, oktillverkning, mer växtfärgning, såpakok, kruthornstillverkning, bärträ.

img_2033
Hur du upptäcker en civil lajvare
En av de inläggen som jag är väldigt nöjd över var när jag författade den lilla handboken i hur man ser att någon är lajvare. Jag hade väldigt roligt iallafall och en del andra med uppenbarligen.

larp9

Sagan om potatismosknapparna del I och II
Ibland förstår man inte vad man läser och därefter arbetar man och det är tveksamt om man blir klokare.  Så var det med västknapparna av potatismos som några fattiga stackare i Varola socken tillverkade på 1800-talet. Det kanske resulterade i det märkligaste projektet någonsin. Många frågetecken står kvar att utreda.

crw_9499_1

En krumbent Uzbeker. Marma i nådens år 1719
Utan tvekan så är detta det roligaste eventet jag någonsin har varit på. Springa runt i den kyliga natten och jaga ryska patruller. Kyla, skoskav, dålig sömn och krutrök mår man förträffligt av. Det var nästan lika kul att skriva ner berättelsen från denna händelse.

231059_10150200697182277_847832276_6682451_868765_n

Peregrinus V Drothemshirden AD 2008.
Drothemshirden 1349 är min gamla 1300-talsförening och ifrån den har jag många fina minnen. Ett av dem var en av våra sista officiella pilgrimsvandringar som företogs i Kolmården 2008. I mässande takt vaggade vi genom storslagen natur.

img_3162

Liljerum XXXI. Sagan om de två tornen
Det största hantverksprojektet någonsin är såklart Liljerum, mitt hem. Denna eviga källa till frustration, svett, tårar och blod. Det är svårt att plocka fram något guldkorn men jag tyckte det var fantastiskt att se någon annan jobba för en gångs skull. Det var värt att skriva en saga om det.

IMG_3124

Liljerum. Köket och vardagsrummet.
Inlägg som skänker mig stor ro så här i efterhand är de stora hinder som jag kämpat med i husrenoveringen. Två saker som är särskilt tillfredställande milstolpar är köket och vardagsrummet. De är belöningen för slitet man lägger ner på ett fult hus på landet.  Jag kommer aldrig mer slipa ett råsågat tak med excenterslip, aldrig.

IMG_7325

Historisk essä: Tre umgängesdanser män emellan. Jag har skrivit många historiska artiklar men denna sticker ut lite. Varför inte skriva en liten artikel om män som dansar med män i det gamla bondesamhället?

1981-387

Marviken – Brustna drömmar om en bomb
Jag har egentligen skrivit mycket lite om efterkrigstiden, trots att det är en intressant epok i vår historia. Sverige ville ha en egen atombomb och uranet den skulle fyllas med skulle tillverkas utanför Norrköping. Marviken gjorde stora avtryck i mitt inre.

IMG_4764

Den gamla maten
Jag har skrivit många experimentella matlagningsartiklar. Ibland måste man skriva om den enkla maten förr och betygsätta den. Undrar just om det var någon som fastnade för äggvälling efter att jag skrivit om det?

IMG_0021

Medeltidsveckan 2011 anno 1361 in memorian.
Jag är inget vidare fan av medeltidsveckan men 2011 var något speciellt, 650-årsjubileumet av slaget utanför Visby ringmur 1361. Ett fantastiskt arrangemang med duktiga arrangörer och fina deltagare.

IMG_2115

Trevlig vår allesammans, när den nu kommer?

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Christian Lovéns Borgar och befästningar i det medeltida Sverige.
Ska du ha ett referensverk på svenska borgar så är det detta. Maken till gedigen forskning får du leta efter.
5 skragor av 5.


Militariamässan i Solna våren 2013.
Det tunnas ut bland det jag är intresserad av men det går att göra fynd. Men det är för mycket 1900-talsöverskott, nazigrejjer, bajonetter och revolvrar.

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar