Etikettarkiv: slöjd

Allmogemarknaden 2014. Bly i luften.

P1050940Pöbelallmogen mobiliserar för att göra processen kort med höga herrar, brukspatroner och ståndsriksdagens mörkermän. Må nationalbeväring och stadsvakten skära tänder när vi vadar i det blåa blodet som färgar kullerstenen.

September betyder allmogemarknad i Jönköping och för i år var det dags att återskapa marknadsknalle från 1800-talet. Jag byggde på förra årets koncept att agera vapen- och jakttillbehörshandlare men med mer av allt. Mer bössor, kruthorn och pinaler. I år hade jag en vapenkrämarassistent i form av Samuel som tappert charmade folk och fä. Tillsammans utgjorde vi stadens hårdaste duo.

P1050932

Vårt enkla marknadsstånd dignade av alla de godsaker som varje kräsen jägare och vapenfetischist kan behöva. Lodbössor, armemusköter och vackra jaktstudsare och bland tillbehören fanns krut, kruthorn, hagel, kulor och förladdningar.

P1050926P1050930
Bland mina kunder kan räknas alla sorter, precis som Saab och Bofors säljer jag gladeligen vapen till vem som helst som viftar med pengar.  Här har fru Furå köpt en liten tvåpipig pistol att kunna värja sig med och herr Furå en alldeles ny sabel.

P1050935

I övrigt var det en trevlig marknad som jag som hastigast fick småspringa igenom i jakt på korv, enbärsdricka och chokladkulor. Ibland önskar jag att jag skulle få se mer av marknaden med all teater och spel och djur och fart. Oxkärran var på plats, liksom loket. Nytt för i år var bland annat en tunnbindare men också husarer red gatorna ner i manöver. Här ses de flyende allmogeuppbådet.

P1050949P1050950

På plats var så klart också alla hemslöjdsfanatiker och hantverksnördar. Ifrån backstugor, finntorp, flumkollektiv och folkhögskolor samlas de varje år på marknaden för att helt enkelt vara stiligast.

P1050944

P1050945
P1050947
P1050948
Väl mött nästa år, tack för ännu en trevlig marknad.

Nu gäller det att spotta i nävarna och börja sälja av lite överflödiga bössor.

 

3 kommentarer

Under Allmoge och etnologi, Antika vapen, Övrigt & pålysningar, Vapen

Allmogegrannlåt och folklig kitsch – How to make the oro.

P1010889

 

I alla tider har var och en försökt förgylla sin tillvaro med olika typer av estetiska tillhyggen. Dessa försköningsmedel varierar starkt beroende på smak, ekonomiska och konstnärliga förutsättningar. Det har också en hel del med den föreställningsvärld man är bekant med, idag tycker vi att det är käckt att låta en färgpytts med vit färg explodera i ett rum och sen fylla det med förrostade zinkbaljor och patinerade franska bondmöbler som tillverkats i Asien, samtidigt som man skrivet utnötta latinska citat på väggarna. Riktigt så gick det inte till förr, vår svenska bondestam växte upp i en glesbefolkad, rymlig värld där det krävdes respass för att ta sig mellan städer och landskap. Influenserna var få och torftiga, folk var nervöst inställda till det främmande, utmanande och tydde sig helst till det oomkullrunkeliga såsom Gud, jorden och årstidernas växlingar.  Visst, man gillade grannlåt och vackra saker, det vittnar våra dekorerade allmogeföremål om, men vi ska ställa oss ödmjuka inför den kontext i vilka folkkonstnärerna verkade i. I dessa enkla omständigheter skapades otroliga föremål vars syfte var att lysa upp en annars hård tillvaro där strängt arbete, missväxt, krig och gudsfruktan regerade i maskopi med stark social kontroll från stat, kyrka och sockenstämma.

När det gavs tillfälle att festa till det såg man till att ta ut svängarna ordentligt med överlastat pynt och prål. När en brud i Vånga skulle smyckas spände den östgötska folkkonsten alla sina muskler till bristningsgränsen, en frisyr uppbyggd med tagel smyckade med

”…glitter, oäkta juveler, knappar, perlor, samt den så kallade kyrkekronan; i öronen stora örhängen af gulld; halsen och bröstet öfvertäckta med perlband, guldkedjor, medaljonger, och andra smycken, samt dernäst med en af galoner, perlor och smycken utsirad bröstlapp, som räcker till midjan.” L Wiede om folksederna i Vånga 1842.

Några få gånger i livet la folket ifrån sig sin ödmjuka, gudsfruktiga ömklighet för att ta till Yngwie Malmsteens motto ”More is more”! Bröllop var ofta ett sådant tillfälle.

En särskild typ av dekorationer som ofta förekom vid dessa livets högtider var olika former av takdekorationer såsom halmkronor och det som kallas för oro i synnerhet. Jag har försökt mig på att rekonstruera hur en folklig oro kunde se ut under tidigt 1800-tal.

Oro – folklig takkrona.
Att döpa denna typ av dekoration till oro är som bäddat för dåliga ordvitsar. Det är också svårt att böja ordet, vad heter det i plural och i bestämd form och så vidare. Tokigt. Dessa takkronor kan se ut på många vis och vara gjorda av många olika material. De har egenskapen att de ofta tillverkades av överblivna material.  I en del socknar tjänade änkor och äldre extrapengar på att tillverka kronor medan på andra ställen var det vem som helst.

Jag har valt att fokusera på den typ av oro som består av ett eller flera hjul som det hänger ner dekorationer i trådar. Denna typ finns belagd från åtminstone 1600-talet på flera ställen i Sverige.

P1010694
Västgötsk takkrona från imponerande 1695. De vita sakerna med krenelerad kant är gjorda av fnösktickor, ett vanligt inslag i dylika kronor. Ur häftet Oro, himmel, spindel. Skittaskig kvalitét med digitalkamera i bok.

P1010699
Här har vi ett snårigt exempel där slöjdaren i frenesi gått berserkargång med saxen och skapat en allmogeurskog att hänga i taket. Här domineras kronan av tapetbitar, tyg och halm. Ringen tycks vara gjord av en krans av tunna grenar.

När jag tittat i källmaterialet har följande material använts:

-Papper
-Silkespapper
-Tygbitar
-Näver
-Tapeter
-Skinnbitar
-Vass
-Halm
-Tapeter
-Fnösktickor
-Glas
-Metallbitar
-Ägg
-Ärtor

Så har du något av detta liggande så är det bara att sätta igång. Det behövs också:

Grov synål, lintråd och sax.

Ringen
Ovantill behövs en eller flera ringar i olika storlekar. Ofta är de gjorda i ett träsvep av en tunn list. Det finns de som också är gjorda av ståltråd vilket jag har valt. Jag tänker mig att det blir ett tydligt 1800-talstuk på min med tapetbitar och bomullstyger som blev vanligare bland allmogen under 1800-talet. Jag virade mattrasor i bomull runt ringen så att det täckte ståltråden.

P1010760 P1010761

DekorationsmaterialJag grävde djupt i lådorna efter sådant som är tidsenligt och fann kläde, vadmal, bomullstyg, skinn, halm, näver, silkespapper och 1800-talstapeter. Dessa klippte jag i olika former såsom solar, cirklar, remsor, fyrkanter och små trekanter. Som avslut på varje hänge valde jag ett uppochnervänt hjärta.
P1010838

När du klippt upp ett rejält lager är det bara att ta den ordentliga nålen och trä en lintråd. Knyt ett knut i ena änden och kör fast den i ringens tyg. Nu är det bara att trä på dekorationerna. För att få ett mer slumpmässigt utseende blandade jag ihop inslagen och körde på. Mängden hängen väljer man själv, jag satsade på att köra ganska tätt och ibland är det mängden som gör oron. Börja med att göra några knippen, jag valde att klippa halmen i samma längd och variera de övriga inslagen.

P1010840

Resultatet

När tillräckligt många är fastsydda valde jag att låta skapelsen blomma ut lite mer bokstavligen. Jag vek ett antal rosor i silkespapper och sydde på dem på ringen. En annan folklig dekoration.

P1010891

 P1010890 P1010894

P1010896

Jag rekommenderar den här typen av kitsch-slöjd. En del modernister och hipsterslöjdare använder även moderna material men eftersom jag har svårt att arbeta utanför den historiska lådan så valde jag en mer puristisk väg. Det är en trevlig slöjdform med få tråkiga och komplicerade moment.  Så gå bananas på era tygspillpåsar ni samlat på er genom tiderna. 

God helg.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Huske-Jo var en legendarisk jägare i 1800-talets södra Finnskoga. Detta var tiden då viltvård inte fanns på kartan. Huske-Jo lekamen var ärrad och delvis invalidiserad efter björnattacker och under hans livstid sköt han 36 björnar och 200 älgar med mynningsladdare.

 

3 kommentarer

Under Textil

How to börja råslöjda med kniv och yxa.

Detta är en kraftigt förenklad artikel om hur man hugger ner ett träd för att kunna tälja en smörkniv. Texten är en produkt av att jag just nu läser slöjdhandledarutbildning på hemslöjden.  Jag anser att denna typ av råslöjd är för alla som någonsin sett en yxa eller en kniv och därför vill jag ge er en liten crash course i detta. Det finns många andra som redan skrivit om detta, men detta är ett sätt, annars får ni googla mer era lata sofflocksskavare. Gå nu och hämta yxa och kniv.

IMG_2456

1. Råslöjd?
Vad är detta då? Jo, det är träslöjd där man slöjdar i färskt virke som fortfarande är mjukt. Idealiskt för enklare vardagsföremål såsom skålar, tråg, krokar, smörknivar och slevar då det är lättbearbetat i färskt tillstånd. Råslöjd skiljer sig från annan träslöjd där man arbetar med torra träslag, typ konventionellt möbelsnickeri och sådant.

För framgångsrik råslöjd behövs som minimum detta:
– Vass täljkniv (alltså en riktig sådan, köp en Frost för en dryg hundring.)
– Liten vass yxa (du måste verkligen inte köpa en apdyr slöjdbila för en halv månadslön, köp en liten kvalitetsyxa eller ett litet bra yxhuvud på loppis för några tior som du skaftar själv)
– En liten bågsåg.

Saker som kan vara bra att ha på sikt:
– Skedkniv om du ska göra slevar.
– En liten japansåg för precisionssnitt
– Ohemult dyr och bra skärpningsutrustning. Tormek, Kiruna-slip, brynen gjorda av fossilerad avföring av Tyrannosaurus Rex uppföda på ejderungar från mindre Asien. Eller, börja med ett gott bryne, ett dubbelsidigt keramiskt japanbryne. Skärpning och slipning är på tok för tråkigt, ångestframkallande och omfattande för att få omfattas av den här snuttifierade artikeln…

2. Råslöjd!
Japp, nu står du inför skogens alla träd med kreativiteten sprutande ur öronen och med alla erforderliga tillstånd att hugga ner ett träd. Beroende på vad du ska göra väljer du träd, väggkrokar kräver träd med grenar medan smörknivar och slevar kräver kvistfritt. Du vill inte ha kvistar där det inte ska vara några. Lär dig det.

IMG_5311

Jag rekommenderar att du tar en lagom stor björk. Var gärna några som delar på den så att det blir något vettigt av den. I annat fall kapa upp resterna till ved. Ämnen som du vill tälja av men inte hinner kan du faktiskt med stor framgång förpassa plastförpackad till frysen. Sen kan ju folk undra vad du är för tjomme (alternativt kass styckmördare) som förvarar avkapade björklemmar i frysen.

3. Fäll björken åt lämpligt håll.

IMG_5312

4. Kapa en lagom stor bit.
Jag har på förhand bestämt att du ska göra en smörkniv. Såga därför av en lagom lång bit till detta.  Åter igen, välj en kvistfri bit. Det är ok om det finns en kvist som du kan klyva bort så du slipper den.

IMG_5314

5. Spräck!
Nu är det dags att spräcka träbiten. För en smörkniv är det lämpligt att du klyver i kvarter, det vill säga som tårtbitar tills du har en lagom tjock träbit. När du klyver använder du dig av yxan och ett vedträ som tillhygge. Här gäller det att ha en kontrollerad klyvning, ta hjälp av en vän om du har någon. Vill du behålla vännen så håll ögonkontakt innan ni börjar slå med vedträt.

IMG_5327

6. Avlägsna onödigt material med yxan.
Nu är det dags att iordningställa råämnet till smörkniven. Du kommer vilja avlägsna så mycket trä du kan med yxan annars kommer du tröttna och köpa smörknivar i plast och hemslöjdsrörelsen behöver inte tappa mer medlemmar.

Om dina tidigare erfarenheter med yxan endast sträcker sig till vedklyvning så är detta radikalt annorlunda. Yxan ska vara rakbladsvass och liten så att du kan använda en hand. Den andra handen kommer fixera träämnet på huggkubben. Det kan ju tyckas vara en ganska dålig idé men håller du på rätt sätt är det ett säkert sätt att ta bort material. Se alltid till att du undviker att ha fingrarna på den sida som du hugger. Huggen ska göras med minimal sving, ofta så liten att den omöjligen kan komma i närheten av andra handen. Känner du att din yxkontroll är tveksam så tänk om, pröva nya sätt att hålla och vänd på biten.

IMG_4701Här visar Jögge Sundqvist hur du ska tälja med yxa på ett säkert sätt. Detta är taget ett annat år en annan årstid på en annan plats som ni kanske förstår.

Börja med att plana ut tårtbiten till en planka. Rita ut den tilltänkta formen på smörkniven. Nu tänker du att smörknivar är easy shit, men det kan vara praktisk design på rena Fuglesang-nivån. Men misströsta inte, det finns andra som tänkt innan dig så kopiera någon annan, din kommer iallafall inte bli lika snygg eller bra.

IMG_5329

Börja nu hugga efter dina linjer så nära du kan. Ibland kan det vara praktiskt att såga ett litet snitt och sen klyva bort materialet, på så vis får du en mer kontrollerad avverkning.

IMG_5335

7. Tälj!
Det  är nu dags för kniven, detta mystiska vardagsföremål som kan ha så många olika innebörder beroende på användare, utseende och kontext. Den nästan lika mystiska och legendariska slöjdaren Jögge Sundqvist berättade en gång för mig på det dimhöljda berget Knippboberget att det finns 10 olika täljgrepp. Grepp som vandrat i hans släkt i generationer, det ena krångligare än det andra. Vissa tekniker såsom ”konservöppnargreppet” kommer endast ett fåtal slöjdare lyckas bemästra i sin livstid. När du börjar levla upp i råslöjden kommer insikterna till dig och lämna dig i ett närmast extatiskt, vegetativt tillstånd.

Hur som helst, greppa biten och börja grovtälja. Tälj ifrån dig när du vill ha bort mycket material. Märker du att kniven slår ur material, liksom fastnar på ett felaktigt sätt, vänd på biten för du har troligen täljt mot fibrerna och det är sällan särskilt framgångsrikt. Pröva dig fram att tälja mot dig och på samma sätt som med yxan, känns det inte säkert så gör på något annat sätt.

Om du gjort någorlunda rätt kommer träbiten sakta ömsa skinn och ur hoppar en smörkniv.

IMG_5342
Börja tälj.
IMG_5343
Håll formen.
IMG_5345Hitta på något eget.

IMG_5348Sådär. En smörkniv, gratis (utöver det du köpt för tusentals kronor att förverkliga detta såsom material, bilbränsle, matsäck och annat)! Du har nu tagit ett litet steg bort ifrån konsumtionssamhället och gjort något själv för en gångs skull. Nu kan du låta smörkniven torka, i micron om du har bråttom. Sandpapper är det dödsstraff på så använder du det kommer du hemsökas av ett gäng griniga, krumma träskotäljarvålnader i skärmmössa och trasiga förskinn som sakta kommer urholka dig med skavjärn och skedborr. När smörkniven torkat är det lite lättare att tälja helt slätt, så slipper du besök om natten…
IMG_5349Hur var det med funktionen då? Bra hoppas jag annars får du göra om.
IMG_5352Om du lyckats får du äta baguetter med rådjursfärs och ost på. Drick must till, Per Moberg kan gå och duscha.

Dåså, ut i skogen med dig. Ta med dig mobilen/visselpipa/nödraket så slipper vi gå skallgång efter dig när du fått en björk över dig.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Erasmus Rotterdamus skriver mycket utförligt om hur man ska handskas med fisar, detta är år 1530. Han ger många handfasta tips för att undvika pinsamma situationer:

Bättre fisa ljudligt än inte alls:
”Det bästa är om det kan släppas utan något ljud. Men det är bättre att det släpps med ett ljud än att det hålls tillbaka.”

I kyrkan:
”Det ljud som uppstår då vädret går är förfärligt, i synnerhet om man befinner sig på helig mark. Man bör frambära offer med hårt sammanpressade länder”

Hur man döljer ljudet:
”De som av blygsel inte vill att det häftiga ljudet skall höras skall låtsas hosta. Följ Chiliades lag: Dölj fjärtar med hostningar. ”

Kurage recenserar.

Östergötlands länsmuseums bok Östgötamat. Detta är boken Rut Wallensteen-Jeager drömde om att skriva. Fantastiskt guide till den östgötska matlagningen.  Mycket omfattande om äldre kosthållning, Nils Keyland hade varit ganska stolt.
5 västerlösakorvar av5.

Lämna en kommentar

Under Trä

Knivar, björkar, barn och plåster – Påsklov.

Förra veckan var det dags för Norrköpings kommuns barn att brista ut i påsklov. För dem som inte skulle åka till Sälen eller Thailand erbjöds karaktärsdanande aktiviteter på Norrköpings Stadsmuseum.

Jag sågade ner en björk på tisdag morgon och endast flis återstod av den på fredag eftermiddag. En sällan sinande ström av barn, föräldrar och farföräldrar utrustade med en god portion envishet hjälpte mig i arbetet att beströ golvet med björkspån. Det är njutbart att se entusiasmen, koncentrationen och tystnaden hos den som för första gången fått greppa en kniv eller hos den som efter halvt liv återupptäckt känslan av kniv mot rått trä.

Personligen känner jag att min hantering av kniv och yxa med rått trä går ifrån klarhet till klarhet. Som vissa av er med skarpt minne vet är mitt förhållande till trä upprymt av en blandning av nattsvart öken och euforiskt lyckorus. Den form av träslöjdande som fungerat bäst är just råslöjden med kniv och yxa och denna vecka stärktes, tror jag, mitt självförtroende. Slöjdglädje funnen hos mig själv och hos andra. Det är gott.

I veckan han det två sorters alster, den första sorten bestod av skedar. Skedar ger möjlighet till stort utrymme av experimenterande, formtänkande och metoder. Samtidigt är skeden ett bruksföremål och kräver av täljaren funktionalitet. Jag slog mig under veckan i lag med olika sorters former, folkliga skedar, småskedar och lätta skedar. De är inte alla helt rentäljda men kommer nog fungera i köket hemma. Jag önskar undvika inblandning av slipmedel och det bjuder till utmaningar.

Det är som är märkbart när många ska tälja sin första sked är att deras synsätt ofta är tvådimensionellt. Formtanken karaktäriseras av hur skeden ser ut ovanifrån och det som kännetecknar en sked, det vill säga bladet. Detta resulterar i platta skedar, liknande salladsbestick. Skedar är böjda, annars fungerar de inte. Men alla lär vi oss under upprepning och även enklaste ting som skedar kan ge upphov till insikter i formgivningens dunkelt upplysta rum.

Min andra kategorin bestod av leksaker. Karaktärsdanande leksaker inspirerade av täljaren Anja Sundberg som nyligen figurerade i ett nummer av tidningen Hemslöjd. I denna artikel visar hon upp fantastiska täljda leksaker, enkla men färgsprakande och naturtrogna. Det är inte synd om vissa barn. Bland annat hade hon täljt vardagsföremål såsom matvaror, frukt, verktyg och dockor. Jag gav det en chans på skoj, mycket för övningens skull.

Det kommer bli fint. Från vänster: En klyfta av okänd frukt, en morot, ett halvt äpple, ett päron, ett äpple och en liten kniv. Grejjerna ska sedan målas naturtroget när de torkat.

Så, gå ut och hugg er en björk och låt spånen flisa sig en väg till backen.  Tala yxans och knivens språk. Jag däremot, jag ska tala förstånd med knivarna med hjälp av brynet för en tid framöver.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok. Allmogebössor av Martin Johannesson. En utveckling av en gammal utställningskatalog och en fördjupning av Ångermanlands och Medelpads bössmide. Hur vore det med någon vettig undersökning av hela Sveriges allmogebössmide. Men jag tackar dig Martin för ditt enkla men värdefulla bidrag.
4 såra pipor av 5.

 

 

Lämna en kommentar

Under Trä