Efter mycket jobb är den äntligen klar. En ny navelskådande uppsats har fötts och tar sina första stapplande steg ut i den akademiska rymden. Den handlar om prästerskapets civila dräkt i norden under medeltiden. Den är skriven på C-nivå i religionshistoria och jag hoppas att många av er som ska reenacta präster faller på knä och tillber den högste för att han i nåd har gett er denna.
Ladda ner vetja, säg något snällt om ni vill.
I min dator växer ett c-uppsatsfoster, för att stimulera dess tillväxt måste jag göra något annat, hantverk är något som ligger nära till hand. Ett litet projekt måste man hinna med när man inte sliter tangenterna blanka. Jag behöver ett par sydda yllestrumpor, dels behöver jag ett par till 1700-talsdräkten, sen vore det kul att ha ett par knähosor till 1300-tals outfiten. Jag hade inget bra 1700-talsmönster att tillgå, eller snarare jag hade inte tid att efterforska. Jag använde mig av ett mönster som finns i trotjänaren Textiles and clothing 1150-1450. En hosa från sent 1300-tal med söm med under foten. Jag skar tyget, ett trevligt mörkblått kläde, på skrådden för att kunna göra det mer åtsittande. Samma tyg för övrigt som min 1700-tals rock syddes i. För att få ännu bättre passform gjorde jag en toile (fånigt franskt ord för provmodell i bomull, uttalas tååall)
Jag testade första att sy ihop den med förstygn vilket inte alls var något bra metod att sy åtsittande saker i. Det sprack och i stort sätta alla sömmar fick förstärkas eller sys om med förstygn. Alla sömmar fälldes med vanlig dubbel fällsöm för att ta så liten plats som möjligt. De blev riktigt thighta om foten men det går nog at få dem ännu tightare om man vill, fast det ska ju vara skönt att röra sig i med.
Kul, får ni se min vinterbleka hud också. Detta är också platsen där en revolutionerande uppsats om det nordiska prästerskapets kläder växer fram, flera viktiga böcker syns på bilden, många värda att läsa någon gång. Från vänster har vi Eva Anderssons avhandling Kläder och människan i medeltidens Sverige och Norge, Medieval Panorama, diverse anteckningar, Hemmets handarbetslexikon del 16, Medieval clothing and Textiles, Östergårds Woven into the earth, Prästens kläder och kyrkans textiler av Gunnel Berggren och liggandes har ni en av arbetes viktigaste källmaterial, Erslevs bok från 1901, Testamenten fra Danmarks middelalder indtill 1450.
Livet går vidare.
Äntligen efter mycket slit är min tidiga 1700-talsdräkt klar. Det har varit en lång process, forskning, nya sömnadstekniker och sneda nålar. Rocken var det som sist blev klart och helt klart jobbigast att sy, det jobbigaste efter de två gambesonerna jag gjort. De andra delarna blev klara under sommarens umbäranden i stadsparken. Dräkten består av 1 par skor beställda från USA, 1 par strumpor stickade av farmor, knäbyxor av ledig modell (första saken som kommer bytas ut, de är ett par omändrade vadmalsbrallor från armén), linneskjorta med pösärmar, vit skarf av handvävd siden, Triconét av svart filt med tre tennknappar, väst av turkos ylle, foder av fiskbenskypertvävd linne och runda tennknappar och ficklock med 3 knappar samt en justacorps i blått kläde, fodrad med randigt blått tunt ylle, knappar av tenn.
Jag är nöjd med dräkten som är tänkt att vara en borgardräkt, eventuellt senare för att bli en yrkesjägares dräkt. Detta i väntan på flintlåsgevär.
Med öppen rock ser den ut så här:
Tänkte nämna lite om rocken som trots allt är det som nyligen är sytt. Den är liksom allt annat sytt för hand med vaxad lintråd, huvudsakligen 35/2. Den är baserad på olika mönster, främst tidiga justacorpsmönster, sent 1600-tal, tidigt 1700-tal från boken the cut of mens clothes, men huvudsakliga inspirationen kommer ifrån första karolineruniformerna. Den har dubbla skört baktill:
Knapparna framtill är fastsatta med en fastsydd läderrem. Det är utan tvekan det mest hållbara och snabbaste sättet att sätta fast många knappar på. Man gör ett hål, sticker igenom läderremmen, trär på knappen och sen ner i samma hål och sen upp nästa och så vidare.Sen syr man fast remmen med fällsöm. På bild två ser man också fodret. Knapphålen är sydda med blått sidengarn, vilket är lite lyx, ute på landbygden använde man ibland blått lingarn istället. Tänkte göra paspoalierade knapphål först men orkade inte sätta mig in i den tekniken.
Framöver ska ett par vadmalsstrumpor sys och en jaktväska tillverkas av grävling.
Under Textil
22-23 november kommmer jag hålla i en grundkurs i medeltida sömnad i Jönköping. Kursen fokuserar huvudsakligen på tiden 1000-1400 och innehålla en liten del dräkthistorik men huvudsakligen sömnad och materillära. Man kommer lära sig grunderna i medeltida handsömnad med stygn efter arkeologiska förlagor. Man får hjälp att påbörja plagg och hjälp med hur man klipper till de medeltida plaggen efter medeltida bildmaterial och arkeologiskt material. Under en hel helg syr vi och vi kommer hålla till i Hemslöjdsförbundets ändamålsenliga lokaler i Jönköping
Kostnaden för kursen är 950 kr plus material.
Återkommer med mer info! Vid intresse, maila anders.lindkvist[at]yahoo.se
Jag har sytt mig en förvaringspåse som är inspirerad av Johans Källs artikel om en slags medeltida säck som man bär över axeln. (Om detta kan man läsa på: http://www.albrechts.se/pdfer/CarrysackfromMartebo.pdf) Liknande säck finns avbildad på Martebo kyrka på Gotland, tidigt 1300-tal. Den kan också med fördel hängas över större packdjur. Det skulle troligen också gå att göra ett par till en hund om man har lite kraftiga hampa och gör den lite mindre.
Jag sydde med lintråd 35/2 i oblekt linne. Ett mycket praktisk säck att bära saker för pilgrimsvandringar och diverse.
Utöver sydde jag en linnesäck att ha alla möjliga saker i. Dessa säckar är lite inför helgens stora grej, reenactmenthelgen på Ragnhildsholmen. Jag hoppas på att det ska bli riktigt trevligt.
PS. För er som ska på Ragnhildsholmen så kommer jag sälja talgljus, ljushållare, törved, spik och lite tyg.
Under Textil
Ytterligare en struthätta gjord på beställning. Materialet är ett hårt valkat ylle, nära klädeskvalité. Den tog ganska precis en ”Van Helsing” att göra, dvs längden av en lite för lång fånig pajasrulle som i framtiden kommer att skrattas åt liksom vi skrattar åt kalkoner som ”The sword and the Sorcerer” idag. Filmen ska inte heller vara tillräckligt engagerande så att man utan möda kan ägna sig åt hantverk samtidigt. Nåväl. Den är enklast möjliga och som tidsmåttet att döma är den ihopsydd på maskin, men till min ära fållad med lintråd.
Under Textil
Som jag in förra växtfärgningsartikeln nämnde la jag i en annan bit ylle i efterbadet. Jag slängde också i alla gamla löv i det varma badet sen fick allt så och göra sig härligt över natten.
Resultatet blev ett starkare gul, trodde knappt det gick att få så kraftigt. Det blev dock lite fläckigt, ojämnt i färgen. Skillnaderna mellan de två kan man se här nedan, den högra blev mycket jämn medan den vänstra blev starkare men fläckad. Kanske kan bero på att löven låg i eller att jag inte rörde tillräckligt?
I vilket fall beslutade vi oss för att färga den fläckiga i ett efterbad på koshenill som jag hade vid en tidigare färgning. Jag värmde badet till ca 40-50 och sen lade i tyget och lät det ligga i på 80-90 grader i en timme.
Så vad kan man säga om resultatet? Besvikelse, det blev någon slags konstig smutsbrun, hade hoppats på mer orange. Får väl ta o färga det någon mer gång, får se när det torkat ordentligt hur det blir. Jag skulle klart ha behållt den gula färgen den var mycket bättre, men klart misslyckanden måste ju komma ibland.
Under Textil, Växtfärgning
Jag fick blodad tand av att växtfärga, det är intressant med hantverk där man på förhand inte riktigt vet hur det blir. Med viss nervositet ringde jag först runt och störde lite vänner som pysslar med färgning. Maria i Albrechts bössor räddade min dag från fiaskon. Jag hade fått en kasse tuschlav som jag tänkt använda, tur att hon påpekade att de måste ligga och jäsa innan de kan användas.
1. Beredning av löven. Jag beslutade mig för att använda den mycket lättillgängliga växten björk och dess löv. Vi samlade ihop en kasse björklöv. Receptet räknar på ca 600 gr löv till 5-6 liter vatten. Dessa löv åkte ner i en stor kastrull tillsammans med ca 6 liter vatten.
Löven ska kokas i en timme och i lukten av new age-affär och yoga-te som bildas kan inte mäster göra annat än att dricka till och sy på Justaucorpsen. Gamle dr. Mårten Luther sitter fastnaglad i ryggraden och skriker: Det är en synd att inte ha något för händerna!
2. Färgning. När timmen gått så häller man av björklöven, en grönaktig vätska blir kvar. Denna vätska är något för varm, den måste bli ca 50 grader innan man kan lägga i tyget. En del vätska har kokat bort aå man kan kyla färgbadet genom att fylla på med kallt vatten. När temperaturen är lagom, dvs när man kan ha handen i det utan att bränna sig allt för mycket lägger man i tyget. Bra grej är att först lägga i betmedel, exempelvis några teskedar alun, det påverkar färgen och upptagningsförmågan hos tyget. Det är en vetenskap hur som helst, läs en bok.
Nu är det dags för mer väntan, ca 1 timme ska tyget vara i på temperaturen 80-90 grader C. Man bör passa det och röra om en hel del och kanske bli bjuden på glass av någon snäll själ (tack, Emils föräldrar!). Reenactment i bästa svensk medeltidsmarknadsanda.
3. Torkning. Sådärja, nu var det klart. Dags att torka. Blev faktiskt en bättre gul än vad jag trodde, hoppas den behålla en lika bra gul. Känns bra som första egna växtfärgning. Tur det förresten, det var ett tyg inhandlat på hemslöjden för 350kr/m för några år sen.
PS. vi slängde i en annan bit ylle på efterbadet som står o drar över natten. Denna ska sen färgas i ett gammalt efterbad på Koshenill, på återseende.
English summary: We dyed av piece of white wooltextile using the fresh leafs from birch. Ca 600gr leafs per 6 litres of water. First we cooked the leafs for about 1 hour, and then dyed the cloth in the pot without the leafs. It´s important to ad a spoon of the chemical Alum to it before putting the cloth in the pot. Alun helps the woolfibres to absorb the colour. Dye the cloth for 1 hour and then let it dry.
Under Textil, Växtfärgning
Efter att ha torkat i en vecka var det äntligen dags att undersöka resultatet. Vi hade nästan glömt bort de små gula grejjerna vi lagt upp på öppna spisen. Vi kanske inte skulle ha gjort det men jdetta återkommer jag till. När knapparna var redo för tork var de egentligen inte så snygga, vi hade inte förväntas oss det direkt heller, potatismos är inte idealiskt att jobba i. Själva syftet var ju att kolla om det överhuvudtaget fungerade. Innan tork såg de ut så här:
När de torkat såg de inte längre lika kul ut. Det är väl fuktigt inomhus i Ryggåstugan så de hade blivit påhälsade av lite mögel. Ludna knappar att ha i pälskläder?
Det som också var anmärkningsvärt var att de krymt något oerhört, ca 50%. Man behöver således göra rejäla knappar innan torken. På denna bild ser man tydligt i relation till märlan som sitter i. Knapparna deformeras också när de torkar, det bör man ha i åminne.
Så till det viktigast, är de tillräckligt hållbara? Svaret är: JA! Jag prövade att bryta sönder några knappar och knäcka sönder de som slagit sig med tummen. Jag är högst imponerad av deras hårdhet, det är inte helt lätt att knäcka en. Det är lite som ett plastmaterial eller bakelit.
Slutsats. Det går definitivt att göra knappar av potatismos. Men för att göra snygga knappar krävs lite ingenjörskonst. Troligen är degen något mer lättarbetad om den får torka lite, kanske då går det att trycka mönster på dem. Knapparna krymper mycket det måste man ha i åtanke när man gör formen. Beskrivningen uttrycker att man också kan färga knapparna, det är troligen en bra idé, kanske med något färgpigment. Torkningen ska ske i solen sen på spiselkransen som beskrivs och man ska ha koll på möglet. Det är definitivt värt att testa detta igen. Jag hoppas fler av er prövar detta.
English summary. This is the second episode about making buttons out of mashed potato. The idea is taken from an recipe dated from the beginning of the 19th C in Varola county, Västergötland. The experiment turned out well and in conclusion its possible to make buttons out of potato. The buttons turned out to be sturdy, the process however needs to be refined. The mashed potato is sticky and hard to work with. The recipe says that they could dye the buttons and make moulds with ornaments so the buttons will look nice. It´s worth trying further to make better ones.
I en uppteckning från tidigt 1800-tal i Varola socken i Västergötland berättades följande om vad man kunde göra med potatismos (förutom att bränna sprit, äta, potatismjöl osv…)
”De vore tillverkade av potatismos. Man kokte småpotater, som skalades, medan de voro varma. Så stöttes de till ett fint mos och arbetades en stund. Vidare hade man en träform med utskurna formar till olika knappar och i olika storlekar. I dessa lades en klick av moset, en märla sattes i och så pressades det hela hårt tillsammans. Ofta kunde i formen vara utskuret en blomma, ett streck eller kors som mönster. Efter upptagningen färgades de medan de ännu var fuktiga. Viktigt var, att de ej fingo torka för hastigt. Vanligen fingo de först soltorka en tid och sedan lade man dem på ”Steckegällen”, hyllan över spisen, där man brukade lägga sådant som skulle torka. Och snart voro de till klädknappar åt karlar. Så gick det till att göra potatemosaknappar.”
Denna uppteckning är förunderlig. Det handlar om att göra snygga knappar om potatis. Idéen är så spännande att det bara måste prövas. Fungerar det verkligen? Regnar de bort vid hårt väder? Blir de hårda nog? Hur är potatismoset att arbeta med? För att bena ut bland dessa omedelbara frågor så ger jag er nu sagan om potatismosknapparna!
Vertkyg: lite vinterpotatis, vatten, kittel, eld, tråg, potatisstöt, formar av olika slag, ståltråd.
Steg 1. Kokning, skalning och mosning. Vad man måste göra först är såklart koka potatisen. Vi tror inte att det går bra med färskpotatis, vilket hundra tanter bekräftade den dagen: ”Det går inte att göra mos av färskpotatis!” Vi tog därför ett gäng potatis, egentligen helt onödigt många, tillräckligt för hela Varola socken troligen. Men regeln om att ta extra potäter vid lagning av potatismos sitter i ryggmärgen.
Därefter såklart skalning. Lite bonnigare idag, jacka med hyskor och hakar samt Sveriges till begnandet oskönaste pjucks. Hursomhelst, vi kokade dem riktigt mjuka och skalade dem ”medan de voro varma”.
Därefter tog mosningen vid som vi gjorde i tråget jag gjorde dagarna innan. De borde tillverka nya tråg för dagen hem, de är mycket praktiska. Potatisstöten gjorde vi av en snabbt tillyxad björkbit. Vi arbetade potatisen utan tillsatser till inga klumpar fanns och den blev mycket degig och seg. När man smakade den var den likt ljummen italiensk sorbet med tapetklister i.
Steg 2. Tillverkning av knappar. När vi hade en deg så prövade vi lite vad den gick för. Potatisdeg som jag föredrar att kalla deg är otroligt ”sticky” märkte vi. För att överhuvudtaget kunna forma degen fuktade vi händerna i vatten. Inledningsvis prövade vi att trycka fast degen i formar som beskrivet. Vi hade innan gjort enkla matriser i en brädbit. Det gick inte alls, överhuvudtaget, smeten fastnade och föll sönder hur vi än gjorde.
Vi slängde iväg träbiten och gick över till täljsten för att hoppas på en lite mer ”non-stick-yta”. Det gick inte så bra det heller. Det bara föll sönder och fastnade. Det måste vara så att man ska pudra formen med något som mjöl vid bak, alternativt att man låter degen torka lite så den blir lite mindre kletig.
Då struntade vi lite i uppteckningen och gick först över till frihand utan tillbehör. Vi formade kulor och platta knappar och tryckte ner märlor/ringar av ståltråd i dessa. Detta gick bättre men resulterade i rätt fula knappar men med lite träning kan det nog bli ganska bra.
Därefter prövade vi med form igen genom att använda min kultång som jag gjuter muskötkulor i. Genom att blöta kultången prövade vi att fylla den med mos, men även dessa blev deformerade när de avlägsnades ur formen. Det gick dock bättre än de tidigare formarna.
Som ett sista försök att tämja degen prövade vi slutligen det beprövade pepparkakvarianten. Vi kavlade ut deg och helt enkelt stansade ut runda brickor. Detta förfarande fungerar troligen bäst om man har en bra kavel och bra stans. Vi gjorde det med improviserade verktyg och det gick rätt bra. Vi gjorde hål i knapparn istället för att sätta märlor i dem.
Steg 3. Torkning. Nu närmar vi oss slutet på del I, vi har lagt knapparna på tork. De ska torka sakta så om några dagar hoppas jag kunna visa resultatet om det nu blir något att visa upp….
På återseende, kära hantverksmänniskor.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 