I en uppteckning från tidigt 1800-tal i Varola socken i Västergötland berättades följande om vad man kunde göra med potatismos (förutom att bränna sprit, äta, potatismjöl osv…)
”De vore tillverkade av potatismos. Man kokte småpotater, som skalades, medan de voro varma. Så stöttes de till ett fint mos och arbetades en stund. Vidare hade man en träform med utskurna formar till olika knappar och i olika storlekar. I dessa lades en klick av moset, en märla sattes i och så pressades det hela hårt tillsammans. Ofta kunde i formen vara utskuret en blomma, ett streck eller kors som mönster. Efter upptagningen färgades de medan de ännu var fuktiga. Viktigt var, att de ej fingo torka för hastigt. Vanligen fingo de först soltorka en tid och sedan lade man dem på ”Steckegällen”, hyllan över spisen, där man brukade lägga sådant som skulle torka. Och snart voro de till klädknappar åt karlar. Så gick det till att göra potatemosaknappar.”
Denna uppteckning är förunderlig. Det handlar om att göra snygga knappar om potatis. Idéen är så spännande att det bara måste prövas. Fungerar det verkligen? Regnar de bort vid hårt väder? Blir de hårda nog? Hur är potatismoset att arbeta med? För att bena ut bland dessa omedelbara frågor så ger jag er nu sagan om potatismosknapparna!
Vertkyg: lite vinterpotatis, vatten, kittel, eld, tråg, potatisstöt, formar av olika slag, ståltråd.
Steg 1. Kokning, skalning och mosning. Vad man måste göra först är såklart koka potatisen. Vi tror inte att det går bra med färskpotatis, vilket hundra tanter bekräftade den dagen: ”Det går inte att göra mos av färskpotatis!” Vi tog därför ett gäng potatis, egentligen helt onödigt många, tillräckligt för hela Varola socken troligen. Men regeln om att ta extra potäter vid lagning av potatismos sitter i ryggmärgen.
Därefter såklart skalning. Lite bonnigare idag, jacka med hyskor och hakar samt Sveriges till begnandet oskönaste pjucks. Hursomhelst, vi kokade dem riktigt mjuka och skalade dem ”medan de voro varma”.
Därefter tog mosningen vid som vi gjorde i tråget jag gjorde dagarna innan. De borde tillverka nya tråg för dagen hem, de är mycket praktiska. Potatisstöten gjorde vi av en snabbt tillyxad björkbit. Vi arbetade potatisen utan tillsatser till inga klumpar fanns och den blev mycket degig och seg. När man smakade den var den likt ljummen italiensk sorbet med tapetklister i.
Steg 2. Tillverkning av knappar. När vi hade en deg så prövade vi lite vad den gick för. Potatisdeg som jag föredrar att kalla deg är otroligt ”sticky” märkte vi. För att överhuvudtaget kunna forma degen fuktade vi händerna i vatten. Inledningsvis prövade vi att trycka fast degen i formar som beskrivet. Vi hade innan gjort enkla matriser i en brädbit. Det gick inte alls, överhuvudtaget, smeten fastnade och föll sönder hur vi än gjorde.
Vi slängde iväg träbiten och gick över till täljsten för att hoppas på en lite mer ”non-stick-yta”. Det gick inte så bra det heller. Det bara föll sönder och fastnade. Det måste vara så att man ska pudra formen med något som mjöl vid bak, alternativt att man låter degen torka lite så den blir lite mindre kletig.
Då struntade vi lite i uppteckningen och gick först över till frihand utan tillbehör. Vi formade kulor och platta knappar och tryckte ner märlor/ringar av ståltråd i dessa. Detta gick bättre men resulterade i rätt fula knappar men med lite träning kan det nog bli ganska bra.
Därefter prövade vi med form igen genom att använda min kultång som jag gjuter muskötkulor i. Genom att blöta kultången prövade vi att fylla den med mos, men även dessa blev deformerade när de avlägsnades ur formen. Det gick dock bättre än de tidigare formarna.
Som ett sista försök att tämja degen prövade vi slutligen det beprövade pepparkakvarianten. Vi kavlade ut deg och helt enkelt stansade ut runda brickor. Detta förfarande fungerar troligen bäst om man har en bra kavel och bra stans. Vi gjorde det med improviserade verktyg och det gick rätt bra. Vi gjorde hål i knapparn istället för att sätta märlor i dem.
Steg 3. Torkning. Nu närmar vi oss slutet på del I, vi har lagt knapparna på tork. De ska torka sakta så om några dagar hoppas jag kunna visa resultatet om det nu blir något att visa upp….
På återseende, kära hantverksmänniskor.
Ping: Jubileum | Kurage -Hantverk, historia och reenactment