Etikettarkiv: byggnadsvård

Den enes död, den andres bröd IV. Den tredje dörren och en sorglig berättelse om historielöshet.

Jag har bytt många dörrar i detta hus, totalt 6 stycken och fler blir det. Nu för första gången har en dörr som vi själva satt in bytts ut mot en annan. Mellan hallen och köket satte vi in en vanlig spegeldörr:
IMG_6251

Den tjänade sitt syfte då men sen öppnade vi upp ett hål i väggen bakom ovanstående dörr så att det blev en entré rakt in i trapphallen. Resultatet blev att denna dörr förblev stängd in till köket eftersom vi ville att man inte skulle kliva in i köket direkt utan istället gå via trapphallen.

Eftersom vi tänkt ha dörren stängd bytte vi dörren mot en smäcker sekelskiftesdörr med glas i. Mer som ett fönster mellan hall och kök än en dörr. Trevligt att se in i köket och trevligt att få in ljus i köket från hallen.

P1010076

Vy från hallen som kanske är husets deppigaste rum, i starkt behov av renovering. Bakom glaset är det trevligt värre.  Jag har inte målat köksön än….eller tvättat hunden.
P1010116
Vy från köket mot hallen. Detta är ju bra, nu får ni en liten glimt av trapphallen som är under ständig renovering, men jag kan avslöja att detta husets mest besvärliga rumkonstellation snart kommer bli klart.
P1010119

Och det sorgliga….

Varje reservdel jag hämtar till vårt hus har i beredskap en berättelse från ett annat hus. Berättelsen har en inneboende tragik eftersom dessa reservdelar innebär antingen att huset ska rivas eller förfulas på olika sätt med moderna material. Det var länge sedan som jag skrev under denna rubrik och faktum är att samtliga hus fram till detta inlägg inte längre finns. Ett sent 1800-talshus med snickarglädje och ett 1700-talstorp med fjällpanel finns inte längre. Det svenska kulturarvet utarmas allt mer.

När det kommer till ovan dörr så köpte jag den tillsammans med ett antal dörrar ute i skärgården. Jag ringde på en blocket-annons och jag åkte dit. I en bod stod det drygt tio spegeldörrar och minst lika många fönster, alla med karm. Säljaren ägde ett stort sekelskiftetshus och det gick knappt att se att det var ett sådant gammalt hus eftersom det var renoverat till en småful 90-talsvilla. Därifrån kom dörrarna och fönstren såklart. Den medelåldriga säljaren sa att det var så svårstädat med spegeldörrar och därför vräkt ut alla dörrar. Lika bra att slänga ut fönstren också. Jag köpte 5 dörrar av ovanlig sort som den ovan och garderobsdörrar, 100 kr/st. Det kändes beskt att lämna över 500 spänn för alla dörrarna.

Detta visade sig dock inte vara jämförbart med beskan från vad mannen sen visade. På tomten stod hans farfars nästan intakta snickeri. Där hade mannens farfar tillverkat husets alla dörrar, fönster och snickerier vid sekelskiftets början.

Varför gör man såhär? Historiemedvetenhet eller historiemedvetslöshet. Valet är ditt.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Den som smittades av syfilis under 1700-talet riskerades social utfrysning. Provinsialläkaren Johan Otto Hagström beskriver hur de smittades tvingades ut ur hus och hem, fick byta namn och avlägsna sig från socknen. De nekades också hyra rum vid behandling varför Johan Otto ansåg det nödvändigt med ett sjukhus.

Kurage recenserar.
Dokumentären Palme
. Bra grejjer, så bra att man rycks med och blir provocerad över likformheten hos dagens politiker. Kanske lite för folkhemsromantiskt och kanske önskar jag lite fler skelett i garderoben hos den glorifierade före detta stadsministern. Men bra foto och gediget arbetat.
4 gråsossar av 5.

4 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum

Krogen VII. Nytt innertak till hallen.

Ett steg i rätt riktning har tagit för att få ordning på en mycket problematisk hall. Förra sommaren bytte jag yttertak och nu var det dag för innertaket som ruttnat sönder på grund av det gamla yttertaget. Mycket logisk orsaksföljd, särskild när det handlar om hus.


Under en slags spont, reglar, masonitbitar och överblivna tretexplattor fanns ett ganska trött och delvis ruttet tak i handhyvlad pärlspont.

I bästa byggnadsvårdsanda rev jag ner allt ruttet, lappade och lagade. Nu hade jag inte sponthyvel och inte heller 1 tumsbräder till taket men åtminstone extra bred pärlspont. I mitt fall behövde jag inte vara rädd för att använda avvikande bredder eftersom krogens flora av originalpärlspont bjuder på bredder mellan 9 cm och upp till över 20 cm.

Resultatet blev bra tycker jag och nu finns det också en diskret lucka till ett ganska rejält utrymme för sådant som en lönnkrog brukar dölja. Även småväxta skulle kunna sova där.

Andra problem
När det kommer till hallen finns också andra problem, sådana där härliga problem som man inte kan få nog av. Sådana problem som bara åtgärdas med enträget arbete och eggverktyg….och kanske en dränering.  En gammal fuktskada har orsakat rejäl röta längs med golvet så är blir det att kapa bort en del. Man blir lite ledsen. What would Göran Gudmundsson do?

Huga…

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Barkbröd har vi alla hört talas om men bark var egentligen bara en i raden av brödingredienser som allmogen fick för sig att mätta sig med. Vad sägs om råghack, torkade sälglöv, benmjöl, syrgräsknoppar, gräs, ekollon, hasselknoppar, tallskott, rabarber, mossa, lavar, nötskal, mäsk, halm, sågspån, jord, fiskrom och hästgödsel. (Hungers)nöden är alla uppfinningars moder? Förr rådde ett kreativt allvar.

Kurage recenserar.
Fullt upp, int sett nåt, int hört nåt, int läst nåt…

Lämna en kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Krogen II. Pärlsponten.

Krogen är en följetong som handlar om att skapa en 1800-talslönnkrog på den östgötska landsbygden. Läs om hur det började här.

Rivning.

När vi började riva ytskickten i krogen tänkte vi oss breda brädor i taket och sen tapetsera väggarna med grålumppapp och måla. Det blev inte riktigt så när vi började gå med kofoten.

Vi började med taket som var täckt med masonit och spännpapp i två lager, 300 miljarder småspik i snöräta rader. Det spikarna satt i förvånade oss, det var pärlspont, den bredaste man kan tänka sig spikad synligt med smidd spik. Det visade sig även att den var delvis handhyvlad vilket också pekar på en hög ålder för att vara pärlspont.

Redan nu var det dags att byta fokus från tidigt 1800-tal till senare för att matcha de ändrade förutsättningarna. Detta bekräftades när vi började riva väggarna. Här fann vi flera lager äldre tapetrester från sent 1800-talet.

Dessa två tapet tycks vara de äldsta och vad som är märkligt är att det varvas vilken som är underst. Det kan tyda på att detta är gamla tapeter som används som utslätning på underlaget som precis som i taket är pärlspont. Pärlsponten har inte varit målad vare sig i taket eller på väggen vilket tyder på att utrymmet varit mycket enkelt, alternativ att pärlsponten tapetserades över redan från början. Det sistnämnda grumlas något av att panelen färgats av sol och smuts som tydligt ses där taklisten suttit. Taket har sotats av eldstaden så nog dröjde det något innan tapeterna och spännpappen kom upp. Det hela är något kryptiskt och fördunklar rummets ursprungliga karaktär och funktion. I vilket fall blir det krog nu.

Att ta bort gamla tapeter.
Att avlägsna tapeterna var för övrigt ett kapitel för sig. Ett strängt arbete som avhjälptes med hjälp av gladpack, diskmedel och vatten i sprayflaska samt skrapor av olika slag. Spraya rikligt och sätt gladpacken över för att stänga in fukten. Vänta och skrapa. Detta är inget mirakelmedel men hjälper utan tvekan enormt. Tapeterna måste blötas upp för att lossna och sen ska det skrapas och skrapas.

Pärlsponten kommer behöva fixas till men är på det hela frisk. Lovande.

 

Glad Midsommar!

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Apropå midsommarafton, i Nöbbelöv i norra Skåne trodde folk att man blev flintskallig om man gick barhuvad på midsommarafton. Skalligheten uppkommer genom att en särskild mask angriper skalpen och äter upp hårsäckarna. Ett sätt att bli av med hårmasken var att koka vissa växten mattlummer i kourin och sen tvätta håret med det. Tänk på det imorrn.

Kurage recenserar.
Byggnadsvårdsdagen på Thorstorps Gård. Välorganiserat och entusiastiskt stämning. De få byggnadsvårdsorienterade som finns i landskapet var där, tyvärr är dessa få men det finns hopp om det i Östergötland. Kämpa på!
3 färgtrappor av 5.

 

 

5 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Krogen

Krogen I. Skapandet av en 1800-talskrog.

Ett märkligt utrymme som finns på Liljerum är en slags drängstuga. Ett ganska stort rum med murstock. Det kan ha tjänat som bykstuga, exakt vad vet vi inte, och senast var det i funktion som förråd och innan det rum åt förra ägarnas dotter. Tidigt funderade vi över vad vi skulle nyttja rummet till, vi ämnade det till något stort. För ett antal somrar sedan besökte vi en väns beryktade lönnkrog Blå tuppen, vars verksamhet idag intet finns kvar. I ett liknande utrymme hade ägarna inhyst en mycket trevlig liten krog med hög trivselfaktor. Med denna inspiration i klart minne stod det snart klart att det var en lantlig 1800-talskrog vi tänkt inhysa för oss och våra vänner. En lönnkrog kort och gott.

Ett antal i vår närhet känner till våra planer och redan för över ett år sen har vi sakta men säkert börjat slita i rummet och smida planer för dess utseende. En del har undrat när det bli klart och tja, det vet vi inte helt säkert. Vad som säker är att vi satsar på ha invigning inom en rimlig framtid. Jag gillar generellt inte att lägga blogginlägg med work-in-progress men detta kommer bli ett undantag. Här kommer vi visa hur vår krog växer fram. Hoppas ni finner detta intressant och värdefullt om ni någon gång ska öppna krog.

Sommaren 2010.
Det var så här det startade.

Välkommen!  Detta är en liten hall in till stora rummet. De som följt denna blogg vet att det numera är tegeltak på taken.

På väg in i krogen. Svårt att tro men detta utrymme innehåller mest originaldelar på hela bygget, det mesta är dock dolt om kommer att bli synligt för envar.

Hemtrevligt? I taket solkig spännpapp, plastmatta av korkimitation och en sorgsen air av övergivenhet. Det är nästan så att plastblommorna vissnar. 

En liten kontorsdel också kan vara bra. Just här i udda kombination med en monsturös skånsk brudkista, vår första gemensamt köpta möbel för tio år sen. Nyttigheten med det inköpet har många gånger malts i våra tankar.

Detta som ni sett här är alltså utgångsmaterialet.

Vilka mål har vi?  En autentisk miljö av en lönnkrog från 1800-talets mitt som passar byggnadens ålder och förutsättningar. Exakt vad det innebär rent konkret kommer.

Det ska bli en hejdundrandes trevlig festplats som präglas av 1800-talspartaj med trånga slängpolskor, upptåg och skörlevnad. Egentligen är det där med skörlevnad något av en skimär då vare sig jag eller Anna-Maria är verkligt intresserade av vare sig starka drycker eller folk som är runda under fötterna. Därför kommer detta också bli en plats befriat från allt för starka varor, men det kommer ändå vara historisk klass på drickat!

 

Kommer slutresultatet bli så här som när Tobias Sergel besökte Krokeks ökända gästgiveri?

Fortsättning följer….

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage: (Nytt inslag på bloggen!)

I Skedevi socken Östergötland hade man under 1800-talet  för vana att sätta ut uttjänta vävstolar i skogen för att använda som primitiva dass.

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Laila Duráns Scandinavian Folklore II. En uppföljare i samma bedårande folkdräktspornografiska anda. Lika väl utfört som förra gången, den få inte samma betyg denna gång då jag tycker det är väl mycket samiska dräkter och det intresserar mig inte särskilt rent subjektiv.
Betyg: 4 hårkullor av 5.

 

 

 

7 kommentarer

Under Krogen

De åtta husen. En fotopromenad i ett kvarter.

Detta inlägg har sitt ursprung i en liten amatörmässig fotosession jag företog mig i Norrköping. Jag vill belysa hur olika vi tänker kring gamla hus. Hur de ska underhållas, hur de ska och kan se ut. Det handlar också om hus som en del av en stads kulturarv. Vilken relation ska svensken ha till vårt byggnadsbestånd?

Här nedan är två mycket små gator i Norrköpings äldre villabebyggelse. På gatorna står det fyra hus vardera byggda efter samma modell och proportioner.  De är uppförda under 20-talet skulle jag gissa på och hade troligen ett ganska likartat utseende från början.

Gata 1.

Hus 1.

Tilläggsisolering , bytta fönster, dörr, trapp och plastfärgsmålad panel, plåtinklädd skorsten.

Hus 2.

Kanske det bäst bevarade huset om det var så att husen ursprungligen var putsade likt många av husen från tiden var. Entrén är kanske delvis original. I vilket fall har fönstren bytts mot vippfönster med lösspröjs.

Hus 3.

Tilläggsisolerat och inklätt med plåtpanel, modifierad skorsten, tillbyggd balkong.

Hus 4.

Mexitegel, svarta betongpannor, storglas och brunbetsade detaljer.

Gata 2.

Hus 1.

Småspröjsade fönster och fina snickeridetaljer bevarade. Huset är målad med någon slags plastfärg och försett med brandtrappa och gunnebostängsel.

Hus 2.

Här har vi grå eternitplattor med fönster från till synes tre olika årgångar.

Hus 3.

Mexitegel med tillbyggd hall med balkong. Bytta fönster.

Hus 4.

Tillbyggt med garage, klätt med bred panel och svarta betongpannor.

Frågan?

Har vi som husägare skyldigheter? Hus är trots allt något vi bara bor i, eller har det kommit till att bli något mer?

22 kommentarer

Under Funderingar

How to make the textilsladd – ett försök.

När de första elkablarna såg dagens ljus under 1800-talets slut var de i form av textilsladd, liknande den som fortfarande finns på strykjärn. Ofta var det en sladd för varje kabel som man sedan tvinnade ihop för att de skulle kunna ledas på porslinknoppar i taket och på väggarna. Dessa installationer kunde ibland tvinnas ihop med flera textilsladdar. Plasten brukades ännu inte i elektronikens värld utan man höll sig till koppar, textil, porslin och stål.  I takt med införandet av mer ofarliga fasta elinstallationer  försvann dessa textila ofta väldigt vackra elinstallationer. De överlevde dock ofta som lampsladdar och dylikt, där de idag fortfarande är poppis i den postmoderna byggnadsvårdskulturen.  Det går också bra att idag för dyra pengar köpa textilsladd på metervara.

Det är här som denna maskin gör entré:

Detta är en snörmaskin av okänt fabrikat som är min vän i detta projekt. Just denna snörmaskin har stått på C L Svenssons & Co:s textilfabrik i Norrköping och köptes in på 1890-talet.  Den har aldrig varit i någon egentlig produktion utan tillverkade främst drivremmar till olika maskiner. En liknande maskin finns på Borås textilmuseum. Materialet var ofta skräpgarner och dessa garnspolar rör sig snillrikt runt och flätar så ett snöre. Se filmen nedan:

Vad som blir centralt med denna maskin är dess förmåga att använda fyllning i mitten av snören som garnet flätas runt. Genom att mata upp garn i mitten blir snöret tjockare. Tidigt väcktes min undran om det skulle gå att mata upp elkabel som fyllning. Jag delade på en gammal elsladd och skarvade i den undertill och utan vidare svalde maskinen genast kabeln och började spinna runt den. Resultatet blev en fräsig textilsladd som jag sen kunde tvinna ihop till en dubbel. Jag monterade den hemma i en skomakarlampa. Succè!

Komplett med ojordad bakelitkontakt!


Och lyser gör den med!

Nu smider jag planer på att utvidga experimentet med tätare material och fler spolar. Till försöket användes 11 röda spolar och 1 svart som redan var monterade i maskinen. På varje spole var 3 trådar. Jag kommer minska till två trådar och i andra färger. Med hopp om fortsatt lyckosamma försök.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Gevär.  Husqvarna m/20 hanbössa. Sveriges vanligaste hagelbössa, den så kallade ”torparbössan” tillverkades 1878-1956, ca 80000 ex. 1931 kostade en 89,50 riksdaler, idag betalar jag 100 kr för en i bra skick. Trots det är känslan på topp när man maler lerduvor till mjöl med en sådan trångborrad legend. Hela mässingshylsor med svartkrut nästa!
5 trångborrade pipor av 5

Bok. Ljungberg, Inger & Gert . Hantverksporträtt. Dyster reportagebok från 1975 där när 50 åldrande slöjdare och hantverkare porträtteras. Nu är de alla döda men med facit i hand är vi ändå rika i slöjdmängd.
3 utdöende hantverk av 5.

4 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Textil