Jag har bytt många dörrar i detta hus, totalt 6 stycken och fler blir det. Nu för första gången har en dörr som vi själva satt in bytts ut mot en annan. Mellan hallen och köket satte vi in en vanlig spegeldörr:
Den tjänade sitt syfte då men sen öppnade vi upp ett hål i väggen bakom ovanstående dörr så att det blev en entré rakt in i trapphallen. Resultatet blev att denna dörr förblev stängd in till köket eftersom vi ville att man inte skulle kliva in i köket direkt utan istället gå via trapphallen.
Eftersom vi tänkt ha dörren stängd bytte vi dörren mot en smäcker sekelskiftesdörr med glas i. Mer som ett fönster mellan hall och kök än en dörr. Trevligt att se in i köket och trevligt att få in ljus i köket från hallen.
Vy från hallen som kanske är husets deppigaste rum, i starkt behov av renovering. Bakom glaset är det trevligt värre. Jag har inte målat köksön än….eller tvättat hunden.
Vy från köket mot hallen. Detta är ju bra, nu får ni en liten glimt av trapphallen som är under ständig renovering, men jag kan avslöja att detta husets mest besvärliga rumkonstellation snart kommer bli klart.
Och det sorgliga….
Varje reservdel jag hämtar till vårt hus har i beredskap en berättelse från ett annat hus. Berättelsen har en inneboende tragik eftersom dessa reservdelar innebär antingen att huset ska rivas eller förfulas på olika sätt med moderna material. Det var länge sedan som jag skrev under denna rubrik och faktum är att samtliga hus fram till detta inlägg inte längre finns. Ett sent 1800-talshus med snickarglädje och ett 1700-talstorp med fjällpanel finns inte längre. Det svenska kulturarvet utarmas allt mer.
När det kommer till ovan dörr så köpte jag den tillsammans med ett antal dörrar ute i skärgården. Jag ringde på en blocket-annons och jag åkte dit. I en bod stod det drygt tio spegeldörrar och minst lika många fönster, alla med karm. Säljaren ägde ett stort sekelskiftetshus och det gick knappt att se att det var ett sådant gammalt hus eftersom det var renoverat till en småful 90-talsvilla. Därifrån kom dörrarna och fönstren såklart. Den medelåldriga säljaren sa att det var så svårstädat med spegeldörrar och därför vräkt ut alla dörrar. Lika bra att slänga ut fönstren också. Jag köpte 5 dörrar av ovanlig sort som den ovan och garderobsdörrar, 100 kr/st. Det kändes beskt att lämna över 500 spänn för alla dörrarna.
Detta visade sig dock inte vara jämförbart med beskan från vad mannen sen visade. På tomten stod hans farfars nästan intakta snickeri. Där hade mannens farfar tillverkat husets alla dörrar, fönster och snickerier vid sekelskiftets början.
Varför gör man såhär? Historiemedvetenhet eller historiemedvetslöshet. Valet är ditt.
—————————————————————————————————————————
Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Den som smittades av syfilis under 1700-talet riskerades social utfrysning. Provinsialläkaren Johan Otto Hagström beskriver hur de smittades tvingades ut ur hus och hem, fick byta namn och avlägsna sig från socknen. De nekades också hyra rum vid behandling varför Johan Otto ansåg det nödvändigt med ett sjukhus.
Kurage recenserar.
Dokumentären Palme. Bra grejjer, så bra att man rycks med och blir provocerad över likformheten hos dagens politiker. Kanske lite för folkhemsromantiskt och kanske önskar jag lite fler skelett i garderoben hos den glorifierade före detta stadsministern. Men bra foto och gediget arbetat.
4 gråsossar av 5.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Det sista stycket får mig att tänka på en mardröm jag hade för en tid sedan. Under ett besök upp till min snart 100 åriga farmor märker jag hur TV3s ”Sveriges fulaste hem” är på plats. I kåken, byggd 1920 tal med delar från ett tidigare betydligt äldre hemmane, står nu två rätt ut sagt hemska och synnerligen homosexuella män och river sönder tapeterna medans Robert Aschberg breder ut sig i vardagsrummet, skrattar högt och fimpar i det victorianska möblemanget.
Vapenskåpet har de dock ännu inte hunnit komma åt upptäcker jag. Det blir vild skottlossning – följt av svår fängelsedom, skyldig på alla punkter.
Vaknar upp, kallsvettig, Ångestladdad. Ringer till farmor och säger till henne att låsa dörren och inte släppa in någon.
Fasansfullt. Jag har alltid sagt att man ska akta sig för Tv3. Till barnen kan man säga, ät upp din blomkål annars sätter jag på Tv3. I folkloren pratar man om Tv3 som kommer om natten och rider på människors bröst, förklädd till en skallig man i medelåldern.
Sorgligt att man får lov att göra så men ändå en fördel för oss som letar äldre byggmaterial till våra egna sönderrenoverade hus. Bäst hade förstås varit om de hade kunnat få vara kvar och att det funnits bra nytillverkade äkta alternativ att köpa som inte kostade skjortan för att de som köper är byggnadsvårdssnobbar som har råd att betala hur mycket som helst. 🙂 Egentligen kanske man inte får lov att göra så heller eftersom man ska ta hänsyn till husets utseende när man renoverar och bygger till men det verkar inte vara så högt prioriterat att efterfölja de där lagarna.
Jag blir så trött på att det finsn så mycket okunskap, att folk på allvar tror på allt som sägs i reklam. De skrattar åt löjlig överdriven tvättmedelsreklam men sväljer att gamla fönster kommer ruinera dem med hull och hår. Konstigt det där.
morsomt…du har satt inn en identisk dør som vi akkurat har satt inn 🙂