Etikettarkiv: porslinsledare

How to make the textilsladd – ett försök.

När de första elkablarna såg dagens ljus under 1800-talets slut var de i form av textilsladd, liknande den som fortfarande finns på strykjärn. Ofta var det en sladd för varje kabel som man sedan tvinnade ihop för att de skulle kunna ledas på porslinknoppar i taket och på väggarna. Dessa installationer kunde ibland tvinnas ihop med flera textilsladdar. Plasten brukades ännu inte i elektronikens värld utan man höll sig till koppar, textil, porslin och stål.  I takt med införandet av mer ofarliga fasta elinstallationer  försvann dessa textila ofta väldigt vackra elinstallationer. De överlevde dock ofta som lampsladdar och dylikt, där de idag fortfarande är poppis i den postmoderna byggnadsvårdskulturen.  Det går också bra att idag för dyra pengar köpa textilsladd på metervara.

Det är här som denna maskin gör entré:

Detta är en snörmaskin av okänt fabrikat som är min vän i detta projekt. Just denna snörmaskin har stått på C L Svenssons & Co:s textilfabrik i Norrköping och köptes in på 1890-talet.  Den har aldrig varit i någon egentlig produktion utan tillverkade främst drivremmar till olika maskiner. En liknande maskin finns på Borås textilmuseum. Materialet var ofta skräpgarner och dessa garnspolar rör sig snillrikt runt och flätar så ett snöre. Se filmen nedan:

Vad som blir centralt med denna maskin är dess förmåga att använda fyllning i mitten av snören som garnet flätas runt. Genom att mata upp garn i mitten blir snöret tjockare. Tidigt väcktes min undran om det skulle gå att mata upp elkabel som fyllning. Jag delade på en gammal elsladd och skarvade i den undertill och utan vidare svalde maskinen genast kabeln och började spinna runt den. Resultatet blev en fräsig textilsladd som jag sen kunde tvinna ihop till en dubbel. Jag monterade den hemma i en skomakarlampa. Succè!

Komplett med ojordad bakelitkontakt!


Och lyser gör den med!

Nu smider jag planer på att utvidga experimentet med tätare material och fler spolar. Till försöket användes 11 röda spolar och 1 svart som redan var monterade i maskinen. På varje spole var 3 trådar. Jag kommer minska till två trådar och i andra färger. Med hopp om fortsatt lyckosamma försök.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Gevär.  Husqvarna m/20 hanbössa. Sveriges vanligaste hagelbössa, den så kallade ”torparbössan” tillverkades 1878-1956, ca 80000 ex. 1931 kostade en 89,50 riksdaler, idag betalar jag 100 kr för en i bra skick. Trots det är känslan på topp när man maler lerduvor till mjöl med en sådan trångborrad legend. Hela mässingshylsor med svartkrut nästa!
5 trångborrade pipor av 5

Bok. Ljungberg, Inger & Gert . Hantverksporträtt. Dyster reportagebok från 1975 där när 50 åldrande slöjdare och hantverkare porträtteras. Nu är de alla döda men med facit i hand är vi ändå rika i slöjdmängd.
3 utdöende hantverk av 5.

4 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Textil

Möjlighet till fynd.

Jag har tidigare uttryckt min pessimism inför möjligheten att göra fynd. Det som anses vara fynd i min värld är sådant som jag letar efter som jag vanligen inte har råd med men som uppenbarar sig till ett särdeles gott pris. Det finns som bekant 1000-tals föremål som man sett eller hållit i men som man inte haft råd med.

Jag letar efter det som bär märken efter våra förfäders hand på ett ogenerat sätt. Föremål som tar mig närmare människorna i historien.  Det finns döda och levande prylar i min värld. Några levande föremål har på endast några dagar av rena tillfälligheter flyttat hem till mig.

För det första blev det ett antal knappar. 31 st troligen svenska uniformsknappar för manskap m/1845, 13 folkliga västknappar från tidigt 1800-tal som fortfarande är trädda på en remmen de sattes på efter att ha sprättats bort.

Söljor till bälten, förskinn med mera.


Porslinknoppar till ledningar. Gysinge kan gå och duscha med sin nytillverkade knoppar för 45kr/st.

Det får nog bli att sy något stiligt med originalknappar….

Och annat.

Dagens känga vill jag ge till de tomtarna som på allvar tror att folk på landet förr hade en romantisk, nära naturdyrkanslik relation till skogen. Glöm det, de hade bara inte möjlighet att bli av med spenaten fortare. Hänsyn till naturen är ett nytt, men gott påfund. För att citera folkskoleläraren Erik Hellqvist (1900-1977) i Gagnef om Gagnefböndernas fordom osympatiska inställning till skogen:

Före storskiftet och under storskiftetiden var skogsskötsel ett okänt begrepp. Man bekymrade sig föga om återväxten på de kalhuggna brännorna. Skogen var praktiskt taget värdelös. Gamla köpebrev berättar om, att man sålde stora skogsskiften för en kanna brännvin. Kampen mot skogen var bondens naturliga strid för sin existens. Odlad bygd kunde ej erhållas, om inte skogen kom bort. Ett gammal uttryck lyder: när bonden sköter sig väl, når åkern till skogen, men när han sjunker i dådlöshet, når skogen till åkern.

Ur Gagnef socken i Dalarna – En skrift med mängder av fakta om Gagnef och livet där på 1920-talet.

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok. Kalle Lind – Människor det varit synd om. Alltså detta är roligt, dumt och fruktansvärt opretentiöst. Jag vill läsa historiskt skvaller om Jussi Björling, Karin Larsson och Astrid Lindgren. Otroligt befriande att läsa befläckade porträtt om många av våra nationalklenoder.
Betyg: 4 bladvändare av 5.

3 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar