Detta inlägg har sitt ursprung i en liten amatörmässig fotosession jag företog mig i Norrköping. Jag vill belysa hur olika vi tänker kring gamla hus. Hur de ska underhållas, hur de ska och kan se ut. Det handlar också om hus som en del av en stads kulturarv. Vilken relation ska svensken ha till vårt byggnadsbestånd?
Här nedan är två mycket små gator i Norrköpings äldre villabebyggelse. På gatorna står det fyra hus vardera byggda efter samma modell och proportioner. De är uppförda under 20-talet skulle jag gissa på och hade troligen ett ganska likartat utseende från början.
Gata 1.
Hus 1.
Tilläggsisolering , bytta fönster, dörr, trapp och plastfärgsmålad panel, plåtinklädd skorsten.
Hus 2.
Kanske det bäst bevarade huset om det var så att husen ursprungligen var putsade likt många av husen från tiden var. Entrén är kanske delvis original. I vilket fall har fönstren bytts mot vippfönster med lösspröjs.
Hus 3.
Tilläggsisolerat och inklätt med plåtpanel, modifierad skorsten, tillbyggd balkong.
Hus 4.
Mexitegel, svarta betongpannor, storglas och brunbetsade detaljer.
Gata 2.
Hus 1.
Småspröjsade fönster och fina snickeridetaljer bevarade. Huset är målad med någon slags plastfärg och försett med brandtrappa och gunnebostängsel.
Hus 2.
Här har vi grå eternitplattor med fönster från till synes tre olika årgångar.
Hus 3.
Mexitegel med tillbyggd hall med balkong. Bytta fönster.
Hus 4.
Tillbyggt med garage, klätt med bred panel och svarta betongpannor.
Frågan?
Har vi som husägare skyldigheter? Hus är trots allt något vi bara bor i, eller har det kommit till att bli något mer?
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Hahaha, roligast av allt Anders, är det faktum att jag, i vårt mexitegelinspirerade 70-talshus använde i artikeln omtalade bestickpar som gardinstänger i köket ett tag…det du 😉
Om husägare skulle ha fler skyldigheter än de redan har tycker jag inte. Vi kan inte och skall inte göra landet till ett stort museum där allt fryses i tiden. Vi hade knappast haft kvar exempelvis Glimmingehus i nuvarande skick om man inte hittat alternativa användningsområden för borgen och byggt nytt på borggården. Hade man bara gett upp hade den varit en stenhög som alla andra.
Husens historia framträder ju så mycket bättre och framtida forskare kommer att kunna göra fina studier över hur modet växlade och hur hus förnyades och återvanns.
Helena, du ser, det hänger ihop!
Matti, du har en poäng men jag ser det inte så. Jag ser att stora kulturvärden hela tiden försvinner och att svenskar är bekväma och historielösa. Det går att bo modernt och ta hand om sitt hus bevisligen. Hela byggnadsvårdsprojektet är såklart ett mycket modernt sätt att se på hus som vi tidigare inte haft på grund av olika anledningar. Med levnadsförhållandena vi har det idag har vi ett val att ta hand om våra gamla hus eller sakta förstöra dem. Moderna sätt att renovera gamla hus förstör dem sakta men säkert och därför kommer vi inte ha några hus kvar att forska på….
Men jag känner ju dig och den stora arkeologen som bor i dig.
Har inget svar på din fråga men tycker att det var en mycket intressant iaktagelse och kommenterande från din sida. Jag gillart.
Mycket bra inlägg. Jag tyckte det var så bra så jag har länkat vidare till det från min blogg!
Tack Sophie, keep up the good work!
Ping: De åtta husen eller Får man göra hur man vill? | Södergården
Mycket tänkvärd fotovandring, samtidigt vet jag hur svårt och ibland dyrt det är att fatta rätt beslut när det kommer till renovering av gamla hus. Kunskap är viktigt!
Tack för knivskarpa iakttagelser skrivet på underhållande sätt !
/ Margareta ( som tittat in här via Sophies blogg)
Tack för trevlig kommentarer! Elisabeth, kunskap är nyckeln och tyvärr möter jag vanligen en mycket klen kunskap bland de som äger gamla hus. Östergötland tex är en byggnadsvårdsmässig öken. När jag träffar någon som inte förstår sig på byggnadsvård brukar jag prata om hur det är att renovera veteranbilar (någon som appellerar till medelålders herrar som vanligen har mest högljudda åsikter i frågan). Har du en T-ford monterar du inte aluminiumfälgar eller spoiler även om den skulle få bättre egenskaper. Det passar sig helt enkelt inte.
Tråkigt att du inte gillar mitt hus. Det är ju en förskräcklig tur att du och dina själsfränder vårdar era hus till kopior från förr så kan framtida forskare titta på dem. Som jag ser det har då vi vanliga, oansvariga husägare två alternativ; bosätta oss i lägenhet eller riva våra hus och bygga nya tidsenliga villor så vi inte plågar er med våra renoveringar av gamla hus.
Verkar jag bitsk? Det är korrekt uppfattat. Översitteri från byggnadsvårdare – check!
Hej Signe,
Jag förstår att det är kontroversiellt att uttala sig om andra personers hus eftersom hus är något mycket personligt. Vi väljer alla våra vägar att gå och jag tycker det är utmärkt att du vågar stå upp för dina val. Det är inte meningen att trampa någon på tårna men faktiskt är det ju så att den som köper sig ett äldre hus köper sig faktiskt en bit av vår gemensamma historia. Vad jag vill med mitt inlägg är att värdesätta detta kulturarv som vi omger oss med för att det ska bevaras för kommande generationer.
Det är inte enkelt att vara husägare och vi har olika visioner av ett gott boende oavsett utgångsmaterial. Äldre hus är välbyggda, de tål ombyggnationer och även restaureringar, en nybyggd villa idag är inte anpassad att klara ett liv längre än 50 år. Jag beskyller inte dig för att vara oansvarig, vad du gör är trots allt upp till dig men du kan inte räkna med att alla tycker om det.
mvh
Anders
Måhända är det kontroversiellt att uttala sig om andras hus… Att göra det i den tonen du gör, med den överskriften och med tillhörande bild på varje hus och sedan lägga ut det på nätet… det vet jag inte vad det ska kallas?!
Jag kan bara svara för mig själv att jag står för mina val, de som jag har gjort än så länge. De val som redan var gjorda innan är det ju svårare med, vilket är fallet med flera av husen på din promenad.
Hur som helst är smaken delad och det har jag full förståelse för. Själv förderar jag att leva i nutiden. Det passar mig och min familjs behov. Det betyder dock inte att jag har behovet av att kritisera hur andra väljer att göra med sina hus. Det är väl egentligen det som är poängen. Over and out.
Tonen är provokativ, det är jag medveten om och jag ska ta en funderare på det i framtiden. Jag vill inte göra folk ledsna och jag vet att ibland blir det väl syrligt. Det ber jag om ursäkt för. Syftet är inte att hänga ut någon utan husen spelar en roll som exempel i en ovanligt bred renoveringsflora som är långt ifrån ovanlig.
Egentligen är det inte så att jag kritiserar nödvändigtvis de nuvarande ägarna eftersom dessa hus har en historia av förändringar. Jag bor själv i ett hus som haft eternit och total brist på ursprungliga detaljer. Mitt val var att försöka renovera med husets ursprungliga utseende. Många hus, särskilt under 60-70-talet renoverades mycket hårt men gav ofta bekväma boenden. Om man söker ett bekvämt boende och hittar ett sådant hus finner jag ingen anledning att restaurera huset om man själv inte har något intresse av det.
Däremot ser jag ingen konflikt mellan bekvämt och modernt boende och gamla hus. Det är fullt möjligt att restaurera hus med bibehållen livskvalité. Jag har modernt kök, badrum, dusch och bergvärme och trivs med det. Jag när inte romantiska föreställningar om hur det var att leva förr utan vill bara ruska om i människors relation till vårt byggnadshistoriska arv.
Gott, jag har fått något att tänka på och kanske har du det med?
mvh
Anders
Hej du har en trevlig sida om det inte hade varit för bilderna och de nedsättande kommentarena om de hus som inte faller dig i smaken.
Jag kan själv ha åsikter om olika utformningar i min yrkesroll men att offentliggöra detta med bild som du gjort är taskigt.
/M
Då två ansett det stötande med de kommentarer jag skrev till husen har jag valt att stryka dem då det för bort fokus från frågan som jag vill lyfta angående vårt kulturarv. Syftet var undersöka vad som folk gör med sina hus, inget annat.
Nu ser det mycket trevligare ut! Hade det varit så från början hade jag nog mest tyckt det varit roligt att se mitt hus på bild sådär. Jag är helt med på det du menar. Jag blev bara, som jag redan sagt, stött av tonen. Heder åt dig som lyssnade och redigerade.
Tack Signe! Jag blir glad av den positiva vändningen!
Som ett längre blogginlägg, men det här är så intressant att jag vill veckla ut mig i en omfattande kommentar. Anders, du får korta mig om jag bär iväg för långt!
Tänk så annorlunda det varit om vi husinnehavare inte varit så giriga efter ständigt förnyade ytskikt eller moderniseringar av planlösning och fasader.
Det är tyvärr så att en hel del renoveringar faktiskt på sikt skadar huset (fel slags färg tillåter inte träet att andas och det ruttnar inifrån, fel typ av ventilation får fukt att samlas på känsliga punkter med röta och mögel som följd) och viktigast av allt är påverkan på den som bor där; alla kemikalier i moderna byggmaterial. Och vad jag vet så är det så att bli impregnerad i ftalater gör tex att våra pojkar hamnar i puberteten tidigare eftersom det är hormonstörande. Bara ett av alla märkliga ämnen som vi helt plötsligt väljer att bo i, dessutom med små barn.
Jag har också ett hus (gammalt) där nån en gång tänkte ”jag lever ju nu på det glada 80-talet och inte i någon dåtid” med följden att renoveringen gjordes slarvigt och med urusla material. Och detta handlar absolut inte om utseende. Ska något sägas om utseende så är det som någon ovan påpekat lite olika vad vi tycker, men att felpimpa ett hus kan bli som en gammal moster i högklackat och med piercingar i hela ansiktet. Det funkar men det är lite crazy.
Form och funktion och en liten del snålhet gick hand i hand i den där tråkiga dåtiden, tråkig enligt somliga men synnerligen gedigen och hållbar var den där dåtiden. Det går att hitta fönster från dåtiden som aldrig behövt renoveras på 150 år. Väljer jag idag att lägga ner arbete på renovering så gör jag mitt yttersta för att ta material som är hållbara (tegel istället för betong i takpannorna, fönster med träkarmar och äkta spröjs istället för att köpa lögnen om det ”underhållsfria”) eftersom jag vill slippa göra om det snart och det höjer värdet på mitt hus inte bara ekonomiskt utan gör det också bekvämare och bättre. Gammaldags ”snålhet”.
Dyrt nu blir billigare i längden, för bra material behöver du inte byta ut lika ofta som moderna byggmaterial.
Jag förfogar inte över mängder av pengar, inte heller något speciellt stort kunnande, men för mig är en olycklig renovering lite som att anlägga en trädgård men plantera plastblommor. Det blir rätt snart trist att se på och begäret efter nästa renovering vaknar redan efter fem-tio år istället för efter femton-femtio.
Visst, jag är också sugen på ett helkaklat badrum, men på andra våningen i ett hus med trästomme? Nej, det säger sig ju självt att det är onödigt våghalsigt. Dessutom blir jag lika ren i det utrymme som redan finns och jag kör med det tills jag kommit på en lösning som passar hus, miljö, plånbok och smak. Långsamheten är bra, förutom då det är direkt hälsovådligt.
Det var intressant och tänkvärt att följa med på din promenad i stan, Anders.
…och jag väljer att kalla oss husinnehavare istället för ägare. Kanske vore förvaltare ett bättre ord. Jag gillar tanken på att min bostad ska överleva mig länge, länge och härbärgera nya människor ett bra tag till!
/fiaLi
Mycket goa tankar Fia! Byggnadsmaterialen som idag anses som fullt normala såsom gips, plastfärg, skivmaterial och rockwool är inte bara giftiga, de är också skadliga för dem som dagliga jobbar med dem och som framställer dem. De är dessutom mycket energikrävande att framställa, särskilt isolering. Det är inte direkt ekologiskt hållbart och många tror att farliga byggnadsmaterial är eternit och blymönja men detta gäller även moderna material. Byggbranschen är en smutsig bransch. Att välja traditionella material är inte heller bara för byggnadsvårdare utan för moderna hus.
Jag tycker tyvärr vissa poänger försvann då texten försvann =(
Det är ju tråkigt att få sitt egna hus utpekat som ‘dåligt exempel’, men det är ju trots allt mycket tycke och smak då man renoverar och då tycker jag att man även som åskådare får ha åsikter. Sen är det all heder åt de som renoverat, man renoverar ju för att bevara sitt hus även om man inte bevarar estetiken. Husen står ju kvar. Och även de så kallade sönderrenoverade husen blir ett tidsdokument.
Själv sörjer jag vissa renoveringar som tidigare ägare gjort på mitt hus, men har å andra sidan ett friskt och välbehållet hus.