När de första elkablarna såg dagens ljus under 1800-talets slut var de i form av textilsladd, liknande den som fortfarande finns på strykjärn. Ofta var det en sladd för varje kabel som man sedan tvinnade ihop för att de skulle kunna ledas på porslinknoppar i taket och på väggarna. Dessa installationer kunde ibland tvinnas ihop med flera textilsladdar. Plasten brukades ännu inte i elektronikens värld utan man höll sig till koppar, textil, porslin och stål. I takt med införandet av mer ofarliga fasta elinstallationer försvann dessa textila ofta väldigt vackra elinstallationer. De överlevde dock ofta som lampsladdar och dylikt, där de idag fortfarande är poppis i den postmoderna byggnadsvårdskulturen. Det går också bra att idag för dyra pengar köpa textilsladd på metervara.
Det är här som denna maskin gör entré:
Detta är en snörmaskin av okänt fabrikat som är min vän i detta projekt. Just denna snörmaskin har stått på C L Svenssons & Co:s textilfabrik i Norrköping och köptes in på 1890-talet. Den har aldrig varit i någon egentlig produktion utan tillverkade främst drivremmar till olika maskiner. En liknande maskin finns på Borås textilmuseum. Materialet var ofta skräpgarner och dessa garnspolar rör sig snillrikt runt och flätar så ett snöre. Se filmen nedan:
Vad som blir centralt med denna maskin är dess förmåga att använda fyllning i mitten av snören som garnet flätas runt. Genom att mata upp garn i mitten blir snöret tjockare. Tidigt väcktes min undran om det skulle gå att mata upp elkabel som fyllning. Jag delade på en gammal elsladd och skarvade i den undertill och utan vidare svalde maskinen genast kabeln och började spinna runt den. Resultatet blev en fräsig textilsladd som jag sen kunde tvinna ihop till en dubbel. Jag monterade den hemma i en skomakarlampa. Succè!
Komplett med ojordad bakelitkontakt!
Och lyser gör den med!
Nu smider jag planer på att utvidga experimentet med tätare material och fler spolar. Till försöket användes 11 röda spolar och 1 svart som redan var monterade i maskinen. På varje spole var 3 trådar. Jag kommer minska till två trådar och i andra färger. Med hopp om fortsatt lyckosamma försök.
—————————————————————————————————————————
Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.
Gevär. Husqvarna m/20 hanbössa. Sveriges vanligaste hagelbössa, den så kallade ”torparbössan” tillverkades 1878-1956, ca 80000 ex. 1931 kostade en 89,50 riksdaler, idag betalar jag 100 kr för en i bra skick. Trots det är känslan på topp när man maler lerduvor till mjöl med en sådan trångborrad legend. Hela mässingshylsor med svartkrut nästa!
5 trångborrade pipor av 5
Bok. Ljungberg, Inger & Gert . Hantverksporträtt. Dyster reportagebok från 1975 där när 50 åldrande slöjdare och hantverkare porträtteras. Nu är de alla döda men med facit i hand är vi ändå rika i slöjdmängd.
3 utdöende hantverk av 5.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Mycket trevligt!
För den som inte har tillgång till en snörmaskin, kan skosnöre brukas.
Tag ett runt skosnöre, klipp av de hårda ändarna, tejpa fast innanmätet med en enkel elsladd, mata och drag sladden genom skosnörhöljet.
Mvh, Anders
Det är ju genialt! Om man köper långa kängsnören kan man ju få skapligt långa snören, ännu bättre om man hittar på metervara.
Fantastiskt trevlig blogg! Men infördes inte kronan på 1870 talet gemensamt för de nordiska länderna? Jag tycker 89 kronor 1931 låter som väldigt mycket.
Tack Willgott, Kronan infördes i Sverige 1873, huruvida det infördes i de övriga nordiska länderna vet jag inte. Jag kan tänka mig att Norge fick det eftersom det vi var i union då. 89 kr var mycket pengar 1931, en Husqvarna kostade ofta dubbelt så mycket än en billig belgisk hagelbössa. Vi kan jämföra med att ett par kängor kostade vanligen mellan 16-22 kr och en glasservis från Orrefors, 36 glas kostade 42:20 kr. Tågresa mellan Stockholm och Storlien 2 klass 39 kr.