mars 21, 2009 · 9:23 pm

Swiss army candleholder.

I de arkeologiska gömmorna finns otroliga skatter och är det i järn är det i min mening guld. I grävandet efter spännande ljustakar hittade en holländsk reenactare på denna fantastiska ljustake:

london-candlestick

Denna medeltida engelska tingest torde motsvara en schweizisk armékniv bland ljustakar. Den kan allt, slås ner i bord, hängas på väggen och stå på bordet. Försedd med tre ljuspipor och en grym kompatibel design.

Jag var tvungen att ge mig i kast med att förverkliga denna tingest så i fredags bar det iväg till smedjan. Tråkigt för er så hade jag inte kameran med mig och tråkigt för mig då jag var tvungen att förfärdiga ljushållaren enbart genom minnesbild. Resultatet blev trots allt förhållandevis likt. Vissa saker ter sig lite utdragna på min såsom ben och ljushållare, samt att kroken ser annorlunda ut. Jag lyckades iallafall bättre än några tyskar som också säljer den på nätet, där får man lite intrycket att de bara fick titta på bilden i 10 sekunder:

Om vi återgår till min hållare. Jag tror inte den har haft någon bakåtlutning då alla piporna då blir snea. Jag gjorde därför min plan i modellen. Spetsen är ihopböjd och ihopvälld. och allt sitter ihop med en smidd fyrkantig nit. Den var ganska skoj att tillverka och tog en eftermiddag att göra. Nästa gång ska jag ha en bild med mig.Om någon sitter på ett foto av ljustaken, den riktiga alltså hör gärna av er. I vilket fall här kommer min akompanjerad med talgljus!

Pose 1. Som vanlig bordsljustake: img_4157

Pose 2. Islagen i en bräda. Om man måste slå ner den där det inte finns plats den att stå vanligt.

img_4178

Pose 3. Som väggljusstake. Om man modifierar kroken liten kan den fungera ännu bättre.

img_4171

PS: om någon är intresserade av sådanahära stakar så kan jag såklart göra fler….

12 kommentarer

Under Järn

mars 19, 2009 · 4:57 pm

Kan man inte karva trä får man karva gris.

img_4153

När misslyckas med vissa saker får man visa för vad man går för i andra gebit. Jag och familjen var på pysselkväll hemma hos arbetskollegorna Robert och Korp. Snarare en pysseleftermiddag ute i solen med Totte under kniven. Totte är en enorm 170 kg:s Galt som fick avlivas efter konstaterad hälta. Familjen Wallman kör självhushåll och detta var deras första gris som gått till slakt, de hade dessutom börjat tröttna på kanin och get. Utomhusslakt i vårsolen ute på landsbygden ger mig historiens skälvningar längs ryggraden. Lite speciellt är det också när det rör sig om vår gamla lantras Linderödssvin som ser ut så här i komplett tillstånd:

Linderrödssvinet är en ättling till vårt gamla skogssvin som gick och betad och bökade i skogen. De har kraftig borst och klarar såväl sommar som vinter. Förr var skogen den viktigaste betet för de flesta djuren året runt, från söderns lövskogar till fjälltrakter. På grisar satte man ibland svinok på som förhindrade grisar från att ta sig in i inhägnade områden. Idag fungerar det tvärtom, vallning- och fäbodtid är över och vi stänger istället in vårar djur i hagar för att de inte ska ta sig ut. Vi har fortfarande en lagparagraf rörande släppandet av svin i ollonskog, historiska rester i vårt moderna rättssamhälle. För slaktade man svin vanligen på hösten eller vintern, men det förekom även inför högtider som jul och påsk. Detta skulle man kunna ha kallat en påskslakt. Vid avlivandet ledde man grisen i ett så kallat trynträ som också hindrade grisen från att skrika. Sen användes klubba och så skållade man grisen (vilket vi som läser nyheterna har märkt att man gör idag med) och rakade av borsten. Borsten samlades upp och användes till borstar och annat. I Sverige har man inte torkat kött i större utsträckning men det förekom ofta med fisk däremot. Rökning var vanligare och gjordes ofta i bastu. Saltning var annars det primära sättet för just kött. Efter att ha sänkt ner köttet i saltkar lät man det sen hänga i matbodarna. Svenskarna var särskilt förtjusta i salt, en del tyckte det var underligt at bönderna hellre åt saltat än färskt kött. Den småländske Prosten Gaslander uttryckte följande om 1700-talsallmogens smak:

”Färskmat tycker den inte om, utan bör fisk, kalvkött m.m. först ligga i salt, om det ska vara till lags” (Bringeus -Arbete och Redskap s.228)

Jag har gått en styckningsskurs tillsammans med en polare (som numera är typ vegetarian) och nu gavs ett gyllende tillfälle att fräscha upp kunskaperna. Filé, kotlettrad, skinka, plommonstek, revbensspjäll, rulle osv. Vi försökte in i det sista köra en anatomisk styckning och undvika flintasteksstyckning. Amatörer som vi är tog det väl nära fyra timmar för en halv gris och hundarna fick inget men fick jaga kaniner och katter. Det blev några kilo kött till mig med, det känns oerhört att kunna handla gris billigt som blivit bra behandlat om inte käkat massa skumma saker.

img_4150

En trevlig dag var det.

5 kommentarer

Under Självhushållningsexperiment

mars 14, 2009 · 11:30 am

Stiltje och nya utsikter.

Jag vill ursäkta mig för att inte skrivit på ett tag. Det har varit svårt att komma igång med något eller slutföra gamla saker för den saken skull. Det finns en del saker på gång, ett par medeltida stövlar, ändringar i existerande plagg, provskjutningar och nya bössor.

Igår, fredag, åkte jag ut till en polare, Markus, för att se hans snickarverkstad. Han är en mycket klurig byggnadsvårdare och en duktig hantverkare. Inga projekt är omöjliga, just nu är han en av timmermännen på Ostindiefararen. När jag var där passade jag dessutom på att få mina slöjdbilor och stämjärn slipade vilket var mer än behövligt. Markus frågade om min sprillans nya snickaryxa var tillräckligt vass när han började raka bort hår på underarmen. Kom ihåg det amatörer, att när ni köpt ett nytt eggverktyg så är det inte vasst, snarare felslipat med en kort liten eggvinkel som verkar vass. Att slica papper är inget problem med en yxa, problemet ligger i att få till en sån vass egg som också håller. Jag var också ute hos Markus för att begagna mig av hans svarv då jag kommit över några råa kubbar med björk, lönn och al. Att svarva i rått är häftigt och blött. Vi började med att klyva upp en stock al.

img_4117img_4106

Vare sig jag eller Markus svarvar särskilt mycket. JAg gjorde det senast på Sätergläntan för flera år sen. Det jag gjorde då var skärsvarvning vilket skiljer sig från skrapsvarning som ofta görs i skolsöljden. Skrapsvarvningen skapades för skolslöjden för att det ska vara enkelt och innebär att man helt enkelt sätter stålet rakt emot och ”skrapar” bort material. Skärsvarvning är en traditionell metod innebär att man skär bort likt en kniv med vinklat stål och får långa spån. Med rätt teknik går det fort och man behöver inte putsa det färdiga resultatet.  Våra förfäder svarvade så och ofta i rått material vilket går fortare och ger också en charmig form till skålen när den torkar. Så långt gick allt bra, nu visade sig inte svarven, stålen eller det allmänna hantverkskosmos gilla mig just idag.Jag började med med utsidan på en liten allmogeskål med invikt kant. Enligt en känd skärvarvare gjorde gärna svarvarna sådan för att skålen lättare skulle hålla formen och inte spricka. Denna utsida fick jag efter massa misstag, stålen högg, varvet för högt, anhållet för klent och allmän ovana. Värre skulle det bli. Efter diverse hugg blev skålen mindre och sen pangade det till. Jag och den ovilliga skålen kastade in handduken.

img_4109img_4110

Vad berodde det på?  Teorierna är många varför allt svarvande gick åt pepparn. Stålen hade en eggvinkel anpassad för skrapsvarning, svarven kunde inte köra på lägre varv, ostabil svarv och så klart okunskap att tackla nämnda problem. Nu ska Markus sätta ihop sin andra svarv och slipa om stålen och jag ägna mig åt något vettigt material ett tag. Trä är som jag sagt innan ett lynnigt tramsmaterial som är fyllt med obekväma överraskningar, tacka vet jag tyg och stål då vet man vad man får. Ta i trä.

För att stilla min frustration åkte vi till skroten och botaniserade. Jag kom hem med en hemlig låda, en försvarshemlighet kanske? Får se hur många minuter det tar för Johan Käll att kläcka ur sig vad det är i lådan.

img_4118

På återseende när något av mina projekt blir klara.

10 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Trä

mars 2, 2009 · 11:05 am

Jag har (klippt mig och…) skaffat ett jobb. Som läget ser ut nu så kommer jag inte jobba som gymnasielärare än även fast jag hoppas ta examen denna vår. Jag kommer jobba i Söderköping på Korps Handelsbod som sysslar med att sälja produkter rörande historiska hantverk, lajv och textila hantverk. De har troligen Sveriges största utbud och sortering av ylletyger, linne, siden och handvävda tyger. I sommar kommer jag dra runt på medeltidsmarknad och sälja tyg och andra saker annat som medeltidsfolket behöver. Senare i höst, kommer jag om allt går bra, syssla med Korps grossistförsäljning och viss produktutveckling. Jag tror att det kommer bli kanonkul och utvecklande, det är givetvis ett plus i kanten att det angränsar till mina fritidsintressen. Jag vill tacka Korp och Robert för förtroendet.

Redan i helgen som var besökte vi Sy- och modemässan och saluförde tyger i Excersishuset i Göteborg. Vår monter var jättestörst (ca 40 kvm, “mässmonter akbar” som en religionsvetare skulle säga på dålig arabiska) och vi hade kört dit tre ton tyg samt mängder med andra grejjer. En slitig helg men otroligt roligt. Här nedan kan ni se mig i arbetskläder utanför mässhallen som en riktig gårdfarihandlaren och vår enorma monter.

img_4058img_4059

Annars så väntar vi på att bilen ska lagas efter sviterna från ett bilinbrott. Istället får man åka buss med hundarna, det blir extra intressant då den ena aldrig åkt buss i förut. Benhård Nina blir plötsligt lite sjåpig men det kan ju vara mysigt ibland. Kurage försökte undervisa henne i bussåkarkonsten men ibland funkar bara husse.

img_4035

6 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar

februari 16, 2009 · 10:45 am

I skuggan av bössornas barndom.

img_4000

Äntligen har jag tillgång till smedjan. Äntligen kan jag börja med vad som länge varit i planeringsstadiet. Jag har liggande beställningar. Jag känner mig som ett medeltida Bofors. Får man exportera kanoner till fiende härar som kan dyka upp på motsatta sidan av slagfältet? Lyckligtvis är det sällan bösskyttar som skjuter bössskyttar, det är andra led som stryker med.

Jag har inhandlat specialrör, stålrör med tjocka väggar. Som jag tidigare nämnt kommer jag snart börja försöka mig på att välla piporna men tills då kör jag med rör. Dessutom måste man ta hänsyn till rådande intressenters monetära situation. Det är också en säkerhetsfråga.

Experiment 1. Enkel bössa med tånge utsmidd direkt av röret.  Jag knäppte igång fjäderhammaren och helt sonika smidde ihop rörets ände till en tånge. Det blev helt ok, vissa vällsläpp och krackeleringar i änden. Problemet blir att det blir svårt att få en snygg övergång mellan tånge och pipa. Den blir sluttande och försöker man bättra på med att slipa blir väggarna för tunna. Möjligen hållbara ändå men inte värt att chansa. Ingen metod att satsa på för närvarande. Möjligen kan man trycka en  kall bottenplugg i loppet när pipan är varm.

Experiment 2. Enkel bössa med fastsatt tånge. Genom att föra in en tight rundstav i änden på röret kan både en plugg och en tånge skapas. Min tanke var att välla fast denna tånge först. Det var svårt, jag må vara lite ringrostig, men pluggen ville inte vällas på sin plats. Ännu större irritation skapades när tången helt utan förvarning gick av. Varför är svårt att säga, värmen? materialfel? Endast Gud vet. Jag sparade denna bit för att göra en bössa utan tånge, redovisas därför nedan.  Jag upprepade proceduren på samma sätt och samma vällningsproblem uppstod så istället valde jag att att borra i änden och fixera med osynliga nitar. Det är en ganska medeltida teknik som använts för att fixera vällningar i exempelvis yxor. Okänt om det använts på bössor men å andra sidan har jag inte heller vällt piporna heller. Det gick ganska bra, borren gick av och fastnade i hålet vilket tvingade mig att hetta upp allt och skaka ur borret. Det är så praktiskt att järn expanderar vid hög värme. Nedan ser ni borret på väg ut.

img_3973img_3977

img_39791img_39932

När tången var på plats smidde jag ut tången i fjäderhammaren och smidde ett hål för bösshaken. Till det avlånga hålet använder ni en kattunga (sådärja, nu har jag exkluderad 99% av den levande hantverkande befolkningen med ordbajs 😛 ). Totalt tillverkade jag tre st sådana här bössor och de är beställningar men kommer ingå i mitt sortiment som ”basic”-bössan som alla  kan skaffa.  Den är inspirerad av denna 1300-talare på denna bössa, hittad i slottet Freienstein. Min pipa är något längre, om kunden vill kan man ju korta pipan enkelt med vinkelslip. Kalibern är 22mm istället för 28mm.

Så här blev en färdig:

img_4007

Förra gången jag gjorde en likadan bössa blev den färdiga såhär, hela artikeln finns under följande länk:

https://kurage.wordpress.com/2008/11/03/stangbossa/

img_3294

Experiment 2A. Bössa utan tånge med plugg. Jag kortade den avbrutna tången något och drev ner den i röret och penade ut röret i änden medelst våld. Inte ens smidesguden Hefaistos kan dra ut den där pluggen nu. Se nedan. Flera bössor var förstärkta med beslag runt och jag gav mig genast i kast med att smida ringar av plattjärn. Första försöket misslyckades då godset i ringen var för klen (på bilden kan man i bakgrunden se ”suggan”, ett monsterstäd på ben, skänkt av kommunen och gav efter hela tiden i vällningen). Jag ökade i tjocklek, det gick genast bättre men det var inte helt enkelt att välla fast dem på röret. Boraxen låg som snö över området när alla tre ringar var på plats. Det kommer kräva träning innan det blir helt bra. Efter att ha gjort fänghål och slipat upp skapelsen med stålborste var jag ganska nöjd. Den ser speciell ut men jag kommer göra med större kaliber nästa gång. Denna form av bössa kommer också finnas i sortimentet, jag har valt att döpa henne till Schwarze Mechthild! Hon kommer bli häftig när hon sitter järnbeslagen i stocken.

img_39851img_39831

img_39861img_3990

img_4012

Det var resultaten efter första riktiga bössexperimenten. Det finns mycket mer på gång, källmaterialet av järnbössor är stort och möjligheterna många. Det kommer behöva övas innan bössorna blir riktigt bra till utseende och funktion men jag är av åsikten att det kommer bli riktigt bra. Dessa bössor ska alla provsmällas nu i väntan på utskeppning. Mechthild har ingen köpare för övrigt….

På återseende.

14 kommentarer

Under Järn, Vapen

februari 2, 2009 · 12:04 pm

Hagelbrakaren.

img_3876

I väntan på att sätta händerna i arbete i smedjan har jag just inga hemmaprojekt på bordet. Med hemmaprojekt åsyftas sådant man kan arbeta med i hemmet utan att förstöra det. Jag ämnar att sätta igång att sy något, det är svårt för mina rastlösa fingrar att slappna av när jag kollar på film, pratar med med min bättre hälft eller funderar. Sen är det alltid så att det tar lite tid att komma igång, det finns några saker som jag ska börja med; en kjortel till Drothemshirden 1349:s kock och för den ekologiska tankens skull ett antal trasiga vardagskläder.

Sen finns det semi-hemmaprojekt. Det gamla hagelgeväret var ett sådant. I ett parti med renoveringsvänliga vapen som jag en gång köpte hängde det med en sådan. En dubbelpipig mynningsladdare från 1800-talets andra hälft med allehanda rost och en duktigt hemsk kolvbräcka tvärs över. Det positiva, pipan hel och mekanismen i funktionsdugligt skick. Kolvens handtag vackert dekorerad med ett vildsvinshuvud. Inte världens lyxigaste gevär för sin tid men ganska fint. Belgiskt? Skicket var sådär som ni kan se nedan:

img_3812

En målsättning med alla mina skjutvapen är att jag ska kunna avlossa dem, åtminstone blankt. Så vad göras?

Jag började med att skruva isär hela vapnet. Varje del måste rengöras och bli av med sin rost. Stocken måste limmas ordentligt, det fattades inga bitar som tur var. Jag öppnade upp sprickan och fyllde i med trälim och spände ihop. Eventuellt kommer jag smyga i en träskruv under beslagen för att förstärka ytterligare.

img_3816

Alla rostiga delar polerade jag upp med fin smärgelduk och roterande stålborste. Man kunde nästan tro att pipan varit brunerad. Om den hade varit brunerad eller blånerad ska man låta bli att använda stålborste och smärgelduk. I vilket fall var hagelgeväret ytrostigt  överallt. Jag ville inte ha en polerfinish, det är trots allt en antikvitet vi pratar om. Jag arbetade därför upp en mattare yta där spår efter framställningstillverkningen får vara kvar. Jag gillar när det är lite mattare och när bruksslitage är en del av utförandet.  Jag monterade ihop allt och oljade stocken. Det fattas en skruv på beslaget som leder ner till handen men den kommer kompletteras. Fint blev det iallafall, det ser lite kladdigt ut när stocken nyligen är inoljad. Sen kommer jag göra en renovering av pipan, nipplar och lås för att kunna skjuta med den.

img_3885

img_3884

img_3880

img_3887

6 kommentarer

Under Antika vapen, Vapen

januari 30, 2009 · 1:42 pm

Kockens nya kläder.

Drothemshirden 1349, min reenactmentförening alltså, har en kökschef som heter Johan. En köksbastion som med stadig hand rör i pyttsarna och befaller. Johan har inga kläder, i alla fall inga bra tidiga 1300-talskläder. Eftersom vi behöver en som gillar att laga historisk mat beslutade föreningen med ett rungande bifall att Johans kläder skulle ordnas av föreningen. Föreningen skäms för den är likt andra liknande föreningar sammansatt av en skock yra och självstinna individualister som tar tid på sig att åstadkomma något tillsammans. Därför har sömnaden tagit tid då de olika plaggprojekten fördelats på medlemmarna. Jag åtog mig att göra en kjortel, efter att tyget vilat pinsamt nog i över ett år skred jag till verket.

img_3843

Kjorteln är enkel till sitt utförande, den ska vara allround och vara rymlig. Lätt att trä över en annan kjortel och lättuppkavlade ärmar vid eventuellt köksslask. Bokstensmannen så klart, inget trams och slimmad passform.  Det blev lite finesser dock, sju knappar i halsen och fällsöm samt prickstickning i halsen och vid ärmsluten.  Långsömmarna på maskin resten handsytt. Skojjigt tyg med olika färg i inslag och varp. Som kronan på den enkla bakelsen, ett tennmärke gjutet som en gryta.  Hoppas Johan kommer tycka om den.

img_3844

img_3849

8 kommentarer

Under Textil

januari 27, 2009 · 1:58 pm

Att slita med en boksamling.

Jag är en samlare, genom mina levnadsår har många olika objekt passerat som i revy. De två största samlingarna torde vara min samling med skivor med den tyska hårdrocksgruppen Helloween (drygt 130 plattor, med olika pressar och sånt) och min boksamling (som gått förbi det halva tusendet). Jag dokumenterar samlingarna nogrannt i en excelfil, troligtvis det enda i mitt liv som är ordentligt välorganiserat. Till och med min fru är imponerad.

Boksamlingen som detta inlägg handlar om suger åt sig diverse särskilda genrer. Särskilt materiell historia, arkeologi, konsthistoria, hantverk och sådant som rör det dagliga leverne för vanligt folk förr i världen. Ibland stöter man på böcker som bibliofilen inom en skriker efter, närmast perverst.  Häromdagen på en auktionsvisning var det en bok som låg i en låda, Sigurd Erixons ”Folkliga möbelkultur i svenska bygder”. Om man ser den på antikvariat är den dyr. Mycket dyr. Idag ropade jag in den samt ytterligare ett parti med konsthistoriska publikationer. I Erixonutropet ingick tre banankartonger med fina skinnband. Huvudsakligen danska översättningar av engelska klassiker som Kipling och London.

När man kommit långt in i sitt samlande får man räkna med att ständigt få saker på köpet, i detta fall ca 40 böcker. Jag organiserade tre högar. Först, den viktiga högen som inräknar allt jag kan tänka mig att behålla, totalt sex böcker. En bok helt otrolig med namnet ”Norrköpings Medeltid”. Den gör fantastiska anspåk, Norrköpings Diplomatarium. Där ser man, även Norrköping får ett eget diplomatarium.  Utöver en tjock 1700-talsbibel, har förvisso ett gäng sådana hära men de gör sig bra i bokhyllan.

img_3833

Hög nr två innehåller allt som jag kan tänka mig kan generera pengar, förhoppningsvis så pass mycket att det ska finansiera hela mitt köp. Konstsamlingar med moderna konstnärer, tidiga 1900-tals bildpublikationer i färg med Carl Larsson och Oscar Björk.

img_38281

Hög nr 3, övriga böcker. Tyvärr största högen. En mängd fina skinnband men med okänt värde.  Gör sig fint i en bokhylla att titta på men kommer att vara i vägen. Ska se över den danska marknaden efter intressenter.

img_3827

Som sagt, mycket jobb för två direkt intressanta volymer.

6 kommentarer

Under Funderingar

januari 16, 2009 · 7:33 pm

Prästerskapets civila dräkt under medeltiden.

Efter mycket jobb är den äntligen klar. En ny navelskådande uppsats har fötts och tar sina första stapplande steg ut i den akademiska rymden.  Den handlar om prästerskapets civila dräkt i norden under medeltiden.  Den är skriven på C-nivå i religionshistoria och jag hoppas att många av er som ska reenacta präster faller på knä och tillber den högste för att han i nåd har gett er denna. 

Ladda ner vetja, säg något snällt om ni vill.

prasterskapets-civila-drakt

8 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Textil

januari 12, 2009 · 1:07 pm

Grävlingsväska.

I våras var när jag praktiserade på Länsmuseet i Jönköping fick jag möjligheten att i lugn och ro botanisera i magasinen. Jag fann då två jaktväskor av grävlingspäls. Det var två av många sådana föremål som saknar kontext och datering.

img_1170

img_11821

Troligt att det handlade om tidigt 1800-tal. Det finns en tradition av att göra väskor med päls utåt. Bland annat fick soldaterna det sena 1700-talet bära en axelväska av kohud med päls kvar. Eftersom jag håller på att återskapa en yrkesjägare under 1700-talet så behövs en väska med krut och kulor och andra jaktpersedlar i. Min väska är ingen rekonstruktion utav någon utav väskan utan snarare en inspirationsprodukt. Jag gjorde ingen noggrann uppmätning av väskorna utan bara fotograferade. I efterhand har jag inte riktigt kunnat klura ut den avlång väskans konstruktion men den verkar ha en stor innerpåse samt en mindre skinnpåse. Det är i vilket fall denna som tjänat mest som förebild, det är nog bara de röda yllelapparna i ögonen som jag tagit från den andra.

Vissa jägare var mer framgångsrika än andra när de skulle sy sina väskor. Denna gick på auktion för ett tag sen.

1b32013e-d214-11d7-aa4c-000102a05e17

Jag fick ett skinn av Peter från AB, jag skulle gärna vilja veta vad det använts till. På baksidan var schamanistiska motiv målade. Skinnet var i ganska dåligt skick och tappat en del päls men huvudet var bra. Resten tänkte jag göra av spillbitar. Inte vilka spillbitar som helst utan det fick blir ett handgarvat kasserat skinn som varit ett förskinn till Gagnefdräkten. Farmor hade det i sina gömmor, endast spill fanns kvar efter att man på 60-talet tyckte det var hippt att sy skinnvästar. Broderierna gjorda med trampsymaskin finns kvar. Som linnefoder använde jag arméns draglakan. Jag hade ont om bra axelremsmaterial men många gamla bälten. Genom att skära ett brett bälte på längden tänkte jag få en ok axelrem. Återbruksslöjd gjorde man förr med.

img_3755

Jag började med det roligaste, locket. Klippte ut linnet efter samma färg som grävlingshuvudet. Runt kanten klippte ska en skoning sitta och på originalet är den fastsydd med förstygn på utsidan för att sedan vikas runt kanten och fållas fast. Jag sydde också fast de rabiesartade attributen på linnet. Blev en liten skarvning där på grund av för kort bit, skoningen är av get för övrigt.

img_3784

Sen sydde jag ihop väskan som försågs av ett bröst av grävling, den skabbiga biten som inte kommer synas när locket är nedfällt. Kanske var pälsen nedslitet efter våldsamma schamanistiska övningar och hedniska primalskrik om natten, jag kan se Peter framför mig ylande konvulsioner mot månen med ögonvitorna uppspärrade. Väskan försågs med en linneinnerpåse och innan den sattes fast grejjades axelremsgarnityret.

img_3785

Påsen fästes med en likadan skoning som användes till locket mot linnet med fållstygn.Sen fixades spännen, jag använde mig av gamla mässingsspännen från ett kasserat seldon samt en mässingsring.

Tja, resultatet blev helt ok. Inte helt nöjd med axelremmen men annars blev väskan bra. Det blir ett välkommet tillskott till dräkten. Jag tror även man får plats med andra saker i väskan då den blev ganska rymlig. Mitt kruthorn fick hänga i remmen.

img_3789

Väskan öppen:

img_3792

Nu är nästa projekt ett par 1700-talsbrallor och inte så många mer väskor.

15 kommentarer

Under Läder