Kan man inte karva trä får man karva gris.

När misslyckas med vissa saker får man visa för vad man går för i andra gebit. Jag och familjen var på pysselkväll hemma hos arbetskollegorna Robert och Korp. Snarare en pysseleftermiddag ute i solen med Totte under kniven. Totte är en enorm 170 kg:s Galt som fick avlivas efter konstaterad hälta. Familjen Wallman kör självhushåll och detta var deras första gris som gått till slakt, de hade dessutom börjat tröttna på kanin och get. Utomhusslakt i vårsolen ute på landsbygden ger mig historiens skälvningar längs ryggraden. Lite speciellt är det också när det rör sig om vår gamla lantras Linderödssvin som ser ut så här i komplett tillstånd:

Linderrödssvinet är en ättling till vårt gamla skogssvin som gick och betad och bökade i skogen. De har kraftig borst och klarar såväl sommar som vinter. Förr var skogen den viktigaste betet för de flesta djuren året runt, från söderns lövskogar till fjälltrakter. På grisar satte man ibland svinok på som förhindrade grisar från att ta sig in i inhägnade områden. Idag fungerar det tvärtom, vallning- och fäbodtid är över och vi stänger istället in vårar djur i hagar för att de inte ska ta sig ut. Vi har fortfarande en lagparagraf rörande släppandet av svin i ollonskog, historiska rester i vårt moderna rättssamhälle. För slaktade man svin vanligen på hösten eller vintern, men det förekom även inför högtider som jul och påsk. Detta skulle man kunna ha kallat en påskslakt. Vid avlivandet ledde man grisen i ett så kallat trynträ som också hindrade grisen från att skrika. Sen användes klubba och så skållade man grisen (vilket vi som läser nyheterna har märkt att man gör idag med) och rakade av borsten. Borsten samlades upp och användes till borstar och annat. I Sverige har man inte torkat kött i större utsträckning men det förekom ofta med fisk däremot. Rökning var vanligare och gjordes ofta i bastu. Saltning var annars det primära sättet för just kött. Efter att ha sänkt ner köttet i saltkar lät man det sen hänga i matbodarna. Svenskarna var särskilt förtjusta i salt, en del tyckte det var underligt at bönderna hellre åt saltat än färskt kött. Den småländske Prosten Gaslander uttryckte följande om 1700-talsallmogens smak:

”Färskmat tycker den inte om, utan bör fisk, kalvkött m.m. först ligga i salt, om det ska vara till lags” (Bringeus -Arbete och Redskap s.228)

Jag har gått en styckningsskurs tillsammans med en polare (som numera är typ vegetarian) och nu gavs ett gyllende tillfälle att fräscha upp kunskaperna. Filé, kotlettrad, skinka, plommonstek, revbensspjäll, rulle osv. Vi försökte in i det sista köra en anatomisk styckning och undvika flintasteksstyckning. Amatörer som vi är tog det väl nära fyra timmar för en halv gris och hundarna fick inget men fick jaga kaniner och katter. Det blev några kilo kött till mig med, det känns oerhört att kunna handla gris billigt som blivit bra behandlat om inte käkat massa skumma saker.

En trevlig dag var det.