Jag vill ursäkta mig för att inte skrivit på ett tag. Det har varit svårt att komma igång med något eller slutföra gamla saker för den saken skull. Det finns en del saker på gång, ett par medeltida stövlar, ändringar i existerande plagg, provskjutningar och nya bössor.
Igår, fredag, åkte jag ut till en polare, Markus, för att se hans snickarverkstad. Han är en mycket klurig byggnadsvårdare och en duktig hantverkare. Inga projekt är omöjliga, just nu är han en av timmermännen på Ostindiefararen. När jag var där passade jag dessutom på att få mina slöjdbilor och stämjärn slipade vilket var mer än behövligt. Markus frågade om min sprillans nya snickaryxa var tillräckligt vass när han började raka bort hår på underarmen. Kom ihåg det amatörer, att när ni köpt ett nytt eggverktyg så är det inte vasst, snarare felslipat med en kort liten eggvinkel som verkar vass. Att slica papper är inget problem med en yxa, problemet ligger i att få till en sån vass egg som också håller. Jag var också ute hos Markus för att begagna mig av hans svarv då jag kommit över några råa kubbar med björk, lönn och al. Att svarva i rått är häftigt och blött. Vi började med att klyva upp en stock al.
Vare sig jag eller Markus svarvar särskilt mycket. JAg gjorde det senast på Sätergläntan för flera år sen. Det jag gjorde då var skärsvarvning vilket skiljer sig från skrapsvarning som ofta görs i skolsöljden. Skrapsvarvningen skapades för skolslöjden för att det ska vara enkelt och innebär att man helt enkelt sätter stålet rakt emot och ”skrapar” bort material. Skärsvarvning är en traditionell metod innebär att man skär bort likt en kniv med vinklat stål och får långa spån. Med rätt teknik går det fort och man behöver inte putsa det färdiga resultatet. Våra förfäder svarvade så och ofta i rått material vilket går fortare och ger också en charmig form till skålen när den torkar. Så långt gick allt bra, nu visade sig inte svarven, stålen eller det allmänna hantverkskosmos gilla mig just idag.Jag började med med utsidan på en liten allmogeskål med invikt kant. Enligt en känd skärvarvare gjorde gärna svarvarna sådan för att skålen lättare skulle hålla formen och inte spricka. Denna utsida fick jag efter massa misstag, stålen högg, varvet för högt, anhållet för klent och allmän ovana. Värre skulle det bli. Efter diverse hugg blev skålen mindre och sen pangade det till. Jag och den ovilliga skålen kastade in handduken.
Vad berodde det på? Teorierna är många varför allt svarvande gick åt pepparn. Stålen hade en eggvinkel anpassad för skrapsvarning, svarven kunde inte köra på lägre varv, ostabil svarv och så klart okunskap att tackla nämnda problem. Nu ska Markus sätta ihop sin andra svarv och slipa om stålen och jag ägna mig åt något vettigt material ett tag. Trä är som jag sagt innan ett lynnigt tramsmaterial som är fyllt med obekväma överraskningar, tacka vet jag tyg och stål då vet man vad man får. Ta i trä.
För att stilla min frustration åkte vi till skroten och botaniserade. Jag kom hem med en hemlig låda, en försvarshemlighet kanske? Får se hur många minuter det tar för Johan Käll att kläcka ur sig vad det är i lådan.
På återseende när något av mina projekt blir klara.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Hade såna lådor när jag lumpade, då fanns det kompassvinkelmätare i dem. Fast det kan ju hända att det finns fler instrument och saker som förvarats i de lådorna.
Rätt svar! det är en kompassvinkelmätare i den. Däremot vet jag inte till vilken pjäs den är till. Förslag?
Jag var på Artradar, och vi ställde dem på stativ för att ta ut exakta bäringar när våra maskiner (Arthur) inte kunde. Jag tror inte den är gjord till nån specifik pjäs, utan bara för att fästas på stativ och användas manuellt (stativgänga finns på undersidan).
Kanske att den går använda till Haubits 77, men nuförtiden är nog de högteknologiska som allt annat, och KVMn används bara i undantagsfall.
Det där hade jag ingen aning om vad fan det var för nått.. så visade det sig att det vart till artilleriet såklart…
Nä, jag är ju en riktig infanterist, Jag kan knappt räkna ut en o-linje och en Azimut för de där boysen 😉
Jo tydligen ska den användas till att samkoordinera artilleriet så att de skjuter på samma ställe och inte på Johan som kommer springande i dalgångarna.
Jag ska i vilket fall sälja den troligen men jag vet inte om det är något intresse för sådana här prylar i landet. Kanske utomlands bland samlarna….
Jo, Talibanerna är säkert intresserade av dem.
Sverige har ju bara… 16 pjäser i hela armen så de de koordinerar de väl lätt…
Frågan är bara om det är exportförbud på dem…
Brukar det vara expostförbud på millitär mtrl?
Helt ärligt förstår jag om ingen vill ha den, för dom är bara tunga otympliga och ivägen. + att man aldrig har användning av den.
man får inte sälja krigsmatrl till krigförande länder, men jag vet inte om det är applicerbart på privatpersoner och på saker från skroten… det ska nog till mer avancerade saker än sådär i så fall….
Man vet aldrig vad det finns för tokfransar därute som vill ha saker. Ta ett foto på själve mojukeln också. Det finns säkert en lajvare som vill ha märkliga grejor.
Jag kan höra efter med en kille. Har inte en blek om ifall det är något intresant för honom/dem, men en av uppsala ruserna pratade häromsistens nåt om lajv & import av militär utrustning.
Eftersom jag själv inte är det minsta intresserad lyssnade jag bara med ett halvt öra, men kan som sagt be honom kolla, ifall att.
Tråkigt med den vresiga skålen. Det är så frustrerande när sånt där händer för man har ju inte en chans att vare sig laga den eller kunna fortsätta. Det är verkligen pisskört för alltid.
Fast trä kan allt vara kul & givande ändå 🙂