Om linnefärgning.

Nu för tiden har jag tillgång till en mycket stor samling färgningslitteratur och färgningsrecept från ca 1700-1950. Samlingen kommer ifrån Färgargårdens museum i Norrköping men är nu arkiverad i Norrköpings Stadsmuseums arkiv. Jag vet att färgning ligger många av denna bloggs läsare varmt om hjärtat så därför tänkte jag ibland plocka russinen ur kakan och presentera lite av materialet ur denna samling.

Först ut är ett kapitel ur Carl Gustav Berglings Fullständig Fruentimmers Färge-Bok, jämte Åtskilliga Oeconomiska Försök och Konster til Fläckars uttagande, Skins Färgande, Lacks tilwärkande, med mera. Från 1772.

Den är översatt från en dansk källa skriven av Hellot, J. Har inte grävt vidare vem denne typ är.

Jag har valt kapitlet om linnefärgning då det kanske kan tillföra något i kunskapsbasen om detta i historiska sammanhang ganska heta ämne.

Håll till godo, ladda ner här 12mb  Om Linne Carl Gustav Bergling 1772

2 kommentarer

Under Textil, Växtfärgning

Pimp, pynt och pyssel.

Lite modeblogg kanske? Visa att man är med i svängen? Tänkte visa hur man får den där attraktiva vulgärslitna-hemmafixar-looken. Lite som om Ernst Kirchsteiger vore en målning av Hieronymus Bosch eller som om en ung Bygglov-Willy skulle magra efter några svåra år på drinkar gjorda på Desivon och After Eight.

På huvudet: Okontrollerad ansiktsfrisyr och ogräs på skallen, allt rikligt pudrat med skifferdamm.
T-shirt: Gravedigger från Excalibur tour -00, inköpt på Motala Metal festival -00, 150kr
Byxor: Camoflagefärgade snickarbyxor, inköpt på Jula. 199kr
På händerna: Magnetisk mekanikerhandske, inköpt på Jula, 149kr
I händerna: Vinkelslip Skil Grindcat 450w, gåva.
Skor: Meindl vandrarkängor, 2499kr, Naturkompaniet.
Stenen: Skiffer, vintage.

Apropå vintage, så har jag varit och dragit ut ett par hundra klippspikar ur en närliggande träfasad som skulle bytas. Nästa sommar är det fasadbyte även på Liljerum och vad passar inte bättre då än att spika mer 100-årig spik. Rätt tråkigt att räta ut dem, men fint blir det.

Apropå fint så åker jag och hustrun till Varberg i helgen för att fåna oss med Albrechts bössor. När jag packade ihop vårt medeltidsgrejs igår kväll blev jag lite rörd, något sådant vackert har jag inte sett sen jag konfirmerade mig. Company of Saint George kan ju gå och duscha med sina medeltidskit.  Jag funderade också på om jag grät inombords för all tid jag lagt ner på den här världsfrånvända hobbyn. Beslutade mig för att gömma undan den funderingen långt inne i ett litet svart hål i min själ.

Ha en bra helg.

2 kommentarer

Under Funderingar

Oslo.

Efter att ha rest på SJ:s omöjliga vägar och i Alex blekgröna Saab stod vi efter 8 timmar i Norges Dubai, Oslo. Vi stod på stranden till en konstgjord sjö i vars grönskimrande vatten några fulla medeltidare förra året ådrog sig lunginflammation, urinvägsinfektion och utslag av alla dess slag. Albrechts bössors toppiga små tippisar bredde ut sig som en liten infektion i vårt värddjur de Norske Frilanserne. Fyra tappra knektar och en gästknekt.

De fyra A, Alex, Anna, Andreas och Anders och ja, Simon  bakom kameran.

Vi slog upp lägret under lugna former och begav oss ut på Oslos farliga gator i jakt på billig mat. Det visades sig vara något av en chimär, givetvis, men slutligen hittade vi ett indiskt hak med det lite kryptiska namnet Newrose, vilket starkt påminner om neuros när det uttalas. Alla gav sig sedan ut på en fruktlös jakt efter norska kontanta medel, Oslo var lamslaget av en tapper väktarstrejk så uttagsautomaterna ekade tomma. Norge är ett närliggande land men i praktiken avlägset som ett normalt mellanafrikanskt land då det inte heller går att få ut kontanter med svenska kort i affärerna.

Lördagens förmiddag ägnades åt att slappa och planera lördagens slag med våra norska kollegor. Trevligt folk med bra läger och de visade sig vara fler medlemmar än typ alla sena 1300-talsföreningar i Sverige. Vem kunde tro´t.

Lördagens slag har jag dessvärre inga bilder på då jag själv var högst inblandad i det. Det lär dock cirkulera bilder inom kort. I korthet gick det ut på att vi sjösattes i två medeltida småbåtar och blev beskjutna från land med en stor kanon. Vi sköt tillbaka. Det visade sig vara en småpsykotisk upplevelse att uppleva. Med en roddare och två skyttar, fullt rustade med fanor, svärd och grejjer. Blött och dant blev det och när krutmolnen rullade in över vattnet spelade Patrask ”Smoke on the water”. Psykadeliskt. Vi kan numera titulera oss Albrechts marinkår. Väl i land mötte vi upp med några norrmän och vi jagade bort en hög plåtniklasar och batterister för att sen ha ett uppvisningslag på tornerspelsplatsen.  Det blev bra slag och norrbaggarna slåss schysst.

Resterande delen av lördagen ägnades åt att äta, dricka och Alex och Anna underhöll alla med att berätta sedelärande historier från deras fromhetsliv.

Söndagen blev även den en behaglig dag med skytteuppvisning och en spektakulär tornerspelsuppvisning av frilansarna. (jag totalt superhatar tornerspel i den form vi i Sverige är vana vid så detta kan jag säga var något annat det.)

Oslo Middelalderfestival var en skojjig och lite corny tillställning mitt i Oslo med motorvägar, husbyggen och annat som fond. Extra roligt var att även Kongshirden var där med läger och vi kunde umgås med dom, prata skor, spela gluckenhaus och hugga i deras gris. Det finns mycket att säga men det får bilderna säga. För dig som degenererats som varelse finns även mer foton på ansiktsboken.

Lämna en kommentar

Under Övrigt & pålysningar

Liljerum XVIV. How to renovera the vedspis.

Jag tänkte i klassisk how-to-anda beskriva hur jag renoverade min första vedspis. Det blir dock lite som att läsa boken ”Vi rustade ett torp” av Arne Lind som är skriven i snäll prosastil om hur författaren tillika 08:an skaffar sig ett torp att snickra på, lite sådär lagom förstå-sig-på-utan-handfasta-tips-för-stadsbor-bok. Till skillnad från att läsa fundamentalistisk facklitteratur, typ ”Byggnadsvård i praktiken”. Jag pekar inte med hela handen och säger vad du ska göra, jag visar vad jag har gjort. Du gör vad du vill med den informationen…

I en tidigare artikel beskrev jag hur vi köpte en vedspis från ett fallfärdigt ruckel. Den var vacker att se på, men kanske inte världens bästa ursprungsläge för en förstagångsrenovering. Men för er som läser blir det desto mer lärorikt då renoveringen blev tvunget mycket grundlig.

Utgångsproblemen var följande:

  1. Spricka i vänster sida
  2. Rost och otätt
  3. Inget cisternjärn
  4. Ingen ugnslera
  5. Originaldelar på vift.

Vedspisen ifråga är en Husqvarna nr 16 vilket indikerar en relativt hög ålder. De första vedspisarna började i Sverige tillverkas under 1840-talet och blev snabbt populära. De fullkomligen matades ut från massa mer eller mindre stora bruk. Låga modellnr indikerar hög ålder eller tidig produktion, tresiffriga nummer brukar sitta på spisar från 20-30-talet. Husqvarnafabriken började tillverka järnspisar 1872 och denna spis är troligtvis från sekelskiftet. Det är svårt att fastställa ålder genom att titta på ornament och utsmyckning då en del modeller länge var i produktion. Vissa modeler kunde också licenstillverkas på andra bruk. Jag har bland annat sett en nära identisk spis som min fast med Hults Bruk nr 16. Hults bruks produktion av järnspisar var troligtvis liten, det ryktas om att det finns ett okomplett exemplar utöver den jag känner till. Det finns folk som samlar på sådana här tingestar.

Sprickan

Så till själva tillvägagångsättet. Första problemet att lösa var sprickan. Jag letade reda på en duktig svetsare som kan svetsa i gjutjärn. Han lagade sprickan hjälpligt, gjutjärn är troligen det svåraste som som finns att svetsa i. Är sprickan liten kan det räcka med att pannkitta igen sprickan.

Rosten

Nästa steg var att tampas med rosten. Många järnspisar ser förfärliga ut men genom att få loss med stålborste klarnar problemen snabbt. Jag föredrar att jobba med en rejäl stålborste som sitter i vinkelslip, men du klarar dig med stålborste i borrmaskin. Det går också att blästra bort rosten om du har tillgång till sånt.

Isärplockning

Jag trodde inledningsvis att det skulle räcka med att ta bort rosten men denna vedspis har troligen stått ute en rejäl tid då rosten har får delarna att svälla och glida ur sina platser. Gliporna var för stora att ens täta med pannkitt. Nästa steg kan kännas väl radikalt för många men kan vara en nödvändig åtgärd fär att få det bra. Isärplockning är en spännande process som är som ett tredimensionellt pussel där man hela tiden undrar om man kastat pengarna i sjön. Därför ber jag er att ha kameran till hjälp och fota från massa vinklar och vrår så att ni vet hur den ska sitta ihop. Det kan också vara bra att märka delarna.

Det är enkelt att plocka isär ugnen, då det går stag från spisens botten till topp. På undersidan sitter en mutter som du kanske kan lossa. Mina var givetvis så pass sönderrostade så de gick av. Nu kan du enkelt rengöra alla bitar med stålborsten så att bitarna åter passar med varandra.

Ihopplockning

Nu börjar det roliga. Börja med att pröva bitarna igen mot varandra och se att de naturligt passar med varandra. Ni kan se att jag också har snajdig reklar på insidan av ugnen, sådana plåtar vill man se brevbäraren dela ut till hushållen. Med hjälp av ett snöre eller en spännrem kan man bygga ihop nästan helt.

När du efter mycken tandagnisslan tycker dig vara nöjd är det dags att tillverka nya stag. Det lättaste sättet att göra det på är att köpa gängstång och en näve passande muttrar. Upptill är det koniska hål som passar för en konisk skalle. Denna skalle kan du enkelt tillverka genom att skruva på en mutter en liten bit in, ca 2-3 mm ska sticka ut på andra sidan muttern. Det som sticker ut nitar du sen ut över muttern i ett skruvstycke med kulhammare. När muttern sitter fast slöjdar man till den koniska formen med vinkelslipen.

Nu är det dags att montera ihop härligheten och det görs stegvis, väggplåt för väggplåt med ständigt kittande. Kitta och sen efterdra med ett vått finger. Spännrem är ett mycket viktigt verktyg här som sparar dig från fula ord och allmän nedstämdhet.

Glöm inte alla konstiga kanaler och sånt som går inne i spisen. Sist på är spisen ovansida med stagen. När stagen är på plats kan man dra åt muttrarna och lossa på spännremmen. Pannkitta nu runt alla fogar eller där det behövs. Nu är det värsta gjort, kul för dig.

Reservdelar

Min vedspis saknade en viktig del, ett cisternjärn. Denna del sitter inne i eldstaden till vänster och skyddar godset på ytterväggen från att spricka. Gissningsvis har detta järn gått sönder och då fortsatte de och elda och väggen sprack. På höger sida i eldstaden sitter ett brännjärn som skyddar ungen från att spricka. Dessa två delar är förbrukningsvaror och kan oftast beställas nya. Till denna ugn passar en cisternjärn från en Husqvarna nr 27 som visade sig ha samma ursprungsmodell. På ugnsluckans insida står det också mycket riktigt 16 som såväl 27 ingjutet.

I samband med denna renovering kunde jag också konstatera att denna vedspis hade en intressant historia. Jag gissar att denna vedspis under en längre tid stått obrukat för många många år sen. Kanske stod den i ett obrukat kök eller liknande. Sen eldade de sönder en nyare vedspis och bestämde sig för att flytta min vedspis för att ersätta den trasiga vedspisen. Kanske var min spis redan då i dåligt skick och därför togs reservdelar från andra spisar för att åtminstone få en funktionsduglig spis. Vad grundar jag då detta på? Jo, det visade sig att min spis var fullproppad med prylar från andra spisar, bland annat är brännjärnet från Klafvreströms bruk och några spisplattor från Nävfekvarns bruk. Jag tycker det är spännande, det är det som gör föremålen med spännande om än något frustrerande då delarna inte passar klockrent med varandra.

Nu ställde vi vedspisen på platsen som jag hade murat (och murat om då jag fick en vattentank att ha till). Jag har valt att kakla runt såsom det var vanligt i början av 1900-talet. Det är lite som ska målas om efter min omurning till vänster och spisen. Luckorna i vedförvaringen är ursprungligen innerluckor till en okänd kakelugn och satt på samma sätt där vi hämtade spisen.

Spislera.

För att få en jämnare temperatur och skydda ugnen bör man mura en kaka uppepå ugnstaket av eldfast lera armerad med järnspån. Ugnslera köper du enklast i satser där det bara är att läsa instruktionerna och tillsätta vatten. Efter ett par dygn eller så kan du börja elda lite försiktigt. Ugnsleran är liksom brännjärn och cisternjärn förbrukningsvaror. Nu kan du lägga på ugnsplattorna.

Slutarbete

Slutklämmen som också känns mycket tillfredställandet är svärtandet. Spissvärta påföres med trasa, tandborste och borste. Har du mycket skrymslen och vrår kan du blanda lite terpentin i spissvärtan och påföra den med pensel. Nu är ugnen svart, snygg och ser nästan ny ut.

Koppla in och börja elda!*

Du kan koka ägg OCH få värme! Fantastic!

*Ja, just det först måste du köpa massa rördelar, renovera skorstenen, mura upp skiten som vedspisen ska stå på, putsa, måla och lägga gnistskydd framför och få skorstensfejarteknikern att hälsa på och trycktesta och så vidare. Det är här som det stora arbetet ligger men det behöver vi inte lägga så mycket tid på. Det är också duktigt nervöst när första brasan ska tändas, tänk om det ryker in och att draget inte är tillräckligt. Its for me to know and you to find out.

22 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum, Järn

Leksand.

Leksand bjöd i sedvanlig ordning på en trevlig tillställning i hembygdsgårdsfascistiskt genuina omgivningar. Det visade att hembyggdsgården åter igen var ett säkert kort för Sveriges kanske mysigaste medeltidsmarknad. Hembygdsgårdar i all ära men det kanske mest centrala är marknadens ovanligt magnetiska kraft att locka till sig folk som även den kräsne uppskattar. Marknaden som sådan håller ingen bättre standard utan den rider högt på miljöns karaktär. Det är mängden goda hantverkare och reenactare som lyfter umgänget. Men visst, det är klart, marknaden är en veritabel återträff för gamla och nya Sätergläntanelever. Vid det sedvanliga Gluckenhauspartiet på fredagskvällen gjorde jag emellertid en besvärlig upptäckt. Ett Gluckenhausparti inleds med att den äldsta deltagaren kastar tärningarna, döm av min förvåning vem som av sju deltagare fick kasta. Åldern börjar ta ut sin rätt kan jag cyniskt konstatera vid nyligen fyllda 26 år. Tack Kerstin, Elin, Maja, Eric, Björn, Adam, Ragnar, Anders och alla andra som borde nämnas här för en behaglig helg, vi lär förhoppningsvis synas mer i sommar.

Vad tittar dessa förrymda 1400-talare på?

….på en fadersstolthet med trivselkoma.

På hemslöjden såg jag ett spännande liv med något för mig okänt behandlingssätt av ylletyg. Detta livsstycke i svart, nu något blekt ylledamast hade under bärandet vaxats för att få en glansig yta. Detta för att åstadkomma något som påminner om sidets glans, likt sidendamast. Jag efterlyser mer fakta om detta förfarandet, om det förekommer på andra sorters yllekvalitéer och plagg samt, of course, hur man gör.

14 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar

Ekenäs.

I egenskap av coach till en av sommarens marknadsåkare och reenactare besökte vi i helgen som var Ekenäs Riddarspel. Det blev ett tillfälle att umgås med Carnis som arrangerade delar av marknaden och annat trevligt medeltidsfolk. Helgen bjöd på källdiskussioner, omkullblåsta tält, regn och sol om vart annat, växtfärgning, bågsträngstillverkning och ändlöst pokulerande, drängstugeskvaller och samkväm.

En central del av samkvämen ligger i Gluckenhaus, det tyska tärningsspelet. Det spelas vanligen om pengar men nu valde vi att spela godiset av första bästa unge.

Solen tog hårt på folket, särskilt Guffe och ragnar som såg ut som kräftor. Min fru sommarhataren Anna-Maria gjorde allt för att i preventivt syfte motverka detta. Något som resulterade i att Guffe blev för dagen främlingslegionär snarare än 1300-talssmåpåve.

När det kommer till hantverk ville en av pågarna i Östgöta bondeuppbåd slå följe med de övriga hos- och brokbeklädda snyggingarna och skippa brallorna. Jag ämnar att så småningom skriva en historisk artikel om bondeståndens benbeklädnad där förhållandet byxor och hosor bland annat kommer kartläggas. Jag föreslog att han skulle inhandla en bit vit vadmal som vi kunde färga på plats. Väl med tyget i näven skickade jag ut honom i närmsta björkskog för att fylla min järngryta med björklöv. Vi gjorde så gott vi kunde utan att kunna beta tyget och kokade löven en timme och lät tyget sen sjuda där i en timmer för att sedan svalna i spadet till dagen därpå. Det blev en blek gul men ändock en färg som bonden från Tranås kunde pryda sina ben med.

Så här glad kan bara en enkel tandläkarbonde ifrån Tranås bli med ett stycke smutsgult ylle.

Kanske minns ni den där pilbågen som kom i min ägo för en tid sedan. Den var gjord av en snickare i Stockholm och Anna-Maria tänkte väcka den till liv igen. Med hjälp av den mycket sympatiska pilbågsbyggaren Ola från Ostrogothia Long Bow society tvinnade vi en sträng av lintråd.

Efter duktig gemensam kramp från detta arbete kunde min fru och jag provskjuta den försiktigt. Den är laminerad av ask och björk och tycks vara på 40-50 pounds.

Lite övrigt bildmaterial från helgen utan samtycke från de inavlade.

4 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Textil, Växtfärgning

En sommars gryning möts med eld.

Nu laddar vi bössorna. Ännu en sommar under medeltidsmässiga kval, denna gång under något mer hobbymässiga former. Lite jobb men också desto mer nöjesåkande, drängstugeskvaller och marknadsslagsmål denna sommar än förra sommaren. Inledningsvis blir det Ekernäs Riddarspel nu i helgen där jag ska coacha Samuel i marknadsåkandets sköna konst och förbereda honom för en riktig tattarsommar med Korps vita buss. Helgen därpå blir det dito för My som tillsammans ska ta sig an sommarens stålbad. Med Albrechts bössor blir det blandat, en sväng till Oslo och Varberg.

Jag kommer försöka korrespondera det viktigaste från dessa event.

Jag vill uppmana alla hårda, coola 1300-talsreenactors att avsluta säsongen på Söderköpings Gästabud 10-12 sept. Albrechts bössor och Carnis bjuder upp till dans med slag och härläger. Välkommna!

I samband med smidets dag på Hults bruk passade jag på att på slutet smida ihop en liten bössa. Den blev najs och är inspirerad av några bössor som såldes på auktion för några år sen. Jag blev ganska nöjd och den kommer vara till salu och man får gärna komma med tyska 1300-talsnamn plus tyskt tillmäte att döpa bössan till. Beställaren får bestämma om den ska ha tånge eller vara utan och då monteras i stocken. Mer info kommer på salusidan sedan.

6 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Vapen

Liljerum XVIII. En historisk exposé.

Jag har lagt upp en liten historisk exposé uppe bland flikarna för de som är intresserade av den övergripande historien om Liljerum och vad vi gör. Jag kommer uppdatera den kontinuerligt. Här kommer också allt historiskt bildmaterial visas. Där kan man också diskutera vilka källor som kan vara relevanta när man forskar om hus.

Lämna en kommentar

Under Byggnadsvård på Liljerum

Den enes död, den andres bröd II.

Detta är uppföljare till en tidigare artikel om återbruk och husöden. (det förra kan du läsa om här). Jag är kronofogden. Jag hämtar det som anses av mig värdefullt, lämnar kvar ett tomt skal. Det som skiljer mig från kronofogden är att i de flesta fall finns det ingen skuldsanering annat än den som utmäts av grävskopans giriga tänder när jag är klar. Jag räddar det som räddas kan från ett sjunkande skepp. I förra artikeln var det vemodigt, men huset var utdömt, infesterat med fuktskador och sättningar. Dess kulturhistoriska värde var dessutom högst ordinärt. Till skillnad från huset vars öde den här artikeln förtäljer.

Det kan tyckas banalt att sörja hus, de är förgängliga ting. Men ett hus är en kulturhistorisk kvarleva, ett minne som viskar om gamla minnen och levnadöden. Vad som syns på bilden är ett offer för den i Sverige utbredda uthusdöden. Naturen har fått sin gång utan att människans hand tagit vid, huset håller på att komposteras, bokstavligen. Det som hade börjat med läckande tak för, 10-15 år sen. Det finns inte så många låga tvåkammarstugor kvar, särskilt inte med kilsågad fjällpanel. Lerklinade väggar, målade med rosa grund med svart stänkmålning, dagens inredare kan gå och duscha. Huset är troligen 200 år, kanske mer.

En del gick att rädda, det mesta inte. Det blev lite äldre utemöbler, en engelskt röd gustaviansk skänk som saknar en dörr, 5 kg torrpigment till rödfärg, vinbuteljer, champangeflaskor och pilsnerflaskor från sekelskiftet, en solstol, etre förskinn från 1800-talet (kommer i specialartikel), näver, diverse verktyg, ett fönster, en ask blyhagel, hörnhylla, ett skraltigt slagbord, fronten på en sällsynt sönderrostad Näfvekvarn nr 6, otaliga spik, krokar, hakar och skruv och två par skidor i trä. De avlidna ägarna, som var bröder var skidgalningar. Säkert 25-30 par träskidor återfanns i huset, samtliga sönderåkta med sprickor, lagningar och tjocka lager av tjärning.

Jag kommer återvända för tegelpannor. Men troligtvis inte dessa, de är liksom huset, utdömt. Det här inlägget kanske kändes lite pretentiöst, men sorgligt är det. Därför kommer här en bildexposé över svanesången.

6 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum

Liljerum XVII: Kakelugn I.

Kakelugnsmakare Stig har lämnat Liljerum. Ännu en kakelugn har uppförts av hans 78-åriga stadiga nävar. Jag hoppas att vår kakelugn inte var hans sista. Nu står den äntligen där, när den väl var klar efter en veckans arbete tycktes det som om den stått där sen alltid. Mitt i rivningsförfallet såg dess nästan monolitiska gestalt naturlig ut med dess korta, tjocka, vitglänsande kropp. Vi har haft onaturlig tur, dess proportioner är idealiska, liksom platsen. Det fanns inte så mycket spelrum uppåt taket direkt.

Att sätta en kakelugn är en konst, dess innanmäte döljer ett avancerat tarmsystem av lerbelagt tegel. När elden väl är tänd ska rökgaserna passera ugnens fulla längd två gånger för att sen förpassas till murstockens ändliga rymd. Kakelugnen är en fantastisk uppfinning som har sin linda i senmedeltidens pottkakelugnar. Under 1700-talet sker en veritabel kakelugnsexplosion för att under slutet av 1800-talet bli var mans värmkälla. Nära 100 kakelugnstillverkare fanns i landet och troligtvis hade vi eldat upp allt träliknande om de inte funnits.

Det som återstår att ordna för mig är att puts tegelnischen på kakelugnens sidor, den var inmurad i en djup nisch på sin tidigare plats. Uppe på krönets bakkant fattades delar där nischens välvda valv gått. Vi fyllde igen det med tegel. Allt synligt tegel kommer att putsas och målas vitt. Därefter ska det läggas något slags golvskydd framtill. Hela ugnen ska så klart putsas, allt detta åt framtiden i takt med rummets övriga renovering.

Jag tänkte det kunde vara av värde att redovisa vad det kan kosta att sätta en kakelugn, från början till slut. Det finns många dolda kostnader som många inte alltid kommer med i beräkningen.

Kakelugn 2500 kr

Provtryckning av skorsten 1068 kr

Bygglov 1200 kr

Förarbete, mura 500kr

Skorstensrenovering (med alla grejjer) 3762 kr

Arbetstid (med 50% ROT-avdrag) 7567 kr

Material för uppsättning 5488 kr

Efterarbete 250 kr

Totalt: 22335 kr

Jag kan säga att så mycket billigare än så här blir det inte. Det kan jämföras med att om en vanlig kakelmakare, som exempelvis Spiscenter i Norrköping, tar 27000kr +moms, enbart för montering och material. Vår kostnad är beräknad på att man gör en skorstensrenovering, själv och att den trycktestas innan. Bygglov är en annan deppig kostnad, men allt som allt blev det ungefär halva priset av vad det brukar kosta.

Om ni vill ha tag på Stig får ni höra av er.

7 kommentarer

Under Byggnadsvård på Liljerum