Leksand bjöd i sedvanlig ordning på en trevlig tillställning i hembygdsgårdsfascistiskt genuina omgivningar. Det visade att hembyggdsgården åter igen var ett säkert kort för Sveriges kanske mysigaste medeltidsmarknad. Hembygdsgårdar i all ära men det kanske mest centrala är marknadens ovanligt magnetiska kraft att locka till sig folk som även den kräsne uppskattar. Marknaden som sådan håller ingen bättre standard utan den rider högt på miljöns karaktär. Det är mängden goda hantverkare och reenactare som lyfter umgänget. Men visst, det är klart, marknaden är en veritabel återträff för gamla och nya Sätergläntanelever. Vid det sedvanliga Gluckenhauspartiet på fredagskvällen gjorde jag emellertid en besvärlig upptäckt. Ett Gluckenhausparti inleds med att den äldsta deltagaren kastar tärningarna, döm av min förvåning vem som av sju deltagare fick kasta. Åldern börjar ta ut sin rätt kan jag cyniskt konstatera vid nyligen fyllda 26 år. Tack Kerstin, Elin, Maja, Eric, Björn, Adam, Ragnar, Anders och alla andra som borde nämnas här för en behaglig helg, vi lär förhoppningsvis synas mer i sommar.
Vad tittar dessa förrymda 1400-talare på?
….på en fadersstolthet med trivselkoma.
På hemslöjden såg jag ett spännande liv med något för mig okänt behandlingssätt av ylletyg. Detta livsstycke i svart, nu något blekt ylledamast hade under bärandet vaxats för att få en glansig yta. Detta för att åstadkomma något som påminner om sidets glans, likt sidendamast. Jag efterlyser mer fakta om detta förfarandet, om det förekommer på andra sorters yllekvalitéer och plagg samt, of course, hur man gör.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Såg ju mysiger ut.
Det där livstycket(åh jag kan aldrig säga livstycke utan att tänka på en tjejkompis som hette Liv på ett lajv.. any who) jag har aldrig gjort batik men borde det inte gå att helt enkelt smälta vaxet och pensla på. Har i alla fall fått för mig att det är så ”riktig” batik går till. För att sitta med en hård vaxbit och försöka masera in det i tyget känns aningens tålamodsödande.
?
Det var absolut en trevlig helg, även om shoppingen gick sisådär…
Angående livet så kan det nog vara tyget ”rask” det handlar om. Ett fancy-ylle som har tillverkats inhemskt i landet åtminstone sedan 1600-talet. Idag är det väl inget som riktigt vet exakt hur det är tillverkat men det finns flera bevarade dräkter i Dalarna som innehåller rask. Emma Frost har mer koll på det där än mig, kolla med henne om du vill veta mer.
Adam, enligt informationsskylten nere till vänster är fodret av rask medan yttertyget är av svart ylledamast. Texten är dock något kryptisk, menar de att det är fodret eller yttertyget som är vaxat? Yttertyget ser ju att vara det. Läs själva, vad är er uppfattning?
Jag funderade också på att gnida in tyget men om man värmer vaxet lite kanske det är lättare.
Aha, där var ju en skylt! Hum… Då ska jag inte vara lika säker på att det är rask. Men det kan ju vara något som är behandlat på liknande, eller samma sätt som rask. När dom skiljer på det i en och samma text så bör det ju vara någon mer skillnad än själva vävsättet…
Har själv funderat på hur man vaxar ylle och funderar på att experimentera med en metod där man i omgångar rullar en klump bivax över ett nystruket, hett tyg.
Testade annars härom månaden att spreja på smält vax utblandat med vatten på ylle, men jag undrar hur detta skulle ha gått till innan uppfinningen av blomvattnare och sprejflaskor…
Jag hade också gissat på rask, men som Adam säger, när de skiljer på det i samma text….
Rask användes i en del skånska dräkter som förkläden för högtidsbruk, ofta vackert broderade. Och jag undrar om jag inte sett en bild i en bok, på en engelsk klänning från 1700-talet i vaxat ylle…
Häj! Adam påstår att jag kan massa saker om rask?! Ojoj. Den rask jag sett är kypertvävt kamgarnstyg, det förekommer lite här och där i folkdräkter och verkar ha varit poppis på 1700-talet. Den är behandlad/vaxad men inte för att bli vattentålig, snarare tvärt om. Om rask blir blött så förstörs det. Hur det tillverkats förr vet jag faktiskt inte om någon känner till, och jag har ingen kläm på hur dagens rask görs. Jag har sett nytilverkad både vaxad och ovaxad rask, men inget av dem har varit riktigt likt de få plagg av gammal rask som jag kikat på.
I Moradräkten används det fortfarande till ärmuppviken på en av tröjorna, tidigare fanns det fler plagg i rask till dräkten men jag tror inte de används så frekvent idag. Hur det är med andra dräkter vet jag inte riktigt, raskförkläden finns nog lite här och där. Vill du veta mer så kolla folkdräktsböcker och fråga Gillis Jimheden.
Här är det om man smälter in vaxet med typ ett strykjärn eller liknande? Tyget ska väl vaxas innan plagget sys eller? Hur blir det att sy i egentligen? Om det är ylledamasten som är vaxad kan man ju förstå att det ska likna sidendamast.
Ganska konstigt att den är fodrad med rask också, det är ju finfinfintyg…
Mja, jag tror man behöver mer raffinerade metoder än vax och strykjärn om man ska göra rask. Det ska inte inpregneras, det ska bara glänsa.
Men hallå?! Är det fodret som är av rask åter igen? och är det inte oerhört korkat att ha ett vaxat foder som vara mot särken? Det känns som det skulle kladda och grejja något grymt?
Är det inte ylledamasten som är vaxad? Är rask alltid vaxat? Jag hänger inte med i förvirringen här…
Jag tycker också att det är jättekonstigt. Varför ha rask som foder? Där syns det ju inte. Varför vaxa ylledammast som redan är väldigt fancy? För att göra det ännu mer fancy..? Är det skylten som är konstigt skriven? Står det inte på den där lilla skylten att den är fodrad med rask, eller läste jag fel?
Rask är för övrigt inte särskilt kladdigt, det är bara glansigt. Och, som sagt, hur rask har gjorts förr tror jag inte att någon riktigt vet, så jag kan inte svara på frågan om den alltid har varit vaxad. På hemslöjden i Leksand säljs rask idag, och den är ovaxad. Jag vet att man kan köpa vaxad rask någon annan stans, men var minns jag inte.
Det har förekommit damasttyger som haft en vaxad yta såsom rasktyg. Har mätt upp ett sådant damastliv. Att fodret är av rask är konstigt men inte helt omöjligt, har sett liv fodrade med rask från andra socknar. Det kan vara del av gammal raskkjol eller raskmajd som blivit förstörd.
Exakt hur rask framställt är det ingen som vet exakt idag. Den kunskapen tog hantverkarna med sig i graven.
mäh!
för det första, det är inte ens säkert att rask är en vaxad produkt. tyget tillverkades företrädesvis i england och där finns det enorma valsar och pressar kvar för ändamålet. rask är det enfärgade högblanka ylletyget som bland annat har använts till förkläden. (kul info: Ralf har ett snörliv från åhl som är fodrat med mörkblå rask. det är coolt. möjligen ett högtidsförkläde(andra rangens om jag inte minns fel.. eller första?) som har blivit just förstört av vattenstänk eller slitage och fått sluta som foder…)
jag tror faktiskt personligen inte att behandlingen har med vax att göra. jag tror att det är värme och tryck och tryck och värme och lite lite fukt etc…. att försöka göra rask hemma känns rätt dagisexperimentiellt, speciellt att kleta bivax på ett ylle… men det vore sjukt intressant att se resultatet.
rask är inte alls kletigt, däremot lite strävt, som en liten kattunga. fast ylletyg då. och glansigt. och papprigt.
det är speciellt papprigheten som gör mig övertygad; ull som har fett i sig blir tung, fuktig. fruktig. moist. det rask jag har pillar på är knalltorrt.
sen har vi de tyger som är mönstrade, i randiga och blommerade kalminker, som också är behandlade på samma sätt och alltså är högglansiga. de vävdes med coola fina mönstringar och användes till livstycken och västar och säkert något annat också. frågan är om alltså livstycket på leksands hemslöjd är gjort av en enfärgad blommerad kalmink. eller kalendrerad ylledamast. men det är ju egentligen hårklyverier.
anders, dräktutställningen på nordiska visar någon väst i blommerad kalmink om jag inte minns helt fel.
ps
på kulturen i lund har jag sett överdelar av linne som har varit så manglade att ytan liknade rask. återigen, coolt.
puss till er alla från K som hänger i norge och kränger tyg.
Ang. rask som foder så ska det enligt uppgifter ha varit ett vanligt (?) fodermaterial i de mer bemedlade klassernas garderober. Annars vet jag att det har använts som infodring i vingåkersdräktens slängkappa.
Kan rask annars förslagsvis ha tillverkats genom att man tillsatt någon slags fernissa eller form av lack på tyget?