Då var det åter dags att stifta bekantskap med den angenäma känslan av lugn som lägger sig när byggskräp lagts på hög för bränning, verktyg burits ut och möbler burits in ett nyrenoverat rum. I drygt två månader har vi sovit i arbetsrummet bland tyger och bråte och kosmos infinner sig.
Vi backar bandet. Utseendet hos det gamla sovrummet gav en känsla av äldre tider på ett sådant sätt som jag personligen inte uppskattar. Rummet vittnade om en era då brunbetsat trä älskades av svenskarna och när pastellfärgade tapeter med grav psoriasis-struktur uppskattades och var på var mans läppar. För att inte tala om plastparkett som är praktiskt, lättstädat, dött, kallt att gå på och som ger ifrån sig hjärtskärande ljud när en hunds klor vispar på det i ett försök att ta sig upp till stående. Det är inte vackert.
Inför bilder vill jag lägga till att det inte är helt klart, en ny lysknapp och lite foder i fönsternischen ska till och den blå färgen hoppas vi kunna sätta schabloner på när vi hittar ett trevligt mönster. Rummet gapar just nu sent 1700-tal, det ser rätt grymt ut och det känns som att vakna i en 1700-talsgård varje morgon. Trevligt men tanken är att schablonerna ska tona ner intrycket något och göra rummet lite mer 1800-tal och mer tidsenligt.
Så här blev det.
Väldigt 1700-talsstylish? Men faktiskt väldigt behagligt och det har varit några rejäla nappatag för att ta sig hit och jag tänkte nu berätta sagan om vårt sovrums begynnelse.
Rivning.
Kofot i högsta hugg och börja riva. Taket var täckt med gips som kvickt kom ner och sen två (!) lager tretex och därunder en gravt perforerad spännpapp som tycks vara det som ursprungligen varit i taket. Under gipset satt dekorativa tretexplattor med avfasade hörn som påminde mig om högstadieskolor från 60-talet.
Golvet var täckt med plastparkett som dolde ett rejäl underarbete med 22mm spånplattor som var väl förankrade och därunder ett lager masonit och slutligen ett riktigt fint trägolv i gran.
Jag är överraskad, hur mycket skit kan ett till synes vanligt litet rum producera? Jag vräkte drivor med skivor ut genom fönstret och bar ut 10 sopsäckar fyllda. Till råga på allt höjde jag takhöjden med nästan 10 cm.
Taket.
Jag hade dyrt och heligt lovat att inte gå i fällan och slipa ännu ett tak men tji fick jag. Under spännpappen fanns ett fint råsågat tak, precis som i vardagsrummet. Det vara bara att spänna på sig munskyddet och bereda smärtor i rygg och nacka med exenterslipen i taket. När det var över så var det bara att spackla igen 1000 spik och skruvhål. Som en mardröm på repeat.
Snickerier.
Rummet hade mycket att önska när det kom till snickerier. Första steget blev att tampas med dörrfrågan. En brunbetsad flat dörr? Not ok. Jag var länge inne på att bygga om dörren till en flat tapetdörr men den idéen kom om intet när jag inhandlat en 5 nya spegeldörrar i omaka storlekar.
Jag rev ur karmen efter den gamla dörren och upptäckte att det fans en anledning till att den var låg. Den stod på en bärande balk. Vad göra? Att korta ner den nya dörren kändes aktuellt inte så jag löste det genom att ta cirkelsågen och kortade ner djupet på karmen och monterade karmen framför den bärande balken. Betydligt bättre.
Jag bytte även ut funkisgarderobsdörren mot en annan dörr av samma mått. Efter lite pyssel satt även den på plats.
Runt dörrar och fönster sattes antika franska foder från 1800-talet. Taklist och golvlist nytillverkade efter gamla original. Jag kan inte poängtera det nog men det är gamla tiders rejäla foder som gör det ålderdomligt och spikar du som här synligt med klippspik så blir det ännu bättre.
Väggar.
Jag vill ha som målsättning att lära mig något nytt var gång jag sätter igång med ett rum. I detta fall valde vi att tapetsera väggarna med grålumppapp. En mycket ålderdomlig teknik som sträcker sig tillbaka på 1700-talet då tapeterna inte var på rulle i var mans hem utan i ark. Grålump är papper gjort på textila fibrer precis som pappret förr var och ganska grovt i strukturen. Pappen fick tjäna som underlag för exempelvis målning och arken kunde tapetserats i stående eller liggande ark. Tekniken användes vanligen fram till mitten av 1800-talet då den konkurrerades ut av tapetrullar och delvis av att vävspända väggar. Grålumppapper används idag som underlag för golv och är förvånadsvärt billigt. När jag räknade på det kostar det ungefär 9kr/kvm att tapetsera med. Klister tillkommer. Rykten säger att den lumppapp som Gysinge säljer är densamma som Byggmax säljer. Fundera över vilken som kan tänkas vara billigast.
Lumpappen köps på rulle och måste rivas i rätt storlek. Det görs med lite övning med ett bord med en träbräda på. Det gäller att ha rätta knycken för att få en fin riven kant. Det blir inte bra att klippa lumppappret då det dels är otidsenligt och dels för att skarvarna inte blir snygga.
Därutöver behöver du göra ordentligt rent och ta bort alla tapetrester. Använd mycket lim på både underlag som papp. Att tapetsera med grålump är en angenäm upplevelse i jämförelse med moderna tapeter. Du kan sluta när du vill och pappen är inte särskilt ömtålig. I mina mest romantiska stunder skulle jag beskriv förfarandet som ålderdomligt och meditativt.
Grålumppappen passas in så att de överlappar och det bildar ett rutmönster på väggen som ger en speciell atmosfär. Det behöver inte vara helt perfekt. Försegla sedan ytan med limvatten, dvs tapetlim uppblandat med 4-5 delar vatten.
Golvet.
Golvet var en mycket positiv överraskning. Det var i gott skick och kunde brukas som det var. Det fanns några stora fläcka av något slags svart tjärliknande lim men dessa kunde slipas bort med exenterslip. Grangolv har en otrolig snygg grå lyster och vi valde att behålla det som skurgolv. För att göra rent skurades golvet rikligt med såpa och kallt vatten. Två gånger slet vi våra knän med skurborstarna och det är otroligt hur mycket skit det finns på ett golv som nästan ser rent ut. Tips, snåla inte när du blöter golvet, låt inte såpan ligga för länge på golvet det blir fläckar och använd alltid kallt vatten på gamla trägolv.
Färgsättning.
Här var den svåraste nöten att knäcka. Det skulle vara blått och det är en ganska krånglig färg att få bra. Vi var hos vår linoljefärghandlare och tittade i hans kataloger och valde bland riksantikvarieämbetets färgskalor för att vara på säkra sidan. De grå nyanserna var lättast, de vi valde är alla brutna med grön umbra med zinkvitt som bas. Där är det svårt att misslyckas även fast det slutade med att vi tömde en liter zinkvit i den grå färgen vi skulle ha i taket.
När vi öppnade den blå nyansen blev vi snabbt varse om att det inte var det vi sökte. Det var en babyblå från helvetet som i det närmaste var självlysande. För att lösa det hällde vi rätt mycket överbliven grå i den och gjorde en första strykning. Fortfarande lysande blå. Till andra strykningen köpte vi svart pigment och mer vit. Vi lyckades matta ner färgen ordentligt med egenblandad svart linoljefärg och lite vitt. Betydligt mer harmoniskt med det grå.
Det är fortfarande en väldigt blå nyans om än en tidsenlig nyans. I framtiden ska vi måla schabloner på det blå och göra det ännu lite mer spännande men detta duger gott tills vidare.
Murstocken putsade vi i alla hål och målade med vit emulsionsfärg. Länge, länge var vi inne på att renovera skorstenen och montera en gjutjärnskamin i rummet men det är en rejäl kostnad och kändes inte läglig för tillfället. Skarvar i golvet skvallrar om att det har varit en rörspis eller kakelugn på platsen.
Slutligen.
Det är skönt att sova i ett fint rum. Sköt om er.
PS. Death to shabby chic, byggnadsvård ist Krieg!
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
