Item Anna-Maria surcot mixti coloris.

S:t Anna-Maria av Liljerum, de vådaskjutnas helgon.  År 1369 vådasköts hon allvarligt i sin kristerliga gärning när hon i Andens makt skulle rätterligen tillrättavisa hedningarna i Gusum och Fyllingarum. Trots skadan kunde hon obarmhärtigt nedkalla helig eld i de trolösa bågskyttarnas anleten i 77 dygns tid. Slutligen signade hon ned och otaliga under visade sig i trakten där hon verkade såsom heliga källor, anstormande närvaro i kyrkan och extrainsatta matutin, laudes, ters, sept, non och completorium, dubbla skördar och ett allmänt stilla och angenämnt sinnelag samt god hälsa bland traktens innevånare. Någon erkänd kanonisering hos av påven är inte känd men hon dyrkades långt in på 1700-talet i Drothems kyrka.

Nja…så kunde det ju ha varit för 650 år sen men sanningen bakom dikten är nog så intressant. Inledningvis kan sägas att en ny överkjortel av sen 1300-talsmodell har anbringats genom strävsamt flit under otaliga fikaraster. Denna surcot är något utflippad i sina färger men på ett medvetet sätt. De skulle förhållandevis lätt kunna anskaffas och det är lite kul med mi-parti tycker jag. När det kommer till modellen är det vanligt att surcoten vid denna tid har tippets, dvs långa tungor som hänger ner vid ärmslutet men det förekommer också en del bilder utan tippets. Det kan tänkas att de opraktiska tungorna är ivägen och att t-shirtlängd är ganska behändigt.

Här följer en liten kavalkad som visar på stor rikedom i såväl skärning som färg och materialval (Alexanderromanen 1340-tal blad 181v.)

Vi valde att sätta snörning framtill vilket var populärt under 1300-talets andra hälft för att framhäva dåtidens timglasformade ideal.  Under surcoten har Anna-Maria sin blå kjortel med knappar på ärmsluten.

Carnis Carneval.

Surcoten är inte helt färdigsydd på bilden, ännu lite sömmar att fälla och fålla ty det hastade att bege sig till Carneval och säga farväl till köttet inför fastan. Carnis höll sin sedvanliga fest utanför Linköping och bjöd på nya spännande medeltida maträtter, upptåg och brottande carniter på hög. Det hörde till fastan att inleda dem med en färgsprakande fest där man klädde ut sig, spexade och gjorde narr av auktoriteter. Därav Anna-Marias skojfriska tilltag med pilbågen. Själv klädde jag ut mig till skenhelighet som en gråmunk med dinglande silverkors och händer beströdda med dyra ringar. Någon klädde ut sig en getabock, en snuskelefant, himmel, råbock, guffe eller helt enkelt vände ut och in på kläderna.

Kvällen bjöd på allsköns upptåg och maten var något speciellt.  Taget rätt ur minnet kan jag minnas tre serveringar med bland annat en mustig vildsvinssoppa, rökt fisk, bröd, baconlindad fisk, köttpajer, vildsvinskorv, frumenti, örtkräm, kräftor, rotsakspytt, ett stort antal såser, våfflor, hyppocras och kanske kvällens höjdpunkt, helstekt spädgris innehållande en kyckling som i sin tur bar på en ripa med ett ägg inuti.

Tack för en trevlig kväll.