Kronojägarens ärmväst på skidtur.

I samband med förfärdigandet av detta plagg blev jag inspirerad av snön och solen att dra ut med ny bössa i hand.  Det är härligt att få dra på sig de där kläderna man spenderat hundratals timmar och bara dra ut i det bistra. Pardon mina pjäxor. Det ska bli riktiga bindningar som jag kan bruka med mina 1700-talsdojjer.  Detta är i övrigt min tidiga 1700-tals dräkt som är någon slags jaktdräkt för en yrkesjägare. Det ska bli nya brallor så småningom men det är iallafall en hel dräkt.

För ett tag sen så snöade jag in på det tidiga 1700-talet (nu är det ju som bekant tidigt 1800-tal som gäller). Jag uppfattar denna tid lite som 1340-talet, en modehistoriskt övergång där stilar blandas. 1600-talets barocka volym håller på att smältas ner i en slank 1700-talsförpackning. Jag gillar 1600-talet för det bär känslan av att vara överdrivet pompöst, krigiskt lynnigt, råbarkat skitigt, maskulint och totalt oberäknerligt. När det möter det i mina ögon sinnliga, strama, eleganta, feminina och något upplysta 1700-talet händer något magiskt.

Vad säger du, min trogna jaktvän? Gå hem och sova?

Vid det tidiga 1700-talet domineras herrmodet av åtsittande västare och rockar med stora skört. Långa knapprader är legio, överallt. Framtill, på ficklock, i slitsar och på skört. Jag kände att jag behövde en ärmväst för att komplettera min ärmlösa turkosa väst. (Den kan ni läsa om här). Egentligen är det ju i våra begreppsfixerade värld svårt att ta till sig en väst som har ärmar då själva defintionen av en väst är att det är ett livplagg som saknar ärmar. Min tanke med detta plagg var att det skulle kunna brukas både som ärmväst och som jacka/rock över den turkosa västen.

Ärmvästen.

Sömnad och detaljer.
Skärningen är baserad på samtida mönster och lite inspirerad från en rock/jacka från regalskeppet Kronan som finns på Kalmar länsmuseum. Det är särskilt de sena icke-existerande ficklocken jag tagit och som man kan se på samtida konst. Här är Kronanrocken.

Ärmvästen är sydd i ett grönt kläde av billigare  men 100% ren sort och med mässingsknappar. Västen är halvfodrad med linne. Knapparna är fästade med skinnband som var för sig knutits med en knut på baksidan. Mycket hållbart och snabbt sätt att sätta knapparna. Knapphålen är sydda med silkesgarn som är mörkblått då jag inte hade tillgång på mörkgrönt.

Till fickorna hade jag ingen konkret fysisk förlaga bara ett plagg bakom monter. Fickorna saknar ju ficklock men ska ändå ha knappar vilket jag löste genom att sy fast en bit tyg som knapparna sitter på och som gör att knappraden blir på sätt och vis ett ficklock. Fickorna är i linne och är fastsydda på traditionellt vis. I övrigt är allt sytt med vit lintråd 35/2 och alla fållar är prickstickade med densamme.

Jaha, nu kanse det vore i sin ordning att faktiskt kanske hänga med någon tidig 1700-talsgrupp också så att man faktiskt kan använda kläderna.