Kategoriarkiv: Textil

Förra veckan råkade jag av en händelse hitta några bitar saffransgult kläde i spillådan i syateljén på mitt dåvarande jobb. Jag tog hem det jag fann med förhoppningen att det skulle räcka till en halv struthätta. I ett fåfängt rus att skapa en sen kväll skred jag till verket att sy en liten tofsväska till Anna-Maria. En väska hon kunde bära på Söderköpings Gästabud som hon tillfälligt skulle bevista på nåder ifrån sin Malungska fångenskap.

Väskan är mycket enkel till sin konstruktion och mäter 12,5 x 20 cm exklusive tofsar. Det finns gott om bildmaterial och existerande förlagor från 1300- och 1400-talet på liknande modeller av väskor. De finns i ylle, siden, brokad, täckbroderade och även stickade.  Just denna väska är inspirerad av denna välkända bild ur Codex Manesse från tidigt 1300-tal. Det som varit mest tilltalande här är just färgschemat på den gula väskan liksom storleken.

Min väska är ihopsydd med lintråd och prickstickad i fållen och sömmen med ett tvåtrådigt rött garn. Övriga röda detaljer är gjorda med samma garn. Tofsarna är gjorda genom att linda garn runt ett fyrkantigt plastlock och därefter har det skurits upp och lindats ihop. Lite krångligt att förklara det där. Som snoddar i snörskon har två påtade snoddar använts. Påtade snören är stadiga och starka. Samma snörkonstruktion kan ses på bilden och jag valde att avsluta snoddarna med benkulor. Det som tog längst tid var bärremmen som vävdes fast med bandgrind på sömmen. Detta är lite knepigt att få till och det gäller att fixera arbetsmaterialet lämpligt med tvingar och fryspåseklämmor. Principen med att väva fast garn är enkel,  man har inslagstråden trädd på nål som varannan gång går igenom tyget och varannan gång som inslag. Man skiftar skälet mellan varje moment. Ungefär så i teorin. En metod som också förekommer som skoning/kantning på medeltida fynd. Jag valde att fläta resten sen av ren tidsbrist och för att jag har sjukt svårt för att väva jämna band.

Så vet ni inte vad ni ska göra, sy en liten väska. Här är väskan in action från den gångna helgen, bilden ska krediteras Roger Magnusson i Carnis. Jag har lite svårt att uttolka bildens emotionella innebörd men väskan matchar Andreas hosor iallafall.

Redaktörens förord.
Detta är en gästartikel skrivet av min hustru, Anna-Maria. Hon vill delge sina metoder i hur hon skurar mattor på traditionellt vis. Vi använder mycket trasmattor hemma då vi har trägolv och en pågående renovering samt hundar. Denna skurning inträffade för ett par veckor sen på Getsjöns brygga i svärtingeskogarna.

Det underbara i konsten att skura mattor.

Att ha det rent i sitt hem är något högt värderat i vårt moderna Sverige. Rengöringsmedel, glasputsmedel, ångrengörare, elektriska flugdödare, wettextrasor, svinto, moppar, gummihandskar med mera. Många är sätten och prylarna som var och en har för att ha en effektiv handlingsplan mot den så förhatliga smutsen. Vad är då smuts? Det jag har läst mig till består smuts av sex grupper. Proteiner, fetter, textila fibrer, sand, pollen eller liknande och kemiska föreningar av olika slag. Smuts är ju allt det där som vi tycker är på fel ställe. Det är ju ok med hår i en hårborste men inte på diskbänken. Det är ju ok med sand i sandlådan men inte i kökslådan. Det är ok med fett i stekpannan men inte i form av fingeravtryck på den stålbortstade kylen/frysen. Proteiner är ju bra att ha i schampot men inte i golvbrunnen (slammar igen). Pollen är ju bra att ha ute för det blir nya växter men inte inne på fönsterbänken. Kemiska ämnen som aceton är ju bra att ha när man ska ta bort nagellack men att hälla kaustiksoda i smöret förstör ju mer än det gör rent.

I vårt kök har vi valt att lägga ett trägolv och målat det med linoljefärg. Det enda sättet att rengöra det är att sopa, dammsuga och skura med såpa. Men för att skydda golvet och göra det mjukt och ombonat så lägger vi trasmattor av skiftande kvalitet. Med två samojedhundar och en aldrig sinande ström av byggnadsvårdsprojekt i köket med omnejd kräver också mattorna sitt. Här kommer Lindkvists guide till mattskurning:

1. Skaffa hjälpmedel. Insjö eller hav, brygga, såpa och skurborstar.

(Red. anm. Vi funderade när vi stod på bryggan om vilken färg såpan ska ha? Efter research så är det svart på vitt att det är ingen skillnad på grön och gul såpa idag annat än att den gröna är infärgad. Ursprungligen gjordes den gröna såpan på hampa och blev därmed grön. Grumme har valt att färga en del av sortimentet för att traditionen med grön såpa sitter djupt. Läs mer här.)

2. Blötlägg mattorna.

Eftersom det är textil med naturmaterial (bomull och eventuellt linne) så måste fibrerna själva få dra åt sig av vattnet. Lägg därför i mattorna och låt dem sjunka. När de har sjunkit är de mättade med vatten och då frigör tvålämnet i såpan lättare smutsen (fetter och proteiner, sand och pollen).

3. Lägg upp ena kortsidan av mattan på bryggan.

Rikta in dig på att hantera ca 70-80 cm matta åt gången. Häll såpa i korken på flaskan (inte full, bara 75%) och häll den i en sträng imitten längs mattan. Det går givetvis lika bra med fast såpa,  det är lättare att få på borsten.

4. Skurning.

Greppa nu skurborsten omedelbart och skrubba ut såpan. Eftersom såpan är hälld i mitten är det absolut jätteviktigt att du omdelbart jobbar ut såpa ut i kanterna. Annars följer såpan med vattnet ner mellan bryggans plankor och sidorna går miste om sin beskärda del av såpan. Ha också en älskling till hands som med ett öskar öser vatten över mattan. Såpa behöver vatten för att fungera liksom kärlek behöver åtskillnad för att blomstra! Sätt igång och skura. Nu ska såpan vara löddrig, ja eller i alla fall vit. Det vita är själva tvålmedlet. Jobba från mitten och ut mot en sida i taget. Tänk att hela mattan är full av lera och att du ska med skurborstens magiska borst knåda ur den från mattan. Passa på att använda den hand som du vanligtvis inte använder i hantverkande/slöjdande. Då bygger du inte bara viktiga synapser i hjärnan utan du väcker också till liv muskelfibrer i hand/arm/rygg som har vilat för länge.

Skura, skura, skura tills vansinnet är över dig. Då har mattan fått vad den tål och du är redo för nästa 70-80 cm matta…!

5. Skura vidare.

Vik den del av mattan som är skurad över sig själv. Då får mattan ”ligga till sig” med såpan, ni vet så där länge och kladdigt… Ös sedan upp en ny del av mattan på bryggan och behandla den enligt punkt 3 -5.

6. Andra sidan.
När ena sidan av mattan är skurad, vänd på den och upprepa allt från punkt 3-5 på den oskurade sidan! Kul, tålamodsprövning och uthållighetsträning i ett! Jag är inte säker på att alla mattskurarkunniga människor därute skulle göra båda sidorna men vi har använt båda sidorna att gå på och då vill jag få dem skur-rena. Det är naturligtvis valfritt.

7. Skölj i sjön

När mattan nu är ordentligt skurad och du är svettig och lite seg i armarna så ska den i plurret igen! Ner med mattan och låt den såpa av sig.

8. Bryggsköljning.

Lägg upp mattan på bryggan enligt punkt 3, kyss din älskling och be hen fatta öskaret. När vattnet träffar mattan tar den med sig såpan och all smuts.

Skura precis som punkt 4; mitten och ut. Det är nu dina armar får sin domedag; skura, skura, skura som att maran rider dig!

Genom att hela tiden fylla på och skura vattnet ur mattan så försvinner smutsen ner i sjön. Behandla hela mattan så, ja; båda sidorna(!).

9. Valla mattan.

Ta tag i mattan och dra den, låt den susa genom vattnet. Då sköljer du ur det sista av såpan. Alla sidor vill bli vallade precis som alla kyssar måste få kyssas färdiga.

10. Trampa mattan.

Nu ska fötterna få göra sitt. Ta upp mattan precis som punkt 3 fast utan såpan. Börja rulla ihop den. Två varv åt gången. När mattan är en liten 2-varvskorv så ställer du dig på den med fötterna på mitten. Trampa utåt sidorna för att tömma mattan på vatten. Fortsätt så att hela mattan blir ihoprullad. Men var noga med att bara trampa 2 varv åt gången. För er som innehar ett klappträ så använd det nu. Slå ur vattnet ur 2 varvskorven med trät istället för att trampa ur vattnet.

11. Slå mattan.

Ta mattrullen och spänn dina muskler en sista gång till ära för den rena, såpskurade mattan… Håll den i ena sidan och slå den andra mot bryggans kant. Från mitten och ut så vattnet släpper mattan.

12.Var stolt!

Gå hem och torka mattan ute en het sommardag. Passa på att skura golvet och dig själv hemma så att både mattan, människan och golvet är rent! När köket sen doftar såpa, sätt dig och betrakta det du genomfört och bjud din kära på en milt kryddad pastasallad eller något som inte luktar över såpans underbara doft!

/Anna-Maria

I samband med min hustrus födelsedag förra året fick hon ett presentkort på en ny medeltidsklänning, eller kjortel som det heter i den korrektare terminologin. Jag vet egentligen inte var tiden kom ifrån att sy det här härket, det finns just nu ingen tid för sådana här handsömnadsmonster. Jag har ett helt hus som behöver undstyras från förgänglighetens förbannelse. Med tiden har man uppenbarligen blivit ytterst tidseffektiv, tiden fanns tydligen insprängt i bilresor, hembesök och på event under två-tre månaders tid.

Detta är den typiska mitten av 1300-talet-kjorteln 1a. Åtsittande, båtringad med knappar på ärmsluten. Inga vidare finesser. Skärningen är liknande den som återfinns i Margaretas gyllene kjortel med fyra våder (se bedrövligt föråldrad bild nedan). Denna skärning är praktisk på så vis att om vi någon gång vill så kan vi sätta knappar framtill, eller snörning. Min frus kurviga figur gör att är svårt att göra ett mönster utan knappar som sitter åt, men jag tycker vi lyckats skapligt (bilden är inte helt rättvis här). Anna-Maria vill ha en bekväm kjortel att kunna arbeta i, liksom bråka, gestikulera och skjuta båge.  ”Jag vill inte sitta på en filt och stöna bara för att jag är kvinna”, som hon brukar säga.

Källa: http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/uppsala.html

Varje ärm är försedd med 10 tyg knappar. Tyget är ett medellätt ljusblått kypertvävt ylletyg med en tydlig vävstruktur. Allt är sytt för hand med vaxad lintråd, alla sömnsmåner är vikta åt ett håll och fållade. Knappshålsfodret är fodrat med vitt linne. Alla kanter är fållade med fållsöm och kanten är också prickstickad. Nedtill och vid ärmsluten är fållen dubbelvikt och förstärkt med växtfärgat ullgarn som är inlagt i stygnen.

På tur är nu att sy en överkjortel till henne som kommer bli grym. Sen kommer jag nog inte sy mer 1300-talsgrejjer på väldigt länge. Tills jag snubblar på ett bra kläde och lite päls, men det är ju inte var dag det händer.

Hepp, är kommer en sommarbild från ett svinigt varmt Varberg som vi bevistade för några veckor sen med Albrechts bössor (mer bilder finns på fejjan) .

Jag önskar er en kall sommar, då både jag, Anna-Maria, Kurage, Nina och möjligen Gustava anser att folk som åker frivilligt till varmare klimat är lobotomerade. Kyla och frost över norden! Hellre småfrysa än svettas!

Bilden är snodd från Roger Magnusson i Carnis.

Det är en ny loppis i staden (Norrköping alltså, Söderköping är en by snarare), en slags rehabiliteringsliknande institution med fem expediter med tuff bakgrund per kund. Egentligen hittade jag inget jag skulle betala pengar för, förutom en sak. Butikens enda matta som på avstånd så skabbig ut men som visade sig vara ganska trevlig. Vi snackar om en handvävd ryafäll som mäter 2,5m x 2 m, ihopsydd för handav 4 smala våder. Ofta har nygjorda ryor en botten av bomull, men denna är bara ull. Ryor har använts sedan vikingatiden som substitut för vanliga fårpälsar. Ska skriva något om ryor någon dag. Denna ska med ylle fodras och använda till något fint.

50 kr fattigare, men det känns helt ok.

I ett radikalt försök att värma våra frusna stjärtar om mornarna vid vårt köksbord köpte min fru små billiga rundklippta fårpälsar. Snart dök den eminenta idén upp att dekorera och förädla dessa platta dingestar. Jag slog på stort och attackerade den med sällan skådat hemslöjdsfrenesi. Kudden laddades med en baksida av snordyr svart vadmal som låg i mindre bitar hemma och i sömmen lades fyra tungor in. Dessa tungor är en vanlig dekoration på åkdynor, bröllopskuddar och liknande. Underst ligger en bit handgarvat getskinn, sen en röd respektive grön bit kläde. I den gröna har ja klippt genombrutna mönster i, också det en vanlig dekorationsteknik. Det är viktigt att ha ett hårt valkat ylle här för att det inte ska fransa upp sig.

Kudden syddes ihop för hand med vaxad lintråd och stoppades med bomullsvadd. För att göra kudden lite mer stabil och hålla stoppning på plats sydde jag rakt igenom kudden på mitten och fäste två små fyrkanter av kläde i mitten.

Eehum, syns det att vi inte har någon klädroller hemma för tillfället? I vilket fall, att sy små kuddar visade sig vara ett trevligt litet projekt som ter sig lagom för en kväll. Det är också ett utmärkt tillfälle att göra sig av med småbitar av sina exklusiva tyger.