Förra veckan råkade jag av en händelse hitta några bitar saffransgult kläde i spillådan i syateljén på mitt dåvarande jobb. Jag tog hem det jag fann med förhoppningen att det skulle räcka till en halv struthätta. I ett fåfängt rus att skapa en sen kväll skred jag till verket att sy en liten tofsväska till Anna-Maria. En väska hon kunde bära på Söderköpings Gästabud som hon tillfälligt skulle bevista på nåder ifrån sin Malungska fångenskap.
Väskan är mycket enkel till sin konstruktion och mäter 12,5 x 20 cm exklusive tofsar. Det finns gott om bildmaterial och existerande förlagor från 1300- och 1400-talet på liknande modeller av väskor. De finns i ylle, siden, brokad, täckbroderade och även stickade. Just denna väska är inspirerad av denna välkända bild ur Codex Manesse från tidigt 1300-tal. Det som varit mest tilltalande här är just färgschemat på den gula väskan liksom storleken.
Min väska är ihopsydd med lintråd och prickstickad i fållen och sömmen med ett tvåtrådigt rött garn. Övriga röda detaljer är gjorda med samma garn. Tofsarna är gjorda genom att linda garn runt ett fyrkantigt plastlock och därefter har det skurits upp och lindats ihop. Lite krångligt att förklara det där. Som snoddar i snörskon har två påtade snoddar använts. Påtade snören är stadiga och starka. Samma snörkonstruktion kan ses på bilden och jag valde att avsluta snoddarna med benkulor. Det som tog längst tid var bärremmen som vävdes fast med bandgrind på sömmen. Detta är lite knepigt att få till och det gäller att fixera arbetsmaterialet lämpligt med tvingar och fryspåseklämmor. Principen med att väva fast garn är enkel, man har inslagstråden trädd på nål som varannan gång går igenom tyget och varannan gång som inslag. Man skiftar skälet mellan varje moment. Ungefär så i teorin. En metod som också förekommer som skoning/kantning på medeltida fynd. Jag valde att fläta resten sen av ren tidsbrist och för att jag har sjukt svårt för att väva jämna band.
Så vet ni inte vad ni ska göra, sy en liten väska. Här är väskan in action från den gångna helgen, bilden ska krediteras Roger Magnusson i Carnis. Jag har lite svårt att uttolka bildens emotionella innebörd men väskan matchar Andreas hosor iallafall.