Kategoriarkiv: Övrigt & pålysningar

peregrinus, latin för vandra omkring, ströva.

Två gånger om året har Drothemshirden sina pilgrimsvandringar. Det är en stark tradition inom hirdens verksamhet att ha pilgrimsvandringar. Detta är hirdens och min femte pilgrimsvandring, genom åren har vi gått till Nydala kloster, Norra Sandsjö Kyrka och till Sankt Nicolai heliga källa i Dalsland under två etapper. Den sistnämnda ligger dessutom i led med en medeltida pilgrimsled till Nidaros. Denna gång valde vi att vara i Östergötland och bege oss till en folklig ristning vid Ågelsjön som avbildar Sankt Göran och draken. Ristningen är egentligen inte medeltida men otroligt spännande och unik i sitt slag. Ursprungligen skulle vi gå till Sankta Maria kyrka utanför Finspång, men vägen dit gav sken av mindre förunderliga naturupplevelser.

I år var uppsluttningen relativt stor, ca 8 st stolta Drothemshirdare, 1 smygmedlem och 2 hundar. Eventet utgick från en naturskönt belägen gård i mörkaste Svärtingeskogen, Getsjötorp (latin: goat lacus tabernus, blackmetalliska: Goatlake cottage).

Fredag.

Fredagens aktiviteter handlade främst om att prata i telefon i rollen som ledsagare för vilsna hirdare som försökte hitta i mörkret till Getsjötorp. Som arrangör får man ofta sådan roller, i detta fallet var det enkelt att vägleda, ”kör in vid Sjögesätter och följ denna väg i 15min rakt in i skogen tills asfalten bytts av till grusväg och tills vägen är så smal att det känns hopplöst att fortsätta. Då är ni framme”. I det gamla torpet var det kallt och inte eldat på ett halvår. Det var ibland skönt att gå ut och värma sig innan brasan värmt upp huset. Under allmän gamman och pokulerande avnjöts en stillsam samkväm tills vi alla slumrade in till eldens sprakande. Vi förberedes på den stora prövningen att gå upp klockan 7 en lördagsmorgon…

Lördag.

Med friska tag tog den före detta industriarbetaren Karmetun tag i morgonens grötkok och till och med Gustav kom upp till 8.00. Som rekord för Drothemshirden kunde vi faktiskt lämna torpet vid 8.30. Vädret utvärderades som varmt, inget för en mårdpälsfodrad gardecors med andra ord, men den gör sig ju fin på kort iallafall.

Med inför Herren sänkta huvuden samlades vi i bön och lovsång. Med förnyad andlig geist satte vi av till de dunkla skogarna. Stämningen var munter och höstvädret underbart.

Första anhalten var en trevlig fruktstund vid Stocksjön. Mias och Eriks samojed Bessa tycker om att bli klappad och leka med den tio gånger äldre farbrorn Kurage.

Efter denna paus intog gruppen kontemplativt läge och följde Stocksjöns kant under tystnad. I Vördnad förundrades vi över Herrens löften och hans skapelse. När vi lämnat Stocksjön stannade vi att i all munterhet inmundiga lunch. Ett mäktigt lunchmål dukades upp, engelska 1300-talspiroger fyllda med höns, ost och ägg med korvar, ost och bröd som tilltugg. Med goda samtal som följd njöt vi i hasselsnåren.

Lagom dästa upptog vi vårt heliga rödgula standard och fortsatte. En del hade draghjälp, andra inte. Samojedhundarna Kurage och Bessan kämpade nitiskt framåt utan tecken på vare sig kroppslig eller själslig trötthet.

I bland stannade vi för att lyfta böneämnen och reflektera. Vi kan väl hoppas att de två vita muntergökarna också i sitt stilla sinne reflekterade över Jesu blodiga lekamen uppå korsträdets stam. Samojeden med sina tusenåriga anor är numera mer eller mindre Drothemshirdens maskot, man blir alltid glad av dem och de ser närmast relikartat heliga ut i sin oskuldsfulla vita skrud.

Efter kamp i bergen kunde vi i andlig hänförelse resa Hans segertecken över de hedniska östgötarnas rike.

Rusiga av seger kunde vi forsera trånga passager och besegra snåriga kullar för att glada i hågen förse oss med Ågelsjöns friska vatten. Slagskämparna Kristoffer och Simon njöt av den otroliga evolutionistiska slumpen de såg omkring sig.

När vi bevistat den heliga ristningen i bergen promenerade vi, ömsom haltandes, till våra i förväg framkörda bilar. Nu tog vi oss till vårt ursprungliga mål, Risinge gamla kyrka eller Sankta Maria kyrka utanför äggskallebyn Finspång. Väl kyrkan tillbad vi Herren och undersökte alla dess otroliga skrymslen och vrår ty det verkligen är en av de finaste medeltidskyrkor vi har. Årets pilgrimsvandring var fullbordad och kyrkans väktare var god nog att ta ett foto av oss.

Resten av helgen tillägnades av nattvard (tack Simon), god mat (tack alla), fin natur (tack Herre), sova (tack tysta hundar) och årsmöte (tack Anna-Maria och övriga intressenter). Alla de ingredienser som gör ett medeltidsevent komplett. Nedan följer lite övriga bilder från helgens strapatser.

I ett land med annars mycket ogästvänligt klimat gentemot bra historiska marknader lyser ett ensamt ljus. I ett kargt ahistoriskt mörker där pajasmedeltid råder och polyesterriddare och kristalltanter vakar och lurpassar på den intet ont anande medelsvensken med undermålig historisk kunskap och identitet, där finns en något som ingjuter historiedidaktisk fruktan i det säckvävsklädda packet med tingeltangelmarknadsstånd, -Allmogemarknaden i Jönköping.

Arrangörerna bakom Sveriges i särklass bästa historieåterskapande marknad har åter igen lyckats trollbundna mina av dåliga marknader luttrade och bittra ögon. Det är 1800-tal, det finns hundratal statister, säljare och hantverkare i bra kläder, det finns inga fula smycken i misstänkta legeringar, inga new age-prylar, plastpåsar, polyester, wellpapp och  är förbjudna och platsen försmäktar av liv. Och det är en succé, knökfullt med folk vid gamla rådhuset. Vanliga människor förstår kvalité när de väl får ta del av det.

Skådespel på gatorna, vagnar som dras omkring, storhjulingar, ångmaskiner, kopparslagare, nålmakare, skomakare, tryckare, ångbåtar, militärer, instrumentmakare och antikvitetshandlare. Denna lista är bara påbörjad. Jag förstår faktiskt inte var folket kommer ifrån och hur de hittas. Det är bara på denna marknad som man får se unika hantverk, där exempelvis smide bara är en i mängden. Allmogemarknaden är en arena, Sveriges enda ordentliga där allt samlas och växer under samma tak.

Det är din plikt att åka dit och njuta av atmosfären, det finns ingen, och jag menar ingen som lever upp till detta. Du kan stanna hemma alla andra marknader och stöd denna istället. Detta är den enda marknaden som jag besöker varje år, det är den enda du behöver.

Besök deras hemsida: http://www.cultur.nu/jam/

Dessa oxar på 1100kg st var det enda jag saknade som var med förra året, märk hur liten gubben är.

Drothemshirden med andra tidiga 1300-talsföreningar blev inbjudna till det hittils enda i Sverige anordnade tidiga 1300-talseventet i Sveriges historia (sen det tidiga 1300-talet). Jag, Anna-Maria, hunden, Korpinen och Samuel bestämde oss för att korvstoppa en volvo kombi med medeltidsgrejjer och åka dit. Platsen för eventet var den anrika Ragnhilsholmen, en borg i närheten av den medeltida staden/borgen Kungahälla och inte långt ifrån Bohus fästning. Sveriges borggetto skulle man kunna uttrycka det.

Glada i hågen släpade vi vår packning 500 meter över leriga åkrar och fårstaket för att upptäcka en vacker, grön glänta med käcka får och spänstiga hästar (alla var inte spänstiga, en hade cancer såg ut som pippis lilla gubben och skulle avlivas nästa dag). Den enda nageln i ögat med ängen var dess totala avsaknad av någon form av torrhet. Gräset simmade i vatten och glada danskar vadade kring i den woodstock-68:aartade leran. Men i de trevliga arrangörerna Richard (längst till vänster i bild) och Maris olycka kunda vi trots allt finna lycka då vi i en husgrund kunde slå ner vårt kors under extatiska andlinga konvulsioner.

Vår eufori dog dock snart ut då det visade sig att den viktigaste delen till vårt tält totalhaverade. Men med hjälpa av tvingar som snällt lånades ut Richards ovetande släkting kunde det snart lösas. När mörkret fallit stod äntligen vårt lilla tält. Under munter stämning där det ena efter det andra perversa frikyrkoskämtet avlöstes inmundigade vi mat och slutligen somnade.

Med mycket få undantag regnade det hela natten och fram in på eftermiddagen på lögardagen. Vi var de enda torrskodda. De andra deltagarna hade grävt dreneringar och försökt avleda ymniga flöden från tälten. I tro hade vi byggt vår tält på stadig (och väldränerande) grund. Danskarnas inredning i det toppiga tältet till höger bestod huvudsakligen av ölbehållare så de klarade sig förhållandevis bra.

Under det massiva regnet snyltade vi på Cecilie Jonsdatters Sällskaps mysiga skärmtak. I min ivrighet blev jag snart förbjuden av resten av sällskapet att deklarera regnuppehåll, då flera trevande försök att titta på omgivningen gjordes ner av krafiga regn. När regnet trots allt avstammat åkte vi runt lite i trakten och tittade på resterna efter Kungahälla och det närbelägna klostret.

Det var mycket trevligt och snart hade vi blivit en skara av ca 30 pers. Tältet torkade rejält och vi beslutade att åka i natt för att slippa förväntade friska skurar under söndagen.

När vädret blev bättre lättades stämningen upp och kvällen förgylldes med ett stämningsfullt gille uppe i borgen. En eloge till duktiga kockar och Herren för gott väder!

När vi stojjat klart valde vi att lämna när samkvämen var som bäst. Vi rafsade ihop och rev lägret i bästa kommandostil, när vi knappt såg något i mörkret. Helt slutkörda sa vi adjö och åkte hem.

Slutligen vill jag säga att Ragnhildsholmen har potential, om fler grupper hänger på, om lägret får vara i borgen, om det finns ett riktigt dass, packningstransport ordnas och vädret är bra kan det här bli hur bra som helst! Det behövs verkligen ett event för tidigt 1300-tal och Richard och Mari har visat att det är möjligt. Det var kanontrevligt i vilket fall och massa med schysst kunnigt folk!

Ragnhildsholmen, eller regnhildsholmen om min pappahumor fått bestämma.

PS. Om du var med på detta event så har jag mer bilder om det är av intresse.

har blivit publicerad i Jönköpings läns hemslöjdsförbunds tidning Händer. Det är i led med mitt hantverksstipendium som jag fick i början av året. Om man vill ha en djupare bakgrundsbild av mig så kan man slänga ett öga på sidan 13.

Klicka för att komma åt webb_hander_nr208.pdf

Denna sommar arbetar jag som museipedagog och hantverkshistoriker på Friluftsmuseet i Stadsparken, jönköping. Det är under Jönköpings Läns museum och jobbet sträcker sig till 17 aug. Jag kommer återskapa 1700-tal och dess olika sysslor för besökaren. Det kommer bli allt från luntakok, såptillverkning, smide, till sömnad, saftkokning och trähantverk. Mycket av materialet publiceras på bloggen.

Här är jag på jobbet i vilket fall i mina lite snobbigare tidiga 1700-talskläder, annars kommer jag klä mig mer allmogemässigt.

För dig som sysslar med tidigt 1300-tal, men även sent 1300-tal, kan det vara värld att läsa min C-uppsats i Historia om mansdräkten under tidigt 1300-tal. Den baseras på bildanalys som jämförs med arkeologiska och skriftliga källor. Jag tror att det finns mycket matnyttigt där.

Klicka för att komma åt Anderslindkvist.pdf