Till höger är en skrinda som min svåger fick av sina farföräldrar 1978 när han var två år. I stort sätt hel, men i bedrövligt skick. Till vänster står en för snäll polarspets som inte levde upp till sin förra ägares världsmästarambitioner i hundspann. Två objekt med dåligt självförtroende som tillsammans kom att få sin ära och heder upprättad….
Efter denna melodramatiska inledning kommer vi till der kern auf der pudel, denna vagn ska bli Kurage (i denna artikel referar det till hunden) egna lilla kärra, skrinda, tattarvagn eller vad man nu vill kalla det. Jag vet inte hur historiskt det är med att hundar dragit vagnar, de har emellertid används till att dra slädar under många hundra år. Om någon vet något om hundar som drar vagnar i äldre dagar så säg gärna till.
Min renovering av detta gick i korta drag till på så sätt att jag först monterade av hjulen och målade hela vagnen i en trevlig engelsk röd. Jag blandade färgen på enklast möjliga vis genom att blanda pigment med linolja. Det är ett färgrecept som har medeltida anor i Sverige, alltså linoljefärg. Jag är ingen expert på färg och det visade sig att kärrans trä var så törstigt på olja att den drog i sig all olja och lämnade det mesta av pigmenten på ytan. Följande strykningar gjordes därför bara med linolja. Kurage lyckades givetvis få fläckar på sig och folk undrade om han blödde…
När kärran var rödare än valfri by i Siljansområdet gick jag och min STKS-kollega (hemligt sällskap) till skogen och skaffade oss ett par skaklar till kärran, dvs, stänger som ska fästas mellan skrindan och hunden. Kurage förstod inte alls vår välvilja utan ville mest bita på slanorna. I ändarna gjordes hål för att fästas i vagnen.
Av de metallbeslagen för handtagen gjorde vi fästanordningarna på vagnen för skaklarna. Primitivt smide mot en kubbe. Vi prövade lite olika varianter tills vi kom överens om att det var bästa att låta beslagen gå ut över hjulen så att hunden får med svängrum. Slutligen modifierade vi om en gammal hundsele så att vi kunde fästa skaklarna.
Resultatet blev bra om något fulslöjdat. Efter lite motsträviga, ovana försök kunde han dra en last på ca 30 kg uppför mindre backar. Det är också en träningsfråga så vi ska försöka köra en liten bit varje dag och sen ska han mycket bekvämt få frakta viktiga färskvaror mellan Konsum och Torshag.
Kurage -Hantverk, historia och reenactment 
Äggoljetempera är det du borde använda istället för enbart linolja och pigment. 1 del ägg, 1 del linolja och 2 delar vatten. Rör försiktigt (absolut inte vispa!) ner oljan med ägget. Rör sedan ner vattnet. Rör hela tiden.
Min teori är att det är som med majonäs att det skär sig om man vispar och då börjar det ruttna efter en vecka. Rör man, och man bör röra länge, så skär den sig inte så lätt och då kan den hålla i år. Man vill inte ha i en massa luft i emultionen.
Min första blandning misslyckades och stank död och förruttnelse antagligen pga att jag vispade. De andra två har än så länge klarat 3 resp. 4 månader men då rörde jag hela tiden.
Sedan är målningen ett kapitel för sig med långa(!) torktider…
Lycka till. /Jonas
Tack för tipset Jonas, kanske prövar det nästa gång! Ska du med på pilgrimsvandringen?
Glömde några detaljer. Rör först ägget så att det blir till en jämn sörja, sedan rör du ner oljan. Ägget fungerar som bindemedel och är väl använt historiskt sett. Hörde om en man som målade hela sitt hus med äggoljetempera…
Pilgrimsvandring blir det inte för mig. Veckopendlingen gör att tiden hemma blir viktig.
Kika in på min blogg förresten. Har blivit inspirerad av din m.fl.
Ha det trevligt på Ragnhild i helgen.
Äggtempera är mycket gammalt, sen linoljefärg. Tveksamt om man målat hus med det, i vilket fall inte i detta land. Slamfärg, kalkfärg, tjära och linoljefärg är det som man historiskt sätt målat med här uppe. Däremot till porträttmåleri och inredning så kan det säkert ha använts mycket.
Trevligt med fler hantverksbloggar, jag lägger till min så du har den. Har du lust att tillverka svepaskar till mig någon gång så hojta till. Vi kan byta med varandra…