Kategoriarkiv: Byggnadsvård på Liljerum

Att renovera ett badrum efter gammal stil äldre är något av en chimär, folk ute på landet fick vanligen först under 40-talet det vi idag skulle kalla ett badrum. Det moderna badrumet som fenomen är förhållandevis sent påkommet, särskilt på landet, utvecklingen fortskred alltjämt snabbare inne i staden. Av denna anledningen blir moderna badrum i gammal stil en romantisk föreställning som endast lite har något med den historiska verkligheten att göra. Vi måste begrunda och ta detta i beaktande, att våra ”historiska” moderna badrum är anakronismer. Så länge vi är medvetna om detta är det ingen fara att låta sig inspireras av historiens badrum.

Det finns såklart gränser för vad det historiska medvetandet klarar av som den här smakfulla installationen som finns på i en VVS-butik i Norrköping, en riktigt medeltidskitschig SCA-toalett, komplett med speldosa i dasslocket och ljushållare.

Så till saken.

Först en tillbakablick:

Idag:

Detta är vårt badrum som äntligen helt klart. Det har varit klart för användning i sen ett tag tillbaka men först efter att fixat eftersläntande småprojekt kändes det möjligt att visa upp något färdigt i huset. Vårt badrum går i vitt och är sjukt litet. Det var tänkt att vi skulle få in ett sådant schysstert badkar med lejontassar men eftersom väggarna lutade mer än lutande tornet i pisa så var snickaren tvungen att regla upp väggarna, slå på råspont på det och sen på med våtrumsskivor, sen kakel på detta. Väggarna hade växt med sju cm vardera och badkar var det bara att glömma eftersom det är få badkar i gammal stil som är kortare än 148 cm. Vi badar sällan ändå så det fick bli dusch.

Det var tänkt att vi skulle ha kvar elementet som förut satt på väggen där blandaren nu sitter men det skulle kosta mer att dra om rören än att lägga in golvvärme under klinkersen så den kuriositeten fick stryka på foten. Vi åkte också på att byta avloppstammarna, vilket kändes sådär kul, men ändå roligare än att det tunna rostiga gjutjärnsgodset skulle spricka och läcka avloppsvatten i halva huset.

Det stället i badrummet där vår kreativitet fått mest utrymme är vårt tvättställ. Badrumsmöbler tillhör möblemangshelvetets nionde nivå, där djävulen tuggar på skallen av möbeldesignern som ritar möblerna i Halenskatalogen och den som ritar badrumskomoder. Badrumskomoder är fula, gjorda i plast, MDF och laminat och liknande skitmaterial, de dessutom är dyra. Ute på mina föräldrars torp stod en gammal komod från sekelskiftet som vi renoverade, målade med vit linoljefärg och monterade ett handfat med blandare av ”gammal” stil. Det var lite pyssel och läckande ledningar, komoden lät sig med viss svårighet integreras med det nya badrummet. I vilket fall blev det bra. Vi är nöjda med lösningen och tyckte det blev trevligt och lite ovanligt. Bra med en gedigen möbel också.

Den enda originalgrejjen som finns kvar från gamla badrummet är duschhantaget och pärlsponten i taket, allt är bytt liksom dörren.

Här följer ett litet galleri från renoveringen och det färdiga resultatet.

Där fick ni för att ni sket i det blå skåpet.

Snart är vårt kök klart, eller åtminstone inflyttningsbart. Sista steget är golvmålningen och jag har precis lagt fjärde strykningen linoljefärg på golvet.  Det är sista strykningen och nu ska golvet få vila, i en vecka. Den som använder linoljefärg målar inte, han ägnar sig åt linoljefärg som vår sympatiske färghandlare kläckte ur sig. Vi kan under tiden inte använda köket, vilket vi iofs i perioder har haft för vana. Problemet är att köket är den enda vägen till vardagsrummet där kylskåp, frys och micro finns. I från trapphallen finns dock en igensatt dörröppning som vi kom på att vi kunde riva sådär 23.00 på kvällen. Detta istället för att bo hos mina föräldrar i några dagar. För att vara en blogg i tiden kommer nu bloggens första video, som handlar om denna rivning.

Värt att veta är att det snart kommer komma upp bilder på det nya köket när vi väl flyttat in.

Nästa nyhet är att vi skaffat huskatt. En liten tjock hona som tros vara 4 år gammal. Ingen vet djurets ålder då hon kommer från Fia-hemmet via en nu mera allergisk bekant. Katten fick det anskrämliga namnet ”Filippa” på hemmet, eftersom vi är såååå alternativa tänkte den få ett namn efter någon rysk författare eller konstnär som Gogol, Sacharin eller Gorkij. För att matcha huset får katten heta det numera nationalromantiska och ovanliga men borgligt värdiga namnet ”Gustava”. Hon bär det med pondus.

Just nu försöker Gustava förlika sig med att bo med två tjurskalligt nyfikna samojeder. Värst är Nina som verkligen vill bli släppt in på livet, skam den som ger sig, Nina har redan fått otaliga kattsnytingar. Å andra sidan biter fortfarande Nina i paddor i förhoppningen att nästa inte ska vara giftig.

Sakta men säkert gräver vi ner oss i husets historia. Sakta men säkert går det framåt, jag publicerar allt jag kommer över här, närmast är att vi funnit släktingar till de som hade gården under 1900-talet och brukade den som ett faktiskt jordbruk. Mer om detta i ett senare inlägg.

Just nu har jag genom Söderköpings hembygdsförening S:t Ragnhilds gille fått reda på lite mer bildmaterial. Hembygdsföreningen har föredömligt lagt ut hela lokala bildarkivet på internet: http://www.stragnhildsgille.se/bildarkiv.html

Totalt 12000 bilder från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal med kontext, allt sökbart. Fantastiskt. Givetvis hittade jag på vårt hus. Det ger väldigt mycket bra information för våren och sommaren arbete med huset exteriör. Det har hänt en hel del och jag har anat det mesta. Jag måste säga att jag gissat rätt på del saker i förväg men också många nya överaskningar. Det mest intressanta kommer från dessa två bilder från ett bröllop mellan Signe och Oscar år 1920.

Kortet ger vid handen att:

1. Huset var träbrädat och troligtvis rött, med vita knutar
2. Det var betydligt mindre växtlighet
3. Huset har haft ett rött staket framtill med vita toppar (vilket var precis det vi hade tänkt)
4. Öhh, det står ett hus till på tomten!!?? Längst till vänster ser man ett litet hus med skorsten. Det har stående panel och kanske är omålat. Det rör sig om ett boningshus troligtvis, bykstugor brukar ha små skorstenar. Det kan röra sig om ett undantagshus för gårdens åldringar. Jag hade inte en blekaste aning om att det stod ett till hus på tomten! Jag är lite sugen på att flytta ett litet hus dit. Genom att undersöka under vår enorma syrenhäck har jag stött på en husgrund så jag vet ungefär hur stort det är, kanske 3*5 meter. Jag har hört att man automatiskt kan få bygglov om husgrunden finns och den kan styrkas med karta. Någon som vet?
5. De står en samojed och trycker bakom staketet till höger 🙂 (ungefär som när förintelseförnekarna studerar foton från Auschwitz.

I jämförelse med nutiden:

Bild två är från samma händelse men närmare huset.

Denna bild säger mig att:

1. Jo, åter igen, panelen är en locklistpanel som går ner till grunden och botten brädan är vit.
2. Självklart så finns inte utbyggnaden som idag är hall. Från början satt pardörrar som ledde in till dagens trapphall.
3. Fönstren har genomgång en ändringar. Dagens fönster är nya men köksfönstret till höger på bilden är idag breddat. Det öppna fönstret på bilden har jag hittat på delvis när jag satt in en ny dörr in till köket.
4. Trapphallen har ett extra fönster nertill som idag är igensatt. Jag har misstänkt detta och det blev mig nu bekräftat. Ska helt klart tas fram igen.  På dagen hus är det övre fönstret nedflyttat och nu ser man hur högt det har suttit.
5. Takteglet är tvåkupigt och skorstenen oputsad.
6. Angränsande till granngården hade man en gärdesgård som syns till höger.
7. Gräsmattor dominerar landskapet, idag är många träd och  buskar planterade.

Här en bild på dagens framsida.

Detektivarbetet fortsätter….

Tänkte att kanske några av er undrar var alla gamla dörrar tog vägen som redovisades för några veckor sen.  För er som är nya om vad som händer så kan ni läsa här:

Liljerum II. Den enes död, den andres bröd.

I vilket fall tänkte jag visa vart dörrarna tar vägen och ge en liten mysig presentation av varje dörr när den dyker upp. Som läget är nu har vi satt in tre nya dörrar. Det skvallrar också om varthän den här renoveringen barkar och vilket utgångsläge vi snackar om här.

Igår satte vi in den senaste, från trapphallen till köket.  Presenterad av Anna-Maria.

Det är en rätt snitsig dörr från 1800-talets mitt. Fint snickrad och har ursprungligen haft någon slags brun färg. Innan satt här ett valv byggt av masonit, snajdigt värre. Dörröppningen var 85 cm med timmer på båda sidor. Karmen är 87 cm bred. Vad göra? Karmen var väl tilltagen så jag tog motorsågen och klöv ena sidan så den blev 85. Enkelt?!

Det finaste med själva dörren är låset, en högkvalitativt lås med dubbla låsreglar. Kanske är låset äldre än dörren, det är inte så bra inpassat i dörren och låsbeslaget som omgärdar vredet håller inte riktigt samma klass om man säger så. Men troligen är det så att låset är köpt av en bonne på 1800-talet som inte direkt hade MVG i plåtslöjd….

Den här modellen dyker upp på 1700-talet, då med platt vrede och senare blir de spolformade likt detta lås frånm 1800-talet. 1700-talsmodellen i nytillverkning går att köpa på Gysinge byggnadsvård för den nätta summan av 6600kr.  Fint hantverk för finsmakaren.

Det andra sköna med dörren är den rejäla sulan till dörrfoder. När jag botaniserade bland alla foder för att hitta rätt, tänkte jag mig något som var lika brett som de flesta andra foder. Det fanns bara ett som passade till D2 som dörren heter. Det ser lite skojjigt ut eftersom den är ett par cm bredare än granndörrens foder. Skurklossen nertill var jag tvungen att skarva en aning innan jag spikade fast allt sammans med klippspik.

I väntan på att köket blir klart så kommer det nog bli några sådanahär dörravsnitt….

Det kanske många som inte förstår vad som tar sådan tid. Ni undrar varför det inte kommer några bilder på ett vackert bondkök från sent 1800-talet? Det är så här att när man äger ett gammalt hus som gått igenom generationer av renoveringar så blir det inte alltid som man tänker sig och det tar längre tid. Så enkelt är det. Men en lägesrapport i kan jag bidra med.

Golvet ligger på plats. Jippi. Jag ser det inte då det ligger under skyddspapp. Depp.

Pärlsponten sitter på plats i taket i lilla extradelen av köket. Blev bra, första momentet i huset helt utan komplikationer.Pappa sätter kakel i vid diskbänken.

Allt frid och fröjd så långt. Det var även städat i hela köket (och huset), tills i går eftermiddag då vi drog oss till minnes om de tre trasiga pärlspontbrädorna som vetter mot skarven med den bågnande bjälken. (det har spacklats en del också som bilden visar lite av…)

Dessa bräder måste bytas eftersom de är sprukna och släpper igenom…vad? Just det sågspån ifrån bjälklaget. De som är finurliga kan redan nu räkna ut hur värdet av den städningen bara rasade. Bokstavligen.

Jag bröt ner de tre bräderna och lät mitt rengjorda kök förvandlas till ett brunskimrande, dammigt helvete. Det är fashinerande vad som kan hittas i ett bjälklag, allsköns överblivet bråte och byggavfall. Särskilt intressant är nr:en av kombodagstidningen Söderköpings tidning/Valdemarsviks tidning. Tidningar ger bra info om när saker och ting händer. Lite blandande årtal strax före 1920 skvallrar om att huset byggdes om vid denna tid. Det är troligt att huset moderniserades vid denna tid, jag gissar att bakugnen revs, liksom spiskåpan och vedspisen flyttades in mot murstocken. Köket fick sitt gamla golv bortbytt mot ett smalsågat plankgolv, vars enda syfte var att få en linoleummatta lagd på sig. Genom hålet i taket kunde också övervåningens tak ses tydligt vilket är ett lika dant smalsågat golv. Man bytte troligtvis allt utom några av de bärande bjälkarna och satt pärlspont i taket vilket fortfarande var modernt vid denna tid.

Intressant att notera är att de kompletterat bjälkarna i taket med sågade bjälkar och att de gamla bjälkarna har varit målade med vit limfärg. Har de vanligt synliga i huset barndom?

Vi häftade upp papper i hålet innan vi spikade upp ny pärlspont. Isoleringen sparar vi, ca 2 sopsäckar med sågspån. Det är omöjligt att få upp den nerifrån varför vi väljer att någon gång lyfta på en planka på övervåningen och hälla i. Anna-Maria skrev ett brev och stoppade in i bjälklaget för kommande ägare. Den gamla pärlsponten är dubbelt så tjock som min mesiga nyköpta, detta resulterade att jag var tvungen att spika på material på bjälkarna för att komma upp i samma nivå.

Sen var vi tvugna att laga andra saker i taket där den gamla spiskåpan har suttit. Troligtvis revs den ganska sent, efter det att man satt in pärlspont i taket. Kanske på 30-40-talet. Det syns tydligt i taket hur stor eldstaden har varit med en eventuell bakugn. För att snygga till detta hörn satte jag pärlspont ovanpå bräderna och lade en fris runt så det blev riktigt bra. Nu slipper man få skräp i maten och nu är jag trött på att få sågspån i ögonen.

Snyggve….

I vilket fall har jag massa inlägg på G som är halvfärdiga men det kommer när jag hinner….

Jag har haft 40000 besökare sen starten! hurra!

Efter att ha lagt golvet klart, behövde min själ och mitt lekamen en välbehövlig dos natur och luft. Spände för hundarna och lät de lojt dra ut mig i skogen. Jag har ännu inte hunnit undersöka omgivningarna och denna gång kom jag inte långt. Mossa, kullfallna träd och barrskog innebär bara en sak, kantareller! De första hittade jag när jag skulle lossa på kängorna, sen blev det fler. Trots allt var det inte trattkantarellerna utan svart trumpetsvamp i massor som blev dagens höjdpunkt. Några liter blev det.

Väl hemma gick jag loss på äppelträdet, som är mycket vackert och dignande av frukt. Min företrädare talade om för mig att det var bra vinteräpplen. Äppelträdet har stått där länge, en del av de ursprungliga träden på gården. Jag hämtade största pilkorgen och till min förvåning fyllde jag den också, kanske 45-50 kg äpplen från ett enda träd! Sen gick jag ner till päronträdet, även det ursprungligt och plockade ungefär hälften innan det blev för mörkt. Små små päron, vissa mindre än pingisbollar. När jag smakade på dem förstod jag varför min farmor och andra äldre människor försökt hasa sig ned för slänten och få tag på dem. Det är gråpäron en mycket gammal fransk päronsort med syrlighet och sötma. Många djur verkar vara där och palla frukt, både rådjur och grävlingar har lagt kabel runt trädet, liksom för att tacka det för sin smarriga frukt.

Must, lingonkokta päron och svampstuvning på gång, det vill säga om jag får fart på elspisen…

För er nya läsare som inte hängt är Liljerum vårt lilla hus/gård som vi köpt och renoverar på. Det dominerar bloggen just nu. Ni som är totalt ointresserade av modernare hantverk, hus, byggnadsvård, pärlspont och linoljefärg och bara vill veta mer om medeltiden och konstiga hantverk får vara till tåls och botanisera bland äldre inlägg.

Eder/Anders

Liljerum V. Köket: Rivning.

Medan jag rev för fulla muggar i badrummet gick Anna-Maria bärsärkargång i köket. Det fanns planer redan innan vi kom in i bilden att renovera köket men vi blev dem som tog staffettpinnen och skred i verket. Och visst, köket var ingen vacker syn. Blekta tapeter, plastmatta, bruna lister och masonit i taken.

Anna-Maria stod osäkert med kofoten i hand först men redan efter någon timme steg frenetiska bultande och gnisslande ljud upp till övervåningen där jag huserade. Masonit, spånplattor, lister, skåp och gips flög åt alla håll där Anna-Maria kom åt med kofoten.

Vi beslutade oss för att behålla den äldsta delen av köksinredningen det vill säga där diskbänken sitter. Denna inredning är platsbyggd och i trä, till skillnad från resten som är av spånplatta och masonit. Vi rev helt enkelt det mesta. En skum detalj är att köket egentligen består av två rum. En vägg är utslagen och fönstret är breddat (se ovan bild). Något av väggen fanns bara lite till vänster och en slags falsk träbjälke i taket för att osynliggöra (snarare markera, synliggöra skarven) skarven. Bjälken åkte ner den med.

Det är roligt och intressant att riva köksinredningen av spånplatta, särskilt om den sitter fast med spik. Som när på omöjligt att inte förstöra skåpen när spikarna ska ut. Spånplattor saknar som bekant elasticitet och modern spik nyper rätt bra.

Under två lager av masonit i taket fann vi guld- Grön pärlspont. Man vill ju inte klappa sig för bröstet för mycket men vi hade tänkt att ha pärlspont i taket och låta köket gå i grönt. Det kändes också som en bekräftelse dels på att jag inte är ute och cyklar byggnadsvårdsmässigt men också ett bevis på att under all skit finns en skatt begraven. Pärlsponten får vara kvar och ska bättras på, färgen är mycket välbevarad.

I ett hörn av huset verkar det ha stått något slags väggfast hörnskåp, har någon något annat förslag mottages det tacksamt.

I det andra rummet satt gips i taket, fastsatt med spik. Detta var före skruvdragarens tid då gips var förhållandevis ny grej. Under det satt totalt sönderspikad spännpapp som också måste bort. När skåp och elspis tagits och allt runt omkring var det tydligt var vedspisen suttit. Det verkar ha varit ett kakel runt, om det satt där då vedspisen var där är svårt att säga. Det kan lika gärna varit då det satt en liten vedpanna i köket. I taket går det att se spår efter någon slags murad kåpa eller liknande. Det återstår att se om vi murar en kåpa nu, kanske är det något vi väntar med tills längre fram och börjar med att ha en slät vägg bakom vedspisen.

Sen var det bara att sätta igång i och riva upp golvet, hej och hå. Nu tänker romantiska fånar, överspända av förväntan efter det som fanns i taket, att det skulle finnas något snitsigt välbevarat plankgolv under plast mattan? Nehejdu, och det visste jag innan, att det var spånplattor under. Sen visade sig att spånplattorna var mycket gediget fastspikat med stålspik och stora dykert, det gick inte att ta bort många kvadratdm åt gången. Efter mycket slit kunde vi åtminstone börja lägga in golvet som vi placerade ovanpå den gamla isoleringen som det inte är något egentligt fel på annat än materialet kunde vara lite mer traditionellt.

Jaja, mer om återuppbyggnaden längre fram….

Tid att skriva är det ont om. Det har varit fullt upp på sistone helt klart. Flyttpackning, jobba (mkt helger) och renovering. Det tar ett tag att renovera, badrummet börjar bli klart och det nya golvet håller på att läggas i köket.  Rivningen av köket kommer snart att publiceras. Telia hatar mig just nu och vägrar ge mig Internet till bostaden så jag måste skriva på andra platser. Jag hoppas ni trogna läsare har tid med det.  I väntans tider tänkte jag dela med mig lite av en första dokumentation.

Jag anser det skäligt att dokumentera när man köper en äldre fastighet. Huvudsakligen om man har ambitionen att förstå huset man köper, skapa en slags känsla för husets historia och utvecklingsfaser. Detta är viktigt om man ska renovera huset i linje med husets bakgrund men också viktigt för att man ska förstå husets karaktär på ett mikrohistoriskt plan. I den mikrohistoriska resan undersöker man husets erfarenheter, dess ägare och vad de sysslat med, trakten huset står i och vilken funktion gården har haft. Mikrohistoria kan om man så vill sättas i ett större sammanhang, makrohistoria, kanske har det lilla torpet varit ett soldattorp som var indelat i det landsomfattande rotesystemet eller var  helt enkelt vad hade en gård i den här storleken för avkastning i relation till liknande gårdar i andra delar av Sverige vid samma tid? Vad säger husets proportioner med rådande byggnadsmode och virkestillgång? Utifrån en liten obetydlig gård kan obegränsad forskning byggas. Liksom historia i övrigt anser jag att det centrala är att skapa sig en inre förståelse av sig själv och den mark man beträder.

Jag ämnar att lite dokumentera Liljerum, främst så här i början för att göra huset rättvist. Jag råder alla att inför en renovering känna efter, vilka byggnadskonster hör samman med detta hus och vilka gör det inte. Ambitionsnivån är olika för alla och i vårt fall har vi inte tänkt att bygga ett museum utan skapa oss ett hem. Vi har varken tid eller pengar att göra allt men kanske finns möjliga kompromisser. Exempelvis har huset två utbyggnader från 1991, att riva dessa endast av byggnadshistoriska estetiska skäl är fånigt för människor i vår situation, istället kan man också acceptera dessa utbyggnader som en del av husets historia och gå vidare därifrån. Göra det bästa av situationen.

Så till några första trevande försök till byggnadshistorisk dokumentation.

Huset har som jag kan se gått igenom ett antal synliga ombyggnationsfaser. Jag har för enkelheten valt att kalla dem I, II och III.

Fas I. ca 1850-1902. Husets äldsta delar. Troligen ingång framtill på huset.Husets ålder är svår men de något djupa proportionerna tyder på att huset är tidigast 1850. Kanske stod här ett mindre hus men möjligen skiftades gårdarna om och ett större hus byggdes. Liljerum är möjligen den äldsta gården. Detta får undersökas vidare.

Fas II.1902-ca 1960.  1902 förses huset med en utskjutande trapphus framtill. Från denna tid finns ett fotografi (kommer sen…)med liten dokumentation. Bilden är hämtad ur Sveriges bebyggelse: Östergötland. Här kan man se att huset är har en  mörk färg, troligen rödmålat med vita knutar. Vad huset har för någon panel är svårt att se. På gaveln är fönstren asymetriskt placerade, anledningen är en vägg som nu är borta. Skorstenen är putsade med ett utskjutande krön. Trapphuset är försett med en pardörr i någon ljus kulör, kanske guldockra (vilket är sååååå populärt att måla dörrar med nu). Jag tippar dock på att detaljerna på huset har varit kromoxidgröna vilket var populärt vid denna tid, en flyttad äldre stupränna har denna färg bland annat.

Det finns några få synliga spår av fas I-II, bland annat de fina utskjutande takstolsgrejjern (vad det nu heter) som är vackert profilerade.

Fas III ca 1960-2009. Någon gång har huset försetts med eternit och målats gult. Samtliga eldstäder revs och huset försågs med kökspanna och vattenburen värme. Snart försågs det med betongpannor och skorstenen plåtbekläddes. Troligen i samband med fönsterbyte breddades flera fönster bland annat det assymetriska fönstret på nedervåningen. 1991 byggdes huset till med pannrum, extra badrum och hall. De båda utbyggnaderna flankerar trapphallen. Dessa utbyggnader, samt trapphallen är klädda med fjällpanel. Någon gång blev trapphallen renoverats och innertaket sänkt, vilket resulterat i att trapphusets fönster sänkts ner.

Jaha, då inleds fas IV 2009-?