Etikettarkiv: flintlås

Roslagsmonstret – Sälars skymning.

Det har kommit sig så att Säldödaren från Helvetet har fått en storasyster. En enorm best till sälhaubits vars storlek få sälbössor kan mäta sig med. Äldre generationer av sälar berättar fortfarande för ungkutarna de hemska berättelserna om Roslagsmonstrets framfart på kobbar och skär för 200 år sen.

P1080188
En mycket nöjd samlare. Foto: En ok hyfsat förstående fru.

I början av januari utspelade det sig på Stockholms auktionsverk en märkligt sammansatt vapenauktion. Primärt rörde det sig om tre vitt skilda samlingar, dels gick en stor men för mig ointressant knivsamling under klubban och dels sålde Tullmuseum ut en stor del av sin samling. Att föremål från museum, särskilt statliga sådana, säljs är väldigt ovanligt. Tullmuseums fysiska museum ska läggas ner för att skaffa sig en permanent plats på nätet. Det märktes att de hade många dubbletter, när gick ett tiotal 1815-20 jägarstudsare och konverterade sådana? Det är troligt att det rör sig om föremål som använts inom tullväsendet och gränsförsvaret sen gammalt. Men mitt i mellan dessa två stora samlingar fastnade jag  för en ovanligt utsökt samling med sälbössor. Nästan alla utrop höll hög kvalitet och vad som var särskilt speciellt var att  flertalet var ifrån Roslagen och Åland. De flesta sälbössor som överlevt är norrländska och undantagsvis kommer det ut bössor från Mellansverige på öppna marknaden. Det var uppenbart att ägaren till samlingen var en person med fingertoppskänsla och nogsamhet.

P1080198

Sälbössor nyttjades på en kälkanordning på isarna på de svenska kusterna. Sälar är vaksamma djur och det ställer särskilda krav på skytten och dennes vapen. Därför nyttjades dessa stabila räfflade bössor för att uppnå bästa möjliga död och precision. De största sälbössorna kallades ibland för vaktbössa och användes för långa håll där jägaren låg och vaktade på en holme på att sälen skulle dyka upp. Säljakten var krävande och ofta låg jägarna ute i veckor och jagade på isar och öar. En del jägare var lycksamma, andra frös eller drunknade.

Utseendemässigt skiljer sig sälbössor från norra Sverige och södra Sverige. De bottniska bössorna ser generellt ut mer som krökta vedklabbar, kantiga i formen och kvadratiska i stocken. De kan ibland vara fint skurna och dekorerade men ofta enkla och funktionsinriktade i formen.

2500349194
Bottnisk bössa från samma auktion. Fyrkantig stock försedd med Wredeslås/m/1860-lås. Foto:Stockholms auktionsverk.

Sälbössorna från södra Sverige har ofta en mer elegant kolvform påminner mer om en vanlig gevärskolv med en antydan till kolvhals. Kolvarna måste vara anpassade för att kunna bära upp de tunga piporna och fungera för liggande skytte med stöd. Personligen gillar jag den södra stilen mer på grund av de mer harmoniska linjerna som har mer gemensamt med 1600-talets grova hjulåsstudsare än…..tja, vedklabbar.  Jag får medhåll från den kände jaktskribenten Hugo Samzelius som 1895 förvisso tycker de bottniska bössorna skjuter bra men är ”…mycket klumpiga bössor” och har ”rent förvånande proportioner”.

Vad som också är en vanlig detalj på  mellansvenska sälbössor är att kolven är försedd med en så kallad kräva framtill på stocken. Krävan är som en rörka i trä som håller laddstaken på plats i laddstaksrännan.

2500349142 2500350286
Två mellansvenska och formstarka mellansvenska sälbössor från auktionen. Foto:Stockholms auktionsverk. 

Rogslagsmonstret
Nu till Roslagsmonstret jag bärgade hem från auktionen. Den ska enligt förrätaren ha sin hemvist vid Roslagens kust. Det kan säkert stämma väl, den har ett mer sydligt stuk i kolven än de från de norra områdena. Kolven är försedd med skjutbart kolvlådelock och har en bakkappa i plåt. Bakappan har också en stötknapp vilket fungerar som ett halkskydd när man laddar bössan på isiga skär och blöta kobbar. Just stötknappar förekommer sällan på norrländska bössor, inte heller bakkappor för den delen. Generellt tycker jag kolvarbetet håller en hög kvalitet med fina linjer, dekorationerna är folkligt naiva och inte lika säkra.

P1080200

Pipan är enorm, den mäter 19,5 mm mellan bommarna och yttermåttet på pipan är 48 mm. Detta gör bössan enorm tung, ca 10,2 kg.

P1080204
Mina händer når inte kring pipan. Näsbleck av kopparplåt.

Låset och troligen underbeslaget kommer från ett ryskt militärt vapen. Detta är givetvis spännande och eggar fantasin precis som med den rysksvenska allmogemusköten jag skrev om för en tid sen. Låset är märkt med kyrilliska bokstäver ”Tula” vilket är den stora vapenproducenten vid denna tid i Ryssland, och daterat 1804. Vad jag hör hört var det primärt ryska flottans vapen som försågs med varhake vilket detta lås har haft. Det ansågs bra att ha en extra säkerhetsspärr på hala nedblodade och blöta däck vid sjöslag. De ryska låsen kring 1800 är välarbetade och anmärkningsvärda, låset form och bräckta kanter för tankarna till militära lås kring 1750 medan ringhane är att betrakta som för tiden modernt. Kanske hamnade de ryska delarna i svenska händer i samband med de sista rysk-svenska bataljerna i början av 1800-talet? Det är en högst möjlig tanke.

P1080203
Stor varbygel av hög, militär kvalitet.

P1080202
Kolla vad snyggt, jag lyckades skära en liten snurr här, vad ska det nu bli? Det får bli….ja vad ska vi säga….en nyhamlad gren?

Slutord
Det är sådana här föremål som får ett lite avmätt samlarhjärta att sprätta till. Hoppas jag har inspirerat ditt samlarhjärta att ge dig ut för att hitta en spännande guldklimp. Trägen vinner.

4 kommentarer

Under Antika vapen, Vapen

Den svenskryska allmogemusköten

P1070568

Det är ofta att allmogevapen blir synonyma med norrländska lodbössor och nedsågade slaglåsmusköter. Det är förståeligt eftersom det ofta är det vi inom samlarkretsar ser till salu och det som märks. Det beror på att det på 1800-talet producerades väldigt mycket lodbössor av det stora antalet lokala bössmeder som fanns uppåt landet. Söderut förlitade sig allmogens jägare i större utsträckning på militärt överskott som de kapade ner och fixade till. Hade de råd handlade de vapen hos städernas vapensmeder eller köpte äldre  bättre vapen. Jaktkulturen skilde sig också något mellan norr och söder, i norr dominerade räfflade lodbössor som användes på stillasittande djur medan i söder var hagelbössan nummer ett. Allmogen i hela landet jagade dock huvudsakligen samma sak under 1700-1800-talet, det var småvilt såsom fågel och harar samt rovdjur. Rådjur och älgar var sällsynta och kronviltet förbehållet den finare klassen.

P1070569

Eftersom jag är ifrån Sveriges södra halva så letar jag gärna efter allmogevapen som är ifrån denna del av landet. Det är inte helt lätt om man inte vill ha fula, sönderbrukade halvstockade skrothögar. En särskild vapentyp som fascinerat mig är vad jag valt att kalla för ”allmogemusköt”. En allmogemusköt är kort och gott en muskötliknande allmogebössa. Den ska ha proportioner som en musköt och påminna om en musköt, gärna med flintlås. Den får alltså inte vara halvstockad, överdrivet nedsågad och bör vara byggd på militära delar. De svenska allmogemusköterna påminner om de amerikanska hemmasnickrade musköterna som användes under amerikanska frihetskriget. Jag rekommenderar en intressant och bildrik artikel om dessa mycket intressanta och egendomliga musköter. Syftet med dessa vapen var huvudsakligen att använda militärt, medan de svenska är främst jaktvapen.

P1070570
För ett antal år sen köpte jag en sådan som är verkligt intresseväckande och förbryllande. Det är en bössa byggd på nästan bara militära delar som sen stockats i en ganska primitiv björkstock. Låset kommer ifrån en svensk m/1747-musköt och pipan är militär men något svårbedömd utan stämplar. Sen kommer vi till det mest intressanta, bakkappa, varbygel och rörkor kommer ifrån en rysk musköt. Exakt vilken modell det är är svårt att säga men det är en av det sena 1700-talets modeller, exempelvis har den ryska m/1768 samma underbeslag.

P1070574

Vad som gör historien mer spännande är att bakkappan har ryska regementsmärkningar och en rysk reenactmentkollega har berättat att det är Perm (Perm krajområdet) infanteriregemente 3:e kompani. Perm ligger en bit in i Ryssland men regementet deltog i Finska kriget 1808-1809 som var vårt sista krig med Ryssland. Just detta regemente deltog bland annat i slaget vid Revolax 27 april 1808. Kanske var det i efterdyningarna som en rysk musköt från detta regemente följde med till Sverige. Inget omöjligt scenario kan man tänka sig. Någon gång efter kriget så smältes iallafall dessa olika delar samman till denna brutala allmogebastard.

P1070576

En nöt att knäcka är varför det finns ett urtag i bakkappan för ett kolvlådelock. Militära studsare har ofta kolvlåda men den här bakkappan tycks inte komma från någon studsare då den inte stämmer överens med någon rysk studsare. Dessutom hade Permregementet inga jägarförband. Har bakkappan haft ett mellanled på en annan jaktbössa som försågs med kolvlåda? Ingen vet, det kanske förblir en gåta.

P1070573

I vilket fall är det troligt att denna har använts som hagelbössa. Stocken är gjord i björk av bästa allmogekvalitet med kvistar i. Den har ett robust utseende som jag gillar. Jag har ägt en liknande bössa innan som också hade m/1747-lås och jag har sett ytterligare en liknande i Norge. Hoppas vi får se fler allmogemusköter framöver efter detta inlägg, de förtjänar mer plats.

Källor:

Klicka för att komma åt makovskaya_lk01.pdf

http://www.jaegerkorps.org/NRA/American%20Made%20Muskets%20in%20the%20Revolutionary%20War.htm

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Om att hålla kurs i Sveriges finaste vapensamling.

P1060906
Under en mycket fin marsdag för ett litet tag sen fick jag möjligheten att hålla ett antal praktiska workshops om eldhandvapnens historia. Platsen för dessa lektioner var Skokloster slott, denna barockpärla i Mälardalen. Som säkert många av er läsare känner till så har Skokloster slott kanske norra Europas finaste vapensamlingar från 1500-1600-talet. Skokloster är ett intressant museum vars personalstyrka är minimal under vintern men sväller mångdubbelt under högsäsongen, sommaren. För att ge deras många pedagoger, guider och intendenter en mer taktil och svavelosande erfarenhet inför sommarens vapenorienterade visningar bjöds jag då in att hjälpa till.
P1060891Dagens outfit ska givetvis passa ändamålet.

Workshoparna var indelade i två moment, först snabb historisk introduktion om eldhandvapnens historia mellan 1500-1750 och därefter ett längre pass med provskjutningar. Den första delen gjordes i själva hjärtat av slottet, vapensamlingen. Jag hade på förhand fått möjlighet att välja ut ett antal vapen som undervisningsobjekt och eftersom jag är lite familjär med samlingen passade jag på att välja sådant som gav god bredd till undervisningen men som också tillfredsställde mina grövsta vapenlustar. Jag valde då givetvis den bästa snappflintbössan från Göinge med Per Gustavssonpipan från 1650-talet och Greve Wrangels svarta långa pistolpar.  Därutöver trevliga hjullåsstudsare, vallbössor, luntlåsmusköt och en extremt kort hjullåspistol med en mörsarpipa i mässing från 1597. Jag också sett de mest fantastiska saker såsom en hjullåsrevolverkarbin och en hel vägg med snappflintlåsbössor av alla dess slag. Utan tvekan skulle jag kunna spendera veckor, troligen månader i dessa rum. Förhoppningen är att guiderna nu med några enkla riktlinjer kan särskilja luntlås från hjullås och hagelbössa från studsare, och kanske även placera dem hyggligt i tid.

P1060897Militär flintlåsmusköt görs iordning.

Den andra och större delen av workshopen bestod av att panga gamla vapen. Jag hade med mig en luntlåsmusköt, flintlåsbössa, snappflintlåslodbössa, flintlåsmusköt, slaglåsbössa och en slaglåspistol. Avslutningsvis hade jag även en karolinsk 4-pundig handgranatmörsare som vi sköt salut med som avslutning. Huvudsakligen sköt vi flintlås eftersom det ger en stark känsla med flamman från fängkrutet i ansiktet. Samtliga klarade det med bravur.

11070216_1052858048061826_8800776753308204966_nSlätborrad flintlåsbössa. Foto: Skokloster.

Huvudsakligen sköt vi löst men vi i varje workshop sprängde ett kålhuvud med en 19 mm rundkula. Flygande vindruvor av bly gör alltid spektakulära hål och skänker dessa gamla vapen en respektingivande klangbotten.

Jag har svårt att tänka mig ett roligare kursupplägg.  Eller jo, mer tid och kanske någon kanon….

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar, Vapen

God Jul och julgransjakt anno 1762

God Jul!

Fortsätter i traditionell anda i sökandet efter våra förfäders förehavanden. Denna gång var jag försmädligt tvunget att ta hjälp av sågen.

Tidigare avsnitt av granjaktenshistoria finns här:
Ann0 1910Anno 1836

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar

Om extremt korta gevär

Nyligen slog jag till på en mycket kort men naggande läcker bössa som var felrubricerad som en pojkbössa. Det var en chansning, det kunde ju lika väl vara en avsågad bössa. Väl hemma så visade sig vara en mycket kort bössa med originallängd, svensk tillverkning monterad i en almstock. Nu började tankarna mala, vad är det för något?

P1060387Spana in den fantastiska kolvkurvan, njutbart ut i varje centimeter.

Teori 1. Pistolkarbinteorin
Första teorin som väcktes ganska snabbt var att detta är en pistolkarbin, det vill säga ett militärt vapen som framför allt under 1800-talet vinner popularitet. I Sverige har vi viss tradition av pistolkarbiner men då är det framför allt pistoler som försetts med löskolv. Egentligen finns det bara en modell som vunnit något typ av gehör inom militären och det är Helvigs pistolkarbin m/1807 som tillverkades i 400 ex. De tillverkades bland annat av gamla pistoldelar, bland annat m/1704 ryttarpistol som exemplet nedan från Probus auktioner. Piporna räfflades upp och blev alltså små studsare att använda till häst, istället för fullstora karbiner.

0000327foto: Probus auktioner.

Min bössa är dock inte helt lik denna på många punkter. Efter att ha hört mig för bland andra kollegor så påpekades det att den skulle kunna vara en pistolkarbin för en underofficer. Underofficerarna fick bekosta sina vapen själva och var därför ofta annorlunda från den fastställda modellen. Jag tar det inte för omöjligt men underbeslag, nosbeslag och rörkor kommer från en m/1738 pistol. Bössan är ett bygge från tiden runt sekelskiftet 1800, troligen.  Sidobeslaget är av järn, möjligen från en ännu äldre karolinsk ryttarpistol. Pipan å andra sidan är civil pipa. Jag tror nog att officeren åtminstone ville ha räfflad pipa om de andra ryttarna har det.

P1060388

Teori 2. Slädbösseteorin

0000079Pistolkarbin eller slädbössa signerad David Bars. Foto:Probus Auktioner

När jag letade runt efter svenska pistolkarbiner från 1700-talet fann jag egentligen bara en träff utöver Helvigs försöksmodell. En trevlig bössa tillverkad av David Bars (född 1686, död 1759) i början av 1700-talet.  Den såldes på Probus auktioner för ett tag sen under benämningen pistolkarbin. Bars hade täta kontakter med armén och gjorde modellexemplaren till faktorierna, men var detta en pistolkarbin också?

P1060389

Jag konfronterade Max Sjöberg på militariamässan och han menade också att benämningen är problematisk. Han skulle snarare kalla Bars bössa för en slädbössa. Han föreslog att det också var mer troligt rörande min bössa också när han studerade den. I begreppet slädbössa menas ett slags smidigt, civilt självförsvarsvapen eller jaktvapen att använda från släden eller från kuskbocken. När jag istället började använda det sökordet dyker det upp fler träffar på korta små vapen, bland annat i Murbergets samlingar och i Skoklosters samlingar. De som är i Murbergets samlingar liknar närmast varianter på Helvigs modell och i katalogtexten uppträder ungefär samma huvudbry som jag har, det vill säga, är det en pistolkarbin eller en slädbössa? Armémuseet har också en kort hjullåsstudsare som de för säkerhets skull lagt under benämningen slädbössa.

042sB2qdfzSLSlädbössa? Foto Armémuseum.

Man får lite intrycket av att benämningen ”slädbössa” är en äldre slasktratt för korta bössor helt enkelt.  Begreppet är dock inte helt nytt. Även Gustaf Schröder omnämner att han äger en slädbössa i Vildmarkslif: Nya skogs- och jakthistorier. Citatet går tillbaka till en episod i hans liv strax innan 1840.

Min alnslånga refflade s. k. slädbössa, gjord egentligen för att  skjuta vargar med under vintern, laddades omsorgsfullt…

Schröder har alltså en kort liten räfflad bössa, en aln är ca 60 cm vilket stämmer väl överens med de övriga vapnen i denna artikel. Vissa historisk resonans finns alltså i uttrycket även om det är mycket vagt.

Slutsats
Ja, vad ska man säga? Att det är en slädbössa låter mest troligt i nuläget eftersom det inte finns något att jämföra med. Pistolkarbiner av bösstyp tycks inte haft något genomslag i svenska armén utöver Helvigs modell. Att detta skulle vara ett underofficersvapen kopplad till det kompaniet som kvitterade ut Helvigs pistolkarbin tar jag för osannolikt. Uppenbarligen finns det så kallade civila slädbössor i både lyx och allmogeutgåva.

En till kortis
Strax efter jag köpt denna lilla bössa så kom jag över en liten lodbössa med traditionellt tåspännarlås. Också den väldigt kort men med fullång stock. Bössan är tyvärr doppad i någon slags cremebeige färg men har ett intressant utseende. Den är lika lång som den andra bössan men är den en slädbössa eller bara en ohemult kort lodbössa? Vem vet? Ibland kallar man dessa för tjuvjaktsbössor då de är lätta att gömma. Hur mycket sanning det finns i den benämningen låter jag dock vara osagt eftersom den följer ett liknande slasktrattmönster som slädebössebenämningen.  Generellt sätt så är lodbössorna strikt försedda med ganska långa pipor då man trodde starkt att längden var kopplad till precisionen. Vad denna användes till lär vi aldrig veta.

P1060391P1060392

 

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar

Liv Strömqvists bok Kunskapens frukt. En banbrytande och stundtals fantastiskt tragikomisk historisk skildring av männens historieskrivning rörande kvinnan och kvinnans könsliv. Nyttigt för alla att läsa, även du, du, du och du.
4 blygder av 5.

Susanna Popovas bok Överklass – en bok om klass och identitet. En ganska enkelspårig men ärlig intervjubok med överklassen. Inte särskilt djuplodande men ok läsvärd. Och ja, överklass är överklass är överklass.
2,5 S:t Moritz av 5.

Nanna Johanssons bok Hur man botar en feminist. Tokrolig buskisfeminism som givetvis retar alla kränkta män som påstår att feminism är det farligaste sen digerdöden och vätebomben.
4 uppvaknande av 5.

3 kommentarer

Under Antika vapen, Vapen

Örebroaren Sven Ungrot.

Efter ett besök på militariamässan kom jag hem med två nya bössor till  samlingen. I sedvanlig ordning var det gott om massproducerade bojsänken från amerikanska inbördeskriget men desto mindre svenska kvalitativa jaktvapen. Några få fanns men mycket var skruvat eller dyrt. I vilket fall blev det för mig inte särskilt dyrt trots att jag drog hem två bössor till mig själv.

P1040014
Två väldigt lika bössor, slaglåskonverterade, slätborrade, långa 1700-talsbössor. Den ena, en anonym mycket slank bössa i orört skick och med en mycket besynnerlig kolvsnurr på kolven. Liksom som om kolvmakaren var full eller hög på avantgarde. Snurren blev närmst oval.

P1040016

Den andra bössan är mer intressant då den är gjord av Sven Ungrot som levde mellan 1719-1795 och verkade i Örebro. Han blev mästare 1742. Efter att ha skannat av museikataloger och internet kan jag konstatera att Ungrots kvarlevande produktion är ganska liten. För ett tag sen såldes ett par fina pistoler gjorda av Ungrot.
0000078Snajdiga officerspistoler. Probus auktioner.

P1040017Örebrobössan är försedd med en snäckform i kammarstyckets bas något jag tycker mig sett på andra civila vapen från Örebro.

Jag har också noterat att denna bössa såldes i våras på auktion och då stod det i beskrivningen att den kom från Häringe slott. Detta är intressant då Häringe slotts alla inventarier såldes ut på 60-talet efter att ägaren Axel Wenner-Gren dött. Det var kanske då som denna bössa kom i omlopp och kolven är märkt HH, en märkning som jag faktiskt också har på en Peter Utterberg-bössa. Jag utgår från att denna märkning är en ägar/samlarstämpling och kanske kommer även Utterbergsbössan från Häringe eller åtminstone från samma samling. Det är frestande att föreställa sig att ett av H:an står för Häringe. Kanske har dessa två mästarvapen hängt i samma samling och kanske har de en historia längre bak i Häringe slotts historia. Det får undersökas vidare. Är det kanske någon av er läsare som vet mer?

P1040019Ett mycket udda sidobeslag på den anonyma bössan. Alla andra beslag är i järn men sidobeslaget är i mässing i rokokostil.

P1040015När man ser fint arbetade järnbeslag förstår man genast att masstillverkade gjutna mässingsbeslag är tråkigt och ointressant. Svulstiga avtryckarbyglar kan göra en knäsvag (eller?).

Jag märker att det blir en hel del vapenrelaterat just nu på sidan, men det är inte mycket att göra åt. Det blir lite stötvis, för er som är ointresserad av vapen så lovar jag att det kommer bli en del renovering och dryckesrelaterade inlägg framöver.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

Från det karga och fattiga landskapet Halland flyttade varje år tusentals drängar och pigar till i det rika Skåne och Bohuslän för att säsongsarbeta. Detta skedde i stor utsträckning under 1700-1800-talet, något som inte alltid var populärt. Den intressantaste kritiken kom i sedvanlig ordning från prästerskapet som ansåg att utvandringen var moraliskt skadlig. Prästen Per Osbeck i Laholm hävdade dessutom att drängarna som varit och arbetat i sillfisket i Bohuslän tog med sig veneriska sjukdomar hem till Halland samt att pigorna gott kunde arbeta hemma istället. År 1811 inskränktes arbetsvandringarna och krävde nu resepass och tillåtelse från husbonden att resa.

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Den ovanliga skytte- och reenactmentbössan.

Den vanligaste frågan.

En mycket vanlig förfrågan jag får per mail är om jag har någon flintlåsbössa till salu som inte är för dyr, är ok i skicket och som är skjutbar. Detta kan låta om rimliga krav men sanning ska sägas att detta är svårare än man tror. Prisramen brukar vara runt 4000-5000 kr och då har jag märkt att det är ganska svårt att få till det. Skulle det dessutom vara så att något sådant dyker upp så kan jag medge att jag har svårt att släppa iväg det. Detta har dock resulterat i att jag har 3-4 billiga flintlåsgevär som mer eller mindre fungerar (faktum är att jag fortfarande inte äger ett flintlåsgevär som når upp till den standard som mina slaglåskonverterade vapen…) Nu har jag gjort det igen och i detta fall har jag faktiskt lyckats över förväntan.

Behold the helt ok but somewhat appealing flintlåsgevär!

P1020521

Detta kommer bli min nya slitvarg inom skyttet och reenactment. Jag får ofta dåligt samvete av att slita på antika flintlåsgevär men i detta fall känns det helt ok. Det absolut mest ultimata hade varit att ha en bössa där allt är nytt utom pipan men att bygga något sådan har jag helt enkelt inte tid med. Den här bössan får duga, den saknar samlarvärde då det är ett bygge av olika delar och jag tror de har lossat svanskruven eller gjort en ny då den är slipat och har anlöpningsfärger. Det är tycks också som pipan är återkonverterad. Pipan är samtida militär med den klassiska svenska monsterkalibern 20.2 mm.

P1020523

Om vi går in i detalj så rör det sig om ett allmogebygge, stilrent och ganska enkelt med ett m/1747-lås i fantastiskt fungerande skick. M/1747 är kanske en av våra vackraste militära musköter och låset kanske är det bästa med sina bräckta kanter.

P1020520

I armémuseet finns ett antal varianter av m/1747 bland annat en kortad variant för Kajana bataljon. Här skiljer sig låset lite och fängpannan har fått en liten stödarm. Annars är låset identiskt. Här ett i mycket gott skick på Kajana-varianten. Det ärmöjligt att denna variant också tjänat som jägargevär.

Till trots är detta inte mitt första vapen med ett m/1747-lås i utan det sitter också ett i det mycket udda allmogevapnet jag köpte i våras. Där såg låset ut så här i konverterat skick och i detta 1800-talsbygge finns också rörkor, bakkappa och sidobleck från en m/1747:a. Det innebär i teorin att om jag någon gång skulle hitta en varbygel så skulle jag kunna få ihop en 1747 av något slag. Troligen måste jag bygga en karbin eftersom pipan är kortad. Oavsett så kommer jag troligen inte bygga något för det har jag inte tid med. Nu ska jag försöka göra ett nytt lock till kolvlådan och laga en liten spricka i förstocken. Sen är det bara att skjuta på.

P1010899

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Gustav Vasa var en monark som ständigt la sig i alla sorters angelägenhet, särskild de med ekonomiska förtecken. Tidigt gick han ut för att stävja allmogens fåfänga. Han önskade att allmogen skulle bliva ”wid den gamla, goda dräkt 0ch klädebonad, hwar efter sitt skick och stadga, som fäder och föräldrar före dem gjort hawa”. Vid 1535 belyser han frågan igen:
”Bonden härnäst, utan åtskillnad icke annat än Engelskt kläde och Leijiskt slita vill. Detta och annat slikt bram och prål sker först och främst Gud till stor förtörnelse Allmogen sjelf till förderf och meniga Riket till skada så derigenom fast alla varor uppstiga”.

Detta är något som kommer fortgå genom hundratals år av makthavare, en av faktorerna som bidrog till att cementera allmogens särpräglade dräktskick. Det är dock fantastiskt att betänka dessa saker som var med och formade dräktskicket från 1500-talet och framåt.

1 kommentar

Under Antika vapen, Vapen

En Blekbergare av någon Blekbergare.

P1020323

Nyligen fick jag hem en tung slaglåskonverterad studsare tillverkad av L. Blekberg. Då tänker några av er att då är det en lätt match att spåra vem smeden var, men på 1700-talet florerade det en hel hög smeder i Jönköping som hette Blekberg i efternamn. Troligen är de flesta släkt med varandra och en av dem, Johan Blekberg (1686-1745?) blev satt i fängelse i åtta dagar på vatten och bröd för att ha skrivit under en skrivelse mot faktorn Ehrenpreuss som basade över Jönköpings vapenfaktori. Bakom signaturen L. Blekberg gömmer det sig en Lars Blekberg och givetvis råkar det finnas två, dels Lars Blekberg (1692-?) som blev mästare år 1719, dels Lars Blekberg (1711-?)  som blev mästare 1737. Det är svårt att säga med säkerhet vem som står bakom denna bössa men genomgående går det att skönja vissa stilelement på vapen tillverkade av signaturen L. Blekberg.

P1020319Vad som markerar L. Blekbergs stil är en bruten linje på varbygeln och framför allt ett lite speciellt drakormsformat sidobeslag, alternativt ett S-format beslag med en medaljong. Låsplattan har också tydliga markerade avfasningar.

P1020324 P1020321 P1020325 P1020328 P1020326

Studsaren är byggd för precision då den är utrustad med ställbart trycke och en mycket tung pipa. Bössan bär en del småskador i stocken och hela bössan ska få en liten, varsam rekonditionering. Det är den värd.

Nedan följer ett antal gevär och pistoler som sålts på Probus under senare år samt ett gevär som finns på NRA:s museum av alla ställen.  Just nu ropar jag som Charlton Heston med en framskjuten haka, likt en båtstäv: ”From my cold bare hands!” Värt att notera är också att alla vapen jag har hittat bilder på är signerade L. Blekberg, utom en av pistolerna nedan som markant skiljer sig i signeringen.

00081_a 00081_d1 0000087 0000154 6177921_fullsize

L. Blekberg hade en bred repertoar, han ligger även bakom dessa alster som finns i Livrustkammarens arsenal. Detta är ett par fickpistoler. Möjligen kan detta vara den senare Lars Blekberg.

L. Blekberg pistoler

Det mest unika torde denna bakladdade pistol vara. Exakt hur kammaren öppnas är svårt att se, detta är den bästa bilden som jag lyckats vaska fram.

bakladdare blekberg

Det finns förhållandevis mycket vapen bevarade från Blekbergarna, vilka de flesta är märkta L. Blekberg. Båda Lars Blekberg var troligen starka begåvningar eftersom de blev mästare tidigt, redan i 20-årsåldern. Det borgar också för att de hann producera mycket vapen i sin livstid och skaffa sig en ryktbarhet.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Prästen avbröt sin predikan i Hedvig Eleonora i Stockholm år 1697 när han stördes av vagnar om drog förbi kyrkan. Han stack ut huvudet och skrek ”Håll stilla, din hundsvott, bälghund och svinhund!”. Hundsvott kan närmast översättas till hundfitta. Tråkigt nog var det änkedrottningens hovkanslers vagn som drog förbi.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Med rök inviger vi våren. Säsongsavslutning för historiskt hantverk och liv.

Vi har haft vårt sista tema med min studiecirkel Historiskt hantverk och liv som jag har på Stadsmuseet i Norrköping. På vår sista träff utforskade vi krutvapen och pilpågar.  Jag hoppas kunna fortsätta med studiecirkeln till hösten med nya spännande äventyr.

Läs och lär:

Bland tunga pilar och grova musköter.

 

Lämna en kommentar

Under Studiecirkeln historisk liv och hantverk

Dimman i Bocksätter. Svartkrutsskyttedag.

P1010987

Jag har varit med mina vänner och bekanta i Stenbocks karoliner och haft en trevlig samkväm med högvis med vapen. Vi samlades på Bocksätters skjutbana där en provisorisk bana byggts upp med militära mål, kattmatsburkar, tavlor och inte minst ett litet utrangerat ankhus.

P1010984

Bössorna stod på rad och bland vapnen fanns även två mindre kanoner som begagnades friskt på ankhuset. Kanonen laddades med avsågade hasselstycken. Det kan låt lamt men det fungerade ganska bra  på ett gammalt ankhus. Så här roligt hade vi.

Många svartkrutsskyttar jagar precision, vi jagar smällen, röken och kanske mängden olika vapen att skjuta. Att sitta och trickla grains är inget som låg högt på dagordningen denna dag. Jag hade åtminstone laddat upp lite svartkrutshagelpatroner. Mina Husqvarna m/20 gick varm under dagen. Jag provsköt också några original Gyttorp Blå, laddade med svartkrut. Då märkte jag också att det var betydligt högre tryck dessa än mina hemma laddade. Får gå över laddreceptet och optimera för framtiden.

P1010981
Dagens rätt. En praktull buffé av nyladdade mässingshylsor, röda rullstukade Gyttorp, Eley och blå Gyttorp.

Peter vann klassen mest innovativa bössbygge. Juryns motivering: ”Gränsöverskridande bönhaseri där räfflat mästersmide från 1600-talet möter massproducerat brittiskt 1800-tal. Två element elegant sammanbundet med slangklämmor och kattstrypare”. Alltså en slaglåskonverterad räfflad hjullåsstudsarpipa från 1642 i en risig brown bess-stock. Avfyrning lämpligen med hammare.  Och small gjorde det också…

P1010980

Å andra sidan vann Peter klassen ”Fräsigaste bössa” med bravur när han premiärsköt sin m/1725 kortad för flottan. Ett liten postkarolinskt monster med 20.2 mm i mynningen.  Trots sina nästan 300 år på nacken fungerade den klanderfritt.

Föreningen egna lilla bössbyggare Lennart visade upp sin luntlåsbössa han byggt kring en antik pipa. Luntlås är förvånande effektivt i torrt väder även om trycket är i släpigaste laget eftersom luntarmen måste slå ett halvt varv för att nå pannan.

P1020003

Trots min fascination för flintlåset så spenderade nästan alla mina kulor med min konverterade slaglåsbössa. Det är så bekvämt. Se så nöjd jag ser ut med min favoritskyttebössa. 19mm glädje.

P1010998

Avslutar med lite mer bilder. Väl mött nästa gång!

P1010982 P1010974 P1010991 P1010992 P1010985 P1010986

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

I juli 1604 fick Margareta Andersdotter stå till svars för hennes bordellverksamhet.  I hennes stall av 3 kvinnor varav en är hennes egen dotter fanns en prostituerad som hette Sigrid. Hon påstods ha smittat Hans Tysk med syfilis. Sigrid dömdes till offentlig piskning på Stortorget i Stockholm. Straffen skärptes dock och hela bordellen fick spöstraff, landsförvisades och Sigrid fick ett öra avskuret.

3 kommentarer

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar