Kategoriarkiv: Vapen

Allt som rör vapenhantverk

En Blekbergare av någon Blekbergare.

P1020323

Nyligen fick jag hem en tung slaglåskonverterad studsare tillverkad av L. Blekberg. Då tänker några av er att då är det en lätt match att spåra vem smeden var, men på 1700-talet florerade det en hel hög smeder i Jönköping som hette Blekberg i efternamn. Troligen är de flesta släkt med varandra och en av dem, Johan Blekberg (1686-1745?) blev satt i fängelse i åtta dagar på vatten och bröd för att ha skrivit under en skrivelse mot faktorn Ehrenpreuss som basade över Jönköpings vapenfaktori. Bakom signaturen L. Blekberg gömmer det sig en Lars Blekberg och givetvis råkar det finnas två, dels Lars Blekberg (1692-?) som blev mästare år 1719, dels Lars Blekberg (1711-?)  som blev mästare 1737. Det är svårt att säga med säkerhet vem som står bakom denna bössa men genomgående går det att skönja vissa stilelement på vapen tillverkade av signaturen L. Blekberg.

P1020319Vad som markerar L. Blekbergs stil är en bruten linje på varbygeln och framför allt ett lite speciellt drakormsformat sidobeslag, alternativt ett S-format beslag med en medaljong. Låsplattan har också tydliga markerade avfasningar.

P1020324 P1020321 P1020325 P1020328 P1020326

Studsaren är byggd för precision då den är utrustad med ställbart trycke och en mycket tung pipa. Bössan bär en del småskador i stocken och hela bössan ska få en liten, varsam rekonditionering. Det är den värd.

Nedan följer ett antal gevär och pistoler som sålts på Probus under senare år samt ett gevär som finns på NRA:s museum av alla ställen.  Just nu ropar jag som Charlton Heston med en framskjuten haka, likt en båtstäv: ”From my cold bare hands!” Värt att notera är också att alla vapen jag har hittat bilder på är signerade L. Blekberg, utom en av pistolerna nedan som markant skiljer sig i signeringen.

00081_a 00081_d1 0000087 0000154 6177921_fullsize

L. Blekberg hade en bred repertoar, han ligger även bakom dessa alster som finns i Livrustkammarens arsenal. Detta är ett par fickpistoler. Möjligen kan detta vara den senare Lars Blekberg.

L. Blekberg pistoler

Det mest unika torde denna bakladdade pistol vara. Exakt hur kammaren öppnas är svårt att se, detta är den bästa bilden som jag lyckats vaska fram.

bakladdare blekberg

Det finns förhållandevis mycket vapen bevarade från Blekbergarna, vilka de flesta är märkta L. Blekberg. Båda Lars Blekberg var troligen starka begåvningar eftersom de blev mästare tidigt, redan i 20-årsåldern. Det borgar också för att de hann producera mycket vapen i sin livstid och skaffa sig en ryktbarhet.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Prästen avbröt sin predikan i Hedvig Eleonora i Stockholm år 1697 när han stördes av vagnar om drog förbi kyrkan. Han stack ut huvudet och skrek ”Håll stilla, din hundsvott, bälghund och svinhund!”. Hundsvott kan närmast översättas till hundfitta. Tråkigt nog var det änkedrottningens hovkanslers vagn som drog förbi.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Dimman i Bocksätter. Svartkrutsskyttedag.

P1010987

Jag har varit med mina vänner och bekanta i Stenbocks karoliner och haft en trevlig samkväm med högvis med vapen. Vi samlades på Bocksätters skjutbana där en provisorisk bana byggts upp med militära mål, kattmatsburkar, tavlor och inte minst ett litet utrangerat ankhus.

P1010984

Bössorna stod på rad och bland vapnen fanns även två mindre kanoner som begagnades friskt på ankhuset. Kanonen laddades med avsågade hasselstycken. Det kan låt lamt men det fungerade ganska bra  på ett gammalt ankhus. Så här roligt hade vi.

Många svartkrutsskyttar jagar precision, vi jagar smällen, röken och kanske mängden olika vapen att skjuta. Att sitta och trickla grains är inget som låg högt på dagordningen denna dag. Jag hade åtminstone laddat upp lite svartkrutshagelpatroner. Mina Husqvarna m/20 gick varm under dagen. Jag provsköt också några original Gyttorp Blå, laddade med svartkrut. Då märkte jag också att det var betydligt högre tryck dessa än mina hemma laddade. Får gå över laddreceptet och optimera för framtiden.

P1010981
Dagens rätt. En praktull buffé av nyladdade mässingshylsor, röda rullstukade Gyttorp, Eley och blå Gyttorp.

Peter vann klassen mest innovativa bössbygge. Juryns motivering: ”Gränsöverskridande bönhaseri där räfflat mästersmide från 1600-talet möter massproducerat brittiskt 1800-tal. Två element elegant sammanbundet med slangklämmor och kattstrypare”. Alltså en slaglåskonverterad räfflad hjullåsstudsarpipa från 1642 i en risig brown bess-stock. Avfyrning lämpligen med hammare.  Och small gjorde det också…

P1010980

Å andra sidan vann Peter klassen ”Fräsigaste bössa” med bravur när han premiärsköt sin m/1725 kortad för flottan. Ett liten postkarolinskt monster med 20.2 mm i mynningen.  Trots sina nästan 300 år på nacken fungerade den klanderfritt.

Föreningen egna lilla bössbyggare Lennart visade upp sin luntlåsbössa han byggt kring en antik pipa. Luntlås är förvånande effektivt i torrt väder även om trycket är i släpigaste laget eftersom luntarmen måste slå ett halvt varv för att nå pannan.

P1020003

Trots min fascination för flintlåset så spenderade nästan alla mina kulor med min konverterade slaglåsbössa. Det är så bekvämt. Se så nöjd jag ser ut med min favoritskyttebössa. 19mm glädje.

P1010998

Avslutar med lite mer bilder. Väl mött nästa gång!

P1010982 P1010974 P1010991 P1010992 P1010985 P1010986

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

I juli 1604 fick Margareta Andersdotter stå till svars för hennes bordellverksamhet.  I hennes stall av 3 kvinnor varav en är hennes egen dotter fanns en prostituerad som hette Sigrid. Hon påstods ha smittat Hans Tysk med syfilis. Sigrid dömdes till offentlig piskning på Stortorget i Stockholm. Straffen skärptes dock och hela bordellen fick spöstraff, landsförvisades och Sigrid fick ett öra avskuret.

3 kommentarer

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar

Utterberg har flyttat hem.

Jag besökte militariamässan i slutet av mars och köpte mig två nya bössor till samlingen. Militariamässan har alltid ett skiftande utbud och tyvärr tycker jag det är en kraftig övervikt på 1900-talsjunk som medaljer, överskott och vapendelar men är jag är svältfödd på mässor med dylikt innehåll så det är bara att hålla till godo med det som finns.

P1010806Man ser inte gevären för alla bajonetterna…

Det var länge sedan jag köpte något som faktiskt stannat kvar i samlingen och nu hoppades jag på att hitta något bra. Det gjorde jag också bland de bössor som faller i mitt område det vill säga svenska jaktbössor.

5 minuter in i mässan slog jag till på en folklig, ovanligt lång allmogebössa. Det främst stockningen och priset som jag föll för. Stockens eftersläpande stilelement är intressanta, särskilt formkänslan och dekorationerna med små skurna kryss. Komplett med laddstake och kolvlåda. Jag köper vanligen inte vapen byggd på militära delar men detta blev ett undantag. Vi klurade en del i bilen på väg hem och kan det vara så att det är en svensk 1805 års reparationsmodell som slaktats på 1800-talet för att bygga en jaktbössa? 1805:an byggdes bland annat på delar från m/1747 flintlåsmusköt och det är troligen så att såväl rörkor som lås kommer ifrån en 1747 och sidobeslaget från en m/1762:a. Pipan och underbeslaget är däremot är civila. Låset är märkt med Söderhamns faktoristämpel.

P1010897

P1010899P1010902

P1010901P1010898

Efter att ha promenerat runt mässan och pratat med gamla bekanta tog jag upp jakten på en till bössa. Länge höll jag på att köpa en bössa gjord av Gudmund Nystrand. Nystrand var den förste i Sverige som byggde en slaglåsbössa i början av 1800-talet. Nu blev det inte så, utan jag ramlade över en ordentlig rakräfflad studsare byggd av den smed som mitt lokalpatriotiska hjärta klappar mest för, Peter Utterberg i Norrköping. Det var något av en jackpott då det var förhållandevis ont om signerade jaktbössor på mässan. Efter lite förhandlingar stod jag där med min första Utterbergare och min andra bössa från Norrköping. Lycka.

P1010914
Här tillsammans med min första räv jag sköt i höstas, en bjässe på 9,3 kg. Ekologiskt garvad hos den synnerligen kompetenta Linda Maasing.

Peter Utterberg är utan tvekan en av de intressantaste vapensmederna under 1700-talet och en av de viktigaste utanför Stockholmssfären. Född år 1703 i Uppland,  går som lärling i Stockholm hos Kung. Maj:ts pistolsmed David Bars. Efter att gjort sitt gesällprov och arbetat hos Bars i fyra år får han som förste svensk vapensmed möjligheten att på kronans bekostnad resa ut i Europa. Syftet med resan är att fortbilda sig men också att rekrytera några pipsmeder som är villiga att flytta till Sverige.  Från Suhl får han med sig fyra pipsmeder, en låssmed och en bajonettsmed. Därefter reser han till Paris och lär sig hos stocka bössor genom den svenska ministern Geddas rekommendation. Därefter reser han till London och Birmingham. På hemvägen råkar Utterberg ut för skeppsbrott och han förlorar sitt gesällprov.

P1010907 P1010905

Vid hemkomsten 1736 fortsätter han arbeta hos Bars och får i uppgift att göra en ny provbössa. Det dröjer 9 månader innan den blir klar eftersom han måste arbeta med den på fritiden. Arbetet med provbössan gör Utterberg utfattig, bara inläggningarna kostar honom 6 dukater.  Bössan visas till slut upp för kungen och rådet. Utterberg måste hjälpa upp sin ekonomi och gör det som många andra gesäller gör vid den här tiden, han försöker sälja sin provstycke. Lyckligtvis köper Livrustkammaren bössan för 300 daler. Det är en ansenlig summa pengar motsvarande 6 årslöner för en dräng eller 30 fat med sötöl eller 2 par armépistoler.

P1010909 P1010908

Utterberg gifter sig 1737 med den kända pistolsmeden Johan Friedrich Teschners dotter Anna Maria. De får två barn och 1738 blir Utterberg mästare och erbjuds tjänst som rustmästare på Norrköpings faktori. 1743 dör Anna Maria men han kommer senare att gifta om sig. Han hade många gesäller och lärlingar i sin verkstad.

P1010912Respektingivande 18 mm rakräfflat lopp. Lämpligt för stora kulor och hagel.

Liksom många andra duktiga hantverkare förr dog även Utterberg utfattig i Stockholm år 1800. Det är otroligt att han uppnådde en ålder av 97 år vid denna tid då de flesta dog halvvägs dit. Hans ska ha arbetat på arsenalen i Stockholm en tid efter det att Norrköpings faktori avvecklades under det sena 1700-talet.

0000086Pistoler gjorda av Utterberg. Probus auktioner.

Man kan anta att Utterberg inte tillverkat alla bössor som är märkta Utterberg eftersom han var rustningsmästare och besiktningsman av faktoriets vapen. Det förekommer ganska ofta att man satte sitt namn på vapen som ett varumärke och man fann arbetet gott. Utterberg torde vara produktiv eftersom det finns ganska mycket vapen efter honom.
0000107Slaglåskonverterade pistoler tillverkade av Utterberg. Probus auktioner.

Detta blir min andra bössa från Norrköping och fler hoppas jag det blir. Jag tycker marknaden egentligen är ganska lustig nu när denna Utterbergare, helt unik i sitt slag kostar hälften av vad en hygglig massproducerad amerikansk slaglåsrevolver kostar. Visst är underhållningsvärdet större men historien är det knappast. Men man ska inte klaga, det blir billigare för mig att köpa svenska kvalitetsvapen från 1700-talet, så jag låter folk hålla på och köpa amerikanska grunkor för grova pengar.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage

En möshumla kallade man förr drängar och pigar som sölade och inte fick saker ur händerna medan en backhumla var en mer arbetsam person. Vad humlor har med saken är något oklart i frågan. Hur flitiga är humlor?

Kurage recenserar.
BBCs serie Tales from the Green Valley. Precis lika bra som alla andra Farm-serier. Det är guld. Det som dock kan te sig mystiskt är att allt verkar vara så trevligt på 1600-talet. Maten var god och allt var frid och fröjd, trots krig twentyfourseven.
4,5 testikelpastejer av 5.

Rut Wallensteen-Jaegers bok Tjänarinnor på gods och gårdar när seklet var ungt. Favorithemkonsulenten Rut fortsätter leverera om hur det var vid sekelskiften. Jag rekommenderar alla hennes små böcker som berättar om sådant andra inte berättar om, den lilla människans historia.
4 kammarjungfrur av 5.

1 kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Damask och hagel. Två nya bössor.

P1010254

Sålde nyligen min gamla belgiska mynningsladdade hagelbrakare för att få loss pengar till en auktion som skenade iväg hiskeligt. Det slutade med att en annan hagelbrakare av betydligt intressantare sort damp ner i mitt knä. Det tycks dock som om den är något av ett mysterium. Jag är främst intresserad av svenska vapen och dubbelpipiga mynningsladdade hagelvapen tillverkade helt i Sverige är inte helt vanliga. Denna är något oklart, stocken är svensk i björk och väldigt udda i sitt utförande. Jag misstänker att den som stockade vapnet också lödde på slaglåssnäckorna, rätt taffligt. Inga stämplar i syne men gravyren på pipan och låset är ok.
P1010258Stocken är mycket skum och jag känner till en enpipig slaglåsbössa med exakt samma stock. Det kan vara så att det är en svensk smed som är influerad av exempelvis belgiska bössor men formspråket är säreget med sina ornament. Kanske kan det vara någon utav smederna i Blissinge som gjord den, de är kända för sina udda stockdekorationer. Vet någon mer så får man gärna höra av sig. Jag daterar den till sent 1800-tal i vilket fall.

P1010253

För att vara en så pass liten bössa är den ganska tung och anledningen till detta är det väl tilltagna pipgodset. Troligen är det tänkt att det ska fungera även med rundkulor, som en riktig liten dubbelbössa.  Förra ägaren har skjutit en del med den och det ska bli intressant att se den på banan framöver.

Den enpipiga bössan ramlade jag över och köpte mest på grund av pipan. Det är en allmogebössa från 1800-talets mitt som för ovanlighetens skull är försedd med en damaskerad pipa. Hagelbössor med damaskerade pipor är ganska vanliga från 1800-talets andra hälft men enpipiga ser man inte lika ofta. Troligen har pipan suttit på ett annat vapen. Låset är dekorerat med små inslagna v-formade spår. Jag får se om jag behåller denna men den får stå bland mina udda allmogebössor tills vidare.

P1010256

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
Norrköpings vapenfaktori kanske var 1600-1700-talets mest misslyckade vapenfaktori, de hade ett borrhus som fungerade ibland och kvalitén var ibland dålig varför en del vapen såldes i lönndom till mindre nogräknade regimentschefer utan att att ha gått igenom rätta proverna. Det berättades att faktoriets chef nästan blev blind när en musköt exploderade vid provskjutningarna. Affärerna gick så dåligt att vapensmederna svalt och bönhasade på nätterna och smidde lås och grindar. 


 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

Granjakten och God jul till er alla.

I år liksom förra året har jag valt att spela i en julhälsning. Jag  ger er härmed en spännande inblick i den förr så vanliga julgransjakten. En krävande jakt, särskilt om man siktar dåligt och är oerfaren i ämnet. De östgötska granarna är av bästa tätvuxna virket, sällan skådat någon annanstans i Norden. Det blev jag snabbt varse.

 

God jul!

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Det var så pass deppigt i Stockholm i slutet av 1700-talet att det dog tusen personer mer än vad som föddes. Lyckligtvis gick inte staden under på  grund av den stora inflyttningen av människor. Var tionde person betecknades som fattig och hälften av alla barn dog innan de fyllde tio.

Kurage recenserar.

Njet. Men nu är det ju jul!

4 kommentarer

Under Övrigt & pålysningar, Vapen

Sven Hallgren och Lars Hallberg. Två östgötska bössor.

Sven Hallgrens avkomma.

I min lilla samling av antika svenska jaktvapen har en ny, ovanlig figur smugit in. Den här bössan är signerad av en viss Hallgren i Norrköping. Det är spännande av olika skäl, dels för att vapnet är signerat en ovanlig smed och för att vapnet är tillverkat i min födelseort Norrköping.  Mannen bakom vapnet är något dunkel, han omnämns med en kort notis i Kåa Wennbergs bok Svenska böss- och pistolsmeder:

Hallgren, Sven föddes omkring år 1725. Han började arbeta vid faktoriet i Jönköping  och blev gesäll där år 1747. Därefter flyttade Hallgren till Norrköping och blev mästare vid stadens faktori år 1750.

Detta ger vid handen att Sven blir mästare tidig, vid 25 års ålder och att han arbetade vid faktoriet i Norrköping som för tiden var en viktig vapentillverkare. Faktoriet var otursförföljt, hade problem med leveranser, kvalitén, verkstäder och inte nog med det förstördes faktoriet (och staden) i rysshärjningarna år 1719. Från år 1738 var Peter Utterberg rustmästare på Norrköpings faktori. Hans uppgift var att få fart på faktoriet och han själv blev mästare år 1736 och hade varit gesäll hos David Bars som var självaste kungens vapensmed. Många vapen finns bevarade av Utterberg och hans vapen håller hög klass.

Om vi återgår till Hallgren så har jag efter att ha kollat en del auktionskataloger från de senaste åren samt museikataloger inte hittat några andra vapen signerade Hallgren. Troligen var hans privata produktion mycket liten utan det mesta tillverkades i faktoriets regi. Min teori är att Utterberg, likt många andra rustmästare vid den här tiden, satte sitt namn på vapen de själva inte tillverkat. Detta gjorde exempelvis Bars på vapnen som kom från hans verkstad, nästan som en kvalitétsstämpel eller varför inte ett varumärke. Kanske är det en och annan Utterbergsbössa som är tillverkad av Hallgren.

Kanske den snyggaste och mest distinkta kolvsnurren någonsin

I det här fallet rör det sig om ett till formen klassiskt jaktgevär som lite slarvigt blivit konverterat till slaglås. Man har använt originalhanen och lött på ett slaghuvud. Pipan är ovanlig i formen då den är försedd med spång och dessutom rakräfflad vilket är ovanligaste formen av räffling. I övrigt en kolv med stilrena drag med snurr på stocken. Jag saknar kolvlåda och laddstake (men gjort en ny).

Lars Hallbergs skrot.

Ok, detta är kanske den värsta bit skit jag sett. Det finns egentligen bara en, endaste anledning som jag skaffat mig denna, nämligen signeringen på låset. Låset är mycket prydligt signerat Lars Hallberg. Denne Hallberg föddes år 1711 och var verksam som pistolmakare hos Östgiöta Cavalleri vilket var stationerat i Linköping. Han huvudsakliga produktion torde därför vara militär men onekligen hann han med lite civila jaktgevär. Det lär inte finnas alltför många som är signerade i Linköping då han flyttade sin verksamhet till Nyköping år 1740 och omnämns som ”Regimentspistolmakare”. Då var han 29 år och han dog tidigt, 22 april 1746. Bössan bör därför vara tillverkad någon stans mellan 1735-1740 med tanke på att han kan blivit mästare i 25-årsåldern vilket var ganska vanligt. Det ger en fascinerande säker datering för att vara en civil bössa. Troligen fick man inte signera sina alster om man inte blivit mästare.  Gesäller fick inte öppna egna verkstäder förrän de fått mästarbrev och erhållit burskap.

Kan det vara så att Lars Hallberg inte var vassaste kniven i lådan när det kom till gravering. Inget konstverk direkt, nästan folkligt. Men personligt är det….

Intressant är att det finns en Norrköpingskoppling till Hallberg, han får nämligen tillsammans med sin fru Catharina Frenberg, en son år 1738. Han fick namnet i tidens idéfattiga anda namnet Lars Mårten Hallberg och denna slår sig in på faderns bana och blir antagen som gesäll på Norrköpings faktori år 1759. På faktoriet arbetade han under mästaren Jonas Strömdal och senare flyttade han till Nyköping och erhöll burskap. Vad exakt sonen var för slags smed är svårt att fastställa då Jonas Strömdal inte står att finna bland Norrköpingsvapensmederna. I Nyköping tycks Lars Mårten senare sadlat om till gevaldiger, dvs 1700-talssnut.

Resten av bössan är inte mycket att hänga i granen, den har troligen fått tjäna som leksaksgevär någon gång och både stock och pipa är avsågade. Bössan var en ganska vanlig jaktbössa med järnbeslag och kolvlåda.

 

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Scoutrörelsens centralgestalt och grundare Lord Baden-Powell hade många okända strängar på sin lyra. En mycket konservativ herre präglad av det brittiska imperiets erövringar och tankegångar. Han tyckte Mein Kampf var en fantastisk bok och tyckte inledningsvis att den korta lilla gaphalsen med svart skjorta i Italien hade många goda idéer. Vad som också är mindre känt är hans problematiska inställning till sin och andras sexualitet. Ett av de största problemen Baden-Powell hade med pojkscoutrörelsen var hur man skulle få pojkarna att inte ta på sig själva. Det spekuleras huruvida han själv även var gay men att komma ut var knappast ett alternativ för en person som han. 

Kurage recenserar.
Suecia films dokumentär Vasa 1628.
Påkostad och detaljgenomtänkt om det mest misslyckade båtprojektet någonsin. Mycket data men trevligt var det. Passa på att se de tre delarna på SVTPlay!
3,5 kärringknutar av 5.

Föreningen Gamla Norrköpings häfte En stor mäster från Norrköping och hans 95 kollegor vid 1700-talets vapenfaktori. Ett klassiskt gubbfanzine om Utterberg och hans polare. Lite ostrukturerat men häftet gör sitt jobb. Jag hade önskat en artikel om faktoriets verksamhet under 1700-talet, den kontext som Utterberg arbetade i.
3 fanzines av 5.

2 kommentarer

Under Antika vapen, Vapen

Persmässemarknaden i Gamla Linköping.

Förra året fick jag en förfrågan om jag ville medverka på Gamla Linköpings lilla trevliga sekelskiftesmarknad. Jag tackade ja, så jag ville hitta på något nytt och annorlunda så jag klurade ut att jag kunde lufta min vapensamling och ha en monter om jaktvapen under 1700-1800-talet. Arrangörerna gick med på förslaget så jag släpade dit mina pinaler och hade en trevlig dag då jag bokstavligen pratade mig hes om gamla vapen inför oväntat många intresserade. Det var lyckat och jag ombads komma igen. Nu var det åter dags.

I år hade jag fixat in en del nya vapen och projekt, bland annat lånade jag en armémusköt av en god vän till mig för att visa på skillnaderna mellan civila och militära vapen. Jag tryckte också mer på skillnaderna mellan stad och land när det kom till vapen. Det hela var mycket populärt och med Gamla Linköpings inramning kändes det inte så dumt. Jag lyckades inte lämna min  monter på hela dagen så jag vet mycket lite om resten av marknaden men kan säga så mycket som att de flesta jag mötte tycks ha haft en trevlig stund. Persmässemarknaden är lite som Jönköpings Allmogemarknad i miniatyr och har verkligen potential med den genuina miljön och engagerade medverkande.

Jag upplevde mycket god respons och många var intresserade och tyckte att det var ett välkommet, lite annorlunda inslag. De farhågor jag bar inför första marknaden var att det skulle flockas medelålders män kring mitt bord men detta visade sig vara fel. Jakt och vapen är en viktig del av vår kulturhistoria och slår an ekon i vår samtid. Många, liksom jag själv, jagar, en del har ärvt något gammalt vapen och somliga är intresserade av historia, teknik och hantverk. I vårt skogsbemängda land har jakten varit viktig, ibland central. Den är en omistlig del av vår historia och dess väsen har växlat i takt med människans historiska vandring, låt oss sprida kunskapen och erövra detta kulturarv.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:
Runt Riddarhusholmen i Stockholm fanns under 1700-talet en mängd bordeller, maskerade som bland annat kaffehus. Till riksdagen i Gävle 1792 ska dessa bordeller bland annat levererat sextio flickor till de uttråkade riksdagsmännen. Vid samma tid upptog 200 sängplatser av 500 på Serafimerlasarettet av personer med veneriska sjukdomar.

Kurage recenserar.
John Chrispinssons bok Sekelskiften – En krönika om sex, makt och pengar.  Skvallerpresshistoria är underhållande och här får vi mängder av nedslag i ett dekadent Sverige utan motkrav. Ibland vill man dock veta mer, lite som när man läser skvallerpress i allmänhet.
3 löpsedlar av 5.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Övrigt & pålysningar

How to ladda the svartkrutshagelpatron. Tre metoder.

Några viktiga ord på vägen.
Detta är en artikel som handlar om hur man laddar patroner. Det är ingalunda något tjo och tjim utan något som inkluderar licensbelagda vapen och laddkomponenter. Jag bidrar inte med något facit utan rekommendationer från andra svartkrutskyttar som jag är bekant med eller har förtroende för. Jag tar inget ansvar för vad du gör med informationen som följer.

Inledning.
I samband med att jag blev erbjuden en gammal fin Husqvarna modell 20 för en hundring väcktes tanken om att skjuta svartkrut patronladdat. Tänk så smidigt att göra rent, så snabbt man kan skjuta i jämförelse med mynningsladdat. Svartkrutshagelpatroner är kanske det fräsigaste man kan skjuta med patronaladdat och här vill jag visa tre olika sätt så även du kan uppleva samma fräsighet. Svartkrut är inte lagligt att jaga med i Sverige men att peppra lerduvor och annat duger det till.

Ursprungligen laddades alla patroner med svartkrut men kom så småningom att fasas ut av det röksvaga krutet för drygt 100 år sen. Det röksvaga krutet hade en mängd praktiska fördelar både civilt som militärt. Det kan ju exempelvis vara kul att se vad man skjuter på i krig utan ofrivilliga rökridåer på slagfältet. Svartkrutet hade egentligen inga fördelar om man inte gillar lukten av gamla ägg och svavel. Trots detta är svartkrut roligare med den dova smällen som fullkomligt brölar ut sot och eld!

Det är inte på något sätt särskilt krångligt att ladda svartkrut enligt mina erfarenheter och nu vill jag visa hur just du kan göra om du vill utsätta dina blanka lopp för ordentliga korrosionsrisker och fislukt.

Laddata
Det finns många laddata att ta till och i jämförelse med röksvagt går det åt åtskilligt mer svartkrut. Den bästa referensen finns på denna sida som utgår från gamla recept.  HÄR ges bra laddningsförslag på alla kalibrar och även på lösa skott. Här förklaras också i pedagogiska tabeller och hur måtten ska konverteras.  Exempel på krutmängd för en normal kaliber 12 anses vara 82 grains dvs 5,31 gram.

En annan enkel metod som jag stött på flera gånger och som är väldigt praktisk är att använda samma volymmått på hagel som krut. Denna metod har jag  testat flera gånger men den är kanske inte rekorderlig om man vill ha optimerad laddning för just din bössa.

Hylslängd
De flesta äldre hagelvapen är kamrade för hylsor som är 65 långa. Se till att de patroner du laddar om inte är för långa, det torde inte vara ett problem så länge som du laddar patroner som är 70 långa eftersom du kapar ner dem när du laddar om dem. Men se till att hylsorna aldrig är längre än vad som passar ditt vapen!

Metod 1. Hillbilly-metoden, enklast möjliga. Ladda om oskjutna patroner.

Den här metoden lämpar sig för den som vill ha livet enkelt och som vill gå snabbt fram.  Inget för svartkrutspuristen men smäller gör det ändå. På det stora hela är det lite som att ha maskinsydda sömmar i 1700-talsdräkten. Den här metoden är också bra på det viset att du slipper inhandla löshagel och annat.

Du behöver:
1. Svartkrut
2. En låda billiga hagelpatroner
3. En brytbladskniv
4. Täckskivor
5. Rullstukare (eller trälim utspätt med vatten)

Steg 1. Ok, lägg ifrån dig banjon och ta fram kniven. Skär längs med kanten på stjärnstukningen tills den lossnar. Häll ut haglen. Det kan vara smart att hälla ner haglen i en behållare som sen kan vara ditt hagelmått. Smart kan vara att skära av en skjuten hagelpatron så att haglen fyller den precis. Då vet du att det är exempelvis 24 gram hagel som i detta fall.

Steg 2. Pilla ur plastkoppen och häll ut krutet. Gyttorp har gjort ett modigt val och satsat på rosa Hello Kitty-krut. Blanda inte ihop det med strössel eller konfetti hemma bara.

Steg 3. Hagelkoppen ska du återanvända som förladdning. Eftersom svartkrut tar större plats måste koppen kapas. På dessa patroner är det enkelt och kopparna kan variera i utformning. Skär av brickan längst ner, skär bort en bit till av koppen och vänd sen på den bortskurna skivan och trä på den igen. Enkelt så att alla kan förstå:

Steg 4. Häll i krut. Här har hagelmåttet tjänat som krutmått.

Steg 5. Pressa ner koppen ordentligt och häll tillbaka haglen och placera en täckbricka över. Jag har köpt mina täckbrickor och de kostar nästan inget. Annars skaffar man ett håljärn i lämplig storlek och stansar ut dem ur pizzakartong eller dylikt.

Steg 6. Förseglingen kan göras på olika sätt. Jag använder en antik rullstukare, dessa grunkor återfinns på auktioner, vapenforum, militariamässor och liknande. Har du ingen får du försegla patronen med ett lager trälim utspätt med vatten. Det är nyttigt om det finns ett visst motstånd för krutladdningen annars blir farten dålig. Jag rekommenderar en rullstukare, det blir mycket bättre och snyggare.

Har du en rullstukare är det bara att montera patronen i den med öppningen mot stukningsverktyget i mässing. Veva först utan att trycka på med spaken till plasten mjuknat av friktionen. Öka sedan trycket och fortsätt veva.

Har du gjort rätt får den sådan här snyggt inrullad kant.

Då är det bara att panga på.

Metod 2. Den historiska och miljövänliga metoden. Ladda om gamla patroner.

Denna metod härstammar från tiden då många laddade om sina köpepatroner. Det kunde vara ekonomiskt försvarbart då köpepatroner var dyra och att ladda om dem ansågs högst rimligt. Det går att använda såväl plast som pappatroner. Pappatroner är mer anpassat för svartkrut medan plastpatroner slits hårdare och smälter av värmen som svartkrutet genererar.  Plastpatroner fanns inte heller när det användes svartkrut så hittar gamla papphylsor så använd dem. Det produceras nya pappatroner, tex Gyttorps röda och det går att köpa nya oladdade billigt från Siarm.

Köpt, skjuten, omladdad.

Steg 1. Inledningsvis måste du slå ur tändhatten och byta den. Jag använder mig av ett metallblock med ett hål i som hatten hamnar i. Jag tar en modifierad skruvmejsel som tändhattsurdragare som jag för ner i mitten av hylsan. Sen är det bara att slå ner mejseln så att hatten ramlar ur. Tryck i en ny tändhatt. Det finns speciella verktyg för detta moment men det går bra utan.

Steg 2. När hylsan fått en ny tändhatt är det bara att skära bort stukningen.

Steg 3. Häll i krut. Här använder jag ett justerbart krutmått vilket kan vara praktiskt.

Steg 4. Förladdningar. Istället för plastkopp används köpta förladdningar. Det går också att begagna sig av hemmagjorda om man har ett håljärn och lämpligt material som filt, kork och papp. Dessa förladdningar är väldigt billiga så det är värt att köpa. I det här fallet börjar jag med en skiva av hård papp som ska sitta tätt över krutet och sen två förladdningar av filtat hästhår (yeeehaaa!). Pressa ner förladdningarna så hårt du kan med en rundstav eller liknande.

Steg 5. Slå på hagel. Jag använder här lite grövre hagel som jag hittat i ett gammalt hus. Sätt på en täckskiva.

Steg 6. Sätt patronen i rullstukaren och veva lite mindre entusiastiskt än med plasthylsor, då håller de längre.

Det färdiga resultatet kan variera efter vilka hylsor du kommer över. Det kan bli färgglatt värre på skjutbanan.

Metod 3.  Ladda mässingshylsor – svartkruthagelskyttets Rolls Royce. 

På 1860-talet började man sälja mässingshylsor till hagel, gjorda för att kunna laddas om oändligt många gånger. De dök upp ungefär samtidigt som pappershylsorna och fyllde en naturlig plats i en värld då många handladdade sina vapen. Mynningsladdare användes fortfarande och många satt hemma och plockade ihop laddningarna. Vid denna tid på 1860-70-talet laddades även fabriksammo för hand, först på 1880-talet började maskiner dyka upp. Det är från och med nu som färdigladdade patroner sakta kommer att dominera marknaden.


Mässingshylsorna kan få vilken gammal sidasida att kännas som en fullvuxen 1800-tals 4-bore eller annan elefantbössa med överdimensionerad svartkrutshylsa.

Mässingshylsornas massiva coolhetsfaktor överglänser det mesta, storleken, glansen och ljudet då tomhylsorna dimper i backen är obetalbar.

Hylsorna köps utan tändhattar och det är egentligen bara ett märke, Magtech som är tillgängligt idag på bred front.

Steg 1. Börja med att sätta i tändhatten. Här används stora pistoltändhattar som man får hamra i försiktigt. Lättast är att placera hatten på plats med fingrarna, ställa hylsan på ett hård underlag och köra ner en trästav i hylsan och slå på staven försiktigt med en plastklubba tills hatten är på plats.

Steg 2. Häll i krut. Det är inga konstigheter där.

Steg 3. När det kommer till förladdningar finns det ett litet krux. Mässingshylsor är tunnare än plast och papper vilket gör att vanliga kaliber 12 förladdningar är något för små. Bäst lämpade är kaliber 11 som går att beställa. Jag har bara apdyra filtförladdningar från skytteservice som är kaliber 11. Det finns mycket billigare att beställa från det stora landet i väst.  Jag löser detta genom att använda en filtförladdning i kaliber 11, sen samma som i omladdade pappatronerna. För att täta till det i hylsan tejpar jag de tjocka förladdningarna med maskeringstejp. Jag kommer beställa rätt storlek så småningom, men vi är alla barn i början. Men huvudsaken är att det blir tätt för krutgaserna.

Steg 4. I med önskad mängd hagel.

Steg 5. Nu är det bara att lägga på en toppskiva och sen försegla patronen. Det går att använda många olika förseglare, en del använde silikonspruta vilket känns onödigt anakronistiskt.  Jag har läst om benlim, lack, smält bivax och utspätt trälim. Det sistnämnda blev det i mitt fall. Billigt och ganska historiskt motiverat.

Bara låta torka och skjuta.

Var köpa material?

Tändhattar kan man köpa lite varstans i vapenbutiker som säljer laddutrustning. Tomhylsor kan du fundera ut själv var du finner.

Billiga bra förladdningar kan man köpa hos italienska Siarm. De är specialiserade på handladdning av hagel och även papphylsor nya går att köpa för ca 1 kr st. Säljer även nya rullstukare. Snabb frakt och de fyller även ut paketet med presenter!
http://www.siarm.com

Förladdningar i mer udda storlekar för att ladda mässingshylsor finns på Track of the Wolf i staterna. De har också tabeller för vad som behövs i magtechs hylsor. De har det mesta i övrigt med.
http://www.trackofthewolf.com

För närvarande är det bara Skytteservice i Ängelholm som har mässingshylsor i Sverige. De är dyra men det är att betrakta som en engångsinvestering. De har också filtförladdningar som passar dessa hylsor, köp inte dem då de är orimligt dyra i jämförelse med att beställa från Track of the Wolf.

HEM

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage:

Äventyraren Pål Hindriksson fick för sig att rida in på sin häst i en bröllopssal i början 1800-talet. Bröllopet hölls i finnskogarna i Värmland och Pål var överhuvudtaget inte inbjuden. När han red in i salen svingade han en stor sill som han slog bröllopsgästerna med. Gästerna slogs till marken och blev förskräckta då de trodde den blanka sillen var en stor kniv. När insikten väl infann sig drogs han av hästen och blev ihjälslagen av bröllopsgästerna.

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Film Iron sky. Kontrafaktisk historieskrivnings yttersta utposter? Humor är det iallafall och kul var det.
3,5 nazikonspirationer av 5.

10 kommentarer

Under Vapen

Salomon och son. Samt två andra.

Jag har utökat samlingen med civila jaktgevär med tre nya tillskott.

Bössa 1.


Mest intressant är denna slaglåsbössa signerad Salomon och ESS. Bakom dessa två signaturer står Salomon Persson (1817-1888) och dennes son Esbjörn Salomonsson (1851-1915). De båda tillhörde andra och tredje generations bössmeder i Bingsta i Jämtland. Bingsta i Berg var känt för sina bössmeder som tillverkade lodbössor vars rykte var vida känt runt omkring. Salomons far, Per Mårtensson (1774-1847) flyttade till Bingstad 1817 från Fågelsjö i norra Dalarna och startade en vapensmedja.  Smedjan fortsatte att brukas efter Pers död i sonen och sonsonens regi. Smedjan finns kvar och betraktas enligt utsago som Sveriges mest välbevarade bössmedja.  Även Pers övriga söner Mårten Persson Zetterström (1801-1871)  och Erik Persson (1804-1886) var aktiva bössmeder. Om man ser till bevarade bössor i litteraturen och i samlingar tycks det tydligt att Erik Persson och Mårten Persson Zetterström primärt tillverkade pipor medan Salomon tillverkade lås. Många gevär har pipor signerade EPS eller MZ med lås signerade Salomon.

Det finns ett större antal bössor bevarade av Salomon och Esbjörn och de prisades för sin precision. Den bössa jag kommit över bör rimligtvis, eftersom den är stämplad av far och son, vara tillverkad någonstans mellan 1870-1890-talet.  Detta om vi utgår ifrån att Esbjörn på egen hand börjar stämpla sena tonåren. Esbjörn var sista i raden av vapensmeder och sysslade även med patronladdade vapen på slutet. Låset är stämplat SALOMON och sidobeslaget i järn ESS.

Längd: 122 cm
Kaliber: 8 mm

Den här bössan är mycket finkalibrig, troligen använd för pälsvilt, toppfågel och annat småvilt. Ett mycket specialiserat vapen som troligen var ganska dyrt för sin tid. Det är svårt att säga om bössan är helt byggd av Salomon och Esbjörn, pipan är med största sannolikhet en stadstillverkad studsarpipa, den är inte stämplad med något. Det går i linje med att det är ovanligt med pipor gjorda av Salomon. Däremot är pipan folkligt dekorerad uppå med slingor och det är bör vara gjort av någon av dem. Med säkerhet är stock och lås tillverkat av dem. Låset är stämplat SALOMON och sidobeslaget i järn ESS. Låset är mycket likt de vanligt förekommande engelska slaglåsen som under 1830-1840-talet började cirkulera på marknaden.

Denna kommer jag nog skjuta en del med och det kommer bli spännande och se om det är någon bra precision.

Om man vill få en (om än amerikansk) bild av hur det gick till att tillverka en bössa i en tidsenlig verkstad rekommenderar jag följande länk.

Andra bössor av Salomon och Esbjörn.
Jag har hittat en del bilder på andra bössor tillverkade av Salomon och Esbjörn. När man beskådar dessa ses mer klassiska lodbössor med ett mer karaktäristiskt folkligt utseende. Stockarna är enklare och piporna är typiska åttakantiga lodbössepipor. Man ställer sig genast fundersam till vad på vapnen som med säkerhet kan ledas till Salomon och det ofta omöjligt att säga utöver de saker som är stämplade.  Allmogens bössmeder tillverkade ibland hela vapnet, ibland byggde de om befintliga vapen och ibland tillverkade de endast låset och någon annan stockade bössan. Detta gör samlandet intressant och något klurigare än det militära samlandet där delarna är numrerade, har modellår och mönstergällt utseende.

Bössa som såldes på Widforss vapenauktion 2006 för 4400kr.

Bössa som såldes på Widforss vapenauktion 2006.  Pipan signerat Salomon, låsplatta av mässing. Rödmålad stock.  Det är högst troligt att denna bössa inte är stockad av vare sig Salomon eller Esbjörn då den tycks vara dåligt inpassad i lås och något tveksam i utformningen.

Denna bössa finns på Livrustkammaren i Stockholm och pipan är stämplad Salomons bror Erik Persson och låset är stämplat SPS, det vill säga Salomon Persson. Denna bössa har ett ålderdomligare lås av snapplåstyp och skiljer sig från de mer ordinära slaglåsen av modernt snitt. Kanske är detta ett yngre arbete av Salomon. Mycket tyder på detta då det är en äldre stämpel och att den är tillverkad tillsammans med brodern. Kalibern är liten, åtta mm.

Denna bössa är även den stämplad med Salomon och tycks vara en mycket sen produktion. Exemplaret finns på livrustkammaren och är slätborrat vilket skiljer från de  andre bössorna.

Bössa 2.

Denna bössa är egentligen inget speciellt annat än en billig flintlåsbössa att ha på event. Det är en smidig bössa som är skapligt hel och ren. Bössan är ser att blivit betsad genom att någon kissat bets på den. Samt någon slags lack. Stocken är hel och är komplett med hornnäsa, kolvlåda och en skum liten folklig blomma som dekoration vid kindstödet.

När det kommer till låset så är det ett hårt renoverat härke som återkonverterats av någon med ett svagt G i metallslöjd. Med lite mer spänst i hanen kan det säkert bli bra dock. Lite modifiering väntar där.

Om man tvättar bort lacken och betsen från denna björkstock och fixar iordning låset är detta den perfekta reenactmentjaktbössan. Lätt, smidig med väldefinierade linjer. Rena fyndet är det.

Kaliber: 14,5 mm
Längd: 132 cm

Bössa 3.

Vad är nu detta?  Ingen aning om jag ska vara ärlig. Total avsaknad av stämplar, okänt träslag och blandning av mässing och järn. Till estetiken påminner det lite om en Brown Bess som skalats ner till en dambössa. Pipan har haft ett litet sikte på pipan har märkningar framtill efter modifieringar. Pipan har försetts med ett järnband längst fram likt en trumf. Det har jag sällan skådat förut. Jag misstänker att stocken är i björk då den är fjäderlätt och att den betsats valnötsbrun. Underbeslaget är av militär typ och låset är ett konverterat flintlås, troligen svenskt armélås som haft varhake. Återkommer med exakt modell. Jag tror det rör sig om ett halvfolkligt bygge av diverse olika delar från sent 1800-tal.

Den kostade inte många pengar och vi får se om den får ett långt liv, den står mest i samlingen och ser många ut. Det duger tills vidare.

Längd: 126cm
Kaliber:18 mm

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken finns smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok. Knut Hamsuns Markens Gröda. Nobelpristagaren och tillika förvirrade nazistsympatisören Knut Hamsun kan skriva böcker han som få. En mycket annorlunda skriven berättelse och strävsamhet och konflikten mellan stad och land.
5 jordiga fingrar av 5.

Bok. Rut Wallsteen-Jeagers Kök och stök när seklet var ungt. Kanske borde vara ett tillägg ”Kök och stök och utedass med mera när seklet var ungt i Östergötland. Oavsett Ruts erfarenheter som hemkonsulent i Östergötland är imponerande och ger svar på saker man undrar om kök förr. Rekommenderas!
4 slasktrattar av 5.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen

En ny bössa.

Full fart med utbildningar, jobb, hussnickrande, jaga och annat som ni kommer bli varse av snart (några av er vet…). Jag syr på fikarasterna, det är i princip den tid jag har för hantverk. Mattias Gardells tegelsten Rasrisk (fantastisk biografi över USAs tveksamma politiska mentalitet) är det enda jag orkar ägna mig åt innan jag somnar.

En sak som jag inte ägnat mycket tid är min samling av gamla vapen. Häromdagen damp det dock ner en härlig sak.

Foto: Bukowski.

Det är just sådana här bössor jag samlar på. Helstockade, stilrena och enkla 1700-1800-bössor. Detta är 116 cm kantstött bössa som saknar lite träflisor i stocken men som i övrigt är helt ok. Eldstålsfjädern är en ordentligt tarvlig bit pissmide som inte är original. Jag misstänker att en hel del är bytt, rörkorna är blandat mässing och järn. Framstocken har fått en skitful nätskärning av någon skojfrisk bonde på 1800-talet.

Bössan är slätborrad 16mm med oktagonalt kammarstycke, stämpelmärkt PIG och 1806. Årtalet syftar troligen på inte tillverkningsåret den bör vara äldre.

Varför köper man sådana här? Jo i mitt fall är det för att få en ok 1700-talsbössa som jag inte behöver vara så rädd om. Det är obehagligt att smyga runt med kompletta toppvapen i reenactmentsammanhang. Här är mycket bytt men allt sitter ihop i en trevlig förpackning. Denna ska det skjutas med. Kulor fanns med i kolvlådans stock. Undrar just hur länge de har legat där? I min luttrade inställning till handeln med antika vapen utgår jag från att de lagts dit i modern tid. Få anar hur mycket det skruvats, plockats delar och fipplats med dessa tingestar. Orörda vapen finns men många är meckade med.

Nu när jag börjat få ihop en liten fattigmanssamling kan man börja jämföra stilar, särdrag och moden hos vapentillverkningen. Civila vapen samlar jag ju på därför att alla vapen är unika till skillnad från militära vapen som är numrerade, stämplade, masstillverkade, kopierade och byråkratiserade med tvångsmässig nojighet. Men ibland undrar man ju om man ändå hamnar i samma träsk som de militärt överintresserade personerna. Här är tre exempel på detta.


Under 1700-talets andra hälft producerades många slanka, snygga och ganska lika gevär. Ett vanligt ornament är slingorna vid kindstödet. Kvalitén på arbetet kan skifta vilket tydligt framgår av bilden, i mittersta fallet ganska taffligt medan den nedre håller mycket hög kvalitet. Den nya bössan som är överst, lägger sig i något slags mellanskikt.

Väl mött!

—————————————————————————————————————————

Kurage recenserar.
Under den här rubriken kommer jag i framtiden lägga smårecensioner av sådant som på olika sätt kan relatera till denna bloggs innehåll.

Bok: Carl-Hermann Tillhagens Allmogejakt. En av våra främsta etnologer, du kan lita på Carl-Hermann. Med glädje berättar han för dig om den folkliga jakten förr, liksom han gjort med många andra ämnen utan att skräda på orden.
Betyg: 4 lodbössor av 5.

Bok: Laila Durans Scandinavian Folklore. Dräktporr framställt på det mest verklighetsfrämmande, nästan naiva vis. Är det detta som gammalsvenskromantikerna och Jimmie Åkesson sitter och tillfredställer sig själva med? Jag vet inte, men detta folkdräktspropagandistiska flaggskepp kan vara det bästa som hänt folkdräktscenen på årtionden.
Betyg: 4 völkischpoäng av 5.  

Musik: Susanne Rosenbergs Krokar, länkar och krus. Ett förr vanlig musikaliskt uttryck som idag sällan kommer allmänheten till livs – folkliga koraler. Knepiga, snirkliga, långsamma och säregna melodier med våra förfäders hela vemod som klangbotten. I små doser oöverträffat.
Betyg: 3,5 orgellösa kyrkor av 5.

 

Lämna en kommentar

Under Antika vapen, Vapen