Etikettarkiv: duppelpipig hagelbössa

Sålde nyligen min gamla belgiska mynningsladdade hagelbrakare för att få loss pengar till en auktion som skenade iväg hiskeligt. Det slutade med att en annan hagelbrakare av betydligt intressantare sort damp ner i mitt knä. Det tycks dock som om den är något av ett mysterium. Jag är främst intresserad av svenska vapen och dubbelpipiga mynningsladdade hagelvapen tillverkade helt i Sverige är inte helt vanliga. Denna är något oklart, stocken är svensk i björk och väldigt udda i sitt utförande. Jag misstänker att den som stockade vapnet också lödde på slaglåssnäckorna, rätt taffligt. Inga stämplar i syne men gravyren på pipan och låset är ok.
Stocken är mycket skum och jag känner till en enpipig slaglåsbössa med exakt samma stock. Det kan vara så att det är en svensk smed som är influerad av exempelvis belgiska bössor men formspråket är säreget med sina ornament. Kanske kan det vara någon utav smederna i Blissinge som gjord den, de är kända för sina udda stockdekorationer. Vet någon mer så får man gärna höra av sig. Jag daterar den till sent 1800-tal i vilket fall.

För att vara en så pass liten bössa är den ganska tung och anledningen till detta är det väl tilltagna pipgodset. Troligen är det tänkt att det ska fungera även med rundkulor, som en riktig liten dubbelbössa.  Förra ägaren har skjutit en del med den och det ska bli intressant att se den på banan framöver.

Den enpipiga bössan ramlade jag över och köpte mest på grund av pipan. Det är en allmogebössa från 1800-talets mitt som för ovanlighetens skull är försedd med en damaskerad pipa. Hagelbössor med damaskerade pipor är ganska vanliga från 1800-talets andra hälft men enpipiga ser man inte lika ofta. Troligen har pipan suttit på ett annat vapen. Låset är dekorerat med små inslagna v-formade spår. Jag får se om jag behåller denna men den får stå bland mina udda allmogebössor tills vidare.

—————————————————————————————————————————

Veckans korta historiska kuriositet från Kurage
Norrköpings vapenfaktori kanske var 1600-1700-talets mest misslyckade vapenfaktori, de hade ett borrhus som fungerade ibland och kvalitén var ibland dålig varför en del vapen såldes i lönndom till mindre nogräknade regimentschefer utan att att ha gått igenom rätta proverna. Det berättades att faktoriets chef nästan blev blind när en musköt exploderade vid provskjutningarna. Affärerna gick så dåligt att vapensmederna svalt och bönhasade på nätterna och smidde lås och grindar.